Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52. 27 december 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189Ö I DU N 435
Med detta nummer
följa, som våra läsarinnor finna, ej mindre
än tre romanark, hvarigenom visserligen det
för året utlofvade omfånget af romanbilagan
öfverskrides, men hvarigenom vi oek bereda
våraprenumeranter förmånen att få fru Lindhés
ypperliga » Skattepenningen» komplett afslutad i
och med årgången. Från och med första ja-
nuarinumret begynner så Mathilda Roos’ med
så stort intresse motsedda roman »Helgsmåls-
kloekan», så att samtliga nyiillträdande prenu-
meranter från årets första nummer få fullt
utbyte äfven af bilagan. Att alla våra gamla
vänner skola hålla oss räkning för detta ar-
rangement och framgent som hitintills bli Idun
trogna, våga vi hoppas, och tillönska våra lä-
sare i de tusentals svenska hemmen
ett godt slut på det gamla,
ett fröjdefullt nytt år!
––––-sfr......—
Kvinnorna oeh Konstnärsgillet.
[Ett femtioårsminne.
v| jJ)yårsafton är det jämnt femtio år sedan
«UM» Konstnärsgillet i Stockholm stiftades.
Det var nämligen den 31 december 1845
som, på initiativ af den ännu i lifvet va-
rande artisten N. M. Mandelgren och på kal-
lelse af biblioteksamanuensen Gunnar Olof
Hyltén-Cavallius, några »herrar och män»
sammanträdde uti huset n:r 24 vid Norra
Smedjegatan för att öfverlägga om stiftan-
det af en förening eller ett gille, som kunde
blifva en gemensam föreningspunkt för lan-
dets yngre konstnärer, konstvänner ochvitter-
hetsidkare. Och denna öfverläggning ledde
till det resultat, att Konstnärsgillet samma
dag förklarade sig konstitueradt.
Att den svenska konsten och vitterheten
genom Konstnärsgillets sträfvanden leddes i
en ny riktning, hvarigenom, i stället för de
förut ständigt upprepade skildringarna från
söderns länder, ögonen öppnades för hvad
fosterlandet själft ägde stort och skönt, är
nogsamt bekant. Men det är icke af denna
anledning, som vi tagit till pennan för att
i Idun fastslå femtioårsminnet af Konstnärs-
gillets stiftelse. Sveriges kvinnor hafva en
annan anledning att stå i tacksamhetsskuld
till detta gille. Det var nämligen vid dess
sammanträden, som »kvinnofrågan» först
bragtes på tal, det var vid dess »kollatio-
nier» som med värma och kraft framhölls,
»att kvinnan kan uppnå den högsta full-
ändning såsom representant af det sköna i
konsten, likaväl som hon är hemmets lif-
gifvande ande, familjens lyckliggörande ge-
nius». Det var här, som löften gåfvos att
verka därhän, »att de sköna, kärlekens och
behagets representanter, måtte få kraftigare
gripa in i den yttre verksamheten, i det
yttre, lifvet.» Det var slutligen här, som
pokalen höjdes för »svenska kvinnans befri-
else från hennes nuvarande förtryck och
hennes myndighetsförklaring här som i andra
civiliserade länder.»
I ofvan antydda syfte öfvergick Konst-
närsgillet från ord till handling genom att
den 16 januari 1849 besluta en ändring i
sina stadgar, hvarigenom vid ett veckomöte
i månaden tillträde lämnades åt damer.
Dessa hade förut endast fått deltaga i gil-
lets »högtidsfest» den 17 december 1846
och »vårfesten» den 3 jnni 1847.
ägde rum den
Den första »dame-soiréen
6 mars 1849 i Delacroix’ stora salong med
angränsande rum, och hela den kungliga
familjen hedrade denna gillets sammankomst
med sin närvaro. Det heter vidare i gil-
lets protokoll:
»Den icke stora, men med mycken smak valda
tafvelutställningen var anordnad af hr M. Stäck,
och dröjde man med särdeles välbehag vid den-
samma.
Soiréen öppnades med en chör: »Toner på vå-
gen», komp. af Isidor Dannström.
Därefter följde :
Föredrag; Helsningsord till damerna af J. F.
Bahr;
Dnett ur operan Tançred af Rossini;
Föredrag: »Om den äldsta svenska litteraturen»
af G. H. Mellin ;
Final ur operan Romeo och Guilietta af Bellini ;
Soiréen afslutades med Tableaux vivants, an-
ordnade af Wilhelm Wahlfart:
1. Te deum laudamus. Efter Carlo Mazettis
tafla.
2. Lo Sponsalizio eller Marias trolofning, af
Raphael Sanzio d’ITrbino.
3. Erke Engeln Michaels strid med draken, af
Raphael dito. (Erkeengeln föreställdes af fru
Zelma Bergmansson.)
Bland personerna i de två första tablåerna igen-
kändes dels sujetter från kungl. teatern, dels le-
damöter af gillet.»
Den sista »damesoiréen» gafs den 23 mars
1852 och föranledde Wilhelmina Ståhlberg
att stränga sin lyra till en sång.
Utom de kända konstnärsnamnen Zelma
Bergmansson, Elise Jakobsson, Louise Miçhal
och Mina Gelhaar Annas i handlingarna
upptagna såsom medverkande vid samman-
komsten fruarna Ehrenreich (piano) och
Charlotte Malm (tablåer, däribland drottnin-
gen i »Axel och Valborg»), mamsellerna Sara
Magnus (piano), Hanna Nordblom (sång och
tablåer, däribland Valborg), Lindahl (huf-
vudrollen i komedien: »Frieri och förställ-
ning»), Flodin (piano), Torslow (sång) och
Valenius (tablåer, däribland Svea i Oehlen-
schlägers apoteos). Med sång och musik bi-
drogo dessutom många icke namngifna mu-
sikälskarinnor.
Vid ett sammanträde exponerade mamsell
Rosalie Bergnehr ett stort tapisseri förestäl-
lande »Judith med en tjänare bärande Ho-
lofernes hufvud», vid ett annat en ung
»konstnärinna» en Victoria regia i vax o. s. v.
Föredrag höllos af hr Emil Key: »Om
Georges Sand och Fredrika Bremer» och af
Ax. Em. Holmberg: »Om kvinnans ställning
i Norden under hednatiden». Vid minnes-
festen öfver Esaias Tegnér, Pehr Wickenberg
och’Emelie Högqnist hade envoyéen Brinck-
man författat en minnesteckning öfver den
sistnämnda samt Johan Jolin och Knut
Geijer m. fl. högstämda kväden till hennes
ära. En » afskedshälsning till Jenny Lind»
diktade C. G. Strandberg och uppläste inom
gillet.
Med ofvanstående hafva vi velat visa, att
den svenska kvinnan genom Konstnärsgillet
fördes ur det skymundan, där hon hittills
dvalts, ut med i lefvande lifvet, där hon
numera, som vi veta, tar plats sida vid sida
med mannen, vare sig det gäller arbete eller
förströelse.
Må Sveriges kvinnor därför tacksamt min-
nas Konstnärsgillet, som vid vårfesten den
3 juni 1847 så artigt hälsade dem välkomna
på tonernas språk med orden:
Fast våren i naturens rike dröjer,
där parken, blottad, sina armar höjer,
och ber om skydd och värme från det blå,
i konstens värld en evig vårluft andas,
där dagens lätta blomsterflockar blandas
med frakter, som odödligheten nå.
Till konstens sol, till toners klara strömmar,
till tankens lekar och till känslans drömmar,
behagens döttrar! vänligt närmen er!
Med edra blickar konstnärns anda lifven:
ett återsken af eder skönhet gifven
i hvarje hyllning, som er konsten ger.
Under de första åren af sin tillvaro fann
Konstnärsgillet sig högt uppburet af allmän-
heten, som begärligt täflade om att få del-
taga i dess lysande fester.
Orsakerna till den inom gillet sig redan
år 1850 yppande och därefter tilltagande
tröttheten att icke säga aftyningen, som så
småningom medförde gillets upplösning, voro
många.
Till en af dessa har man velat räkna
»damesoiréerna», därigenom att »dessa drogo
nästan alla krafter från veckomötena». Då
de emellertid endast Voro sju på tre år, får
väl detta antagande gälla för hvad det kan.
För vår del äro vi snarare böjda tro, att
det just var veckomötena, som, genom att.
för ofta taga de medverkande krafternas
tid och möda i anspråk, hade en menlig
inverkan på gillets bestånd.
Den 3 maj 1854 voro de få kvarstående
af gillets ledamöter för sista gången för-
samlade å Hotell Fenix, där skålar föreslo-
gos för kronprinsen (hvars födelsedag det
var), för konstnärsvännerna i Düsseldorf,
för Nordens kvinnor samt för återseende i ett
pånyttfödt Konstnärsgille !
Konstnärsgillet slöt sålunda sina dagar i
samma lokal, där »Nya Konstnärsgillet» nu
ett fyrtiotal år senare firar sina glada fester.
G. IN. M.
Up notisboken.
En 25 årsfest hade lärare och lärarinnor vid
Katarinafolkskolahärstädes ordnat den 18 dennes
på aftonen å . Hushållsskolan vid Vestra Träd-
gårdsgatan för lärarinnorna fru Axelina Drougge
samt fröknarna Hilma Peterson och Emilia De-
noyer, hvilka med denna termin tjänstgjort 25 år
i församlingens skolor. Hedersgästerna hade
uppvaktats med hvar sin bukett med band i de
svenska färgerna. Sång, deklamation och musik
höjde festligheten som slöts med supé.
StöcJcholms högskola. Fröken Annette Vedel,
som under tre terminer varit anställd vid hög-
skolan som amanuens hos professorerna Mittag-
Leffler och Phragmén, har nu lämnat denna be-
fattning och återvändt till sitt hem i Köpenhamn,
där hon ämnar afsluta ett större matematiskt ar-
bete, hvarmed hon nu länge sysslat. Fröken
Yedel är på mödernet af svensk härstamning, i
det att hennes moder, gift med direktören i
danska utrikesministeriet, geheimelegationsrådet
Yedel, är en syster till fröken Signe Hebbe.
;––––– *–––––-
Lösningar
till » Tidsfördrifvet» i n:r 50.
Logogryfen: Julgran; Ran, gal, gulna, ar, Luna, runa,
urna, Jan, ljuga, aj, ljung, ur, jag, gran, al, na, jul,
ljunga, unga, ugn, g, a, an, arg, lugn, gul, jula, alun,
lag, gula, ja, jarl, la, ju.
Namngåtan: Emma — Matilda — Daniel — Elisa —
Sara.
Charaden: Spelförlust.
––––¥––––
Innehållsförteckning :
Helene Alfthan ; af V. Lindman. (Med porträtt). — Hård
seglats; vid årsskiftet, af Sigrid Elmblad. — Sylvesterafton;
af St — Med detta nummer. — Kvinnorna och konstnärs-
gillet; ett femtioårsminne af C. W. M. — Ur notisboken.
— Idun 1896. — Kamraten 1896.
Extra fin Marsala (Qualité Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891. Vid
undersökning af härv. handelskemist befunnen enl. analys
fullgod. Pris kr. 1:25 pr butelj. Finnes endast hos
K. A. Nydahl & C:o
Stockholm, 2 Stureplan
Riks- och Allm. telefon»
Cft rr
o jL
43 *
8 S
‘
rZ? "eS
jcC
GO 2*
£
CD
ni
45 2
a
4»
08
ho
s -S -
Ö Jxi £
CD ^
hö *
43 p O
O c3
O !
g
c/j
:ct3 rM
Q
CD
Ph
. »
C&jfS
ås
C/3
3 g
C/3 ’
SA-
CD O
T3 43
Ö
2 «8
a t?
Seg
© ® .
P-i "O i
s!
2 >■
fl «H 5
•H fl C
■H
u fl*
o o t
T* TS 0
taOj.
*2 c- +
2 — «
ro *
■o .=
§ E
il
C/S
O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
