- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1896 /
39

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 31 januari 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1896 IDUN 39
nisonslif». Det vittnar ej om god takt att vilja
använda de höga gästerna från vår grannhufvud-
stad endast som lockbete, för att teatern må på
en gång kunna kapa åt sig inkomsten för två
fullsatta hus i stället för ett. Nog ledes publiken
vid ett dylikt tillfälle af åstundan att få se och
hylla de afhållna furstliga gästerna, men den vill
ock från scenen hafva någorlunda valuta för de
oskäligt höga biljettpris, den affordrats.
Apropos dessa biljettpris — hur förhåller det
sig egentligen med Dramatiska teaterns biljett-
priser? Om vi ej minnas orätt, tillkännagaf direk-
tionen vid upptagandet af »Madame Sans-Gêne»,
att biljettpriset å parkett — med anledning af
de stora kostnaderna vid uppsättningen af sagda
stycke — skulle höjas till 3 kr. från kr. 2:75.
Sedan dess har direktionen låtit detta pris allt
fortfarande vara gällande och helt enkelt låtsats
om ingenting. Och förköpspriserna? Enligt den
uppgift, som af Dramatiska teatern lämnats till
nu gällande adresskalender, upptager enkelt för-
köp en förhöjning af det vanliga biljettpriset med
50 öre och dubbelt förköp med ytterligare 50 öre.
Nu däremot, sedan det ordinarie parkettpriset
höjts till 3 kr., tages 4 kr. i enkelt förköp och
6 (sex) kr. i dubbelt. Om affären i konstnärligt
hänseende höjdes i samma proportion, vore ju
mindre att säga.
Vasateaicrn uppförde i tisdags för första gången
Gustaf af Geijerstams 3-aktsdrama »Sacha», ut
arbetadt — enligt uppgift — efter ett till för-
fattaren anonymt insändt manuskript. »Sacha»
har förut med framgång uppförts i flere lands-
ortsstäder af ett särskildt för denna pjäs bildadt
sällskap under direktör W. Rydbergs ledning. På
Vasateatern skulle nu emellertid de förnämsta
rollerna utföras af några bland denna scens bästa
krafter, medan själfva titelrollen, den tolfåriga
gossen Sacha, fortfarande skulle uppbäras af
eleven Karla Strandberg, hvilken på Rydbergs-
turnén i den samma väckt en nästan »sensatio-
nell» uppmärksamhet och äfven i Stockholm ti-
digare gjort sig förmånligt känd sedan »lille
Eyolfs» dagar. Dessa förenade omständigheter,
väl ägnade att intressera, hade försatt première-
publiken i förväntansfull spänning.
Det torde dock icke kunna döljas, att fram-
gången i hufvudstaden helt visst ej motsvarade
dessa förväntningar. Den är både dramatiskt
verkningsfull och skakande, denna historia ur
ett nutida olyckligt äktenskap, som författaren
med stor scenisk rutin gifvit, men de upprörande
scenerna verka med en allt för tyngande pinsam-
het, synnerligast det stackars brådmogna barnets
offeröde — det skuldlösa barnet, hvilket ur sin
ovetenhet slungas midt in bland de onda mak-
ternas spel, mellan den förfallne drinkaren fadern,
den ömt dyrkade, men vilseförda modern och
dennas hänsynslöse älskare, och hvilket krossas
under öfvermakten genom en själfvald, våldsam
bråddöd.
Utförandet var i flere afseenden förtjänstfullt.
Fru Håkansson som den olyckliga furstinnan
Marie lade på nytt i dagen sina eminenta trage-
diénne-egenskaper. Vi ha dock understundom
förr funnit rikare nyanser i hennes spel — det
tycktes oss denna gång en smula uppskrufvadt
och monotont, hvartill emellertid helt visst rollen
själf lätt ger anledning. Hr Svennberg som hennes
tillbedjare, Ivan, spelade med öfvertygande glöd,
men på samma gång med måttfullhet. Hr Eliason
utförda den äkta mannens motbjudande uppgift
med god verkan, och detsamma måste sägas om
samtliga birollernas innehafvare, särskildt fröken
Borgström.
Och Sacha själf — den unga Karla? Om ett
barn är det vanskligt att döma, hur mycket som
bör tillskrifvas den vällärda läxan, hur mycket
ett tidigt vaknadt gry, mäktigt af framtida, sjab-
ständig utveckling. Att dock sådant här förelig-
ger, värdt att vårdas, tyckes vara alldeles påtagligt.
En teaterkväll, visst icke utan sitt intresse!
Men man gick därifrån, tryckt till sinnes. Man
hade haft det tungt att lyfta handen till något
verkligt, medryckande bifall därinne — ovillig till
detsamma är nu ock recensentens penna. Åt dik-
ten vilja vi le tillsammans, vi vilja också gärna
röras; men hvarför skola vi plågas? Har icke
lifvet själft nog af brutaliteter?
Herr Sven Scholander gaf sin andra musk-
och Bellmansafton i söndags i Vetenskapaskade-
miens lärosal, som var fylld till sista plats. Pro-
grammet var äfven denna gång deladt i tvänne
afdelningar, af hvilka den senare uteslutande
upptog Bellmanssånger. I den förra afdelningen
inrymdes på begäran Frödings värmlandsvisor,
till hvilka soarégifvaren själf satt »melodejor».
Hvarje nummer hela programmet igenom erhöll
NEROTH & Co.
Tekniska Fabriken”GÖTA LEJON”
* t, GÖTEBORG.
ett i hög grad dramatiskt utförande och väckte
det lifligaste bifall. Intresset för hr S:s föredrag-
ningskonst är fortfarande lika stort och allmänt,
det framgår tydligt af de båda nu gifna soaréer-
na. En nyhet, för hvars införande säkerligen
mången åhörare är hr S. tacksam, består däri,
att han förut på svenska tolkar innehållet af de
utländska sånger han föredrager.
Fröken Ester Sidner håller på att varda en af
våra populäraste konsertsångerskor. Detta visade
sig ock vid den konsert, hon för egen räkning
i måndags gaf i Vetenskapsakademien, hvars
hörsal var i det närmaste fullsatt af en särdeles
intresserad och tacksam publik. Fröken S. för-
tjänar det ock, ty hon är en särdeles framstående
sångerska, särskildt inom romansens område.
Rösten är välklingande och godt utbildad samt
föredraget uttrycksfullt och nobelt. Hennes ut
förande af t. ex. E. Sjögrens båda förträffliga
romanser »I drömmen du är mig nära» samt
»Og kan min hu du ej forstaae» var helt enkelt
förträffligt. För dem liksom för öfriga nummer
rönte konsertgifvarinnan det lifligaste bifall, som
föranledde bisseringar och extranummer. Utmärkt
biträde lämnades af fröknarna H. Munktell, Sig-
rid Lindberg och Alfhild Larson samt hr V.
Stenhammar och en damkor under anförande af
dir. E. Åkerberg.
Fru Eva Nansen, den utmärkta romanssånger-
skan från Kristiania, gifver sin andra och sista
konsert härstädes i morgon lördag i Musikaliska
akademiens stora sal. Till den första, som gafs
i går å samma ställe, voro alla biljetter slutsålda
flere dagar i förväg.
Ytterligare musiktillställningar. Mâtiné gifves
om söndag i Musikaliska akademiens orgelsal af
Violoncellisten Carl Bach med biträde af flere
framstående förmågor, bl. a. prof. Ivar Hallström,
förste hofkapellmästaren C. Nordqvist och förste
konsertmästaren L. J. Zetterqvist.
Å samma ställe konserterar instundande tors-
dag fröken Valborg Aulin, som därvid kommer
att utföra flere af sina egna kompositioner.

*


Nunna- Sigrid.
Skiss för Idun af Fredrik Ljung.
I.
»
ar du känt någon gång i löfspricknin-
gens första dagar, då vårkvällens ve-
modiga stämning breder sig ut öfver nej-
den, hur en känsla af beklämning lägrar
sig likt en tung börda öfver ditt bröst? Det
är, som anade du, att alstrandet af detta
gryende lif icke kan ske utan vånda; men
naturen lider så tyst. I födslostunden mö-
tas en namnlös ångest och en outsäglig
glädje, och därför kan du i vårdagarna
känna dig så öfversvallande lycklig, på sam-
ma gång du emellanåt plågas af dyster oro.
En sådan beklämning hade fått makt öfver
mig, då jag sista gången mötte Nunna-
Sigrid, och därför kunde jag så lifligt del-
taga i hennes sorgliga öde. Hennes panna
var nu fårad, och håret var grått. Hon
var nu gammal, och likväl kan det sägas,
att hon dött i sin egen lefnadsvår. Då be-
grofs hennes lycka, men så bunden var hon
vid denna, att, då mullen föll däröfver,
hennes ande glömde sig kvar i grafven, och
ingen kunde sedan få honom upp igen.
Med denna jordade lycka hade hennes an-
de ingått äktenskap, och därför var han död
för allt annat i världen. Tiden gick icke
framåt, utan stod för henne stilla. Hennes
själ var som ett urverk, hvars fjäder sprun-
git, men som ändå bäres omkring, på det
att alla skola se, att det dock är ett ur.
För henne fanns icke något då, utan en-
dast ett nu, som aldrig förändrades, och
som aldrig haft något föregående.
Jag mötte henne på landsvägen, hon gick
mig helt nära, men hon såg mig icke. Hen-
nes blickar gledo förbi mig in i ett afläg-
set fjärran, icke i rummet, utan i tiden,
icke framåt, utan tillbaka. Om detta fjär-
ran hafva de gamla mycket att berätta.
För hvarje gång Sigrid går förbi deras fön-
ster, förföljd af de hjärtlösa barnen, som
härma hennes egendomliga sång med den
alltid lika tonföljden, vagga de sorgset med
hufvudet och sucka: »Stackars gamla
Sigrid ! ».
Af dem, som lefde under Sigrids ung-
domstid, äro de flesta döda. De, som nu
äro unga, kunna icke minnas henne annor-
lunda än hon är. Hon har alltid vandrat
tyst och stilla omkring, sakta gnolande den-
na korta melodi, som jag så många gånger
förgäfves sökt efterhärma. Måhända var
det förgäfves, därför att den icke passade
in i någon af de skalor, hvilka kunna spe-
las på våra instrument.
Men Sigrid har dock varit ung, hon har
varit lik oss andra. I de gnistrande masug-
narnas och de dånande hamrarnas bygd
var hon uppfödd. Under stjärnklara vin-
ternätter satt hon mången gång och lyssna-
de till biåsmaskinernas hemska stönande.
Det var för henne natten, som pressade
fram dofva suckar af sorg öfver sitt eget
mörker, och då kunde hon gripas af en
outsäglig iängtan efter sol och dag. Men
kom hon ned till bruket och såg det tunga
arbetet, såg huru det smälta tackjärnet gni-
strande vältrade sig ut i formen, hörde fal-
lets brus öfver isbelupna vattenhjul, maski-
nernas gnisslande, hammarslagens dunder,
som kom hela marken att darra, luftens
tjut, då den pressades in i härdar och ug-
nar, då fylldes hennes själ af beundran öf-
ver detta storartade lif, som utvecklade sin
mest underbara prakt just under vinternat-
tens mörker. Här fanns ingen plats för det
svaga och ömtåliga, här var leken bannlyst.
För att lyfta de tunga järnstyckena fordra-
des jättekrafter, och ljudet af den egna
rösten dog, innan det kom fram öfver läp-
parna, såvida det icke pressades fram med
stormens kraft.
I denna värld ,där hennes fader var herre,
växte hon upp. Hennes vilja blef kraftig,
hennes hjärtelag stolt, och därför såg hon
under slynåren med förakt ned på de unge
män, som traktade efter hennes gunst.
Desse unge män voro i hennes ögon så vek-
liga och svaga. Hon drömde om någon-
ting jättelikt och oändligt kraftigt, för hvil-
ket intet motstånd kunde gifvas, för hvilket
äfven hon måste böja sig.
Det starka och oemotståndliga kom, men
icke som hon drömt sig. Det var döden,
som, innan hon kunde hinna att tänka där-
på, ryckte bort hennes far; det var ruinen,
krachen, som lika tyst som döden hade
smugit sig in och nu i förfärande tydlighet
visade sitt spöklika ansikte för de efterlef-
vande. Och så måste hon flytta från det
stora bruket till en liten egendom, som an-
höriga räddat för änkans och barnens räk-
ning.
Men till trakten kom en ung häradshöf-
ding, som allt från ynglingaåren blifvit van
icke att beundra, utan att beundras. Hans
bruna ögon hade ett uttryck af kall härsk-
lystnad. Man tyckte sig i dem kunna läsa,
att han icke kunde tåla motstånd i någon
Sparar penning-ar.––––––––––––––––
—..— Sparar artete. –––––––—––––––––-
—Sparar Kläder och-—«-**»
—–––- ––- »—“~ersätter såpa eller tvål.
rekommendera sitt allmänt erkända
LÜTPÏÏLVE B.
fritt frAn Itlor -=s£-
Lutpulvret begagnas vid lak eller tvätt i stället
för bästa och renaste aska. Användningssättet
alldeles samma som med vanlig asklut, och
SÅ?"PULVER (fritt från klor).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free