Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Julnummer. 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 IDUN 421
Så.ngrstu.nd
3f 4
för professor Hallström.,
lämnas dem betryggande pensioner. Deras barn
bjälpa de till platser. Aflider en manlig tjä-
nare, som är familjefar, lämnas åt änkan och
de minderåriga barnen pensioner. Alla i deras
majestäters tjänst anställde jämte deras famil-
jer hafva under tjänstetiden fri läkarevård och
fria medikamenter. För deras bästa, som inom
slottet hastigt insjukna, hafva, tills de kunna
afföras till sjukhus, inrättats tvänne sjukrum,
som alltid stå redo.
För de nödlidande.
Vårt konungapars intresse för och utöfvande
af välgörenhet — ja, därom skulle kunna
skrifvas mer än mycket. Vi måste dock här-
vid, såsom i månget annat, skrifva med åter-
hållen hand.
Själf hemsökt af sjukdom och lidande, har
drottningen städse visat sig äga ett varmt klap-
pande hjärta för sjukdom och nöd. Åt den
beståndande minnesvård hon rest sig i det af
henne grundlagda »Sofiahemmet» och det där-
med förenade »Hemmet för sjuksköterskor»
har Idun på sin tid ägnat uppmärksamhet och
utförlig redogörelse, hvarför vi här ej anse oss
behöfva ingå på några detaljer angående dessa
storslagna, allmänt kända stiftelser. I egen-
skap af beskyddarinna har hon tagit verksam
del i förhandlingarna inom styrelsen för »Kron-
prinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn».
Lifligt har hon intresserat sig för »Föreningen
Röda korset» samt »Samaritföreningen i Kri-
stiania», många andra föreningar att förtiga.
För de nödlidande i Stockholm har drott-
ningen redan som hertiginna visat varmt intres-
se. Från henne och några damer, som hon
samlade omkring sig, leder Fruntimmersskydds-
föreningen i Stockholm sitt upphof. Den bör-
jade utöfva sin verksamhet inom Kungsholms
församling. Nu har den, såsom för hufvud-
stadens damer är bekant, grenat ut sig öfver
hela Stockholm. Vid deras majestäters kröning
liksom äfven vid deras silfverbröllop skänkte
de betydliga summor, hvilkas ränteafkast-
ning årligen skall, enligt skyddsföreningens när-
mare bestämmelse, utgå till bildandet af lif-
räntor åt fattiga barn. År 1878 skänkte hennes
majestät ett betydligt belopp såsom grundfond
till bostadshus åt fattiga arbetare, där de mot
billig hyra skulle erhålla lägenheter, hvar-
efter den behållna afkastningen skulle till-
falla det af henne 1861 grundlagda »Hemmet
för frigifna kvinnor», numera »Drottningens
skyddshem». I egen-
skap af beskyddarinna
och ordförande i hem-
mets styrelse vårdar
drottningen själf dess
angelägenheter, för hvil-
ka hon alltid hyst stort
intresse. Hon är vidare
beskyddarinna för » Säll-
skapet för inrättande
af småbarnsskolor» samt
för » Sällskapet för den
lappska missionen».
Äfven en del välgören-
hetsinrättningar i landsorten
och i Norge har hon jämte
konungen främjat genom be-
skydd och penningebidrag.
Därjämte har hon varit den le-
dande i många komiteer och upp-
rop till insamlingar inom både
Sverige, och Norge.
Detta jämte mycket annat är
hvad man genom pressen och andra
i tryck tillgängliga upplysningar känner. Men
hur mycken välgörenhet öfvas ej af deras maje-
stäter, hvilken man i det offentliga ej vet om.
De summor, som så bortgifvas, få ej nämnas,
men så mycket torde få sägas, att de äro myc-
ket stora, större än någon anar.
Finge man bläddra i chefens för konungens
hofförvaltning räkenskaper, skulle man förvåna
sig öfver den mängd pensioner, konungen utbe-
talar. Dessa pensioner äro dels sådana, som
konungen personligen iklädt sig att betala, dels
sådana, som han tagit i arf från sina före-
trädare. Det finnes ännu pensionstagare från
Karl XIV:s tid, många från Oskar I:s och
Karl XV:s. Likaså skulle man förvåna sig
öfver den mängd af fromma och milda stif-
telser, till hvilka från konungen årliga bidrag,
större och mindre, lämnas. I Stockholm torde
knappt någon sådan finnas, som ej njuter hans
understöd ; och till dessa komma många landet
rundt.
Bildningssökande ynglingar och unga flickor
understödja deras majestäter många. Mången
officer så till lands som sjös har konungens
frikostighet att tacka för sin framtid. Mången
lärarinna har att tacka drottningen, för att hon
är hvad hon är. Hvarje år hafva deras maje-
stäter vid undervisningsanstalter flere skydds-
lingar. Och om vi träda in i barnuppfostringsan-
stalter, lyssna efter här och hvar ute i byg-
derna, skola vi få höra, att det finnes många
fattiga, värnlösa barn, som stå i största tack-
samhetsskuld till landets fader och moder.
Till denna välgörenhet kommer den, som
utöfvas mera tillfälligtvis. Från stad och land
anropas deras majestäter af hjälpsökande. Och
man kan godt säga, att ingen, sedan han efter
ompröfning befunnits förtjänt af understöd,
lämnas ohulpen. Understöden lämnas dels i
form af direkta penningeunderstöd, dels så,
att synnerligen drottningen gör uppköp af fär-
diga arbeten, företrädesvis sådana, som kunna
användas till bortgifvande. Dessa uppköp göras
i synnerhet från mycket fattiga och
naturligen i syfte att framför allt be-
reda arbetsförtjänst.
Förutom sådana ansökningar, som.
inkomma från alla håll inom landet,
infinna sig hvarje audiensdag många
hjälpsökande och erhålla penningeun-
derstöd. Och dessutom är hvarje
sådan audiensdag en viss summa an-
slagen att utdelas till gamla uttjänte
militärer.
Naturligt är, att deras majestäter ej
personligen kunna utöfva sin storar-
tade välgörenhet. Den sker till stor del
genom dem, som tillhöra uppvaktningen, hvilka
samvetsgrant föredraga hvarje Supplikants an-
hållan och söka skaffa upplysningar om deras
personer och förhållanden. Men dessutom haf-
va deras majestäter en person, hvilkens ute-
slutande uppgift det är att i den enskilda
välgörenhetens utöfvande vara deras synliga,
hjälpräckande hand. Därmed är dock ej ute-
slutet, att den hjälpsökande i vissa fall får före-
träde hos de höga gifvarne själfva, hvarvid de
röna den största vänlighet och den hjärtligaste
uppmuntran.
Vi hafva nämnt, att konungens älsklings-
sysselsättning är lärda studier. Vid tal härom
är naturligt, att tanken lätt faller på
Konungen i biljardrummet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
