Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 14 februari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896
H
p:
*0
5»
H
P
’A
P Ë
^ g
F
î»
hS
©
P ~
et- gk
h. £2
0: “
lo
P" ©
V Q
Çh .
© - ,
H W
ü Q
P N
* 3
A »
jB»
4
Pi
S»
Cfq
mtr»
Sr s» o
® pa
2 p-p
I-* CÛ
i±p
x g,8*
© Pi
o’ ®
<û SS1
56 IDUN
»Nu blir den ju nästan som ny och
kommer att hålla ännu ett par månader,
till dess jag kan ta’ till mina sommar-
klädningar. »
Annies röst klingade munter, ocli modern
såg ej, att hon en stund därefter i smy g
torkade bort en tår, som droppade ner på
hennes förkläde.
Och hvarför skulle hon visa modern att
hon grät? En försakelse — en helt liten
sådan —- vållade detta känsloutbrott. Det
var’ så dåligt, tyckte hon, att ens känna
det som en försakelse. Men hon kunde ej
låta bli att i tankarne följa sina jämnåriga
skolkamrater till den präktiga kälkbacken
därborta på åsen. Hela klasseii var med
och man skulle ha en riktigt glad efter-
middag. Man hade ».salat» till tårtor och
andra läckerheter, men Annies börs var
tom, och — men hvarför skulle hon be-
höfva att säga dem skälet till att hon ej
deltog i utflykten. Hon hade helt enkelt
sagt, att hon ej kunde deltaga i nöjet.
Det är halfannat år senare. Ett stridt
regn faller och vinden hviner om knutarne.
I trädgården utanför fru Skogs fönster stå
träden i praktfull höstskrud. Ett och annat
vissnadt löf rifves löst af stormen, gör en
hvirfveldans i luften och slår med ett kla-
skande ljud mot de våta rutorna, innan det
tungt och motvilligt lägger sig till hvila på
syskonbädden nere på marken. Inne i rum-
met är det kyligt och mörkt. En half-
packad kappsäck står framdragen på golfvet
och några fruntimmerspersedlar ligga ut-
bredda på stolarne. Det eljes så hemtrefliga
rummet har i dag ett upprifvet och oroligt
utseende, som harmonierar med höstregnet
utanför.
I den lilla hörnsoffan sitter fru Skog, och
Annie har slagit sig ned vid hennes fötter,
på en pall. Hennes hufvud hvilar i mo-
derns knä, och nian skulle kunna tro, att
hon sof, så stilla är hon och så orörlig sitter
äfven fru Skog.
Heliga tystnad! Kunna några ord, hur
vackra och välfunna som helst, säga mera
än hvad som finnes gömdt under ditt in-
segel.
Annie har tagit moderns båda händer
inom sina samt håller dem så fast, som om
hon aldrig mera ville släppa dem, och emot
denna kärleksknut hvilar hon nu sin kind.
Hur snart skall hon åter sitta så? Mo-
dern gör sig tyst samma fråga, men den
kommer ej öfver hennes läppar.
Stormen för åter några hopgyttrade blad
emot fönstret, rycker i dess fogningar och
sänder en kall fläkt ända bort till soffan i
vrån.
»Måtte vädret bli bättre i morgon,» sä-
ger ändtligen fru Skog. »Det blir eljes en
ledsam resa.»
»Ah, det är mest järnväg — bara ett
par mil landsväg —■ och det går snart.
Fast nog vore det roligare att få se land-
skapet i solsken.»
»Jag undrar, om någon är dig till mötes
vid stationen?»
»Det tror jag knappt, ty vägen är ju
ganska lång. Kanske ändå.»
Ny tystnad.
»Du skrifver snart, förstår du.»
»Ja, så fort jag hinner att bli litet hem-
varm, och det skall inte dröja länge.»
»Miti egen flicka!» det bröt ovillkor-
ligen fram — »att jag måste sända dig ut
i världen, jag, som så gärna ville hafva dig
kvar i hemmet.»
»Du skall få se, att det kommer att gå
mycket bra, mamma lilla. Öfver ferierna
kommer jag hem, först till jul — och dit
ha vi nu bara tre månader — och sedan
under sommaren. »
Fru Skog var ej mäktig att svara, men
Annies fina öra uppfångade en halfkväfd
snyftning, som kom hennes eget mod att
sjunka.
»Lilla mamma!»
Hvad det låg mycket i detta utrop. Hade
det kunnat öfversättas i andra ord, skulle
dessa haft denna mening: »Jag vet, att du
behöfver mig — gammal, ensam och fattig,
som du är, samt i behof af mycken kär-
lek och omvårdnad — och dock nödgas jag
lämna dig för att förtjäna bröd åt oss
båda. Om du visste, hvad det känns tungt.»
(Forts.)
–––––––––-*–––––––––-
Innehållsförteckning :
Hilda Blanche; en interiör från ett svenskt författar-
hem, af Thore Blanche. (Med porträtt). — Tre sonetter af
Lotten von Krcerner. — »Promenera och spatsera»; af Mathil-
da Langtet. — I släde; humoresk för Idun af Emy. — En
nutida hustomte; af G. L — Från min småskollärarinne-
tid; några minnen och erfarenheter af M. E—n. (Forts,
och slut). — En brölloppsdag i Norden för tre hundra år
sedan; för Idun skildrad af A. U. Bååth. — Ur notisbo-
ken. — Teater och musik. — En liten hvardagshistoria;
för Idun af Sophie Linge. — Tidsfördrif.
––––-*––––- 1
d d
GrP’ C) _£oo e\ •
<mrcran
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Jag minnes, hur i ungdomsår,
När lefnadslust brann varm,
Och lätt jag fällde känslans tår
I glädje som i harm,
Hur som mitt första var den tiden
Mitt tredje uti hvardagsstriden.
När Israels folk i öknen gick
Till daglig mannaspis,
I)et dock en väldig längtan fick
Att äta ko och gris;
De tyckte maten var mitt andra
Och hotade tillbaka vandra.
Nu smyger öfver mig ibland,
Se’n ungdomstiden svann,
Mitt hela som en kylig hand
t arbetslust, som brann,
Och gör mig ofta till en möda
Det arbete, som är min föda.
Amalia.
Vokalförändringsgåta.
Med a jag är en lustig fyr,
Begifven jämt på äfventyr,
Och medan jag än liten är,
För mången lekkamrat så kär.
Jag har en egenskap — med i —
Som icke här bör onämnd bli,
Att jag, i regeln, vill bli fäst
Vid den som umgås med mig mest.
Ett längtans mål jag blir till sist
För A. och B. och Strand och
Kvist,
Om man med ö mig ger den piff,
Som passar bäst för stek och biff.
8. L.
Aritmorem.
123456789 = Högtidsmat.
5 6 7 8 9 = Ett »grinigt» verb.
3 6 4 9 = Ett flicknamn.
4 5 6 7 9 = Hvad man kan, då
man känner sig belåten.
9 7 64 = Krydda.
4 193= Klädesplagg.
4 1 27 8 9 = Hvad korken ej kan.
5 3 67 8 9 = Ett slags lås.
5 3 27 8 9 = Verb.
Nilep.
Aritmogryf.
1 1 3 10 5 5 12
2 2 4 9 12 6 7
3 8 5 11 13 14 15
4 7 14 16 3 6 5
5 14 17 8 18 13 8
6 6 14 1 18 6 7
7 7 8 16 3 8 11
1) Magasin för hö och strå.
2) Man, som har en ryktbar tå.
3) Aldrig man det nämna må.
4) Blank metall till färgen grå.
5) Vattenfall så skönt som få.
6) Fornsvenskt namn här råkas på.
7) Stackars hönan blef just så.
Begynnelse- och slutbokstäfverna
— lästa uppifrån och nedåt,— bil-
da namn på tvänne europeiska stater.
S. L
Paragram.
Om nedanstående ord utbytas mot
andra ord af närsläktad eller mot-
satt betydelse, t. ex. dryck — lilja =
mat — ros (matros), så erhållas 12
nya ord, hvilka enligt samma regel
gifva namnen på lika många sven-
ska städer.
1) Krona — kaj,
2) mott ;— sven,
3) hed — tiga,
4) sätt — il,
5) rock — vår — bukt,
6) blod — dal,
7) hö — köping,
8) sund — holme,
9) stads — krans,
10) fog — visar — hem,
11) karbol — rygg,
12) ack — klipptes — skepnad.
Pirfvel.
Ifyllnings-länk-gåta.
Hufvudordet (12 bokstäfver) —
hvilket bildas genom att låta ifyll-
ningsorden såsom länkar gripa in i
hvarandra — är af enbart praktisk
art och styres af balkar och lagpa-
ragrafer.
Flickan i drömmar försjunken är uti
aftonstunden ;
Dagsorl aftar, natt är när öfver gul-
nande lunden,
Flickan tänker på den hon har kär ;
Småningom sig länka drömmarne
så här:
Hvad vore mig världen om — ej
fanns,
Hur blir väl min lefnad om icke i
hans
Min — jag får lägga för lifvet?
Hvi är mig ej redan så blifvet!
I tycken och — vi passade samman,
Vår — vi hade i skämt och i gamman,
Dels fann han på ett, jag — på ett
annat!
Tänk, om jag längre i — stannat!
Ett — jag där velat med honom få
bygga,
Hans vilja min —! På hvarandra
helt trygga.
Ja, vårt skulle nog bli ett bästa
slags —,
Ett på kärlek bygdt, ej ett —.
h-g.
Mosaik-gåta.
3
Ett ordspråk.
I
Lösningar.
Logogryfen: Barndomsminne; o, sommar,
dom, moder, Aron, Rom, mod, rosen, Mina,
dans, om, men, mars, orm, mord, arm, is,
Ida, Nora.
P>okstafs-charaden : Lifvet.
Namngåtan: Hermina, Berta, Saima.
Anagrammet: Stör, röst, törs, strö.
HULTMÅNS Cacao & Chocolat! rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joli. Lang, Seved Ribbing, Nils
0:son Gadde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
