Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 22 november 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 371
nan. Hon var dessutom så van vid att
anse sig för blott en half person, att man
kunde långt senare än 1845 påträffa en
massa kvinnor, hvilka lefde i den föreställ-
ning, att två kvinnors vittnesmål inför dom-
stol gällde som half och fyra kvinnors som
full bevisning.
Och ännu vittnar uttrycket »bara en flic-
ka!» — när det förstfödda barnet är en
dotter — hur djupa rötter föreställningen
om, att kvinnan är en ringare varelse än
mannen, slagit hos oss.
Enda utvägen att undkomma broders
och förmyndares godtycke var att inträda
i äktenskap, men icke ens i denna sak ägde
flickan full beslutanderätt, utan måste äf-
ven därvidlag bero af målsmannens vilja
och samtycke.
Men om vissa punkter i lagen om äk-
tenskap kan man ju ännu med fog säga,
att den omyndiga flickan kommer, som
hustru, ur askan i elden.
Yid konung Oskar I:s lagbestämmelse om
lika arfsrätt föll den svåraste bojan, som
hämmade vår mänskliga frihet och andliga
utveckling. Döttrarnas ställning i hemmet
bief en annan, sedan dess manliga medlem-
mar måste erkänna hennes likställighet i
arfsfrågor, och då samhället ju utgöres af
»de tusende hemmen», började man äfven
där att betrakta kvinnan som något mera
än ett, antingen begärligt eller besvärligt,
husgerådsting. Häraf följde helt naturligt,
att vi själfva började känna våra egna an-
lag och framställa kraf på allmänt mänsk-
liga och modborgerliga rättigheter.
Mången man — och äfven kvinna — siade
visserligen om onda tider i anledning af
lagen om lika arfsrätt, men siarnes pro-
fetior gingo ej i fullbordan. Tvärtom blef
lagen till så stor fromma, att under Oskar
I:s lifstid — riksdagen 1858 — kvinnan
förklarades myndig vid 25 års ålder, såvida
hon därom gjorde anmälan hos den dom-
stol, hvarunder hon i förmyndaremål lydde;
intill dess sådan anmälan skett, ansågs hon
såsom omyndig.
Genom kongl. förordningen af 16 november
1863 upphäfdes sistnämnda stadgande, så
att ogift kvinna, som fyllt 25 år, förkla-
rades myndig, med rätt för henne att själf
råda och förestå sin egendom.
Den 1 januari 1885 blef åldersgränsen
för myndighets uppnående fastställd lika
för båda könen, till 21 års ålder.
Hvilken kontrast emellan de 584 år, som
ligga emellan Birger Jarls arfslag, och det
halfva århundrade, som förflutit, sedan ko-
nung Oskar I:e utfärdade förordningen om
lika arfsrätt för man och kvinna! Huru
många banor ha ej UDder denna tid öpp-
nats för oss kvinnor! Huru många fördo-
mar ha ej blifvit nedbrutna och en bred
väg röjd för de reformer, som ännu kräf-
vas för de båda könens medborgerliga lik-
ställighet! Äfven den af konung Oskar
II den 11 december 1874 utfärdade för-
ordning om hustruns fria dispositionsrätt
öfver sin arbetsförtjänst är en utveckling
och fortsättning af konung Oskar I:s ge-
nomgripande lagbud af den 19 maj 1845.
Väl höfves det därför Sveriges kvinnor
att uttala tacksamhet mot denne konung,
som intager ett så stort rum i arbetet för
kvinnans frigörelse från långa seklers för-
tryck, orättvisor och fördomar.
Aue.
–––- *–––-
IDUN
Om julförberedelser oeh
julfirande.
Prisbelönad uppsats af Lotten Lovén.
(Forts.)
Låtom oss antaga, att vi slaktat eller köpt
en gris. Naturligtvis ha vi i god tid tin-
gat ett behöfligt kvantum oxkött samt fjäl-
ster. Så tillaga vi korf af olika slag; myc-
ket fläskkorf och potatiskorf är godt att ha,
då sådan mat af de flesta är omtyckt så-
som frukost- eller aftonrätt. (Särskildt bör
detta beaktas vid denna tid af året, då en
stor del af det nu så dyrbara äggförrådet
åtgår under jultillrustningarna.) — Den korf,
som stoppas i större fjälster, saltas lindrigt
och är sedan färdig att koka. Den, som
stoppas i de smalare fjälstren, halfbrynes,
så att den hastigt kan färdigstekas, då så
behöfves. Äfven refbensbjällen och den
s. k. halssteken bryner man något och kan
sedan vid behof fort anrätta dem. Julskin-
kan gnides med salt och lägges öfverst i
saltkaret samt kan sedan lämpligen stekas
under någon af bakdagarna, då ugnen är
varm. Har man tillfälle att nu i förväg
få en vacker oxstek, är det skäl att lägga
den i mjölk för att ha den tillreds att ste-
ka, när helgen kommer. En omtyckt jul-
rätt utgöra ju också de »skånska gässen»;
sådana kunna äfven nu på förhand anrät-
tas och användas, antingen kalla eller upp-
värmas till middag eller supé.
Men under tiden få vi ej glömma en så
viktig sak som fisken. De flesta husmöd-
rar, öfven i städerna, föredraga nog att
själfva bereda sin lutfisk, och har man blott
en snäll och påpasslig jungfru till hjälp,
vållar detta bestyr ej stor svårighet.
Allra senast fjorton dagar före jul köpes
fisken, hugges sönder och lägges i regn-
vatten eller i brist däraf färskt åvatten,
som dagligen ombytes under tre dagar.
Därefter lägges fisken i en balja, och lut efter
följande recept öfverhälles. — Till 5 (=2
kg. 125 gr.) fisk tages 2Vs <S> (=1 kg. 63
gr.) soda, som upplöses i vatten och får
koka upp. Sedan detta kallnat, ilägges två
händer släckt kalk. Då fisken legat i den-
na lut under tre dagar, upptages den och
lägges i färskt vatten, hvilket ieke ombytes.
När den skall användas, upptages den minst
tre dagar i förväg och blötes i färskt vat-
ten, som flitigt ombytes, tills den skall an-
rättas. — Denna beskrifning på fisklutning
är fullkomligt tillförlitlig och skall med sä-
kerhet gifva ett mycket godt resultat.
Under det att detta bestyr pågår och
utan försummelse skötes, är det på tiden
att brygga julölet.
I god tid urbönas alla kärl med enos
(=ene, kokadt i vatten). Dagen före bryg-
den företages »mängningen». En half hek-
toliter malet malt lägges i ett kar; en per-
son slår vatten öfver maltet, en annan om-
rör det väl. Så mycket vatten tages, att
maltet fullkomligt genomfuktas. Därefter
öfverhöljes karet med ett lakan och får stå
i fred öfver natten. Följande dag uppko-
kas 157 liter vatten, som slås öfver mal-
tet, hvarefter alltsammans arbetas väl och
därpå får stå öfverhöljdt under 1 Va timme
för att draga. Under tiden gör man i ord-
ning det s. k. »rostkaret». På bottnen af
ett kar läggas väl urbönade bokträn, och
därefter beklädes karet inuti med råghalm,
också den nrbönad. I det sålunda iordning-
ställda karet slås alltsammans, och vörten
får sakta rinna i en balja, som ställes un-
der, samt uppkokas därefter. Ytterligare
två gånger får vörten rinna genom karet,
och efter hvarje gång låter man den få ett
uppkok. (Efter sista kokningen fråntages
något af vörten till vörtbröd.) Därefter iläg-
ges ungefär en handfull carragenmossa (som
köpes på apoteket och med fördel använ-
des för att få ölet klart) samt tre fulla
händer humle. Detta får koka, tills det ser
ut som om det skurit sig, och silas däref-
ter upp i ett anDat kar och får stå att
svalna.
Ännu finns dock mycken kraft i maltet,
som därför ej bör förkastas. Man kokar
vatten, som slås därpå; humlen och carra-
genmossan tagas nu med, och alltsammans
får draga, rinna genom rostkaret och så
ännu en gång koka. På detta sätt erhålles
godt svagdricka.
När ölet är tämligen kallt, — så kallt,
att det kyler omkring armen, om den ned-
stickes däri, — tillsättes ungefär 7* liter
god bryggjäst. Nu öfverhöljes karet och
får stå orubbadt till följande morgon, då
jästen skummas af och- ölet öses på ren-
gjorda åttingar. Dessa sprundas väl och
få stå orörda några dagar. Eedan efter tre
à fyra dagar kan ölet användas, men vill
man buteljera det, måste det först stå i
fjorton dagar.
Vid jästtillsättningen af svagdrickat är
det ej så noga, utan den kan ske, när det
ännu är ljumt.
Öl, brygdt efter dessa föreskrifter, blir
synnerligen välsmakande, starkt och klart.
En hvar, som använder samma metod, skall
säkert erkänna den som det bästa sätt att
erhålla ett ypperligt julöl.
Öljästen är bäst att använda vid bak-
ning af sursött bröd och s. k. »skånsk lim-
pa». Den bryggjäst, som fåss efter svag-
drickat, är tillsammans med pressjäst ut-
märkt till annat bröd och skorpor. Dessa
senare blifva däraf mörare och bättre, än
om uteslutande pressjäst användes.
Ja, nu ha vi kommit in på kapitlet om
bakning.
I ett större landthushåll måste naturligt-
vis denna del af julförberedelserna upptaga
flere dagar; i ett mindre hushåll däremot
kan måhända alltsammans affärdas på en
eller två dagar. Att här ingå i detalj röran-
de bakningen af de olika brödsorterna är
naturligtvis ej behöfligt, då hvarje liten
»hjälpreda» i den svåra hushållningskonsten
kan gifva oss förträffliga råd härvidlag.
Kom blott ihåg, att vi dröja med baknin-
gen i det längsta och låta, sista bakdagen
vara dagen före julafton. Beträffande små-
brödsbaket torde en liten erinran vara på
sin plats. Baka ej många sorter; hellre
några få, riktigt goda, och mycket af dessa.
Framför allt behöfvas pepparkakor, ju flere
dess bättre. Af andra sorter verkligt läckra
småbröd må här meddelas ett par beskrif-
ningar. Dessa bröd hafva äfven den ut-
märkta egenskapen att hålla sig länge, om
de förvaras i blecklådor eller stenburkar.
Smörkransar. 425 gr. smör tvättas väl ochTöres
med 160 gr. socker, 2 äggulor och 638 gr. hvete-
mjöl. Degen kaflas, och kakorna uttagas med ett
mindre glas; i midten af hvarje uttages med fin-
gerborg eller annat lämpligt föremål en rundel,
så att kakan får form af en krans. Man bestry-
ker kransarna med tunn ägggula samt doppar
dem i socker och hackad mandel.
Citronbröd. 425 gr. socker, lika mycket fint hvete-
mjöl, 5 hela ägg, 160 gr. skirdt smör, skalet af två
citroner. Smöret arbetas, tills detblirhvitt, hvaref-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
