Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 4. 24 januari 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189f)
IDUN
och mina förträffliga föräldrars vårdnads-
offring gäldad af — välmenandets.
Denna berättelse af en nära frände bär
alla tecken af pålitlighet. Men det är emel-
lertid besynnerligt, att. . . för så vidt jag
vet. . . ingen enda af de många memoar-
författarne från Gustaf III:s tid upptecknat
den så pikanta historien om den först till
gardist och därpå till prästfru metamorfo-
serade småländska fröken.
*
Ofver den plats, där stoftet af Karin Du
Rietz, hennes make och lilla barn blifvit
till stoft igen, har den, som skrifver dessa
rader, många gånger som barn lekt och
sprungit; — Kongsbacka gamla begraf-
ningsplats blef efter den stora branden år
1846 omlagd till öppet torg. Men aldrig
hörde jag de gamle på den tiden, hvilka
dock visste att tälja många drag ur den
lilla västkuststadens forna krönika, berätta
något om det unga prästparet och dess
korta lycka. Det var alldeles glömdt.
Och det är blott genom »Siggesta-bu-
sens» berättelse om sin vackra och excent-
riska kusins ungdomsäfventyr som Karin
Du Rietz’ romantiska lefnadssaga gått till
eftervärlden.
––––❖–––-
Ur notisboken.
Från riksdagen.
I den i lördags till riksdagen öfverlämnade k.
statsverksprö’pösdtionen förekomma följande för-
slag af k. m:t rörande det kvinnliga undervis-
ningsområdet :
Anslag till högre flickskolor." Som vi. förut om-
nämnt hafva de högre flickskolornas föreståndare
m. fl. petitionerat om en höjning af årsanslaget
från 100,000 till 300,000 kr. På ecklesiastikmi-
nisterns hemställan föreslår k. m:t, att anslaget
till högre skolor för kvinnlig ungdom måtte varda
förhöjdt med ett belopp af 150000 kr., eller från
100,000 kr. till 250,000 kr., att understöd af det-
samma på hittills gällande villkor må kunna till-
delas sådana skolor med högst 4,000 kronor åt
hvar och en, dock att skola med minst tvåårig
fortsättningskurs må kunna erhålla 5.000 kr.
Undervisning i huslig ekonomi. K. m:t begär
till den med Upsala enskilda läroverk förenade
fackskolan för utbildning af lärarinnor i huslig
ekonomi 3.200 kr.; till lärarinnekursen i huslig
ekonomi vid Ateneum för flickor i Stockholm
1,500 kr., samt till Göteborgs allmänna folkskole-
styrelse för utbildande af lärarinnor i huslig eko-
nomi för folkskolan 1,300 kr.
Statsbidrag åt slöjdskolor för flickor föreslås i
statsverkspropositionen och begäres härför ett
förslagsanslag af 90,000 kr.
Vid hofvet ocli inom de högsta Jcretsarne
ger det kära danska frändebesöket för närva-
rande anledning till mycken liflighet och lysande
fester. Tyvärr har dock tillstötande sjukdom
blandat en droppe bitterhet i glädjebägaren.
Så har drottningen några af de senare dagarne
måst hålla sängen för en ihållande hosta, och
prinsparet Bernadotte har alldeles utestängts från
all beröring med de furstliga gästerna och den
öfriga yttre världen genom sin lilla dotter Marias
skarlakansfeber.
Som ämnadt var anlände det danska kronpiins-
paret samt prinsessan Louise och prins Christian
till Stockholm på måndag morgon kl. 10. De
mottogos vid stationen af konungen, kronprinsen,
prinsarne Carl och Eugen samt hertiginnan af
Dalarne. Redan samma förmiddag aflade kron-
prinsessan Lovisa ett besök hos den sjuka drott-
ningen. Därefter intogs frukost en famille. Stor
middag gafs denna dag af konungen och drott-
ningen för ett femtiotal inbjudna.
På tisdagen fyllde konung Oscar 67 år, och
högtidlighölls dagen som vanligt med stor bal å
k. slottet, till hvilken inbjudits högre ämbetsmän,
medlemmar af riksdagens båda kamrar, i Stock-
holm varande officerare och deras vederlikar m.
fl. till ett antal af omkring 2,000 personer. Med
anledning af dagen lät drottningen öfverlämna
till Stockholms’ allmänna skyddsförening en sum-
ma af 1,000 kr., att utdelas till fattiga familjer,
tillhörande Stockholms kommun.
På torsdag gaf utrikesministern grefve Douglas,
med anledning af furstebesöket bal. En musika-
lisk soaré, till hvilken inbjudits omkring 200 per-
soner, gifves i dag fredag af kronprinsen, och i
morgon går den stora Amaranterbalen af stapeln
å Börsen.
–––––-*–––––-
Teater och musik.
Kungl. operan uppfördeilördags förförstagången
»Manon,» opera-comique i 5 akter af Jules Mas-
senet, med text af Meilhac och Gille. Till denna
text, som nästan alltigenom är tråkig och osym-
patisk, har kompositören satt en musik, som vis-
serligen vittnar om, att han är en god faisör,
men som ingalunda tillfredsställer de anspråk
man har rätt att sätta på en god opera-comique.
Både libretton och musiken tendeia mera åt
operetten. Operan är nog ganska melodiös, och
kompositören visar flerstädes goda ansatser, men
det stannar i allmänhet härvid. Det saknas håll-
ning i det hela såväl som originalitet. Med un-
dantag af ett par melodier som t. ex. Manons
romans »Men ack, Manon» och duetten mellan
henne och Des Grieux »Är det ej min hand» är
det föga, som varaktigt fäster sig i minnet. Bäst
i musikaliskt hänseende förefaller oss andra och
tredje akterna, ehuru äfven där banaliteter före-
komma. Duetten »Till Paris» i första akten är
ett fullkomligt operettnummer. Förspelet till
tredje akten, i menuettstil, är af anslående art
liksom ock baletten i samma akt. Reminiscen-
ser från Bizet, Donizetti m. fl. återfinnas litet
hyarstädes. Upplösningen på »historien om
Manon Lescaut» är orimlig och verkar nästan
tragikomisk. De få körer, som förekomma, äro
delvis alltför bullrande och operettmässiga. De
gingo ej heller alldeles oklanderligt.
Livad utförandet för öfrigt beträffar fästes na-
turligtvis hufvudintresset vid Manon och cheva-
lier Des Grieux med fröken Petrini och hr öd-
mann som representanter. Den senare fyllde
nog bäst sin plats, om man ock måhända kunde
märka, att uppgiften — och därpå är ej att
undra — ej vidare intresserade honom. Fröken
Petrini försökte i dramatiskt hänseende göra
hvad göras kunde af sin allt annat än sympa-
tiska roll. Ett felgrepp var det i alla händelser
att redan i första akten låta kokotten allt för
mycket framträda. Önskligt vore ock, att hen-
nes väl inskränkta skala för mimik och plastik
kunde något utvidgas. I vokalt hänseende fyllde
hon däremot skäliga anspråk. Af de öfriga upp-
trädande var det ej någon, som vidare intres-
serade eller kunde intressera.
Iscensättning och dekorationer äro särdeles vår-
dade och baletten i tredje akten — nya och
fraicha kostymer — stilfullt inöfvad. Salongen
var ursåld till sista plats.
Galaföreställning gafs i onsdags med anledning
af det danska furstebesöket, hvarvid uppfördes
»Navarresiskan», »Blomsterbalett» och »Pajazzo».
Alla biljetter voro utsålda i förköp.
Södra teatern har med afgjord framgång åter-
upptagit en af våra favoritoperetter från 80-talet,
Millöckers muntra och melodiösa »Gasparone».
Fru Fmmä Berg, hemvänd från Köpenhamnstri-
umferna, lade nu på nytt sina trogna stockhol-
mare sig till fota i Soras parti, och hennes man
Benozzo hade i hr Ander fått en förträfflig re-
presentant. Fru Fornélls Zenobia och hr B. Wag-
ners podesta Nasoni glänste med sin gamla glans.
I grefvinnan Carlottasrolldebuterade enungfröken
Bubenius — till hvilken vi kanske få återkomma,
då den första förklarliga osäkerheten och rädslan
gifvit vika. Bifallet från den fulltaliga publiken
var på premièren synnerligen lifligt.
Fröken Ester Sidner, den framstående och upp-
burna sångerskan, gifver konsert härstädes in-
stundande måndag i Vetenskapsakademiens hör-
sal med biträde af fröknarna Sigrid Lindberg,
Heléne Munktell och Alfhild Larson samt en
damkor.
Fru Eva Nansens konsert äger rum i Musika-
liska akademien nästkommande torsdag den 30
dennes med biträde af konsertmästaren Tor Au-
lin och fröken Alfhild Larson.
––––––- ––––––––––-—
Drottning Margheritas
skyddsling.
Ur en målarinnas dagbok af Ludwig Salomon.
Öfvers. för Idun af Philibert.
(Slut från föreg. n:r.)
Hon kände ju hvarje fasad vid Piazzettan
och Rivan, så hon kunde lätt komplettera
sin teckning, äfven om hon ej hade stran-
den för ögonen. Så satt hon där, ända
tills badgästerna kommo tillbaka för att
återvända till staden. Då gick hon ånyo
ombord och satte sig så, att hon skulle få
staden midt framför sig, och när nu de sol-
skimrande palatsen åter började dyka upp
ur floden, passade hon på att gifva bilden
den rätta harmoniska belysningen.
Hennes sällsamt upprörda sinnestillstånd
fortfor, ja hon var nu om möjligt ännu
mera upphetsad än förut. Då båten kom
fram, gick hon skyndsamt i land och ilade
hem. Där väntade henne ett nytt arbete.
Ägaren af en stor butik, belägen under kolon-
naderna på Markustorget, för hvilken hon
visat några af sina blomstermålningar, hade
skickat henne ett stycke tyg af dyrbart hvitt
atlas, och hon skulle nu måla ett blomster-
stycke på en del däraf, som var ämnad att
användas till en solfjäder. Denna beställ-
ning kom just i läglig tid för Concetta, all-
denstund hon önskade betvinga sin oro ge-
nom strängt arbete. Hon gick därför ge-
nast in i sin lilla atelier för att arbeta.
Men när hon nu såg igenom sina blomstu-
dier för att välja passande blommor, blef
det utomordentligt svårt för henne att
bestämma sig för några vissa. Än vid
den ena, än vid den andra blomman
kom hon ihåg, att hennes rike tillbedjare
stått och sett på, då hon målat densamma;
och då hon kom till en mörkröd ros, tyckte
hon sig nästan höra honom, med hans egen-
domliga, något hesa rös’t, tala om England
och det präktiga engelska godsägarelifvet.
En yppig syrénkvist kom henne att häftigt
spritta till: det var som om hon plötsligt
fått se hans frågande, vattenblå ögon stirra
sig till mötes.
Hennes hjärta drog sig krampaktigt sam-
man, hon lade häftigt undan sina skisser,
som blott uppväckte plågsamma minnen hos
henne — och i ett nu stod åter för hen-
nes själfulla blick det solbelysta Doge-pa-
latset med Piazzettan och hela det brokiga
vimlet. Utan att närmare tänka på hvad
hon gjorde, tog hon ritstiftet i handen, och
inom kort hade hon fästat på duken ett
helt virrvarr af konturer. Därpå fick pen-
seln tjänstgöra i flere timmars tid och när
solen dalade mot Santa Maria dei Frasi,
var den präktiga målningen färdig med den
skönaste strand i världen. Med lätt hand
skref hon under målningen de orden: O,
mia bella Venezia.1
Så kom hon plötsligen att tänka på, att
hon ju målat något helt annat än konst-
handlanden beställt af henne. Bestört strök
hon med handen öfver hufvudet. Huru
hade hon kunnat glömma sig så? Hvad
skulle nu konsthandlanden säga? Månne
han skulle fordra, att hon skulle betala det
dyrbara atlastyget? Hon’ ville genast för-
skaffa sig visshet härom och slog därför en
duk om ramen och gick direkt till den bu-
tik, för hvars räkning hon skulle utföra
arbetet. Naturligt nog blef butikägaren att
w c
& «
g» «
:c3 |=0
CO 2»
T3
c5 ^
»sä ^
i ®
£ J
cn Q
Ö
<D ^
B *
S «
§0
-G °
o ,-C
c3
rO
c3
cö
Ö ’
<D
’S Sjo
B
S-i ’’Ö
s
-rH
S-i -»-3
c3 Çh
P-i g
:05 Ph
_ :
Ph :
L. -B—
CO =5 C
ZÏ -4-e O
2 je -S
c cd
i g
E
05 
