Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 6. 7 februari 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 189f>
H
S3
P $
Vi ft
P M
►d s®*
H B?
P- g
*
©
P
h
P Ä
tt- p*
1+. U
0: “
lo
F 8
p,.
H
P
P
10
A
p=
pi
©
*i
GQ
09
P
0
med det allra snaraste ett nytt förordnande
uppe i Norrland.»
»Ni kommer alltså icke tillbaka hit?»
»Möjligen på ett kort afskedsbesök.»
Sigrid höll sig krampaktigt fast vid sto-
len. Det brusade i hennes hufvud, det
svartnade för hennes ögon. Hon var icke
längre i sitt hem. Man hade fört henne
bort till ett ohyggligt fängelse. Fjättrad i
bojor, kunde hon icke röra sig, och hon
kunde icke ropa, ty hennes bröst förmådde
icke vidga sig. Hon skulle läggas ned i
en graf, och hela denna förfärliga jordmassa
skulle hvila på hennes bröst. Hemska, för-
färliga mörker! . . . Hon kände redan, huru
bödlarnas girigt krökta fingrar pressades in
i hennes kropp. Hon anade, huru det skulle
kännas, då den fuktiga mullen pressades in
i hennes ögon och mun, ned öfver hennes
bröst. Men bakom bödlarne stod Göran,
och till honom ropade hon i dödsångest:
»Vi skola då aldrig mera råkas!»
»Hvarför säga aldrig? Nog kunna våra
vägar mötas, fastän det nu blir långt mel-
lan oss! . . . Tack för alla angenäma min-
nen från dessa år! Måtte ni bli lycklig!»
»Lycklig! Ha, ha, ha! Jag undrar, hvad
det är att vara lycklig. Jag undrar, huru
det känns! Då sjunger man väl? Månne
jag kan sjunga?»
»Farväl! Jag måste skynda. ■— Om ni
har något att förebrå mig, så ber jag er
om förlåtelse därför 1»
»Farväl! Tack för det förflutna!»
Han var redan nästan utanför dörren,
då en aning likt en blixt skar genom mörk-
ret i Sigrids själ. Hon störtade efter honom
och ropade flämtande:
1 D U N
»Förlåt mig! Låt mig göra en enda när-
gången fråga: Hvilka enskilda angelägen-
heter har ni att ordna under er tjänstle-
dighet?»
»Det kan jag icke säga . . . nu.»
»Ni reser bort och förlofvar er!»
Han såg en stund ömt på henne, som
om han velat taga henne i sina armar och
skydda henne för någon fara, men så skyn-
dade han bort, utan att svara.
■te
Sigrid vände sig långsamt om. Hon tog
ett steg, och så sjönk hon ned på knä vid
den stol, där han suttit. Hon slingrade
sina båda armar omkring stolen, tryckte sitt
hufvud emot dess ryggstöd och kved som
ett barn.
»Göran, Göran! Gå icke! Res icke!...
Åh mitt hufvud! Det svider! Det brän-
uer! .. . Käre, käre Göran! — Lägg din
hand på mitt hufvud! Så . . . Stryk med
handen öfver mitt hår, så kanske det lin-
drar! . . . Ah, hvad det brusar omkring
mig. Jag kan icke se dig tydligt! Om jag
ändå kunde tänka redigt! . . . Låt mig
hvila mitt hufvud mot ditt bröst! Jag är
så trött, så trött . . . Jag sjunker! Du
glider ifrån mig! Gå icke! Gå icke! . . .
Skänk mig ett enda år af lycka, sedan må
fördömelsen komma! . . . Göran, Göran, tag
mig på dina armar och bär mig, så kanske
smärtan upphör! . . . Det svider! Det brän-
uer! ...»
Samma dag sändes ett bud efter Sigrids
mor. Då hon kom hem, låg Sigrid sjuk i
en svår feber. Läkarens konst och mo-
derns outtröttliga omsorger räddade, hvad
som var möjligt att rädda.
I naturen hade vinterns liflösa härskaror
fått träda i lifvets tjänst. Af millioner snö-
flingor hade blifvit millioner vattendroppar,
som befruktande trängde ned i den upp-
luckrade jorden. Höstregn och vinterstor-
mar hade redt tusen sinom tusen grafvar,
men vårsolen omvandlade dem till vaggor
för spirande lif. Döden skyldes af lifvet,
och det sålunda förborgade uppgick så små-
ningom i det lefvande. — Men då Sigrid
steg upp från sin sjukbädd, var hon lik en
gren, som knäckts af vårstormarna, men
som icke afbladats, utan med vissnade löf
hänger kvar i sommarens grönska. Hennes
själ var död, och i själens ställe fanns en-
dast mörker. Blott tvänne tankar hade fru-
sit fast i hennes inre, nämligen att hon
hade en brudgum, som hette Göran, och
att hon alltid borde sjunga om denna lycka.
I många, många år har hon gått omkring
bland människorna, sakta gnolande en me-
lodi utan ord, och därför kalla barnen hen-
ne Nunna Sigrid.
Innehållsförteckning’ :
Ida Nachman; Af G. —vi. (Med porträtt). — Aftonvand-
ring; poem af Ernst högman. — »Noli me tangere!» Af
St. Blomstergåfvoraf Ave. — Eget förvart; skiss för Idnn
af Torkel Berg. — När man skall hålla gästabud; några
praktiska vinkar för unga husmödrar, af Kilen Bergström.
II: Inbjudningarna. — Från min småskollärarinnetid;
några minnen och erfarenheter af M. E—n. — Ur notis-
boken. — Teater och musik. — Nunna-Sigrid. Skiss för
Idun af Fredrik Ljung. II. — Tidsfördrif.
—–– ❖––––
rnfc^
mp P
23 P p
Q, »-* ui
>s g,*
O p,
© °
co
X; p c
CD t-t co
to
O
=3
S’P
xn *ö
£>: O
P K*
P
—oq
Oh,w
• • o:P>
O H %
$ 5
SdaA?
O
2. “ o
ÜS* p
■§£ ?
& &
Gfe° • ^ /?•» «t •
Sûroïm
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Liksom en strålande morgonstjärna
I)in lefnads hhnrnel jag lyser opp,
Och ofta, tror jag, hos mig så gärna
Din tanke dväljs under tidens lopp.
När hjärtat tryckes utaf bekymmer
Och sorgen räcker sin törnekrans,
När heta tåren ditt öga skymmer,
Då lyser jag med förklarad glans.
Då vill jag glad vid din sida stanna,
Om mycket skönt vill jag minna dig,
Ömt vill jag kyssa din bleka panna
Och le och hviska: o, minns du mig?
När uti lustarnas vilda vimmel
De falska vännerna fresta dig,
O, hur jag vinkar ifrån min himmel
Och ber och varnar: förgät ej mig!
När allt i världen dig öfvergifver,
När sorg och ånger du blott har kvar,
Jag för din själ én ledstjärna blif-
ver,
Som visar dig, hvar ditt hem du har.
Ett utropsord, som man brukar ofta;
En årstid, ljufiig och skön förvisst,
Då tusen brokiga blommor dofta;
Hvad drabbas brottslingen af till
sist?
Den bästa vännen i lifvetssk iften,
(Hvem uppå jorden är henne lik?)
Namn på en man, som är känd från
skriften ;
En stad på minnen oändligt rik;
Hvad Sveriges ynglingar böra visa
I farans stunder isynnerhet;
Hvad kvinnor älska och skalder
prisa;
Ett kvinnonamn, kan du hämna
det?
Hvad älskas mycket i ungdomsåren?
Två ord, på hvilka allt kan bero;
Med hvilken månad begynner våren?•
Ett listigt djur, som du ej bör tro;
Ett brott, för hvilket ditt hjärta
ryser;
Hvad hvarje välskapad män’ska har;
livad blir af vatten, när som det
fryser?
Sist nämn af kvinnonamn än ett
par.
Bokstafs-charad.
Mitt första finns i blomma, men inte
i knopp,
Mitt andra finns i tvifvel, men inte
i hopp,
Mitt tredje finns i fråga, men inte i
svara,
Mitt fjärde finns i Eva, men inte i
Sara,
Mitt femte finns i bedja, men inte
i få,
Mitt sjätte finns i trafva, men inte
i gå.
Mitt hela — hvad är det?
Ett underligt lån,
Som skänktes åt skapelsen
Ofvan ifrån.
En blomma, som bräckes
Och snart faller af,
En gnista, som släckes,
Ett brusande haf.
En suck, som försvinner,
En flyende dröm,
Ett ljus, som förbrinner,
En ilande ström.
De grubblande vise
Benämna det så,
Men aldrig de kunna
Det riktigt förstå.
En gåta förblir det
För dödliges släkt,
För dem är det alltid
Med dunkel betäckt.
Att lösa dess gåta
Du mäktar ej här,
Hur mycket du grubblar,
Omöjligt det är.
Namngäta.
e
b
hl- r a "
e
i
m
I« a i t m I
a
Bokstäfverna i denna figur skola
ordnas så, att såväl de vågräta ra-
nerna, som de lodräta, hvardera gif-
va ett kvinnonamn.
Finslc tös.
Anagram.
l:sta ordet.
Jag finns i vattnet,
Finns på land;
Dock där med ans
Af mänsklig hand.
2:dra ordet.
För ögat? — Nej,
För örat blott,
Jag dock en viktig
Roll har fått.
3:dje ordet.
»Kom ut och lek,»
Så ropte Tor
Till Sven, men han
— Hivad? — ej för mor.
4:de ordet.
Ett ortnamn jag
Till slut vill ge;
Nej, tre, som vi
På kartan se.
Barbro.
Lösningar.
Länkcharaden: Halskedja. Ha -hal—Hals
—Als—kedja—ed—ja.
Diamantg(Van :
F
SAK
SOLNA
FALSETT
KNEKT
ATT
T
Palindromen: Krabla — albark.
Stafvelsegåtan: »Nära tsaren, nära döden - .
1) Norrköping, 2) Härjedalen, 3) Herrljunga,
4) katakomber, 5) Plattensee, G) Eskilstuna,
7) Kinda kanal, 8) Karpaterna, 9) Lindhol-
men, 10) Hästholmen, II) Vallentuna, 12)
Enareträsk, 13) Hedernarken, 14) Australien,
15) Åtvidaberg, 16) Strömsholm, 17) Mada-
gaskar, 18) Fehrbellin, 19) Nordmaling.
$
HULTHÅNS Cacao & Chocolad rekommenderas som. den bästa ock vitsordas på det var-
maste af professorerna krr Joli. Lang, Seved Ribbing, Nils
0:son Grädde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0052.html
