Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 40. 4 oktober 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 IDUN 1895
Kunde vi läsa våra ovänners hemliga historia, så skulle vi i hvars och ens lif finna sorg
och lidande nog för att afväpna vårt hat.
H. W. Longfellow.
punkt innebära dylika visioner ingenting öfver-
raskande eller oförklarligt. Trovärdiga berät-
telser om sådana finnas i mängd, ocli Rydberg
var blott en af de många stora och ryktbara
personligheter, som på detta sätt trott sig
hafva fått uppenbarelser.
* *
*
Åren 1876—-78 höll Rydberg offentliga före-
läsningar i Göteborg. Till dessa beredde han
sig alltid med yttersta omsorg, bl. a. genom
att nedskrifva hvarje ord han skulle säga och
genom att noga genomläsa sitt koncept. Audi-
toriet hade således ej att frukta några ofrivil-
liga pauser hos föreläsaren eller några stam-
mande försök att återtaga en förlorad tråd i
framställningen. Men en gång —- sannolikt på
våren 1878 — öfverraskades dessa föreläs-
ningars åhörare af att se mannen i katedern
för några ögonblick komma af sig. Orsaken
till denna händelse blef aldrig bekant för en
större allmänhet. Men enskilda vänner erhöllo
af Rydberg själf förklaring på det skedda.
Då han vid nämnda tillfälle en gång blic-
kade ut i föreläsningsruuimet, tyckte han sig
se en syn, som kom honom att glömma allt
annat i världen: för hans ögon tedde sig lifs
lefvande hans moder. Hon befann sig invid
en i salen närvarande ung kvinna, med hvil-
ken Rydberg några få gånger sammanträffat i
den familj, där han under största delen af sin
Göteborgstid betraktades och behandlades som
medlem.
Om min hågkomst ej sviker, plägade Ryd-
berg, då han med mig talade om denna vision,
tillägga, att gestalten hade genom någon sär-
skild åtbörd ledt uppmärksamheten på den
unga kvinna, som ej långt därefter blef hans
trolofvade och sedermera hans hustru.
I min samling af Rydbergiana har jag fun-
nit ett stycke af en tidning för den 16 Maj
1878. Under rubriken Viklor Rydberg om vi-
sioner berättas där, att denne ett par veckor
förut hade slutat den serie offentliga föreläs-
ningar som han hållit i Göteborg — i hvilka
föreläsningar redogjorts för bl. a. synfenome-
nerna — med en undersökning af »visioner-
na», »synerna», som oftast uppenbara sig på
synsinnets område, men till hvilka motsvarig-
heter finnas äfven på de öfriga sinnenas. I
en därpå följande redogörelse för nämnda un-
dersökning heter det om en art af visioner, att
de bero på »ett förlopp inom själen själf, hos
hvilken en minnesbild uppdyker eller en före-
ställning reproduceras med så utomordentlig
styrka, att minnesbilden eller föreställningen
verkar inifrån på sinnesverktygen ungefär på
samma sätt som om ett verkligt föremål utifrån
gjort det.»
*
En dag i slutet af Augusti 1878 gåfvo Su-
sen Emilia Hasselblad och den redan då som
författare vidt frejdade Viktor Rydberg hvar-
andra sin tro. Denna ej blott för de två,
utan äfven för vetenskapen och skaldekonsten
betydelsefulla handling inträffade å det hennes
föräldrar tillhöriga vackra Bångsbo, ej långt
från Särö, i Halland. Några veckor därefter
tillkännagafs förlofningen, på vid sådana till-
fällen öfligt sätt, för fränder och vänner. Bröl-
loppet firades den 14 Mars 1879 i Göteborg,
hemma hos brudens föräldrar.
Denna dag utgjorde för båda dessa makar
ingången till en period af äktenskaplig lycka
i högre mening. Förbundet ingicks å ömse
sidor af kärlek, högaktning och förtroende ; det
fortgick utan minskning i, men väl med steg-
ring af dessa känslor.
Men Viktor Rydbergs hustru hade icke dess
mindre en både svår och ansvarsfull uppgift
att fylla. Den ädle forskare och skald som
stod vid hennes sida hade i allmänhet blott
föga intresse och sinne för yttre värf. Hur
skulle också denne vidfamne i allt hvad som
angår lifvets och evighetens kardinalfrågor
kunna få tid att, såsom vanliga människor,
ägna omsorg jämväl åt ekonomiska och andra
livardagliga bestyr.
1 alla sådana ting måste Viktor Rydbergs
hustru vara hans ständiga och oaflåtligt vak-
samma försyn. Hon måste så att säga ikläda
sig hans löften och förbindelser, bevara dem
i minnet och tillse, att de blefvo fullgjorda.
Också brukade Rydberg, när han ville rätt
kraftigt och eftertryckligt försäkra någon om
att ett af honom gifvet löfte skulle infrias, gifva
hänvisning på sin hustru såsom den egentliga
ansvarshafvanden. Hon måste likväl också till-
se, att skaldens löften ej blefvo för många,
för stora eller rent af, omöjliga att uppfylla. Ty
Viktor Rydbergs ömsinthet, godhet och hjälp-
samhet kände snart sagdt inga gränser. Att
kunna eller tro sig kunna hjälpa, trösta och
glädja, men ej vilja göra det ingick ej i hans
tankegång. Likväl kom äfven han i beröring
med åtskilliga af de ty värr alltför många,
som. finna sig oförhindrade att missbruka god-
hjärtade och hjälpsamma människors tid och
offervillighet.
Framför allt låg dock makt däruppå, att
Viktor Rydbergs maka förstod honom, hyste
intresse för samt följde och med kärlekens
osjälfviskhet deltog i hans andliga verksamhet;
hans forskning, hans tänkande, hans andes
flykt i skaldefantasiens rymd. Hon förstod
ock som ingen annan att dela sin makes bekym-
mer och dymedelst borttaga hälften af deras
tyngd, dela framgångarna och glädjen och där-
igenom göra dem dubbelt sköna. Till danin-
gen af de litterära alster, som under mer än
16 års tid framflöto ur den formfulländande
språkkonstnärens lärdoms- och tankevärld bidrog
hon, oändligt mycket mer än någon annan,
genom att bereda honom ett hem och ett hem-
lif, som motsvarade alla hans önskningar och
behof, och som han därför blef allt mera ovil-
lig att lämna, t. o. m. när det gällde besök
hos släktingar och vänner, i hvilkas sällskap
han trifdes och fann sig väl.
Rydberg talade ofta med stolthet och inner-
lig förnöjelse om sin förträffliga »sekreterare»
och »bibliotekarie».
De som stodo Viktor Rydberg nära veta,
att hans maka var i allo vuxen sin uppgift.
De känna ock, att bland hennes första ålig-
ganden som hustru ingick sjuksköterskans så-
som ett af de förnämsta. Vid den tid då
Rydberg firade sitt bröllop, var nämligen hans
hälsa mycket långt ifrån tillfredsställande. Men
hans hälsotillstånd blef allt bättre, hans lynne
allt mera jämnt, förnöjdt, ungdomligt och spän-
stigt, själfva anletsdragen vackrare och mera
talande.
Men äfven de som stodo långt utanför fa-
miljens vänkrets och som aldrig sett Viktor
Rydberg och visste litet eller intet om hans
hustru, kunde ur mängden och arten af Ryd-
bergs skrifter från tiden efter 1879 draga slut-
satser i fråga om denna senare. Jag behöfver
blott nämna, att till denna period höra bl. a.
de allra flesta af dikterna, »Undersökningar i
germanisk mytologi» och »Fädernas gudasaga»,
»Vapensmeden» och »Varia», samt påminna
därom att han under nästan hela denna tid
höll offentliga föreläsningar (de flesta outgifna),
som togo den ojämförligen största delen af hans
tid i anspråk.
îjî îfî
*
Inför en sorg sådan som fru Susen Ryd-
bergs står trösten stum. Men upplyftande och
stärkande måste dock för henne det minnet
vara att under en lång följd af år hafva ut-
öfvat inflytande på och stått närmast en man,
till hvilken just de goda och ädla i vårt folk
blickade upp såsom en af de bästa och ädla-
ste och såsom den ypperste tolken af deras
djupaste känslor.
Vetenskapen och konsten ägna ett innerligt
tack åt den blida kvinna, som nu sitter i sina
minnen och sin sorg på det stilla Ekoliden.
* *
Susen Rydberg är utgången ur en af Göteborgs
bästa familjer. Hennes fader var grosshand-
laren i Göteborg Frits Victor Hasselblad (död för
ett par år sedan). Modem är dennes efterlef-
vande maka, Sanna Kjellberg. Af och genom
dem fick denna dotter, liksom hennes syskon,
en synnerligen omsorgsfull uppfostran. Sina skol-
studier gjorde hon i den berömda helpension,
som grundlädes och i många år leddes af frök-
narna Hilma och Emelie Zander och som under
sin början var förlagd till den Ehrenborgska
egendomen Bårarp, i Halland. När denna pen-
sion flyttades till Partilled, nära Göteborg, med-
följde Susen Rydberg dit och åtnjöt där ett par
års ytterligare undervisning.
Ilils Linder.
Det å första sidan meddelade porträttet är ut-
fördt efter en fotografi från fru Rydbergs^ för-
lofningstid. Något senare har ej kunnat erhållas.
–––- ––––-
Till
professorskan Susen Pydfierg.
i skymmande höstetiden
fjféj budet kom ifrån Ekeliden,
sorgebudet, som har i vemod
vida, vida kring landet gått.
Fager villa står tyst och öde,
allting sörjer den store döde,
han, den väldige harpotekarn,
han, den härlige sångardrott!
Aldrig mer öfter fält och ångar
ljuden gå från de gyllne strängar,
aldrig mera han sjunger för oss
hvad han djupast har hänt och bäst —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0318.html
