Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 24 januari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
IDUN ison
H
P»
V 3
^ a
p p
^ **
H S-
? s
H ©
P A
ri- pj
Ht, £3
O: “
* ©
r§
p, r
(D
H W
P o
p s
œ S
4 03
p°
R1 s»
3
»
e-F
ÇDo
su
CA
S
va
Onfc3*i=b
2 pp
5 p-0
B-P w
jR"g*
O p,
o" °
i ?(5
CP H 02
"O c+e+
zrÇ.55
<£ S*g
O w ^
=3 £:S-
-P’S*
R°p‘
**
Pa?
oiR
“m
H «S
s &&
»■SC
I egS
►, £w o
2. F c>
a sr t*
’S S. F
börja med obehagligt öfverraskad, då Con-
cetta omtalade missödet med beställningen,
men då han såg närmare på målningen, teg
han. Med sin skarpa kännareblick upp-
täckte han genast, att Concetta i och med
detta arbete utvecklat sig till en fulländad
konstnärinna. Han sade dock ingenting, ty
han är, liksom alla sina kolleger, en myc-
ket klok och beräknande man. Han an-
märkte blott, att det möjligen skulle lyckas
honom att afyttra äfven detta arbete, och
just som Concetta lämnade butiken, ställde
han tafian i fönstret.
Där hade den knappast stått en kvarts
timme, då drottning Margherita, som vid
denna tidpunkt uppehöll sig härstädes i flere
veckors tid, fick se den, xrnder det hon pro-
menerade längs efter kolonnaderna. Hon
stannade genast framför butikfönstret, öf-
verraskad af det natursanna i målningens
kolorit; därjämte kände hon sig lifligt till-
talad af det lätta vemod, som trots den
varma dagern omsväfvade tafian. Ack, äf-
ven drottningens sinne var vid denna tid
uppfyldt af sorg och oro! Hennes make,
som är hennes allt, hade i Neapel varit ut-
satt för ett afskyvärdt attentat, och häftigt
uppskakad häraf hade hon först dragit sig
tillbaka till Monza; därifrån hade hon be-
gifvit sig till det lugna Venedig, hvars tjus-
ande melankoli alltid behagat henne. Hon
gick nu in i butiken och köpte målningen
och gaf tillika butikägaren i uppdrag att
låta aptera den till solfjäder.
Därjämte bad hon att få veta namnet
på målarinnan, och påföljande morgon lät
hon kalla Concetta till sig.
Med sitt älskvärda och vänliga sätt lyc-
kades drottningen snart öfvervinna den un-
ga flickans försagdhet och blyghet. Och
då hon sedan uppmanade Concetta att redo-
göra för sina lefnadsförhållanden och sina
konstnärliga sträfvanden, anförtrodde denna
henne alla sina bekymmer. Ocli nu blef det
för Concetta med ens slut på all nöd och
allt själslidande.
»O, nej ! O, nej !» utropade drottningen. Hon
skulle icke behöfva lämna sitt sköna Vene-
dig, och hon skulle icke gifta sig med nå-
gon annan än den hon älskade. Hon ville
själf göra allt, för att hennes vackra talang
måtte bli erkänd; redan nu beställde hon
af henne fyra à fem solfjädrar med vyer af
Venedig, och dem ämnade hon utdela som
minnen bland sina väninnor i Rom.
Ni kan lätt tänka er Concettas glädje.
Hon hastade hem, men hemkommen sjönk
hon afsvimmad ned på golfvet, och hennes
moder måste bära henne till hennes bädd.
Då jag en timme därefter kom på besök,
låg hon fortfarande till sängs, men hon hade
hämtat sig så pass mycket, att hon genast
kunde berätta alltsammans för mig. — Jag
ombestyrde sedan hennes bröllop och här,
vid detta bord, afåts bröllopsmiddagen.
Nu har Concetta naturligtvis en stor, väl-
renommerad affär. Hennes man sköter med
omtänksamhet och försiktighet den affärs-
mässiga delen däraf, under det hon själf
förestår det konstnärliga. I en stor atelier
sysselsätter hon flere såväl äldre som yngre
fruntimmer, och alla dessa äro upptagna
med att efter hennes anvisningar och under
hennes medverkan måla solfjädrar med vyer
af Venedig. I hela Italien bär man nu
med förkärlek venetianska solfjädrar à la
Concetta, och detta beror helt visst ej blott
därpå, att drottning Margherita föredrager
dessa solfjädrar framför alla andra.
En olägenhet,» slöt min värdinna, ^åtföljer
dock ägandet af dessa solfjädrar, och jag
kan ej underlåta att varna er. Det är visst
och säkert, att den som af Concetta köper
en solfjäder för att taga den med sig som
minne af Venedig, han känner alltid och
allestädes längtan efter den förtrollade sta-
den. Vågar ni nu,» tilläde min värdinna
leende, »tillhandla er en sådan?»
Jag beslöt att lämna varningen opåaktad
och gjorde snart bekantskap med fru Con-
cetta, en skön och ståtlig kvinna med ett vin-
nande, älskvärdt sätt och begåfvad med en
så fln takt, att man nästan var frestad att
tro, att hon var omedveten om sin egen
tjusmakt.
Det gick så, som min värdinna sade.
Ehuru redan lång tid förflutit, sedan jag
hemkom till mitt nordliga fädernesland,
har jag aldrig kunnat glömma mitt
sköna Italien, och slår jag upp den solfjä-
der, jag köpte hos Concetta, då utropar jag
ofrivilligt: O, mia bella Venezia!
–––––––––- *———
Innehållsförteckning ;
Hedda Andersson; Sveriges andra kvinnliga läkare
af A. G. A (Med porträtt). — »Missbrukad kvinnokraft» ;
ur Ellen Keys föredrag på Vetenskapsakademien den 17
dennes. — Efter den första balen. — I stillhet ; skiss af
A^ L—d. — Från Iduns läsekrets : Ett förslag att tänka
på; af Ich. »Blommor»; af Charlotte Lindholm —När man
skall hålla gästabud; några praktiska vinkar för husmö-
drar af Ellen Lergström. I: Matsalen. — Kvinnoöden och
kvinnobilder; för Idun af Birger Schöldström: Karin du
Rietz. — Ur notisboken. Teater och musik. — Drott-
ning Margheritas skyddsling; ur en målarinnas dagbok
af Ludvig Salomon. (Forts. o. slut). — Tidsfördrif.
–––- *–––-
omx
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag är eu filosof af äkta halt,
Beständigt böjd för djupa reflektio-
ner.
Ändå, gu’inis, beskylles jag belt kallt
För ytlighet af tanklösa personer.
Jag på min blanka sköld bär som
devs
Ett »känn dig själf» ! Det vet ju he-
la världen;
Men ändå får jag höra den sottis,
Att jag ett redskap endast ar åt
Harden.
Nå ja, jag vet att jag är illa tåld,
Ty sanning blott jag säga kan åt
alla !
Och hvarje samiingshärold, käck
och båld,
Skall gifvelvis i mångas onåd falla.
Den mänskliga naturen är så svag —
Man endast komplimanger önskar
höra.
Men smickre hvem som vill, ej smick-
rar jag,
Hur söta miner än man månde göra.
Jag alltid ansett som en hederssak
Att säga folk min mening rakt i sy-
nen ;
Och därför just man talar på min
bak
Och åt min uppgift rynkar ögon-
brynen.
Dock: många kan jag rättvis hyll-
ning ge,
Och de mig äfven i sin tur beundra.
Mitt värde måste ju enhvar väDse,
Schack-gåta.
blom ter träd ngt stund na vis tar
ta in mor fruk sa vän e räc
re få tä ma lön ka mog du
ne löf ti blad sitt blom dra mot
u dan i ma sam dig om dra
verk al nan än och tå lat an
in mor men den vän sig an ngt
hos bla la blom nu veck ta ut
Pirfvel.
Såvidt han ej är skapad som en
flundra ! —
I många former trifs.det sköna ju —
Liksom det fula — det får jag er-
fara.
Här nedan några typer finner du —
Jag tror de äro tydliga och klara.
Ilvad öfver böljorna, de djupa blå,
Du i sitt stolta majestät ser glida;
Hvem du i skogens gröna djup kan
få
Se lika stolt, konungsligframåtskrida;
Hvad nog i skogen fordom vandrat
har,
Fast nu för tiden du med den ses
vandra ;
Hvad blott bevis på tarflig kvickhet
var
Att göra af den ena eller andra;
Ett verb — det står just i impera-
tiv;
Och tväune verb — i konjunktiv
stå båda;
Ett ord som innebär långt mer än lif
För den som aldrig dagens ljus kan
skåda ;
Hvad saligare ju än taga är —
Det hoppas jag har gensvar i ditt
hjärta !
Hur steken blef, trots kostnad och
besvär,
Till lierrns förtret och ungmors dju-
pa smärta;
Hvad nog till slut de båda göra dock
Åt sorgen, som från köksregionen
stammar ;
Hur den nu blifvit har, den gråa lock,
Som gumman ännu så prudentligt
kammar;
Hvad, såsom konst, dig tjusa skall
med makt,
Om-själ och känsla lifva skönt det-
samma —
Men såsom konstgrepp ses det med
förakt,
Ty vilda lidelser därunder flamma;
Om du kanhända nu för öfnings skull
Tog tvänne toner, kunde det ej ska-
da! —
Jag vet nog, hvad du spetsar på,
mitt gull,
Att sätta som en damm för all min
svada.
L—a.
Apoköp.
1—6) Musik, men ej galopp.
I—5) För barnen då? — Nej stopp.
1—4) Ruin, fast fiffad opp.
1—3) Hvad är väl grodans hopp?
1—2) Hvad unna vi vår kropp?
Pirfvel.
Lösningar.
Logogryfen: Manuskript; kant, minut, nu,
krut, ask, asp, stia, ram, rita, Krim, sura,
kria, kran, is, piskan, snut, pruta, skri, man,
mun, prat, pust, par, mask, pank, rips, pri-
ma, skum, krita, punkt.
Charaden: Trolofvad.
Geografiska namngåtan : Serbien — Belgrad.
1) Biarrits, 2) Elbe, 3) Labrador, 4) Godthåb,
5) Rawi, C) Algarve, 7) Dublin.
Triangelaritmogryfen : 1) -Maria, 2) avis, 3)
rim, 4) is, 5) a.
Ordfömiandlingsgåtan : Elias Sehlstedt —
ebenholts. lavin, Innsbruck, Abednego, sill-
sa lad, signora, elegant, hästfluga, Lidner,
Sulitelma, tusensköna, elgko, diamant, Ti
bern.
Tabula magican:
2 3 5 9 11
4 10 4 3 9
21 5 7 4 3
12 8 4 5 1
1 4 10 9 G
&
HULTMANS Cacao & Chocolad rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
0:son Gadde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
