Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Julnummer. 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 IDUN 1895
När sjukdom var å färdc,
hvilket ofta nog inträffade, ej
minst hvad den äldste sonen
angick, lämnades de ej i läka-
rens, uppvaktningens och betjä-
ningens händer, utan då satt
modren vid deras bädd och gick,
då två eller flere samtidigt voro
sjuka, från bädd till bädd ej
blott under dagen, utan ock
under nattens timmar.
Genom vistelse vid universi-
tetet i Upsala och genom resor
»fullbordades», som en oegent-
lig term lyder, de kungliga sö-
nernas uppfostran. Att hvar-
ken de själfva eller deras höga
föräldrar ansågo den fullbordad,
därom vittna sönernas alltjämt
fortgående studier på egen hand,
livar och en i sin genre.
De äro nu alla vuxne män,
konungaparets söner. En rik
frukt hafva föräldrarne själfva
i den hängifvenhet och förtroende, hvar-
med deras barn söka återgälda den uppoff-
rande kärlek, den trogna omvårdnad och om-
siktsfulla uppfostran, som kommit dem till del.
En rik frakt hafva de ock däri, att deras
söner äro sådana, att de kunna tjäna till efter-
följansvärda exempel för hvarje uppväxande
yngling i de förenade rikena. Deras lif bär
ej njutningslystnadens, utan arbetsifverns prägel.
De äro, som sagdt, vuxne män nu och hafva
redt egna hem. Det gamla hemmet är dem dock
fortfarande kärt. Räcker tiden ej till, upp-
tagen som den är af arbete för dem alla, för
längre sammanvaro mellan föräldrarne och bar-
nen, så är dock, då de befinna sig i hufvudstadon,
hvarje söndag anslagen därtill. Familjemiddag
intages då af hela kungliga familjen, än i det
gamla hemmet, än hos någon af prinsarne, hvar-
vid äfven de yngsta medlemmarne äro närva-
rande.
Fortfarande stå alla konungens söner faders-
hjärtat lika nära, men naturligt är, att sam-
varon med kronprinsen upptager jäm-
förelsevis längsta tiden, i det konungen
städse med honom såsom tronföljare
öfverlägger om sina regeringshandlingar.
Varmt och innerligt äro deras ma
jestäter fästade vid sina barnbarn. Och
med anledning af kronprinsessans vi-
stelse utomlands, i följd af hennes sjuk-
dom, har så väl konungen som drott-
ningen kärleksfullt intresserat sig för
vården om sina sonsöner.
Konungens tid är, såsom visats,
till det yttersta upptagen, men alltid
• finner han några stunder att ägna åt
sin äldste sons söner. Och det är för
dem högtidsstunder, då de få vistas hos
»farfar», såsom de enkelt och naturligt kalla
konungen. Då får man se den nu ej till åren
unge, men till sinnet fortfarande ungdomlige
fursten som en yngling tumla om med sina
älsklingar. Barnkär, såsom han är, finner han
alltid häri ett stort nöje; och vid de barnbjud-
ningar, som »småprinsarne» stundom få hafva,
är det ofta farfar, som ordnar och tar verksam
del i leken.
Hofstaten, honungens stab och deras
majestäters uppuahtning.
Hans majestät konungens hofstat utgöres af:
riksmarskalken, öfverstekammarherren, öfverhof-
stallmästaren, öfverhofjägmästaren, öfverstekam-
marjunkare, förste hofmarskalken, förste hof-
Drottningen som ordförande.
1I .ff ’
Konungaparets förhållande till
sin uppvaktning har varit och
är prägladt af den största hjärt-
lighet och förtrolighet. Det fin-
nes ord som heta »hofkabaler»
och »hofintriger». Dessa ord
äro icke på det mest aflägsna
sätt tillämpliga på vårt hof. Där
går allt stilla, lugnt, vänskaps-
fullt och innerligt tillväga. In-
för personer af så upphöjd ka
raktär som deras majestäters och
med den skarpa blick, de äga
för att välja sin omgifning,
måste allt som de anförda or-
den innebära försvinna.
I hvarje familj har man att
taga hänsyn till tjänarne. Så
skola vi ock göra hvad den
kungliga familjen angår och säga
några ord om
stallmästare», hofstallmästaren, chefen för hans
majestät konungens hofförvaltning, ståthållaren
på Stockholms slott och de kungliga lustslot-
ten, öfverceremonimästaren, kabinettskammar-
herrarne — sex till antalet —, konungens lä-
kare, handsekreteraren, ceremonimästaren, vice
ceremonimästaren, förste hofintendenten, inten-
denten för konungens konstsamlingar, biblio-
tekarie, kammarjunkare, kammarpage.
Konungens stab består af : förste adjutan-
ten och chefen, öfveradjutanterna och adjutan-
terna, 12 till antalet.
Hennes majestät drottningens hofstat utgöres
af: öfverhofmästarinnan, statsfruarna, hoffrök-
narna, kammarherrarne, sex till antalet, läkaren,
kammarpagen.
Af dessa höra nu till konungens uppvaktning
en kabinettskammarherre (då dessa äro sex, tjänst-
göra de hvar och en två månader om året)
och en adjutant (och då dessa äro till antalet
tolf, tjänstgöra de en månad hvar om året).
Härtill kommer en norsk adjutant. Droitnin-
gens uppvaktning består af någon af statsfru-
arna, hvilka alternerande tjänstgöra, samt af
hoffröknarna. Efter den för hennes majestät
smärtfulla förlustetf af kammarfröken Märta
Eketrä har ingen i hennes ställe blifvit ut-
nämnd.
Dessa perso-
ner, som höra till
derasmajestäters
uppvaktningar,
bo under sin
tjänstgöring på
slottet och till-
höra den förtro-
liga familjekret-
sen. I deras säll-
skap intaga ko- 1
nungenochdrott-
ningen sina mid-
dagar ochtillbrin
ga sina aftnar.
Medan prinsarne
vore små och hade
sina lärare, tillhörde
dessa också denna
krets, till hvilken fort-
farande, utom förste
hofmarskalken och lä-
karne, räknas några andra
personer, bundna vid hans
majestät genom vänskap, knu-
ten i ungdomsåren, af honom och hennes ma
jestät skattade och värderade.
I konungens rökrum.
Konungaparets personliga betjäning.
Hans majestät konungens utgöres af en
kammartjänare, två garderobslakejer och en
lifjägare.
Hennes majestät drottningens består af en
kammartjänare, två garderobierer och en löpare.
För de särskilda våningarna äro dessutom an-
ställda våningsvaktmästare och lakejer.
Att alla dessa och synnerligaste de, som
utgöra den personliga betjäningen, äro valda
med stor omsorg är naturligt. Och att ingen
af dem, som haft lyckan erhålla en sådan
plats, icke skattar sig lycklig, därom kan den,
som skrifvit detta, bära vittne.
Deras majestäter äro för sina tjänare, livad
hvarje husbonde och matmoder bör vara.
Kunna de i förhållande till sina barn fram-
ställas såsom mönster, kunna de det ock be-
träffande sina tjänare. Dessa gråna också i
deras tjänst, och de gamle bland dem tala med
fuktade ögon om sitt höga husbondefolks vän-
lighet, hjärtlighet och omtanke. Äro de gifta,
intressera de sig för deras familjeförhållanden;
för hvarje familjens barn insättes en bestämd
summa i lifränte-och kapital-försäkringsanstalten.
När tjänarne ej orka fullgöra sin tjänst längre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
