Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Julnummer. 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’«3 >’
BüWH*’
’tir? if
•w ,r
pss
W£À ’v.:P;
*5v^ï
- -■ . H:
HEMMET I KONUNGABORGEN.
Strödda anteckningar af hofpredikanten J. VALLIN.
Illustrationerna utförda dels efter teckningar af Victor Andrén, dels efter fotografier ur kungl. slottets fotografisamling.
*ifQlm dessa murar kunde tala, liuru
1 /TM my°ket skulle de ej ha att förtäl-
mi\WJ ia!>> Detta är ett uttryck, som ofta
Vasset fälles, då man ser en gammal, äre-
vördig historisk byggnad. Och det är nog
så. Hvad den ärevördiga historiska byggnad,
som utgör Stockholms slott, beträffar, så har
dock platsen, där det reser sig, långt äldre
minnen att berätta än det nuvarande slottet
själft, ty detta är, historiskt taget, af jämförelse-
vis ungt datum — det räknar nämligen ännu
knappt halftannat sekel, sedan det stod fär-
digt för beboende, och det är ju i historien
en ringa tid.
Men platsen har gamla, gamla minnen att
tälja allt ifrån den stund, då den mäktige
Bjälbojarlen trampade densamma och bestämde,
att där skulle sättas ett lås för Lögarens sjö,
till den stunden, då »Adelshuset», som den
af Birger Jarl byggda borgen kallades, till-
byggd, ombyggd, reparerad, förfallen, utsatt
för förödande eldsvådor, den 7 maj 1697, under
det »den store rikshushållaren» Karl XI där
stod på bår, lades i fullständiga ruiner. Man-
nen att ur aska och ruiner framkalla den stolta
byggnad, som söker sin like i världen, var dock
född och till sitt värf utbildad — den odöd-
lige byggmästaren Nikodemus Tessin den yngre.
Det beslöts nämligen strax efter branden, att
efter hans ritning och under hans ledning ett
nytt slott skulle byggas på det gamlas plats.
Företaget sattes också i verket, ehuru det dröjde
öfver femtio år, innan den nya byggnaden var
färdig för den kungl. familjens inflyttning.
Denna inflyttning skedde nämligen först den 7
december 1754. Adolf Fredrik »den milde» och
hans gemål, »snilledrottningen» Lovisa Ulrika,
voro således de första, som togo den nuvarande
konungaborgen i besittning. — Hvilken mängd
af minnen äro icke sedan den dagen förknip-
pade med Stockholms slotts murar, från detta
konungapars dagar, från deras sons, »tjusär-
konungens», från hans olycklige sons, från
hjältens från Högland och Svensksund, från
vårt konungahus’ stamfaders, den snillrike fält-
herrens, från hans sons och förstfödde sonsons
dagar. ■— Men det är ej om minnena vi nu
skola tala, hur frestande det än må vara, utan,
såsom öfverskriften till denna uppsats ger vid
handen, om hemmet i konungaborgen, sådant
det ter sig under stamfadrens andre sonsons
regeringstid.
Vid skildringen häraf bedja vi att först få
lämna en kort beskrifning öfver deras maje-
stäters våningar, till orientering för dem af våra
läsarinnor, som ej haft tillfälle se dem, till er-
inran för dem, som haft ett sådant. — Vi
börja med
Konungens våning.
Uppgången till denna är i västra hvalfvet.
När vi hunnit upp för första halftrappan, stanna
vi och blicka till höger. Vi se där af slottets
byggmästare en bröstbild, som på konungens be-
kostnad för några år sedan uppsattes. Vid gående
uppför de tvänne därpå följande halftrapporna
må vi se uppåt. Vi ha då för våra ögon den första
af Kronbergs sköna plafondmålningar, om hvilka
vi i ett annat sammanhang skola närmare tala.
Komna en trappa upp, vika vi af till vänster
och komma in i försalen, f. d. drabantsalen.
Innanför denna ligger
Konungens biljardrum. Dess väggar äro
klädda med i boasering infattade väfda tapeter,
af hvilka en föreställer en skördefest. Biljard,
soffor, stolar, bord utgöra möblemanget. Till
vänster, några trappsteg upp, ha vi, byggdt
på nordvästra flygelns tak, ett rum, som be-
gagnas till vinterträdgård. I detta rum, biljard-
rummet, och ett par rum till höger om detta
samlas gästerna vid större middagar, sedan
kaffet är drucket, för att samtala och röka.
Träda vi nu in genom de dörrar, som ligga
midt för dem, genom hvilka vi kommo in i
biljardrummet, ha vi
Pelarsalen, så kallad, emedan taket är upp-
buret af pelare, 16 till antalet. Denna sal,
vettande åt väster och norr, stor, ljus och glad,
dekorerad i hvitt och guld, utgör samlings-
rummet vid konungens audienser. Härifrån
komma vi genom dörrarna längst fram till höger
in i
Viktoriasalen, ett aflångt, mycket stort rum,
hvars tak är rikt orneradt och öfversålladt med
gyllene kronor på hvit botten. Väggarna äro
tapetserade med purpurfärgad silkessammet,
försedd med guldbroderier och rika galloner,
samt indelade i fält. Mellan hvarje sådant
är infattad en trymå, i midten en utom-
ordentligt stor, på hvardera sidan däraf tre
något mindre. Framför midteltrymån står ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
