Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 10 januari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 1890
IDUN
Blott en enda olycka är sann :
Den — af olyckan att öfvervinnas,
J. D. Valerius.
hur härligt hon då spelade; det var ett
varmt barnahjärtas heligaste känslor, som
gåfvo sig uttryck i den musiken; och när
hon slutat, var hennes ansikte alldeles för-
gråtet.
Alice Sandströms förste musiklärare var
en gammal knarrig herre vid namn Ullman
(kompositör till den på sin tid ganska myc-
ket sjungna »Brudens fråga»). Mot sin
elev Lisa var han dock allt annat än knar-
rig; och det hände ibland, att han slog upp
dörrarna, ropade in familjens öfriga med-
lemmar och sade : »Kom, så ska ni få höra
hur musik ska låta.» — År 1875 bief W.
Ih. Söderberg, känd som god sångkomposi-
tör, organist i Karlshamn. Af denne åt-
njöt hon undervisning i två år, en del af
denna tid äfven i komposition.
Alice var rikt begåfvad äfven på andra
områden. Ännu berättas af familjens vän-
ner anekdoter om, med hvilken otrolig lätt-
het hon lärde sig läsa.
Föräldrarna, som med aldrig sviktande
intresse följde sina barns utveckling och
insågo, att när det gällde dessas utbildning
det bästa som stod att erhålla borde an-
skaffas, skickade Alice, när hon fyllt tretton
år, till Stockholm. Här inskrefs hon som
elev i Åhlinska skolan, där hon till en bör-
jan antogs vara mogen för tredje klassen.
På sitt eget förslag fick hon emellertid försöka
sig i femte; men därifrån bar det, efter en
vecka, af ’upp i sjätte och så, efter ytter-
ligare en vecka, upp i sjunde; först i denna
klass kom den trettonåriga småstadsflickan
på sin rätta plats. Hon genomgick så sjun-
de och åttonde klasserna i detta läroverk.
Musiklektioner tog hon under denna tid för
professor Herman Berens.
Vid femton års ålder, således samtidigt
med att hon afslutat sin skolkurs, förlo-
rade Alice Sandström sin far. Vid denna
tid var det på allvar fråga om att hon
skulle genomgå Musikaliska akademien.
Men denna plan öfvergafs, antagligen när-
mast i anledning af faderns frånfälle —,
och nu bestämdes, att hon skulle söka in-
träde vid Högre lärarinneseminarium. Hö-
sten 1880 blef hon, ehuru den yngsta bland
57 sökande, en af de 25, som då antogos
till elever vid detta läroverk. Hon genom-
gick de tre seminarieafdelningarna och er-
höll sitt lärarinnediplom våren 1883.
I kamratkretsen var Alice Sandström af-
hållen såsom få. Glad, begåfvad, hjärte-
god, framför allt anspråkslös och flärdfri,
vann hon sympatier och vänskap hos alla.
Då liksom nu var‘hon en alltigenom har-
monisk personlighet; från hennes väsen
strålade värme och sol, och kamraterna
kände sig lyckliga i hennes sällskap. De
stunder hon gladde oss med sång och spel
voro för oss högtidsstunder, och vi räkna
dem bland våra bästa seminarieminnen.
Kär det under lofstunderna ropades: »Lisa
sitter vid pianot», slungade vi böckerna
ifrån oss och rusade in för att höra på
henne. För oss spelade hon ofta »finn-
opp»-saker, d. v. s. hon satte en lärobok
på notställaren och sjöng ofta igenom, med
karaktäristiskt ackompanjemang, hela läxor.
Så som hon nu låter de små »sångfåglarna
vid Djursholms skola» under sång lära sig
vokalerna (se: Sjung med oss, mamma! III
N:r 1), så sjöng hon i sina seminariekam-
rater många knaggliga namn, data och
fakta.
Med omsorg och plikttrohet skötte Alice
sina studier; på sitt diplom har hon nio
laudatur och intet betyg lägre än cum laude.
Det var klart, att arbetet vid seminariet ej
lämnade henne mycken tid öfrig för musi-
ken. Hon tog dock några lektioner för
Ludvig Norman. Från hösten 1883 till på-
följande sommar vistades hon i Finland,
på Järvikylä egendom i Savolaks. Denna
tid anser hon själf ha varit för henne i
hög grad väckande och utvecklande både
på det musikaliska och flere andra om-
råden.
År 1885 ingick Alice Sandström äkten-
skap med nuvarande protokollssekreteraren
Jakob Tegnér, en sonson till den store
skalden.
I fem år ha Tegnérs nu varit bosatta
på Djursholm, där de åt sig inredt ett eget
hem, Tegnabo. I detta vackra hem, som
bär en genomgående prägel af glädje, lycka,
harmoni och intelligens, ha de små förtju-
sande barnvisorna sett dagen. Hur det
kom sig, att fru Tegnér började syssla med
dem? Jo, hon har två små piltar, nu åtta
och sju år gamla, som, när de voro ännu
mindre och läste »Barnkammarens bok»
och »Ängsblommor», tvingade sin mamma
att sjunga de däri befintliga små visorna
för dem och själfva alltid ville sjunga med.
När då fru T. märkte, att en melodi rik-
tigt väl senterades af gossarna, så skref hon
upp den. Rätt som det var, hade hon en
hel liten samling färdig. Hon gaf då vika
för vänners enträgna uppmaningar att låta
de små visorna försöka sin lycka hos en
större allmänhet. Till julen 1892 utkom
första samlingen af »Sjung med oss, mam-
ma!» beledsagad af ett varmt förord af
allas vår vän Lea. Hur den blef mottagen?
Jo, med jubel af både föräldrar och barn.
Och ändå torde väl dessa visor ingenstädes
sjungas så som i det tegnérska hemmet,
där gossarnas barnröster blandas med fa-
derns vackra baryton, under »mammas»
oförlikneliga ackompanjemang. Är 1893
utkom andra samlingen och nu till julen
den tredje, alla på Fr. Skoglunds förlag.
Fru Tegnér har med sina visböcker tagit
de första fjäten på en hittills nära nog
obanad väg inom musiken och pedagogiken.
Sina syften att låta sången ingå som ett
uppfostrande och upplifvande element äfven
i de helt små barnens hemlif, att få dem
att ej blott lyssna till sång, utan äfven
att själfva deltaga däri, att låta dem i lätt-
fattliga och tilltalande melodier sjunga om
det som spelar främsta rollen i deras fan-
tasi och i deras lekar, med sång drifva
bort ledsnaden, när de tröttnat på sin lek
eller hvila från sitt arbete, och att få in
sången i familjerna, på ett sådant sätt att
den där blir ett föreningsband mellan små
och stora — dessa syften har fru T. på ett
förträffligt sätt realiserat. En särskild men-
tion honorable förtjäna hennes visor därför
att de äro tendensfria. Om ingen af dem
kan sägas: »Man merkt die Absicht und
man wird verstimmt.» Och just därför
gör t. ex. sången om Betlehems stjärna ett
mycket ädlare och djupare intryck än de
pietistiska barnsångerna med deras lång-
släpiga melodier och deras för barnens fan-
tasi olämpliga, ibland rent af skadliga inne-
håll.
I familjekretsen är fru Tegnér bekant för
sitt ovanliga musikminne —■ hon »kan all-
ting utantill» — och för sitt själfulla piano-
spel. Under de senare åren har hon stu-
derat musik för herrar Knut Bäck och Len-
nart Lundberg samt med stor framgång ledt
undervisningen i sång vid Djursholms läro-
verk. Flere gånger sjöngo barnen där in-
för Viktor Rydberg själf den härliga sången
Betlehems stjärna. Han åhörde den alltid
med tårar i ögonen; och när hans stoft
bars ut från Ekeliden, ljöd där från klara
och friska barnaröster sången om stjärnan
som leder — »ej bort, men hem».
Ett femtiotal visor har fru Tegnér hit-
tills skänkt oss, och vi äro henne djupt
tacksamma därför ; men vi äro ännu ej
nöjda. Vi göra som »sångfåglarna vid
Djursholms skola», när deras sånglektion
är slut. Vi ropa: »Mera, mera!»
Gurli Linder.
–––––––—
Svensk vinter.
ståtlig flykt af örnar
en veklig fågellek;
ramatag med björnar
Àn de tama djurens smek!
Hvad är vindarna, som hviska,
Emot det jag hörde nyss:
Stormens härold med sin fiska,
Klatschande liksom en ryss!
fellre
’mjfci Än
Hellre
Veklig låt du stolt begabbar,
Kräfver den förutan värn —
Vinter! Du är björn, som drabbar,
Rymdens örn med klor af järn!
Kall oeh bister var den dagen,
Då du nedsteg nordanfjälls,
Hård och trotsig uti dragen,
Klädd uti din hvita päls.
När som allt rundtorn dig bräckes
På ditt vilda segertåg,
Som af domsbasimer väekes
Hvad som nyss i slummer låg.
Så af norrskensglans du timrar
Upp ditt ljusa sagoslott;
Arla det och särla skimrar
Uti silfver och i blått.
Sol går fram med högtidsflamman !
Stormens stämma uti dur
IJnder strålars lek tillsamman
Viger dig och all natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
