Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Julnummer. 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 I DU N 419
&sfc. >
Pâ hans bekostnad är oek under utgifvande
ett arbete af intendenten för konungens konst-
samlingar, d:r John Böttiger, med titel: »Sven-
ska statens samling af väfda tapeter».
Af livad nu i allmänna hufvuddrag blifvit
sagdt finna vi, att konungens tid hinner till
för ovanligt mycket, men hur kan detta tillgå? Ja,
den frågan har mer än en gjort sig. Hemlig-
heten ligger däri, att konungen från ungdomen
fått lära sig att alltid arbeta, att han har sin
tid alltid väl och punktligt indelad och i allt
iakttager en minutiös reda och ordentlighet, att
han fortfarande aldrig är sysslolös, utan förstår
att taga vara på hvarje flyende minut. Såsom
ett exempel på, huru konungen tager vara på
tiden, må anföras, att, om han i nattens sena
timme ännu känner sig äga några krafter kvar,
han efter de oundvikliga göromålen — hvar-
om redan nämnts, såsom underskrifvande af ex-
peditioner m. m. — sätter sig ned och be-
gynner ett bref, ehuru han vet, att han ej hin-
ner fullborda
det, detta i af-
sikt att hafva
så mycket som
möjligt undan-
gjordt till mor-
gondagen, som
kommer attlika
strängtsom van-
ligt upptaga
hans tid.
Hvad beträf-
far hennes ma-
jestät drottnin-
gens sysselsätt-
ningar, så haf-
va vi redan sagt
ej så litet där-
om. En af de
förnämsta,
utomhvadförut
blifvit nämndt,
rör hemmet.
En hvar inser,
att det skulle
vara omöjligt
för henne att
gripa in i en
vanlig husmoders åligganden, så. omfattande
som det kungliga hushållet naturligen är, hvarom
vi nedan skola vidare nämna.
När vi hafva sagt hemmet, så mena vi hem-
mets klenoder — barnen. Att älska och upp-
fostra sina barn, det har legat drottningen
mest om hjärtat. I ett annat sammanhang få
vi tillfälle att vidare tala härom.
Vi få då ock tala om ännu en af drott-
ningens älsklingssysselsättningar, den som näst
barnens uppfostran varit och är henne kärast:
hennes varma intresse för välgörenhet och sjuk-
vård.
Böcker älskar hennes majestät, och hon
läser mycket. Den litteratur hon älskar mest
är den engelska, och däraf sysselsätter hon sig
helst med, förutom den religiösa, den biogra-
fiska, hvilken hon med förkärlek studerar.
Historiska arbeten och skönlitteratur återfinnas
i icke ringa grad representerade i hennes dag-
ligen begagnade bibliotek. Nämndt är redan,
att drottningen flitigt studerar tidningspressen
och håller sig fullt à jour med dagens frågor
på alla områden, Pianinot i hennes skrifrum
står långt ifrån till prydnad blott, utan begag-
nas ofta af hennes majestät.
Hvad praktiskt arbete angår, sysselsätter sig
drottningen, då hennes hälsa och krafter det
tillåta, med handarbete. Utöfvandet af målar-
konsten är henne ej främmande, om det ock
numera inskränker sig till konstnärlig teckning.
I detta ordet »numera» ligger uttaladt, att
härutinnan som i hela hennes majestäts lif
ytterst väsentliga förändringar skett i följd af
hennes sjukdom och sedermera mindre till-
fredsställande hälsa, hvilket allt i betydlig grad
hämmande inverkat på hennes verksamhet.
Hvad angår innehållet af deras majestäters
lif, så må ännu ett ord nämnas, ett ord be-
träffande den religiösa sidan däraf. Bekant är,
att drottningen, så länge hennes hälsa det tillät,
var en flitig kyrkobesökerska. Nu lägger hennes
sjüklighet helt och hållet hinder i vägen därför.
Hon måste hålla sin gudstjänst på sina rum,
och konungen läser ofta predikan för henne.
Blåa. salongen,
Hans majestät konungen ser man för öfrigt ofta
på den kungliga tribunen vid gudstjänsterna i
Slottskyrkan. — Den h. nattvarden mottaga deras
majestäter jämte den kungliga familjen i drott-
ningens våning. Om morgonen vid den ge-
mensamma frukosten betrakta de ofta tillsam-
man ett bibelspråk. Hvad bönen, det stilla be-
grundandet och betraktandet angår, följa de
skriftens ord: »När du beder, så gå in i din
kammare. »
De kungliga föräldrarnes förhållande
till sina barn.
Rikt är det fäderne- och mödernearf natu-
rens arfsföljd utskiftat åt vårt konungapars barn.
Och hvad naturen i så måtto skänkt dem, det
har med den största omsorg och vi kunna
säga på ett sant pedagogiskt sätt ammats upp
af föräldrarne. De ha noga studerat sina söners
kynnen och efter detta studium låtit hvars
och ens individuella anlag utveckla sig efter
sin art. De hafva med andra ord lämnat dem
frihet inom den sanna frihetens råmärken.
I det tal konungen höll till sin äldste son
på hans myndighetsdag heter det: »Du har
haft förmånen af den ömmaste, don förträffli-
gaste moders vård och föredöme.» Härvid så-
som vid så många andra tillfällen tillskrifver
konungen sin gemål den mest inflytelserika
delen af sönernas uppfostran. Och ehuru vi
ingalunda kunna underlåta att påpeka, hur väl-
signelserikt och lyckligt det är att hafva en
sådan till sinnet upphöjd, fullödigt bildad, för
allt vaken och intresserad fader, som våra
konungasöner hafva, så är dock det sam-
stämmiga omdömet från alla som äga förmå-
nen att närmare känna förhållandena det, att
en sådan moder, som vår drottning varit och
är, _ är det svårt att finna, och att hon i det
hänseendet framstår såsom ett mönster.
Rikt utrustad som hon är både på hufvu-
dets och hjärtats vägnar — en rikedom utvecklad
3ii.j«/Bcj»och renad ge-
nom grundlig
och mångsidig
bildning ochrik
lifserfarenhet
— begåfvad
med ett skarpt,
genomträngan-
de förstånd, ’
med omutlig
rättskänsla
samt starkt ut-
präglad själf-
ständighet och
fasthet i åsik-
ter, i sitt hem
alltid lugn och
ytterstsamvets-
grann, utrustad
med ett gläd
tigt lynne, som
fördrifver all
mulenhet om-
kring sig, vär-
dig och ädel,
men okonstlad
i allt sitt upp-
trädande,varmt
och innerligt
gudfruktig,
utan allt from-
leri, har hon
alla förutsätt-
ningar att vara,
hvad hon är — en moder, som tjänar alla
mödrar till föredöme.
Så snart prinsarnes bokliga uppfostran, som
man säger, började, anförtroddes de åt lärare
af god och bepröfvad art. Någon tid bevistade
de »Beskowska skolan». Under denna tid be-
handlades de som vanliga skolgossar ; de infunno
sig i vanlig tid i skolan, buro själfva sina skol-
väskor, deltogo i de andra gossarnes ystra lekar.
Därefter erhöllo de jämte några jämnåriga kam-
rater från denna skola undervisning i hemmet i
»Palais-skolan», såsom den af lärarenbenämndes.
Under skoltiden lade de höga föräldrarne
ej allt på skolan eller lärarne, utan följde och
öfvervakade själfva noga gången och resultatet
af undervisningen. Vid. de flesta undervis-
ningstimmarne i hemmet var hertiginnan själf
närvarande. Och båda makarne hade djupgå-
ende och allvarliga öfverläggningar med lärarne
angående barnen och undervisningen. Men voro
föräldrarne med sina barn i allvar, så voro de
det ock i deras lek. Det var ej ovanligt att
se hertigen och hertiginnan inbegripna i yran-
de »lek och ras» med de unga prinsarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
