Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. 31 januari 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tandpulver,
två
slag,
Tandpasta,
Tandtinktur
pr
P
*
(D
P
0 a
^ N
p
•d £
H
P
»d
p
H
P Ä
tt" j§a
h, y
0: “
lo
P= ®
P ©
ÎL .
0
P
P
01
4
P°
H
*
0
V
»
09
S
fk M
" B
»
EQK’Kj
Stp* »
3 P.P3
8°R W
g-
_ crq
Oh,«
• • S«
O 3 H
S 2p
Hk?
bl «JK s*
mJ J5 © Hj
<§ O
£w °
►J. S< o
Ö tf ^
’S » tf
ft-
S3
ti
40
form, ocli detta omdöme bekräftades ännu
mer af hans vana att alltid motsäga och
vrida och vända på allt, som yttrades i
hans omgifning, blott för nöjet att slutli-
gen, då1 motparten blifvit förbryllad, få det
erkännandet, att han hade rätt. Och likväl
fanns hos denna härskarenatur ett stort be-
hof af tillgifvenhet, kärlek, vänskap, sak
samma hvad namn det kunde få, blott det
var verklig hängifvenhet och icke endast
beundran. Då han ofta och med nästan
konstnärlig fulländning sjöng i något sällskap,
valde han helst sånger, där längtan och
saknaden fingo sitt mest vemodiga uttryck,
och när då hans blickar på samma gång-
bedjande och fordrande borrade sig in i
någon af de närvarande unga kvinnornas
ögon, så var detta icke tjusarens konst-
grepp i ändamål att besegra, utan i denna
blick låg hela hans själ. Men blicken hade
ingen makt att ömt lyfta och draga, den
brände och tvang föremålet ned på knä.
I denne man vardt Sigrid kär. Hon
märkte det på hjärtats skälfning, då Göran
nalkades; hon märkte det på lättheten att
finna skäl, då det gällde att uppsöka hans
sällskap, men hon ville icke tillstå det för
sig själf. Att bli kär i honom, som alla
beundrade, för hvilken alla unga flickor
svärmade, det var ju så alldagligt! Men ju
mer hon stred emot känslan, desto djupare
rötter slog denna, och inom kort var hon
icke ensam om hemligheten. Goda vänner
började snart bry såväl henne som Göran.
Hon rodnade, slog ned ögonen eller for ut
i vredgade ord. Han skrattade, som om
detta varit endast ett godt skämt. Han
älskade henne icke, och det kunde ju icke
ÏDUN
heller bli tal om ett giftermål dem emellan.
Båda hade från barndomen vant sig vid ett
lefnadssätt, som kräfde stora inkomster,
men en förening mellan dem båda måste
ovillkorligen medföra försakelse och um-
bäranden, som åtminstone han omöjligen
kunde bära. Hellre då ogift, det kostade
mindre !
Men ju mer han började förstå, huru
djupt Sigrid älskade honom, desto allvar-
ligare blef han, då hänsyftningar gjordes på
detta förhållande. Gång efter annan pröf-
vade han sitt eget inre, om han dock icke
älskade henne tillbaka, men han kunde al-
drig gifva sina känslor för henne namn af
kärlek. Hans själ värmdes af denna få-
fängt dolda tillgifvenhet, och han kände
aldrig någon frestelse att skryta öfver den-
na eröfring. Då han samtalade med henne,
uttalades aldrig de ömsom gäckande, öms-
om uppmuntrande ord, som vid andra till-
fällen så lätt flödade från hans läppar. Van-
ligtvis iakttog han gent emot Sigrid en för
honom mycket ovanlig vänlig artighet. Det
var, som ville han på det minst sårande
sättet låta henne förstå, att hon närde hop-
pet förgäfves. Men hon ville icke uppfatta
det så, hon kunde det icke, hon skulle haf-
va dött i samma ögonblick, hon förlorat
hoppet. I nattens mörker, i sommardagens
skimrande ljus, i hvilans drömmar och un-
der arbetets feberaktiga id: alltid och alle-
städes sväfvade hans bild för hennes ögon.
Hvarje hans ord, hvarje hans handling för-
varades i hennes själs djup och skärskåda-
des i ensamma stunder.
Tiden flöt hän. Alla utom hon själf bör-
jade ana, att det ieke skulle blifva något
1896
af. Vännerna brydde henne icke mer, de
började känna medlidande med henne, hop-
pas med henne, frukta å hennes vägnar.
Då Göran och Sigrid råkades i något säll-
skap, hände det ofta, att de af någon för
dem oförklarlig anledning blefvo lämnade
ensamma med hvarandra. Men dessa till-
fällen begagnades aldrig. Då de sålunda
för något ögonblick kommo tillsamman utan
vittnen, kunde Göran ofta känna sig vek.
Han frestades att ingifva henne hopp och
detta icke af något ädelsinnadt medlidande,
utan därför att han för en stund trodde
sin egen lycka sammanhänga med hennes.
Och Sigrid var aldrig sen att uppfatta dessa
ömma tonfall, dessa mångtydiga vinkar.
Det obetydligaste ord kunde göra henne
glad och lycklig för många dagar.
Men när non såg, huru tiden började fly,
och hon nödgades räkna efter, huru många
årsdagar af sina drömmars födelsestund
hon upplefvat, då komma stunder, då oron
med våld tog plats bredvid hoppet’ och
förtviflan höll sig redo att snart göra sig
till oinskränkt härskarinna i hennes hjärta.
–––––—*–––––––-
Innehållsförteckning:
. Adèle Almati-Rundberg-. (Med porträtt.) Af II. V. —
Svindlarens dotter ; poem af Anna Knutson. — Kvinnliga
örtagårdsmästare ; af Aug. — Änkesorg; skiss för Idun af
Nonny Lundberg. — Med anledning af d:r Karolina Wider-
ströms uppsats. — Hvarandras lycka; af Broder Edmund.
— Kvmnobanor. Nervösa »trummare»; för Idun afHu o
~ Tillk_ännagjfvan(je _ Namsdsgslista för februari
J?96- – Död i g‘öd; poem af Ed,v. IIammarstedt. — Ur no-
tisboken.— Teaj;er 0Ch mllsik. — Nunna-Sigrid. Skiss för
Idun af Fredrik Ljung. I. — Tidsfördrif.
–––- *––––
Tiåsförånf.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Länk-charad.
Glädjens härold i värt språk
Ar mitt första, jämte andra;
Fin ibland, men när med bråk
Han uppträder, just att klandra.
Ofta nog han följs också
Utaf sina bröder två.
Opålitlig alltid var
Den mitt andra man kan kalla;
Om du den i handen bar,
Kunde den till marken falla,
Och att fånga den igen,
Fåfäng möda, kära vän!
En konstnär af prima slag —
Ibland målare en förste —
Och hvars rykte än i dag
Ar ett bland de allra störste,
t mitt tredje gifvit glans,
Ty det namnet var just hans.
Nu mitt fjärde — land, ej fast,
Under Danmarks herravälde.
Band som ej för knycken brast,
Hur än Karo, ilsken, skälde,
Är mitt femte, men med ståt
Kan det också följas åt.
Ja, mitt sjätte också är
Band som dig för alltid binder,
Och ett brott det innebär.
Om det — nu för dig till hinder —
Brytes i en svag minut,
Med din frid det då är slut.
Stafvelsegåta.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19
* *
* *
* *
* *
* *
* *
* *
* *
* *
-
*
ma, pa, kö, holm, ten, fe, lin, ret, hol, mal, lind, hr, åt, men, norr, plat,
es, herr, ken, kat, ter, kar, kin, ping, här. ljung, da, au, vi, bei, da, nord,
häst, ak, see, je, a, stra, kar, ström, s, dal, en, om, ber, kil, räsk, hol,
ena, da, gas, berg, ing, ka, na, stu, men, na, nal, vall, na, lien, tu, en,
mar, de, he.
1) Stad i Sverige, 2) landskap i Sverige, 3) järnvägsstation i Sve-
rige^ 4) begrafningsplats, 5) sjö i Ungern, 6) stad i Sverige, 7) kanal i
Sverige, 8) bergskeeja i Europa, 9) järnvägsstation i Sverige, 10) ångbåts-
station vid Vettern, 11) järnvägsstation i Sverige, 12) sjö i Finland, 13)’amt
i Norge, 14)_ världsdel, 15) grufva i Sverige (koppar-), 16) stuteri i Sve-
rige, 17) ö i Stilla hafvet, 18) slagfält i Tyskland, 19) stor kyrkby och
socken j Norrland.
Äro orden rätt funna, bilda bokstäfverna i de markerade rutorna
ett ryskt ordspråk.
M. T.
Mången gång man tveksam är,
Om man säga skall mitt sjunde,
När det mycket innebär;
Och ibland, om man det kunde,
Ville man ge mycket ut,
Blott det kunde plånas ut.
Lyxsak är mitt hela blott,
Brukad re’n i fordomtida;
En gång blef det bärarn’s lott
Att däraf få döden lida.
Sagan så. Vi höra på,
Tvifla eller tro därpå.
S. L.
Diamantgåta.
IT
a a a
e e f f k
!k k i i n n s 1
1
S s t t t
t t t
0
1) En bokstaf, 2) ett substantiv,
3) en kyrka, 4) musikterm, 5) finnes
i kortleken, 6) konjunktion, 7) en
bokstaf.
Carl Å.
Palindrom.
Högt upp i norr, bland snö och is,
Jag träffas på, om man mig söker;
Där, fast jag icke är en spis,
Jag sprutar eld ibland och röker.
Men omvänd jag en klädnad är,
Som ägaren ej kan undvara,
Och jag med honom växa plär,
Så han kan skräddarhjälp bespara.
S. L.
Lösningar.
Logogryfen: Spegel; segel, elg, pels, spe,
eg, ges, egos, se, ge, seg, le, gles, spel, o, g, p.
Schackgåtan: »Hos alla» af Gellerstedt.
Vissa träd få blommor redan
Innan bladen vecklat ut sig;
Andra räcka blad och blommor
Uti samma stund ernordig ;
Ånnu andra blomma Iönligt
Inne i sitt täta löfverk.
Men bos alla — vänta tåligt —
Om du väntar, mogna frukter.
Apokhpcn: Romans, roman, Roma, rom, ro.
A».
HULTlåNS Cacao & Uliocolad rekommenderas som den bästa och vitsordas pä det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
0:son Gadde, G. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0044.html
