Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 6. 7 februari 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 IDUN 47
den inte för mina öron, utan ibland rent a£ för-
fär!ig, ocli särskildt oförfalskad ljöd den från de
små nykomlingarnes munnar, hvilka kommo di-
rekt från hemmet och talade alldeles som mam-
ma och pappa. Jag blef ibland riktigt förtvif-
lad, då jag skulle lära dessa småttingar stafva
- numera stafvar man icke, man »ljudar». Ja,
ibland såg jag alla mina försök stranda på nämn-
da förargelseklippa.
(Forts.)
–––*–––
Ur notisboken.
Drottningens hälsotillstånd. Ehuru kropps-
temperaturen numera är i det närmaste normal
och tillståndet äfven i öfrigt så pass förbättradt,
att drottningen kan tillbringa en stor del af da-
gen liggande på en soffa, fortfar dock hostan att
särdeles om nätterna vara ganska besvärlig.
*
Vår tredje kvinnliga läkare. Medicine
licentiatexamen aflades i lördags vid Karolinska
institutet af med. kand. fröken Maria Folkeson,
dotter till ledamoten af Andra kammaren hr Folke
Andersson i Helgesta.
*
August Blanches yngsta syster, fröken
Hulda Blanche, afled i Stockholm natten före sist-
lidne söndag.
De få kvarvarande af den lysande litterära och
politiska krets, som på 1850- och 1860-talet sam-
lades) på Blanches Malmgård, torde ännu erinra
sig författarens ogifta syster, hvilken under de
sista tio åren af hans lif förestod hans hushåll
och med det sällsynta behag, som var henne eget,
gjorde les honneurs för hans talrika gäster.
Ända sedan August Blanches död lefde hon i
fullständig tillbakadragenhet tillsammans med
sin åldriga trotjänarinna, hvilken i nära fyrtiofem
år varit i hennes och familjens tjänst. Sällan
eller aldrig gick hon ut. Hon lefde endast i er-
inringen af de glada, glansfulla dagarne på Malm-
gården och af minnet af den dyrkade brodern.
Kokerskorna och djurskyddet. »Svenska
allmänna kvinnoföreningen till djurens skydd»
hade här om aftonen ordnat ett möte för Stock-
holms kokerskor i folkskolelokalen Storgatan 12.
Ett 60-tal af dem hade hörsammat inbjudningen.
Sedan kaffe serverats, hölls föredrag af fru Engel-
hardt, hvarjämte utdelades ströskrifter med med-
delanden om det för djuren minst plågsamma
sätt, hvarpå dessa böra behandlas i köksdeparte-
mentet.
Dylika lärdomar’ synas ju också vara på sin
plats, när man besinnar, hvilka grymheter som
äfven i köket kunna utöfvas mot de till vår föda
afsedda djuren. Hur ofta sådant förekommer,
framgår bäst däraf, att man väl i de flesta fall
här ej ens kommer att tänka på, att en grymhet
utöfvas.
–––- *–––-
Teater och musik.
Konfll. operan. Återupptagandet af »Faust» på
onsdagen sistlidne vecka gaf fröken Thulin till-
fälle till förnyad debut, denna gång i Siebels
parti. Äfven här kunde man konstatera, att den
unga sångerskan ger goda löften om sig. Hennes
stämma är jämn och välklingande, och spelet
röjer goda anlag, nästan eu viss säkerhet. Mar-
garetas parti sjöngs af fru Brag, som nu upp-
trädde för första gången under spelåret. Hon
löste som alltid sin uppgift samvetsgrant. Of-
riga rollinnehafvare voro de vanliga.
K. Dramtiska teatern framförde i lördags för
första gången en ny treaktskomedi »I brist på
bevis» af den engelske författaren Arthur Pinero,
förut introducerad för svensk publik genom sitt
i höstas åVasateatern gifna skådespel» Tanquerays
andra hustru». Det nya stycket kan i intresse
ej mäta sig med det sistnämda, men är dock både
underhållande och talangfullt gjordt, ehuru dels
de specifikt engelska äktenskapsförhållanden, som
däri skildras, nog här verka ganska främmande,
dels ock de ovanligt långa akterna icke sakna
tröttande longörer.
Uppsättningen var ytterst elegant och stilrik-
tig och utförandet på de flesta händer förträff-
ligt. Fru Seelig-Lundberg hade i den kvinnliga
hjältinnans roll en af sina bästa kvällar på länge;
det var kraft, värme och fin nyansering öfver
hela hennes spel. En muntrande och uppfriskande
figur gjorde hr Bœckstrôm af en uppblåst, talträngd
parlamentsledamot sir Fletcher. Hr Skånberg i den
manliga hufvudrollen tedde sig ock till sin för-
del, liksom fröken Åhlander, fruarna Sandell, Ho-
ning och Sternvall samt hr Olsson med erkännande
böra nämnas. Något långlifvadt repertoarstycke
torde dock den engelska nyhetennäppeligen blifva.
Vasateatern. Yi vilja icke inlåta oss på den
mer än vanligt vanskliga och otacksamma upp-
giften att söka, om än i aldrig så kortfattad form,
lämna någon redogörelse för den ledande idén
och intrigens gång i Georges Feydeaus lustspel
»Fernands bröllopp», som i tisdags för första
gången gick öfver Vasateaterns tiljor. Bland
alla besatta och uppsluppa franska farser, vi sett,
torde denna slå rekord i munter galenskap —
vare detta nog sagdt — och dess succés de rire
på premieren var också »pyramidalisk». Att
dess tre akter bjuda en regelrätt komparations
stegring, med alla oförnuftets och upptågens
smattrande Superlativ i den sista, torde ej minst
betinga framgången.
Men så tog man då också ordentligt vara på
författarens uppslag. Det var öfver hela presta-
tionen en medryckande lustspelsfart, till slut nä-
stan af svindlande effekt, under det de sista sce-
nerna afvecklade sig i ett tempo, som var orka-
nens — en rifvande orkan genom ett helt hus,
dess boningsrum, korridorer, trappor och förstu-
gor, från portvaktarrummet upp till vinden!
Några namn bakom maskerna i denna yra kar-
neval hinner man näppeligen fråga efter, men
skola vi för sedens skull åtminstone nämna huf-
vudfigurerna, så tränger sig främst för minnet hr
V. Lundberg som alla förvecklingarnas olycksoffer
till pajazzo; hrr A. Banft, Hagman, Lavén, By-
ström, fru Lindström, fröknarna Mustan, Borgström,
Hamberg m. fl. tätt efter i brokigt virflande ked.
Tag alltså fram ert karnevalslynne, om ni har
något, och gå på Vasateatern. Och om ej, så
finner ni det bestämdt där. Det är i alla hän-
delser billigare än en resa till Nizza.
Fru Eva Nansen har ånyo gifvit tvänne konser-
ter härstädes, nämligen i lördags och måndags.
Vid båda tillfällena var Musikaliska akademiens
stora sal besatt till sista plats; andra gången
hade sittplatser till och med måst beredas på
estraden. Trots en viss indiposition, som sär-
skildt var märkbar vid den första af de tvänne
konserterna, förmådde fru Nansen med sitt allt-
igenom förträffliga föredrag intressera och fängsla
sitt auditorium. Ty det är just denna föredrags-
konst, så mångskiftande och uttrycksfull, hvar-
med fru N. vinner sina segrar och slår nästan
alla sina medtäflare ur brädet. Därför skall hon
ock, när helst hon kommer, här finna en fullta-
lig och tacksam åhörarekrets.
Musikföreningen gifver om tisdag i Musikaliska
akademien sin 42:dra konsert med biträde af
fru Dina Edling, fröken Esther Sidner, hrr E.
Borgstedt och C. A. Gentzell m. fl. samt hr
Vilh. Stenhammar och k. hofkapellet under an-
förande af prof. Frans Neruda. Programmet
upptager ouverture till »Sappho», op. 44 af K.
Goldmark, »Snöfrid», dikt af Viktor Rydberg,
komp. för soli, kör och orkester af V. Sten-
hammar, körfantasi för pianoforte, kör och or-
kester af L. van Beethoven samt Förvandlings-
musik och slutscen ur första akten af »Parsifal»
för kör och orkester af R. Wagner. Alltså ett
förträffligt och lockande program!
Konserter. Konsert gifves i dag fredag i Musi-
kaliska akademiens stora sal af engelske violi-
nisten Plenri Such och danska romanssånger-
skan fröken Margareta Petersen. Den förre är
elev af prof. Joachim, den senare har utbildat
sig i Wien.
Fröken Astri Andersen, den unga och lofvande
pianisten, gifver konsert i Musikaliska akade-
mien den 27 dennes med biträde af en norsk
sångerska fröken |Bidenkap samt hrr O. Lejd-
ström, förste konsertmästaren Zetterqvist och
sin fader, den framstående Violoncellisten i k.
hofkapellet A. Andersen.
Fru Anna-Lisa Hwasser-Engelbrecht gifver mâtiné
om söndag å Dramatiska teatern, hvarvid Ibsens
storslagna skådespel »Fru Inger till Östråt»
kommer att uppföras under medverkan af nämn-
da teaters artister.
––––– *–––––-
Nunna -Sigrid,
Skiss för Idun af Fredrik Ljung.
II.
Vinterns kallaste dagar voro förrunna.
Solen hade gjort stora eröfringar från de
områden, där natten härskade, och då full-
månens milda glans, som nyss upplyst fe-
bruarinattens drifvor och rimfrostprydda
trän, åter skulle visa sitt herravälde öfver
mörkret, då skulle dagen redan förut haf-
va trängt natten bort från sitt eget områ-
de. Varma, lockande och hoppgifvande flö-
dade middagssolens strålar ned öfver de
hopsjunkna drifvorna. De tunga dropparna,
som föllo ned från takfoten, och den lilla
bäcken, som från väggen skar sig en väg
genom isskorpan utför den sluttande gårds-
planen, hade ett ord att tala om ett för-
doldt lif, som höll på att spränga sig ige-
nom hindrande bojor. Bländande ljus låg
luften och dallrade öfver gnistrande drifvor.
För Sigrid, som från ett fönster i andra
våningen skådade ut i detta skimmer, tedde
sig allt så ljust. Endast parkträdens röd-
bruna grenar aftecknade sig mot snöns blå-
hvita grund, och på vägen, som slingrade
sig fram öfver slätten och försvann i skogs-
brynet, syntes två mörka ränder.
Denna väg gick åt söder. Söderut bodde
Göran, och från söder väntade hon våren.
Huru gärna. skulle hon icke hafva rest vå-
ren till mötes, men det fick hon icke. Hon
måste vänta här, till dess den komme. Hu-
ru länge skulle det dröja?
I timmar kunde hon sitta och låta blic-
ken irra ut öfver vägens krökningar, och
då såg hon sig själf ilande fram på denna
väg. Skogarnas dunkel och viddernas öds-
lighet kunde icke göra henne förfärad.
Framåt, framåt! Öfver brusande floder,
utefter stränderna af oändliga vatten, under
drömmande palmer, genom lundar af dof-
tande myrten och lager! Oändliga, outsäg-
liga skönhet! Rika, härliga lifl Att du
skall finnas till, att vägen till ditt rike skall
stå öppen, och det ändå skall finnas varel-
ser, som äro så fjättrade, att de icke kun-
na röra sig från stället för att hinna dig !...
Sigrid rusar upp, hon pressar ansiktet
emot rutan, så att denna buktar sig undan
för trycket. Hon andas tungt, och hjärtats
slag blifva nästan hörbara. Från skogen
kommer Göran och nalkas gården med raska
steg.
Han kommer ! Han kommer ! Till henne !
Ensam . . . Ingen skall störa dem . . . Han
skall tala till henne ensam! ... I detta
rum . . . Hvart enda ord skall vara riktadt
till henne . . . endast till henne.
En oändligt ljuf rysning genomilar hen-
nes hufvud. Den börjar vid tinningarna
och sprider sig likt en smekning öfver hen-
nes hjässa och nedåt nacken. Det dallrar
för hennes ögon, och hon sjunker ned i en
ljuf medvetslöshet.
Med en häftig rörelse kommer hon åter
till sig själf, då hon hör Göran nalkas utan-
för hennes rum.
»Jag hör, att ni är ensam!»
»Ja, de ha rest bort på ett par dagar.»
»Så tråkigt! Jag kommer för att säga
farväl. »
»Farväl? Jag förstår icke! Skall ni resa?»
»Jag har fått tjänstledighet en tid för
egna angelägenheter, och sedan väntar jag
w c
=4
ss
:c3
CO
£
Q
ccS
cS
bo
=o
£
JCt rö
cm
P-t -M
oZ p-j
o, ct3
Ph ,
Ph .
P« ’* ■
~ ~ t
«2 £ o
g *
■a.E g
cd 11
CO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0051.html
