Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. 6 september 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 I DU N 283
president. År 1892 ombads hon att kom-
ma till Amerika, där kristliga världsnykter-
hetsföreningen det året sammanträdde i
Boston. Denna förening räknar 500,000
medlemmar med 10,000 lokalföreningar.
Återkommen till England deltog hon med
lif och själ i arbetet för det politiska parti,
som på sitt program upptagit nykterhets-
saken. På fjorton dagar talade hon offent-
ligt trettiosex gånger. Samtidigt innehöll
hennes tidning varma uppmaningar till alla
landets kvinnor att stå på sin post och full-
göra sina skyldigheter vid de kommunala
valen. Englands kvinnor hafva, som vi
veta, icke allenast kommunal rösträtt, utan
de äro ock själfva valbara till stadsfull-
mäktige och en stor del andra kommunala
ämbeten. Detta gifver dem ett mycket
stort inflytande på det politiska lifvet, och
däraf har lady Somerset skickligt vetat be-
gagna sig.
Den stora jättepetitionen skall nu äfven
framläggas för Sveriges konung. Ver-
kan däraf må blifva hvilken som helst, det
innebär dock ett gif akt för vår tid, som
ej kan blifva utan välsignelse, utan måste
vinna många hjärtan för den sak, som så
varmt förordas af kvinnor, liknande lady
Somerset.
-ij*
Till "allas oår Lea”!
(Pä födelsedagen den 2 sept. 1895.)
flin den var, din dag,
rik på gladt behag,
rik på lif och ljus och ädelt nöje,
rik på hjärtero,
rik på barnatro,
rik på vackert, harmlöst solskenslöje!
Du med storm oss tog,
du så fagert log,
där du kom emot oss gladt och trofast;
du så varm i håg
oss i ögat såg
och—varåt strax uti vårt hjärta bofast.
Ingen trumpenhet,
ingen dold förtret
kunde länge stånd emot dig hålla;
hvad som nyss oss tryckt
du slog gladt på flykt —
det var nästan som du kunnat trollat
Säg, hvarfrån du fick
detta glada skick,
detta ljusa, lätta ungdomssinnet,
denna fläkt af vår,
hvilken genomgår
allt du skänkt ^ur fantasin och minnet»f
Intet ju förstör
nån’sin ditt humör,
du kan le igenom sorg och tårar,
le så vänt och gladt
midt i köld och natt,
le — i hopp på nya, ljusa vårar!
Le, fastän du är
mer än mången här
pröfvad uti sorger och bekymmer,
le, i hopp så visst
att en gång till sist
det skall »klarna», där ännu det »skym-
mer» !
Lycklig du, som har
ungdomssinnet kvar
än viel aftonen utaf din lefnad;
lycklig du, som sår
än i sena å,r
rundt omkring digglädje, lust och tref-
nadl
Tack för svunnen dag,
rik på gladt behag,
rik på lif och ljus och ädelt nöje,
rik på hjärtero.
rik på barnatro,
rik på vackert, harmlöst solskenslöje ...
En svensk kvinna.
&
En vandring genom Kvinnornas
utställning i Köpenhamn.
Från Iduns specielle referent.
»
vem minnes icke, då man här för ett
par år sedan hörde förkunnas om den
tilltänkta kvinnoutställningen i Chicago, med
hvilken känsla af tvifvel och löje denna
underrättelse af den stora allmänheten emot-
togs. Man är van att höra så många un-
derliga tilltag af kvinnorna i den stora
västern — ting hvilka ej skulle gå an att
omsätta i handling här hemma i våra gam-
la lagbundna och konservativa samhällen.
Vi ha det så bra, tycka de flesta, och några
nya påfund och bråk vilja de ej vara med
om. Och nu denna amerikanska kvinnout-
ställing med kvinnligt arbete från början
till slut —• kvinnlig arkitekt och dekoratör
för själfva byggnaden, kvinnliga styresmän,
med ett ord, det hela gjordt af- kvinnor —
hvad var detta för en galenskap? Alltsam-
mans skulle naturligtvis sluta med ett stor-
artadt fiasko! — Så talade här då den
stora allmänhet, som »har det så bra», bå-
de män och kvinnor, ifall de öfverhufvud
ens nedläto sig att tala något om saken.
Men några vakna och klarsynta personer
funnos ock. Dessa tänkte annorlunda. De
skickade svenska ombud och svenska pro-
dukter till den förkättrade utställningen. Vi
vunno erkännande och drogo hem med pris
och medaljer. Ja, då syntes plötsligt allt
det skedda godt och bra. De hemvändan-
de kvinnorna prisades och svenska regerin-
gen likaledes, hvilken lämnat pekuniärt un-
derstöd och vårdat sig lika faderligt om
sitt lands döttrar som söner.
Denna erfarenhet var knappast ett år
gammal och dock — hvem skulle kunna
tro det — precis samma tvifvel och samma
klander upprepades, då den nordiska kvin-
noutställningen i Köpenhamn skulle komma
till stånd. Man hörde yttranden som dessa :
»Ingen människa nekar kvinnorna att vara
med på männens utställningar, hvad skall
då en separatutställning tjäna till?»
Ärade klandrare! Det skall tjäna till
mycket, som ligger inom nära räckvidd att
få tag på. Det skall tjäna till att höja
kvinnans tro på sig själf och på de krafter,
som Gud nedlagt inom henne. Det skall
väcka hennes kärlek till allvarligt arbete
för en själfständig existens och påvisa nya
möjligheter härtill. Det skall vidare ut-
veckla solidariteten emellan kvinnorna. Och
slutligen skall det nedslå talet om, att kvin-
nan icke på egen hand kan organisera och
förvalta ett större företag. En dylik utställ-
ning afser ej att komma med något nytt,
som öfvergår männens arbete, endast att visa,
huru långt kvinnorna äro komna på de olika
arbetsområdena och sporra till vidare fort-
sättning. Vi älska tro, att mången ung
kvinna, som vandrar omkring i en dylik ut-
ställningslokal,- bland dess tusende alster af
flit och konstskicklighet, därvid kommer att
tänka : det eller det arbetet passar för mig,
det vill jag slå mig på, och det skall jag
göra så bra, att världen aldrig har sett
maken. Och mången moder, som går där,
planerar i sitt stilla sinne för småflickorna
där hemma, hvad de skola göra, när de
blifva stora, för att vinna oafhängighet och
en tryggad existens.
Ett stycke mission af denna art har va-
rit den danska utställningens syfte, och den
har lyckats kanske i större mått, än hvad
de, som planlade den, ens drömde om.
Hvar och en som i sommar varit i till-
fälle att göra ett besök i Kongens store By,
det glada Köpenhamn, medför därifrån ett
oblandadt godt intryck af den nu snart af-
slutade kvinnoutställningen. Den är ordnad
med en ovanlig energi, fin smak och en
ypperlig esprit d’arrangement. Det finansi-
ella resultatet har ock, tvärt emot hvad
som vid dylika tillställningar brukar vara
fallet, visat sig ovanligt godt. Öfverskottet
är, sedan alla omkostnader betalts, redan
så stort, att dess användande framkallat
liflig diskussion. Troligen kommer det att
bilda grundplåten till en blifvande kvinnlig
fackskola.
Utställningen har hittills besökts af öfver
40,000 personer, och den dag vi vandrade
kring där, på 7:de veckan efter dess början,
var trängseln ganska betydlig. Gamla och
unga damer, officerare, unga herrar och
kraschanklädda herrar i brokig blandning
om hvarandra, alla tagande sitt språks vack-
raste adjektiver till hjälp för att uttrycka
sin förtjusning öfver de utställda föremålen
eller stumt nickande bifall, då en smaklig
tårta bjöds dem. Det var nämligen kakor-
nas dag, då utställningen af bakverk pågick,
med täflan och pris för de skickligaste här-
utinnan. Ett långt bord täckt med en snö-
hvit duk och prydt med gula och lilasfär-
gade bandrosetter, stod dukadt i inre salen
af utställningen, dignande under bördan af
de läckraste bakverk, från och med meter-
höga krokaner, hvilka i sin utsökta konst-
närlighet skulle hedrat en jubelfest, till och
med glacerade tårtor och små kaffebröd af
alla slag. Där var Alliancetårta och Butter-
kuchen, Pyntekage och Nugatkage, Linse-
kage och Trouvillekage, smyckade med kan-
derade frukter, och prisbelönta, läckra Oste-
pinde (=tunnrån) m. m. Ja, »där var Ka-
ger alle Vegne», som en af de unga mar-
skalkinnorna i den röda och hvita uppsy-
ningsdräkten sade. »Men tak Deres store
Gud», tilläde hon, »att De ikke sidder i
Damekomitéen og skal smage paa det alt-
sammens.» Den pinan var dock redan un-
danstökad, ty de prisbelönta utställarinnor-
nas namn stodo att läsa på ett papper vid
sidan af hvarje produkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
