Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 22 november 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1895
370
Et hjem er der, hvor alle dine tanker
Kan lege frit som born pâ faders fang,
Hvor ej din rost på hjærtedoren banker,
For svaret lyder i beslægted sang.
Et hjem er der, hvor dine haar kan graane
Og ingen maerker att du ældes dog,
Hvor kære minder dæmrer for ât blaane
Som aasens rygning blaaner bagom skog.
Ibsen.
Tydligtvis är denna branch af analytisk
kemisk verksamhet allt annat än hälsosam,
hvarför ock vår kemist efter hand ägnade
sig åt bergskemiska undersökningar samt
blef bergskemist, 1881 — 87 vid Bångbro,
därefter under nära fyra år vid Fagersta
och slutligen till 1 januari 1893 vid Schiss-
hyttan. Efter sålunda tillbragta nära 18
år som assistent och laborant åt andra,
uppsatte Louise Hammarström i Koppar-
berg eget laboratorium, väsentligen för
undersökning af malmer, metaller och öf-
riga hyttprodukter, men hvarest äfven an-
dra analyser utföras till stort gagn för den
bergsbrukande allmänheten.
Före Louise Hammarström har ingen
vetenskapligt bildad kvinna under afsevärdt
lång tid i vårt land ägnat sig åt praktiskt
kemisk verksamhet, men sedermera hafva
många flickor studerat kemi, och här och
hvar finnas nu å laboratorierna anställda
kvinnliga assistenter. Må så fortgå!
—r— r
–––– *––––-
Jeanne dAre.
Jjÿiijin herdeßicka, hvad ser du på
mp Med blickar, som djupa och vidöppna
glöda?
Omkring dig de betande fåren gå
Och njuta på grönskande vallar sin föda,
Omkring dig strör våren sin rikedom,
Och ärtan med kvitter sin make lockar,
Och persiketräden fålla sin blom
Till marken i skåra och doftande flockar.
Men utan tillsyn gå fritt dina får,
Och sländan utur dina händer år gliden,
Och till ditt lyssnande öra når
Ej minsta ljud, som förtäljer tiden.
Din strålande blick, utaf bilder skymd,
Ser intet afallt, som omkring dig kan hända,
Den ser långt utöfcer det ändligas rymd,
Ser inåt, där himmelska syner den blända.
Ty snöhvit oskuld och brinnande tro,
Som fått i drömmarnes lif sin daning,
Ha byggt åt tanken en skimrande bro
Till värld, som blott skådas afskäraste aning.
Dår ligger på knä din själ inför Gud
I andaktsfulla och varma böner
Och ber under gråt som en älskande brud
För ditt sargade land och dess kämpande
söner.
Och hon, som. hör de betrycktas röst,
Hugsvalerskan uti största smärta,
Som bar all lifvets sorg i sitt bröst
Och världens Frälsare vid sitt hjärta,
Den rena jungfrun, hvars ödmjukhet,
Hoars tro gaf människosläktet frälsning,
Af änglar buren i härlighet,
Din bön här möter med himmelsk hälsning.
Med röst, som likt klaraste flöjttoners svall
Till ett med serafernas hymner blandas,
Hon viger dig in till ditt heliga kall
Att tända denfrihetens dag, som skall randas.
Hon visar dig stridens slutliga mål
Och lägger dess utgång uti din vilja
Och ger dig din segers hvita symbol,
Baneret med Frankrikes kungliga lilja.
Jéhanne, såg farväl till din fädernegård,
Lägg bort din herdestaf och din slånda!
Den blick, som tills nu blott om hjorden höll
vård,
Skall mod hos tusenden snart upptända.
Din spensliga flickgestalt, böjlig och ung,
Skall slutas i rustningens iskalla pansar,
Till dess du skänkt Frankrike åter dess kung
Och friat ditt land ifrån fiendens lansar.
Men vet du, hvart sedan din våg skall gå,
Och har du ej sport dina slutliga öden?
Ack nej, ty tron tänker ej därpå,
Den följer blott, ända i lidandesglöden.
Ty ingen har ännu med oskyldig hand
För frihetens heliga sak lyft sin fana,
Som ej genom eldens förtärande■ brand
Måst gå att fullända sin segrande bana.
Jéhanne, du är yngst i din faders hus,
Som David, den kunglige herdegossen,
Men ditt rykte skall stråla i minnets ljus,
Se’n sekler släckt ut de jordiska blossen.
Når lågan förbrunnit, som tände ditt bål,
Och din aska blåst bortför himmelensfläktar,
Din ande skall hviska om segerns mål,
Om hvad tron för fäderneslandet mäktar.
luar Sköld.
Ett jubelår.
en 19 sistlidne maj borde af Sveriges
kvinnor hafva blifvit firad som en
femtioårs jubileumsdag, men i stället ser det
ut, som om detta vårt »klang- och jubelår»
skulle få gå till ända, utan att någon af
oss i »vår egen tidning» ägnar ett tack-
samt minnesord åt den svenske konung,
hvilken löste den första boja, som hämmade
vår andliga odling och utveckling.
Det kan icke vara utan intresse för nå-
gon svensk kvinna att, innan året gått till
ända, kasta åtminstone en flyktig blick till-
baka på vår sociala ställning och göra jäm-
förelser emellan forntid och nutid.
Enligt helge konung Eriks lag erhöll den
gifta kvinnan tredjedelen, men endast af
»lösören och aflingegods», ur mannens bo.
Men där broder fanns i föräldrahemmet,
gick dottern arflös, eller, som lagens bud
lydde: »Hvar som båda äro lika när och
samma släktled, där gånge hatt till och
hufva från.»
Kom så Birger Jarl att styra Sveriges
rike, och han, mannen långt före sin tid,
gaf kvinnan arfsrätt. »Dotter skulle taga
arf efter fader och moder jämte sonen, dock
hon blott en lott, sonen två, och likaså
skulle syster ärfva hälften mot broder,
ehvad broder ärfde. »
Detta lagbud utfärdades möjligen 1261,
då Birger Jarl gjorde bröllop åt sin äldste
son, och under de 584 år, som därefter
förflöto, befattade sig Sveriges lagstiftande
män ej med några tankar på kvinnans
medborgerliga rättigheter.
Det var först 1845 den 19 maj under
Oskar I:s regering, som nedanståénde lag
utfärdades: »I arf tager man och kvinna
lika lott, och vare ej någon skillnad, ifrån
hvad stam den egendomen kommen är,
som går i arf.»
Nutidskvinnan anar kanske ej, att detta
lagbud, som hon finner vara helt enkelt
och naturligt, i så väsentlig grad förändrat
vår ställning, att alla de medborgerliga rät-
tigheter, som vi sedermera vunnit, äro, så
att säga, ursprungna ur förordningen af
den 19 maj 1845, då syster och bror till-
erkändes likställighet i arfsfrågor.
Så långt saga och historia räcka, hafva
guld och andra ägodelar utgjort de mest
betydande värdemätare för människans sam-
hällsställning, anseende och inflytande. Kvin-
nans ställning före Birger Jarls tid kunna
vi tänka oss, när vi känna till hennes un-
derordnade förhållanden ända in till Oskar
I:s dagar.
I hemmen ansågos då ännu sönerna för
dubbelt så viktiga och betydande personer
som döttrarna. Ville en af sönerna beträ-
da studiebanan, ansträngde familjen sig till
det yttersta för att skaffa honom medel
därtill; men det skulle i allra flesta fall
betraktas som en orimlighet, eller rent af
för en yttring af vanvett, om systern ytt-
rat någon önskan att få medel till att skaffa
sig samma mått af kunskaper som han.
Och hvilka svårigheter, hinder och åtlöje
mötte ej då de unga kvinnor, hvilka, trots
alla fördomar, sökte bryta sig en själfstän-
dig bana!
I den äldste brodern sågo systrarna sin
tillkommande målsman, när fadern gått ur
tiden, och i hans samt en förmyndares
händer voro de faderlösa flickorna så godt
som rättslösa, isynnerhet som de sällan
ägde någon smula kunskap om de få lag-
liga rättigheter, hvilka voro dem tillerkända.
Icke sällan blefvo de brödernas nådehjon;
isynnerhet var detta fallet, där brödernas
studier uttömt familjens tillgångar, då det
vardt deras moraliska skyldighet att draga
någon omsorg om sina utblottade systrar.
Är det väl underligt, att orden gamla
mamseller och gamla flickor fått en så skä-
rande missklang, att den ännu gifver återljud.
Man 1er möjligen i våra dagar vid be-
rättelser om mödrar, som redan under det
dottern låg i vaggan började arbeta på hen-
nes hemgift. Men denna förtänksamhet
blir rent af gripande, när man besinnar,
hur ofta denna hemgift blef dotterns enda
arf, sedan bröderna sins emellan skiftat för-
äldrarnes tillgångar.
»Jag får söka plocka sammans något
under min lifstid åt mina döttrar,» hörde
man i den tiden ofta mödrar yttra.
Alla utvägar till en själfständig verk-
samhet voro, som bekant, stängda för kvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
