Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 3 januari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
a
n
d
p
u
lv
e
r
,
två
slag,
T
a
n
d
p
a
sta
,
T
a
n
d
tin
k
tu
r
8 1 DU N 1890
hos henne, som själf aldrig gick bort; och
jag knnde som barn aldrig förstå, hnr min
mor vågade gå in dit eller ville det. Nu
var jag uppvuxen och mognad till förstå-
ende, och då jag under klockornas klang
gick genom kyrkogårdsporten med min
mor, förstod jag, att det slutna hjärta som
nu skulle jordas, och som tillhört det slutna
anletet, en gång, likt så många andra hjär-
tan, öppnat sig för min mor.
Med förvåning såg jag, då vi stannade
på ett lämpligt afstånd från grafven, en
hel mängd fattiga och lidande, som stodo
däromkring, väntande i stilla andakt —
gråtande! Men inga välklädda mer än vi.
Bärarne kommo med kistan, och efter
den syntes endast några- få, men djupt
sorgklädda personer,, Då prästen slutat sitt
värf, stego dessa personer upp på grafven.
Det var några unge män, som, med huf-
vud böjda af sorg och vördnad, ledde eller
snarare buro upp till grafranden en äldre
dam, hvars sorg tycktes ha gjort henne
sjuk, och hvars tårar flödade öfver hennes
anlete. Innan grafven kastades igen, af-
lägsnade sig de unga männen, ledande den
sörjande modern; min mor och jag gåfvo
bland de fattiga vår tribut och lämnade
kyrkogården.
Då den fuktiga glansen i min mors ögon
torkat, frågade jag:
»Hvem var det sörjande gamla frun-
timret?»
»Hennes mans hustru.»
»Hennes mans hustru?»
»Ja, hon var frånskild, och de unga män-
nen voro hans söner.»
Och nu fick jag hennes historia. Fru
Törn hade varit en stor skönhet i sin ung-
dom, då min mor äfven sett henne. Hon
var gift med en vacker, kraftfull, liflig man.
Han dref en stor egendomsaffär, hade flere
landtgårdar och reste mycket. Men de
bodde i hufvudstaden. De hade inga barn,
men lefde mycket lyckliga, och hustrun
hade ett godt affärshufvud och gaf sin man
många goda råd. Då gjorde fru Törn plöts-
ligt en förfärlig upptäckt. Hennes man
bedrog henne. Ute på en af landtgårdarne
fanns en kvinna, som hade ett barn, och
detta barn var hennes mans. Hon tog
honom genast i förhör, han kunde ej neka,
och då hon frågade, hur han på detta sätt
kunnat bedraga henne, talade han något
sväfvande om, att deras äktenskap var
barnlöst. Fru Törn stängde in sig några
dagar, och då hon härnäst talade med
sin man, var hennes beslut fattadt. Hon
sade, att hon mycket tänkt på det han
sagt om deras äktenskap, och att hon kom-
mit till den insikten, att, då han sörjde
öfver ett barnlöst äktenskap, borde de skil-
jas åt och han gifta sig med sitt barns
mor. Han blef förtviflad och försäkrade,
att han trots sitt felsteg älskade endast
henne, sin hustru. Men hur bevekande
han än bönföll, förblef hon orubblig. Det
enda han kunde genomdrifva var hennes
löfte, att han då och då skulle få hälsa på
henne och utbedja sig hennes råd i affärs-
angelägenheter.
De blefvo skilda, han gifte sig med den
andra och besökte stundom sin förra hustru.
Men han var olycklig och affärslyckan öf-
vergaf honom äfven. Det kom något oro-
ligt och jäktande öfver honom, han följde
ej fru Törns lugna råd, men öfverspekulerade
sig, han blef sjuklig och dog, lämnande sin
familj i fattiga omständigheter.
Fru Törn, som ägt en stor förmögenhet,
hade ännu denna obesnten och välskött.
Hon uppsökte änkan och barnen, tog helt
hand om dem, sörjde för alla deras behof
och skaffade sönerna den bästa uppfostran.
Hon var som en mor mot dessa och som
en syster mot änkan — och hela tiden
älskade hon mer än någonsin den bort-
gångne. »Visade hon väl,» tänkte jag,
detta slutna anlete för ’sin familj’!» Sä-
kerligen icke. Men var hon sluten och af-
visande mot de flesta — god hade hon dock
varit mot de fattiga och lidande.
Då min moder kom hem, grep hon sig
genast åter an med sitt stora hushålls många
praktiska sysslor. Men innan dess kysste
jag henne — hvarefter jag tog eolsharpan
och ställde den i det öppna fönstret. Och
ur den framkommo ackorder, som påminde
om djupa harmonier ur ett söndersargadt
människohjärta.
–––––– —*––––––––- -
Innehållsförteckning :
Fredrika Bremer; till trettioårsminnet, af Sigrid Lei-
jonhufvud. (Med porträtt). – En nyårsvisa; af Emil Kléen.
— Våra döttrars framtid ; några synpunkter af Heribert
1 — Djursholmslif; af Aide. — Till våra prenumeranter.
— Kajsa Warg; en kulinarisk-kulturhistorisk skiss för
Idun, af Birger Schöldström. — De fem små Wisborgarne.
(Med porträtt af Maria, Carl, Sofia, Elsa och Folke af Wis-
borg). — Vid kaffet; amatörfotografier af Hugo Falk: Fru
Björklunds nyårsvisiter. — Då föräldrar skola välja namn:
Namnsdagslista för 1896. — Ur notisboken. — Teater och
musik. — Eterneller; af Amalia Fahlstedt. — Tidsfördrif.
(fyllningsgåta.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19
De med *- ifyllda rutorna bilda, om orden äro rätt funna, namnet
på en af Sveriges mest framstående män.
Orden äro: 1) = anseende, 2) hög ämbetsman, 3) ornater, 4) där ve-
tande odlas, 5) utmärkelsetecken, 6) belöning, 7) egenskap, 8) tidrymd, 9)
sällsynt för ålderdomen, 10) ämbetsförrättning, 11) fosterlandsvän, 12) ställe
där det är festligt, 13) adjektiv, 14) framstående ämbetsman, 15) den lyck-
liges ställning, 16) egenskap, 17) ämbetsbeteckning, 18) hög ämbetsman,
19) prisas lycklig. M. T.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
För dem, som sky
Allt hufvudbry,
Jag säger först som sist, •
Att hvad som bär
Serveradt är
Bland rätter räknas visst.
Om klent man tål,
Ett grundligt mål
Kan ganska dyrt en stå;
Nej, njut min rätt
På bästa sätt,
Blott i portioner små.
I Kina en stad.
Af siffror en rad.
Hur gåsen bör vara.
Hur vägen vi fara,
Om den skall bli kort.
En listig krabat,
Hur kallas hans mat?
Hvad värme oss bringar.
Hur skulle med vingar
Man färdas? Till sport.
I jorden fördold.
Af fisken ej tåld.
Att landet försvara,
När det är i fara,
Hvad larfvas därtill?
Af hästen en del.
Tal, utan ett fel.
Hur adeln plär kalla
Förfäderna alla.
Hvad dricka hon vill.
Hur är hennes dryck?
Hvad hon bröt af en nyck..
Hur mätte han biten
I går, expediten?
S. L.
Charad.
Mitt första bor i svartan mull,
Hvarur ban långsamt kryper,
Och det är mest för nyttans skull,
Som man i honom nyper.
Mitt ändra är så täck och skön,
Hur hon än vill sig smycka;
Till ungmön ges hon som en bön
Om kärleks ljufva lycka.
Mitt hela vårens budskap är,
Som guld hon mot oss lyser
Och ropar: »Se, nu är jag här,»
Där hon står gladt och myser.
J. S.
Metamorfos.
Hur kan man af Erika få roman
genom fyra mellanord?
E * R
R * 0
I * M
K * A * A
A * N
Hvarje mellanord uppstår ur det
föregående genom att man förvand-
lar (ersätter med andra) två bokstäf-
ver för hvarje gång. Hvilka af bok-
stäfverna som skola förvandlas ut-
märkes genom stjärnorna. Att om-
flytta bokstäfverna är ej tillåtet. Föl-
jande 20 bokstäfver skola användas
för mellanorden: 5 a, 1 e, 1 i, 4 k,
1 n, 2 o, 4 r, 2 t.
S. L.
Versgåta.
Följande ord, rätt ordnade, bilda
en fyrradig vers ur ett poem af
Runeberg.
Herrlig — den — tro — i — dess
— spord — dock — sol — lifvets
— gått — fattigt — än — mot —
opp — blommar — ack — när —
män’skans — för — hopp — själ —
och — jord — vår — hur — är —
prakt.
Aritmorem.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14
= Unionspolitisk fråga.
12 10 11 = Färg.
6 7 4 5 10 = Mineral.
1 2 14 = Geometrisk figur.
4 8 7 9 = Stöd.
4 8 5 12 7 = Önskemål för den fat-
tige.
8 7 1 6 13 12 = Kronan på verket.
9 7 6 1 = Fågel.
9 6 7 10 3 = Mycket lätt.
9 6 2 10 13 = Gudinna.
2 4 8 = För läckermunnar.
2 8 5 10 = Illa i kortspel.
2 10 1 7 3 = Naturföreteelse.
6 5 14’8 7 = Något alt noga passa
på. I. n.
HULTMANS Cacao & Chocolad rekommenderas som den bästa och vitsordas på de var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing. Nils
(Hson Gadda. C. J. Ask samt doktor Olof Moberg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
