Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. 27 september 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 I DU N 1895
H
P I
y s.
p h-
■S g
I» ’S
H 0
s»
d- ©,
Ht S3
0: “
la
g:§
JL •
SB
« *3
P ©
si 4
• 3
< m
srg
p* »
u §
SB
CD
*-*
ÇDo
OQ
1—1
8»
CK5
&>
B
CO
s
med allvarlig min. »De ha skickat hem den för-
sta hatten. Det är i sanning grymt,, att den
skall fortsätta att fresta dig.sä här.»
»Vi fä skicka den tillbaka naturligtvis,» sade
Bell bestämdt.
»O, jag har aldrig sett en sä förtjusande hatt!»
skrek Klara i hänryckning. »Man tycker nästan
att violerna växa på den. Det är som komme
den direkt från skogen. Se på bladen och stjäl-
karna! Ack, om pappa tilläte att jag finge lära
mig göra blommor. Aldrig kan det väl vara ditt
allvar att skicka den tillbaka, Bell?»
»Det är tvungen sak,» svarade Bell, som un-
der det hon talade, upptog ett hopviket pappers-
blad, som var fäst vid ett af banden.
Jenny märkte, att Bell rodnade till.
»Det är icke något misstag,» sade hon och
log med grop i kinden. »Läs det här! De kom-
mo under fund med, att de begärt för mycket
för hatten med violerna, och be om ursäkt. Ef-
tersom den klädde mig så väl, taga de sig fri-
heten skicka mig den och hoppas i framtiden
bli ihågkomna etc. Ack, nog skola de bli ihåg-
komna! Så snällt af dem! Hvar är mamma?»
Bell kastade ifrån sig dammtrasan, satte på sig
hatten och såg sig i spegeln, hvilken emellertid
endast svagt återgaf hennes lyckliga ansikte.
Klara hade sprungit efter fru Ormiston, och Jen-
ny kunde ej taga sina ögon från systern. När
prästfrun kom in, blef hon lika barnsligt glad
som hennes flickor, och betraktade med förtjus-
ning de underbara violerna.
»Om jag vore du, Bell,» sade Klara med ef-
tertryck, »skulle jag begagna den där hatten
jämt, ute och inne. Vi få främmande i efter-
middag. General Grigg sade, att han skulle kom-
ma och hälsa på far efter påsk, och om han har
sin dotter med sig, skall hennes aktning för fa-
miljen ökas, om hon får se din hatt.»
»Det är ingen dum idé, Klara,» sade Jenny.
»Om Griggs äro här, så bör du komma in helt
apropos som från en promenad, Bell.»
»Jag skall verkligen ut på promenad i efter-
middag,» sade Bell skrattande. »Fru Boss vän-
tar mig, och det skall säkert roa henne att se
min nya hatt, hon som icke sett ett bodfönster
på månadtal.»
Fru Boss var k5»rkoherdens hustru, och hon
bodde i en hyrd bostad i Bloomsbury. Hon hade
lidit af en svår sjukdom och konvalescensen gick
långsamt. Flickorna Ormiston gjorde allt hvad
de kunde för att glädja och muntra henne. Half
tre vandrade Bell af, klädd i sin nya hatt. Fru
Ormiston, ’ Jenny^ch Klara följde henne ända ut
i förstugan och Kate tittade på henne från fön-
stret. Det var en sådan härlig dag, att till och
med de mörka gatorna i City tycktes upplifvade
af vårens återkomst. Blomsterförsäljare stodo i
hvart gathörn och drefvo liflig handel; St. Paul-
kyrkans dom aftecknade sig mot en himmel af
klaraste blått och korset på toppen sken som
eld i solen. Bell kom in till fru Boss och blef
hjärtligt välkomnad af sin sjuka vän. Fru Boss
lilla gosse klättrade upp i Bells knä och luktade
på violerna och ville äfven plocka ett par af dem
och gifva sin mamma, något som Bell hade rätt
mycken svårighet att få honom att afstå ifrån.
Vid half-fyratiden återvände Bell till Clatter
Lane. .
Jack öppnade för henne. Han var en riktig
läsvurm och hade ännu tankarne i sin bok, när
han kom och öppnade. Ingen brukade tilltala
Jack, när han var fördjupad i någon bok, och
Bell gick, utan ett ord, direkte in i förmaket.
»Griggs äro här,» tänkte hon, da hon hörde lju-
det af röster inifrån och, rödblommig och fraîche
efter promenaden, steg hon in. Men det var icke
general Griggs raka och stela figur, som reste sig,
när hon gjorde sitt inträde i förmaket. En ung man
med vackert och distingueradt utseende steg upp
och presenterades af fru Ormiston som sir Char-
les Ashwood.
»Du har ofta hört mig tala om min forne elev,
Bell,» sade pastorn med tillfredsställd min. »Men
jag vågade icke hoppas, att ni skulle hitta till
Clatter Lane,» tilläde han, vänd till den unge
mannen..
»Känner man i ett sådant här stadsnem
längtan efter frisk’luft och landtlif ?» frågade sir
Charles och såg på Bell.
Han märker naturligtvis hatten, tänkte Jenny.
»Vi trifvas mycket väl i detta gamla hus,» sva-
rade Bell, »men en dag som denna kommer en
nog att längta efter landet.»
Med guld i lockarna och en violblå skiftning
i de grå ögonen, fin, späd och skär, som hon var,
förtrollade hon alldeles Charles Ashwood och kom
honom att i denna stund inom. sig besluta att
taga* vård om henne och föra henne till gröna
ängar och friska vattensprång! Hans vanligen
så ogenomträngliga ansiktsdrag måtte hafva för-
rådt, hvad han tänkte, ty till och med dessa
enkla, rättframma föräldrar upptäckte den hem-
lighetsfulla dragningskraft deras lilla Bell öfvade
på honom.
Flatten fick vara med i alla väder hela som-
maren. Violerna hade förlorat sin fägring, och
de gröna bladen bleknat, när Bell ändtligen in-
såg, att den var för illa medfaren för att kunna
gå med längre.
»Men jag skall gömma den hela lifvet,» sade
hon och såg på den med öm blick. »Min största
lycka daterar sig från den dag, då jag profvade
den första gången. Den snälla fru Best, jag
skall i alla tider bli hennes trogna kund.»
»Hon kommer att med nöje mottaga beställ-
ningarna för din utstyrsel,» sade Jenny. »Hvil-
ken vacker brudkrans du kommer att få ! Säkert
har hon förtjusande myrten och orangeblommor 1»
»Ja,» svarade Bell tankfullt, »nog blir kransen
vacker! Och som du kanske hörde, har Charlie
tagit löfte af mig, att min reshatt skall bli klädd
med violer. Vi gifta oss ju i oktober, och då
blomma violerna igen.»
Innehållsförteckning.
Matilda Wrede. (Med porträtt). — En ung moder; poem
af Ernst Högman. — »Storskola» eller »vinkelskola»? af Erk.
_ I ateliern; en äktenskapsscen af Max Hirschfeld. — En
liten visa; af Birger Schöldström. — »Om jag gjorde rätt.. .»
Af V—na. — Frän Iduns läsekrets : Ett Barbariskt mode.
Österländska skönhetstyper; några anteckningar för Idun af
Axel En. (Forts, och slut). — Ur notisboken. — Teater och
musik. — Bells hatt; öfvers. frän engelskan af Ellen Berg-
ström. — Tidsfördrif.
tâsforârif
Eedigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
i.?s
X
—"P JO«
P«_
— I—s p<
S3 ©
O p»P“
CO o ®
■g^
O gt
T. gw
ß®t*„
Of«
Ps
O ft <J M
CR W© 3
o m
h ET
P2,2?
2lre
Logogryf.
Om du kunde räkna de klara
Stjärnor uppå himmelen blå,
Så kunde du räkna vår skara.
Uti trohetens färg vi gå.
Om du vill med oss stämma möte,
Ja, »dra’ då åt skogen» förvisst;
Si, uti dess lummiga sköte
Kan man komma uppå grön kvist.
Men vill du till skogen ej fara,
Ett möte i hemmet då stäm,
Och du skall ej ångerköpt vara,
Ty då kan du njuta med kläm.
Men när du oss klämmer och sårar
Och pressar uti dina nät,
Så vi gråta blodiga tårar, _
Det kommer surt efter; minns det!
Om än du försölmar vår smärta,
Förbli vi dock ständigt på lur,
För att dig få riktigt nedsvärta,
Ty hämnden är ljuf, eller hur?
Mitt hela jag härmed framräcker,
Ombildadt så där »pö om pö»;
En fisk som är smaklig och läcker,
Men pinas, förrän han kan dö.
Hvad tändes uti medeltidens
Grymt råa vidskepelsens natt?
Hvart hvad? kommer numer med
fridens
Och kunskapens heliga skatt.
Har du ej en älskad begråtit
Vid hans hvad? Ack, lycklig ärdu!
En skogarnas nymf, som man låtit
Förblifva i sagan ännu.
Hur ropar en krushårig unge,
Då först han sitt öga uppslår?
Hvad finnes i vildmarkens dunge,
Ja, nästan i hvart och ett snår?
Nämn färgen på två himlaspeglar;
— Hvar yngling vill blicka däri. —
När man uti stormväder seglar,
Hvad vill man då komma uti?
Hvilken bit af slaktoxen feta,
Vill husfrun helst ha, om hon får?
Nu kan jag ej mera framleta.
Mitt hela är slut för i år.
A. N—ll.
Charad.
Kropp som tycks i rymden hvila,
Omkring hvilken världar ila,
Och som lif till allting bär,
Det helt visst mitt första är.
Ljuf nog att dig lätt bedåra
Kan mitt andra ock dig såra,
Om du, lockad af dess prakt,
Bryter henne utan akt.
Efter ljus mitt hela längtar,
Efter solen ser och trängtar
Att som hennes bild få stå,
När dess strålar henne nå.
S. L.
Förvandlingsgåta.
Fastans väfmåg = present.
Prest knif os ur = titel.
Knorrig nöp = stad i Europa.
Junos lim lier suj = tal.
Skogs nu elak = gift.
Tre matask = fartygsdel.
In smaksak spel näs = icke allom
beskärdt att vara.
Ettera sparken = ett nöje.
Däm delo = egenskap.
Ränte kre stag = kan göra skada.
Fä te lek rek = substantiv.
Fikon jösse rd = näringsgren.
Slutbokstäfverna bilda namnet på
en populär person och begynnelse-
bokstäfverna något han gjort bekant-
skap med.
Fiskarfiickan.
Tabula magica.
1 1 1 2 2
2 3 4 5 5
6 6 6 7 7
8 8 8 9 10
10 11 11 12 12
5) Utaf Malmöhus en del.
6) Ö, dit Mälarns bölja bärer.
7) Bibliskt namn, tar jag ej fel.
8) Hvad likt elefantens betar
Är af ben, men lägre står.
9) Liten hjälpsam man, som stretar
Nattetid i husets vrår.
10) Så en liten flod som rinner
Uti Ryssland, och hvars lopp
Du på kartan kanske finner,
Om du söker Dniepr opp.
Omflytta talen i de 25 rutorna, så
att sifferraderna — antingen man
hopsummerar dem lodrätt, vågrätt el-
ler diagonalt — gifva summan 31.
S. L.
Vokalförändringsgåta.
Om du med ö mig skrifver,
Går jag med fjädrar prydd,
Men om vokalen bytes,
I rock af skräddarn sydd.
Valborg.
Aritmogryf.
1) Uti mig du skulle finna
Din tillvaro något stängd.
2) Namn på mången grekisk kvinna.
3) Namn på konstnär,ganska’slängd’.
(Obs. förnamn.)
4) Djur, hvars kött man gärna tärer.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
1 2 3 4 5
6 2 7 4 7
7 5 2 9 4
2 7 4 8 9
2 10 2 11 12
7 8 13 14 10
15 16 12 7 8
9 17 18 7 4
18 9 12 18 7
6 2 1 7 4
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på en omtyckt fransk författare
och slutbokstäfverna titeln på ett af
honom utgifvet arbete, öfversatt till
svenska språket.
S. L.
Lösningar.
Logogryfen: Juvelskrin; skur, sur, ek, en,
is, sken, skjul, sjuk, vin, lek, jul, rask,
ris, svin, Sven, sik, sju, juvel, lur.
HULTMANS Cacao & Chocolad
rekommenderas som den bästa ock vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Bibbing, Nus
ri.ann fi. j. Ask samt doktor Olof Uoberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
