Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 37. 13 september 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 I DU N 1895
H
H J8
P N
â» Ë
•d «
h S?
® g
1 B
H «
rf- 0-
d-
p:
0
P*
P
H
P
P
©
P°
H
JL
0
©
0
0
*
(B
58
S
SJ
s
g»Sg
£g n p
2 ps
S-S m
jt-p®
o P-g1
W ?g
CD
T3
3-p »
W SS
O SSt
5 a®
r.|w
«•gr-
«pS
S*§I
W© ai«
® ©3 £
s Es s
•f “ät
fil;
OB’* ° ©
dörren, inklämd i ett hörn vid väggen, hade
hon fått syn på någon, som stod och ifrigt
spejade efter de inträdande, och när han
fick se henne, förvreds hans ansikte, och
han kom i gråt. Hon stannade, hon öpp-
nade sina läppar som för att ropa »far»,
men intet ljud kom öfver dem, och mor-
bror Jonson, som såg rakt framför sig och
bar sitt hufvud högt i stolt medvetande af
sin värdighet som brudens fosterfar, märkte
ingenting, utan drog henne med sig fram
till altaret, där han öfverlämnade henne åt
brudgummen.
Vid utgången från kyrkan såg hon med
en skygg blick dit bort, men där var nu
så tätt packadt med folk, att hon, som var
liten, ej kunde se dem, som stodo längst
bort. Hon hade ingen aning haft om, att
far skulle kunna ge sig in till staden i dag
— det var en sak, som aldrig fallit henne
in; hade hon blott tänkt därpå i går, skulle
hon bedt honom låta bli. Det, att han
stod där nederst i kyrkan, föraktad och
usel, medan hon fördes fram till altaret
under festmarschens toner, skar henne så
bittert i hjärtat, att hon ej kunde låta bli
att tänka därpå under hela vigseln.
När de nygifta sutto i vagnen, som på
aftonen förde dem till stationen, var det
redan mörkt, och stadens sparsamma gas-
lyktor lyste med matt sken öfver gatorna.
I det de körde om ett hörn, måste vagnen
sakta sin fart, ty där var folkskockning,
och de hörde rop, skratt och hojtande.
Sterner drog ner fönstret och frågade kusken
hvad som var på färde.
»Å, det är bara en full karl,» svarade
denne.
Från fönstret åt andra sidan såg Ingrid
två poliser släpa på en karl. De gingo tätt
förbi vagnen, och vid vagnslyktornas sken
såg hon tydligt karlens ansikte med det
tofviga, gråstrimmiga håret, utan hatt —
full, redlöst full. Och det var »far».
Hon sjönk tillbaka mot vagnshörnet, i
det vagnen åter fortsatte i rask fart. Hon
kände en vämjelse, en svidande smärta,
som hade mycket af vrede i sig — det var
ändå godt att komma bort från det allt-
samman — all uselhet och elände —■ men
å, att far inte kunnat hålla sig nykter i
staden bara denna enda dag — skulle hon
alltid minnas honom sådan, alltid se denna
ohyggliga syn af hur de släpade bort ho-
nom midt för hennes ögon! Var detta det
sista minnet, hon skulle föra med sig från
den stad, där hon växt upp — ja, Karl
hade rätt — det förflutna fick inte finnas
mer för henne — hon hade hvarken far
eller syskon — hon hette ej längre Björk,
hon bar ett annat namn, hans namn, som
hon älskade och som hon nu följde till ett
nytt lif, där det icke skulle finnas någon
enda mörk fläck. Men förfärligt var det
ändå — detta med far!
Ingrid bief en duktig och sparsam hustru,
som styrde och ställde väl i sitt lilla hem,
och det behöfdes, ty de hade endast nätt
och jämt att lefva af. Men för henne, som
varit van vid Jonsonska hemmets tarflighet
och sin första barndoms nöd och brist, blef
detta nya hem ett paradis med allt godt
lifvet kunde hafva att bjuda på. Det var
endast hennes garderobspengar som aldrig
ville räcka till. Hon fick en viss summa i
kvartalet, och den var ej snålt tilltagen, ty
Sterner hade den svagheten att vilja se sin
hustru fint och modernt klädd. Men hon
lappade och ändrade sina gamla kläder i
oändlighet och var så långt ifrån elegant,
att deras jungfru var finare klädd än sin
matmor. Ofta måste hon äfven taga upp
af sina pengar i förskott. Sterner kunde
ej begripa detta, och han brukade halft
skämtsamt, halft på allvar, förebrå henne
hennes slöseri utan synliga resultat. Hon
blef allvarsam och lofvade bättring, men
lika tarfligt klädd var hon och lika ondt
om handpengar hade hon. Till slut fick
han lösning på gåtan. De hade varit gifta
nära två år, när han en dag, då hon var
ute, gick in i sängkammaren, där hennes
skrifbord stod, för att läna något därifrån.
Han fick se den lilla annotationsboken ligga
framme, som hon eljes var så rädd om och
låste in så väl och däri hon brukade an-
teckna sina privata utgifter. Frestelsen var
oemotståndlig att se, hvarför det ej gick
ihop för henne. Han öppnade boken, och
det första han fick se var: »Far 10 kronor
— far 5 kronor» o. s. v.
(Forts.)
jm,.
limehåilsforteekning.
Lotten von Kræmer: en själfbiografi. (Med porträtt). —
Säg, har du märkt? . .. Poem af Lotten von Krcerner. —
En ölveraskning ; skiss för Idun af Georges Morny. — En
vandring genom kvinnornas utställning i Köpenhamn; från
Iduns specielle referent. (Slut fr. föreg. n:r) — Ur notisbo-
ken — Teater och musik. — Far; skiss för Idun af Elin
Ameen. — Tidsfördrif.
4M*r
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad-gäta.
Hur mitt andra vi än må lefva,
skola vi mitt hela till sist blifva
mitt första.
Mitt första, med teå I, ju är en vik-
tig sak,
I hvarje ordnad stat det finns och
måste vara.
Mitt andra nämnde man förut med
mycken smak
Bland gudaskaran — nu det nämns
bland hundars skara.
Mitt hela står på vakt i en gudin-
nas gård;
Dess anblick vacker är, men stolt och
kall och hård.
Valborg.
Anagram.
1.
En tärna var hon, skön och ung,
Som kunde kärlek vänta, •
Och drömde om, att minst en kung
På dörren skulle glänta.
2.
Hon satt en kväll, det var så sed,
På bron, där vinet klängde,
Och utaf det vårt andra ned
Vid hennes hufvud hängde.
Och insjön läg sä blå och klar,
Då syntes där ett segel
Och båten, hvilkens mast det bar,
Skar genom vikens spegel.
3.
En man den bar; det syntes snart
Att han vårt tredje skulle.
Han stötte emot land med fart
Och steg ee’n ur sin julle.
4.
Men dock, o ve! det icke var
En konung, som hon tänkte,
Ty från hans hand, som lyste bar,
Vårt fjärde högblått blänkte.
Nej, blott en enkel bafvets man,
Men ur hans ögon lyste
En trofast glans, och flickan fann,
Att han var skön, och myste.
5.
För fuktig kvällsvind Jocken lätt
Vårt Jemte kunde göra,
Och flickan förde handen tätt
Intill sitt lilla öra.
All right! Snart stod han rask och
ung
Vid sidan hos sin tärna,
Och fast han icke var en kung,
Hon blef hans maka gärna.
Fyrkantgåta.
a a e e
i n 0 0
r r s s
X X y y
1) Namn, 2) sfen, 3) lifsvil kor, 4)
namn.
S. L.
Geografisk bokstafsgåta.
Tag 7 a, 1 h, 1 c, 1 d, 4 e, 1 g,
1 h, 1 i, 5 k, 2 1, 1 m, 2 n, 4 o, 1
p, 4 r, 3 s, 3 t, 3 u och bilda däraf
7 ord, hvilkas begynnelsebokstäfver
och slutbokstäfver bilda namn på
tvänne riken i Europa.
1) Stad i Asien, 2) stad i Sverige,
3) stad i Frankrike, 4) bergskedja
i Asien, 5) ö i Joniska hafvet, 6) stad
i Böhmen, 7) stad i Sibirien.
Anna Lisa.
Ifyllningsgåta.
n
n
i
e
a
i
m
S
m
e
Begynnelse- och slutbokstäfverna
bilda namn på tvänne frihetshjältar.
Orden äro: 1) Ilufvudstad, 2) japa-
nesiskt mansnamn, 3) romersk kej-
sare, 4) kejsarinna, 5) sorgligt rykt-
bar kvinna, 6) gevärsdel, 7) rysk
fältherre, 8) fältslag i Spanien, 9)
upptäckare, 10; afrikansk ö.
Uuo.
Sifferlogogryf.
Det var 65792. 946 och 2671 fär-
dades samman i en 12346. Hon såg
så 1534 ut. Han betraktade henne
länge under tyslnad. »Du måtte väl
ej fått för mycket 15798, för annars
skulle du väl inte 52976 så där?» sade
hon och slog till honom på skämt.
— »5768,» sade han, »nog fick jag
en liten 53726, men mer af den sor-
ten kan jag inte 2946. Inte känner
du 734126, när jag ser på dig?»
Hon gjorde det ej heller. Det var
blott 2918. Och nu uppstod en li-
ten 18794, ja ja, utan så mycket som
en 79156. Det gällde blott att 187946
under kvickt 862. 946 förtjänte emel-
lertid 5791, hvilket han ock villigt
erkände, lofvade att snart till hennes
ära ombestyra ett 123456789.
Kalla K.
Proköp.
1—6 = Folkens framtidsdröm.
2—6 = Användes för hästar.
3—6 = Härlig ort.
2—6 = Artikel.
1—6 = Buske.
6 = Bokstaf.
Maj.
Lösningar.
Logogryfen: Skurborsten ; kustbo, kursor.
rektor, buske, tre, eskort, resor, rusk, se-
nor, snus, ost, ben, reson, turkos, tenor,
ur, ruskor, kurort, tonsur, kusten, bruten,
knut.
Arztmogryfen: Stolbova; Stralsund, Tor-
stensou, Oxenstjerna, Leubelfîng, Breiten-
feld, Osnabrück, Würtzburg, Altmark.
Charaden: Blåklint.
HULTMÀNS Cacao & Chocoiad rekommenderas som den bästa ock vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang. Seved Bibbing, Nils
0:son Qadde, O. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0300.html
