Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. 6 september 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 IDUN 1895
H
v §
’i s
U g
s
$5
5- a
«JL. ®®
Ht l_4
!•
Ö ©
çu •
|9
• B
a m
s*“ N
S
-g
ü
p»
«si
CD
<
ÇOo
QQ
H—>
P
CK5
«s
sons hade gärna haft hernie hemma hela
dagen som hjälp och sällskap, men hon var
fast besluten att själf förtjäna till sina klä-
der och till hvad hennes far kunde behöfva.
Emellanåt kom denne in till staden, fastän
sällan, och far och dotter träffades då van-
ligtvis. Ingrid visade aldrig någon blygsel
öfver honom, hvad hon än kände i sitt
hjärta. För Björk voro dessa flyktiga mö-
ten soliga högtidsstunder, men för Ingrid
slutade det vanligen med tårar, ty det
hände aldrig, att fadern lämnade staden
nykter. Ofta måste han dödfall läggas på
en kärra och föras hem eller sofva ruset af
sig någonstans i staden.
Det var detta de berättade, den blida
moster Hanna med sin mjuka, litet släpiga
röst och morbror, målarmästarn, med stel
högtidlighet och noga vägande på hvarje
ord. De hade intet mer att säga — härads-
höfdingens eget hjärta fick tala resten. Han
hade att öfverväga och besluta.
Hvarje ord hade för honom varit som
svidande piskslag. Å, om han vetat det
förut — men hvad då? Hade han väl
kunnat hejda de ord, som i dag trängt sig
fram ur hans öfversvallande hjärta? Och
skulle han nu bättre kunna lefva lifvet utan
henne än för några timmar sedan, när tan-
ken på en sådan möjlighet väckt hos ho-
nom en känsla af den största tomhets kval?
Han greps af ångest, när han tänkte på
att införa henne bland sin stolta släkt —•
denna släkt utan tadel och fläck. Och hans
älsklingssyster, den aristokratiska Laura,
som sedan ett år bar grefvinnetitel — hur
skulle han kunna ge henne till syster en
flicka, som han hittat i en butik bakom en
disk, och som hade till far en tjuf och
drinkare, en syster som »lefde i ett lif af
synd och skam» — en annan syster som
tjänade som piga och en mor, som rymt
med en gesäll! Han vred händerna, och
kallsvetten pärlade på hans panna.
»Hvar är Ingrid?» sade han med tonlös
röst. »Kan jag få tala med henne?»
»Hon är i sitt rum innanför salen,» sva-
rade fru Jonson och ville resa sig.
»Nej, låt mig gå,» hejdade henne Ster-
ner. Han gick genom salen och knackade
på hennes dörr. Han hörde ett sakta »stig
in», och han efterkom uppmaningen utan
att ha en aning om, hvad han skulle säga
henne.
Hon hade tändt lampan och krupit upp
i soffhörnet. Hon hade väntat — honom
eller moster Hanna — och räknat minuterna
i kvalfull ångest. När han trädde in, mörk
och allvarlig med uppsyn som en domare,
blef hon så rädd, att hon höll händerna af-
värjande upp mot honom, som för att und-
gå ett slag.
»Hvarför är du rädd?» sade han. »Hvad
tror du jag vill göra dig? Ingrid — äl-
skade barn!»
Han öppnade sina armar, och hon sjönk
till hans bröst och nästlade in sitt hufvud
där, som en skrämd liten fågelunge, hvil-
ken funnit sitt säkra bo. Så föll hon i
häftig gråt med våldsamma snyftningar.
Han tog henne på sitt knä och talade trö-
stens och kärlekens ord till henne, till dess
han åter fick henne lugn. Han hade aldrig
sett någon gråta så hejdlöst, såvåldsamt. Han
lofvade henne och sig själf, att aldrig mer,
så länge de två vandrade tillsammans på
jorden, skulle hon gråta — han kunde inte
uthärda att se det.
När han lämnade staden, ville han taga
henne med som sin hustru. Han hade fått
anställning högt upp i nordliga Sverige —
där skulle de bygga sitt enkla lilla bo, där
skulle, de lefva blott för hvarandra, långt
borta från dem, som känt henne förr, från
hennes släkt och bekanta.
Bröllopet skulle försiggå i all stillhet med
endast några få gäster af Jonsons närmaste,
ett par flickvänner till Ingrid samt några
af Sterners herrbekanta. Men Ingrid ville
vigas i kyrkan, där hon konfirmerats. Ster-
ner ville hälst, att vigseln skulle skett så
privat som möjligt, men han ville icke mot-
sätta sig denna enda önskan af Ingrid.
I en sak hade Sterner sagt sin bestämda
vilja redan från den dagen, de förlofvat
sig. För henne skulle icke mera få finnas
någon annan släkt än hans, inga andra
band, än dem som bundo henne vid ho-
nom. Hon skulle äga hvarken far eller
mor eller syskon, och om någon af dem
ställde sig i hennes väg, måste hon bok-
stafligen vända
känner er inte.»
sig bort och säga: »Jag
(Forts.)
tnnehållsförteekning.
Isabel Caroline Somerset. (Med porträtt). — Till »allas
vår Lea»! Pä födelsedagen den 2 sept. 1895. Af En svensk
kvinna. — En vandring genom kvinnornas utställning i Kö-
penhamn; från Iduns gpecielle referent. — En kvinnobild
utan bild; af H. H-L. — Mamsell »Stlfvas »själfviskhet»;
också en interview, af Emy. — Då ni annonserar om plats;
några råd af En ungkarl, som söker värdinna. — Iduns läkar-
rtiklar. V.: Om våra födoämnen; några allmänna synpunk-
ter, af professor Robert Tigerstedt. (Forts.). —"Ur notisboken.
— Teater och musik. — Far; skiss för Idun af Elm Ameen.
- Tidsfördrif
iSsjMnf.
& s
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Ack, jag är nog ej den enda,
Som har gjort ett ledsamt rön,
Att hur skickligt man än för sig,
Otack dock blir världens lön.
Nog jag minns den sköna tiden,
Då jag först såg dagens ljus;
Prisad blef jag då af många
Och fick plats i fina hus.
Det vill säga, om de icke
Vore fina, då jag kom,
Blef det bättre, blott jag ostörd,
Fick regera dagen om.
Fruarna de voro snälla,
Herrarne — comme çi, comme ça!
Tyckte att’ min röst var skroflig,
Min parfym ej riktigt bra.
Och så är det, ännu värre
Blir det dock för hvarje dag,
Ty nu vill man mig beskylla
AU jag har en slitvargs drag.
Snart jag blir ur huset jagad.
Då hur värna om mitt lif?
Jo, i bästa fall tar Idun
Mot mig till sitt tidsfördrif.
Först af alla
Vill jag kalla
Fram på skådebanan här
Man, hvars syssla
Är att pyssla
Om sitt garn bland ref och skär.
Så en andra
Som fått vandra
Budskapstung vid Fyris å;
Nu han stannat
Ibland annat
Gammalt godt hos Artur H.
Men jag glömde
Att berömde
Män man presenterar först,
Föreställ er
Att det gäller
Man i skolan allra störst.
Ö i Nordsjön (vik däraf).
Hvad som ljusgrön,
Ter sig bäst i vårlig prakt.
Fåtal bara.
Manstark skara,
Som om någon håller vakt.
Spänstig fjäder.
Dåligt väder.
Utaf kroppen klädsam del.
Hvad som prisas.
Hvad som spisas.
Nödigt stöd för en kamel.
Hvad den svaga
Ej vill taga
— Den som svag i hjärnan är —.
Sten som glittrar.
Man som kvittrar.
Verk som tidens märke bär.
Invid kanten
Utaf branten
Varning att vår väg är slut.
Hvar vi mötas
För att blötas
Eller för att spädas ut.
Något rakadt.
Något lakadt.
Hvad en ostra vara bör.
Hur jag snarligt
Och helt varligt
På mitt ordsvall ödmjukt gör.
S. L.
Aritmogryf.
Bokstäfverna i rutorna I—VIII bilda namnet på platsen för ett fredsslut
mellan Sverige och en annan makt.
I
II
III
IV
V
VI
8 9 10 i 5 8 18 6 13
9 4 10 8 9 2 6 8 4 6
4 20 2 6 8 9 16 2 10 6 1
5 2 18 11 2 5 14 3 6 15 *
11 10 2 3 9 2 6 14 2 5 13
*• 4 8 6 1 11 10 18 12 7 *
VII * 19 18 10 9 21 11 18 10 15
VIII * 1 5 9 17 1 10 7 *
De åtta raderna innehålla namn på: l) en fordom svensk besittning,
II) en fältherre, III) en statsman, IV) historiskt namn, \) namn pa ett
slagfält, VI) platsen för ett fredsfördrags undertecknande, VII) plats, hvarest
åtskilligt krigsbyte togs, VIII) platsen för ett vapenstillestånd.
Charad.
Mitt första rymden syns oss vara,
När dagens luft är hög och klar.
Då under nattens timmar bara,
Af stjärneljuset fullt den har.
Mitt andra lätt du stenhård finner
Än här, än där i skog och mark;
På slätten han vårt tycke vinner.
För bondens plog är han för stark.
Mitt hela skyddad står och stilla
Samt tittar fram så täck och glad;
I kransen virad bär den lilla
Omkring sitt hufvud fina blad.
J. S.
Lösningar.
Charaden: Slagregn.
Anagrammet : 1) Dennas, 2) andens, 3) dan
sen, 4) sanden.
Fyrkantgåtan : NERO
E L I M
RIKA
OM AR
Kamelontyåta : Tor, tär, tur, Tyr.
Kapselgåtan: Als, Verdun, Tana, Delos,
Armenien, Twer, Warthe, Dessau, Weimar,
Ise, Grenna, Odense, Speler, Padua, Troja.
Länkgåtan: Leksand: le—lek- ek—sand
—and.
Mosaikgåtan : Hyacint — smaragd : höns
hus, Yxnerum, allmosa, clnober, issörja,
nedgång, tålamod.
«
PICOTS TVÄTTPULVER »
ÖfverträfTar alla andra tvättmedel I
Klorfritt! 1 Saljes i l-, o-h |-kilo-paket med beskrilning å hvarje paket.
fiat l! [Représentant för Sverige: Carl R. Matton, Stockholm
25 guldmedaljer > Talrika ombud 1 landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
