Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. 27 september 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm, Iduns iVyckeri Aktiebolag
mwë
r vVVv
»■lis
»mwf
yiNNAN
Stockholm, Iduns iVyckeri Aktiebolag
N:r 39 (406] Fredagen den 27 september 1895. 8:de årg.
Prenumerationspris pr år:
Idun ensam_________________kr. 5: —
Iduns Modet., fjortondagsuppl. » 5: —
Iduns Modetidn., månadsuppl. » 3: —
Barngarderoben »3:*—
Byrå:
Klara Södra Kyrkog. 16,1 tr.
Allm. telef. 6147.
Prenumeration sker å alla post-
anstalter i riket.
Redaktör ock utgifvare :
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2—3.
Redaktionssekr. : J. Nordllng.
Ut ifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Lösnummerpris 15 öre
(lösn:r endast för kompletteringar.)
Annonspris :
35 Öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Matilda Wrede.
Ï
tidningarna omtalades för icke länge sedan en kvinna af
hög börd, som lämnade ungdomens nöjen och hoflifvets
glans, som uppoffrade sin förmögenhet, sitt arbete, sin tid,
för att med hela sin själ hängifva sig i människokärlekens
tjänst och hjälpa de fattiga på ön Rügen bosatta fiskarena.
Här hemma i Finland — så skrifver en af Iduns många
finska vänner — hafva vi en
kvinna, hvars lifsarbete myc-
ket påminner om den nyss-
nämndas.
Såsom yngsta dotter till
guvernören i Wasa län, skulle
för Matilda Wrede säkert stått
till buds nöjen, glädje, ett
sorglöst lif samt alla de för-
finade njutningar, hvilka kon-
sten och literaturen erbjuda
en begåfvad ande. Ung, in-
tagande och älskad, skulle
hon, såsom en god genius,
kunnat lefva ett sorglöst lif,
skyddad och omhuldad i skö-
tet af ett varmt hem.
Men allt detta utbytte hon.
Hon öfvergaf de tidsfördrif
och nöjen, de sträfvanden och
intressen, hvilka draga vår
tids bildade kvinnor till sig;
hon öfverlämnade åt andra
dessa nöjen och dessa arbeten
och valde sitt eget kall.
Hennes djupa ande var ej
tillfredsställd af att utdela
blott skärfvar, kände sig icke
hugnad af att utströ smulor
ifrån den offentliga barmhär-
tighetens rikliga bord åt de i
hunger försmäktande ; den
ville gifva allt, som fanns att
gifva.
Hennes späda hand grep
då darrande om den tunga
nyckel, som för henne öpp-
nade våra eländigaste medmänniskors förvaringsrum, de dystra
fängelsecellerna. Hennes öra, vandt vid harmoniska och af själf-
behärskning styrda ljud, hörde kedjornas fruktansvärda rasslande.
Men hon vek likväl icke tillbaka. Hennes hjärta befallde henne,
och hon lydde.
Hvad betyda väl den yttre nöd och brist, hvilken finnes i
världen, mot det djupa elände,
som ett människohjärta kan
gömma? Den förra är kanske
begynnelsen till det. senare,
men den förras aflägsnande
botar icke alltid det senare.
Den förra pressar ur ögat med-
lidandets tårar, då man på
nära håll råkar skåda en så-
dan nöd; hvad skulle väl då
icke ett godt, ädelt hjärta
känna, då tio och hundrade
förhärdade, i blodsskuld fallna
människor framför detsamma
yppa sin olyckas djupaste
källor ?
Vid aderton års ålder hade
Matilda Wrede kommit till en
lefvande kännedom om sin
frälsare, hade blifvit »väckt»,
såsom man nämner det, och
samma år (1883) inträffade
en märklig händelse, hvilken
blef vändpunkten i hennes lif,
och hvilken hon betraktade
som Guds särskilda finger-
visning.
En ransakningsfånge sändes
till hennes rum för att repa-
rera dörrlåset. De skramlan-
de fotjärnen uppväckte hos
henne motvilja och fruktan
— men också en lefvande
medkänsla, så att hon icke
kunde underlåta att tilltala
mannen. Denne uppmanade
henne ifrigt att besöka fängel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
