Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 14 februari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DU N
1896
ett år efter «in konfirmation, «leis för att under
(letta år vinna större färdighet i sina göromål,
dels för att gagna liemmet, som ej har någon
tjänarinna. Efter detta »profår» skaffar förenin-
gens styrelse dem lämplig plats oeh följer dem
fortfarande med intresse, beredd att gifva råd
oeh vägledning, när helst de det behöfva.
I slutet af denna månad anordnas till hemmets
förmån en tombola, till hvilken benägna bidrag
med tacksamhet emottagas af följande damer:
fruarna Henriette Kempe, Sturegatan 14, Eosa
Lagercrantz, Bryggargatan 10, Anna Hedin, N.
Blasieholmshamnen 5, Emilie Lagerström, Jung-
frugatan 7, Thecla Granlund, Styrmansgatan 4,
och fröken Ida Lamm, Sturegatan 14, samtliga i
Stockholm.
–––- *–––-
Teater och musik.
Fru Inger till Östråt, Henrik Ibséns storslagna
ungdomsskådespel, hade man det sällsynta nöjet
se uppföras å Dramatiska teatern å den mâtiné,
som gafs därstädes i söndags middag af fru Anna
Lisa Hwasser-Engelbrecht. Publiken syntes äfven
hafva förstått att taga vara på detta tillfälle att
få njuta af en verkligt gedigen dramatisk konst-
skapelse, och matinégifverskan hade glädjen se
ett nära nog fullsatt hus.
Själf utförde hon den ansträngande titelrollen
på ett i allo förtjänstfullt sätt. Kraft och djup
utmärkte hennes tolkning af den stolta, hårda
frun till Östråt, och hennes skildring i sista akten
af »kungamoderns» samvetskval efter mordet å
Nils Stenson samt hennes framställning af det
frambrytande vansinnet voro af ypperlig verkan.
En värdig medspelare ägde frn Hwasser-Engel-
brecht i sin man, hr Engelbrecht, hvilken utförde
Nils Lykkes roll. Såsom den unga Eline Gylden-
löve var fröken Behrens öfverraskande lyckad, och
hr Olsson gaf friskt och otvunget den unge Nils
Stenson. De smärre birollerna voro ock i all-
mänhet i goda händer; särskildt förtjänar hr
Gründers gamle kammarsven erkännande.
De spelande framkallades efter hvarje akt och
efter styckets slut upprepade gånger af den be-
låtna publiken.
Musikföreningen gaf i tisdags i Musikaliska
akademien sin 42:dra konsert inför en publik,
som till allra sista plats fyllde den stora salen.
Programmet var ock särdeles anslående. Kon-
serten inleddes med K. Goldmarks uvertyr till
»Sapphos, en klangfull och rikt orkestrerad ton-
sättning, som väckte lifiigt bifall. Kom så det
nummer, som väl af de flesta motsågs med stör-
sta intresset, nämligen »Snöfrid», dikt af Viktor
Rydberg, komponerad för soli, kör och orkester
af hr Vilh. Stenhammar. Det är hela fem år,
sedan den talangfulle tonsättaren skref detta verk ;
han var således ännu helt ung. Det oaktadt har
det betydliga förtjänster. Musiken smyger sig
väl efter texten och målar karaktäristiskt dess
olika bilder. Det hela röjer hos tonsättaren
vaken blick för orkesterns resurser och förmåga
att använda dessa. Att en och annan reminiscens
förekommer, låter ej förneka sig, men där finnes
ock så mycket själfständigt och kompositionen
verkar i sin helhet så frisk och anslående, att
det ej var underligt, att hr Stenhammar efter
dess å alla händer förträffliga utförande blef före-
mål för publikens stormande hyllning. Solopar-
tien i »Snöfrid» tolkades utmärkt af fru Edling
och fröken Sidner samt hr Gentzel, elev vid
konservatoriet och innehafvare af en varm och
sympatisk tenorstämma.
Härefter följde Beethovens fantasi för piano,
kör och orkester, en alltigenom härlig komposition,
klassiskt enkel, varm och anslående. Att den
skulle väcka entusiastiskt bifall, var gifvet. Äfven
den erhöll ett godt utförande. Soloterzetterna åter-
gåfvos förtjänstfullt af fruEdling, fröknarnaSidner
och Torpadie samt hrr Gentzel, Looström och Barg-
stedt. Pianostämman sköttes af hr Stenhammar.
Konserten afslöts med förvandlingsmusiken
samt slutscenen ur första akten af Wagners opera
»Parsifal». Samma musikutdrag har vid ett före-
gående tillfälle utförts af Filharmoniska sällska-
pet. Numret väckte nu nästan mera bifall än då,
och dock kan det naturligtvis aldrig göra det rätta
intrycket annat än i sammanhang med det öfriga
af operan. Musiken är ock mera lämpad för sce-
nen än för konsertsalen. Det införskrifna klock-
spelet kan nog på scenen vara af god effekt, men
bör, om det användes i konsertsalen, åtminstone
vara välstämdt, hvilket vid denna konsert ej var
fallet.
Musikföreningen och dess skicklige anförare
prof. Neruda förtjäna ett hjärtligt tack för denna
nerothTCoT
Tekniska Fabriken”GÖTA LEJON"
# « * GÖTEBORG.
i allé intressanta och lyckade konsert. Välbetänkt
tro vi ock det vara att förnya densamma, hvilket
äfven skulle äga rum i går torsdag à k. operan.
Fröken Valborg Aulins konsert förliden torsdag
erbjöd sitt särskilda intresse därutinnan, att vid
densamma framfördes uteslutande hennes egna
kompositioner; den hade ock samlat en fulltalig,
lifiigt uppmärksam publik, till större delen be-
stående af damer. Tonsättarinnan ådagalade i
och genom de utförda verken en erkännansvärd
mångsidighet, liksom allvarliga studier; mången-
städes sveko dock mognad och behärskning, när
det gällde att fullfölja de goda uppslagen, att
låta glimtarne af inspiration med fullt ljus genom-
tränga en hel komposition. Mest tilltalade oss
intermezzot i stråkkvartetten n r 1 F-dur samt
andantet ur kvartetten n:r 2, bägge förträffligt
utförda af brodern, Tor Aulin, och hans seger-
vana sekundanter.
Af vokalmusik bjöd programmet på tre frun-
timmerskörer med pianoackompanjemang — be-
lönade med pris vid kvinnokonserterna i somras
i Köpenhamn — trenne romanser, sjungna af
fru Edling, ytterligare ett par. sånger för mans-
röst, föredragna af en amatör, samt en julsång
för blandad kör med orgel. Vårt ofvan gifna
allmänna omdöme gäller för dem alla.
Att fröken Aulin dock besitter stora utveck-
lingsmöjligheter som kompositris, taga vi för
gifvet, ja, anse bevisadt, med livad hon redan
bjudit.
Tvänne artister af rang har hufvudstadens
musikpublik åter haft nöjet stifta bekantskap
med i den engelske violinvirtuosen mr Henri
Such samt den danska romanssångerskan fröken
Margaretha Petersen, hvilka den 7 dennes här
gåfvo sin första konsert tillsammans. I synner-
het den förstnämnde slog genast på det allra
Migaste an; hans teknik, utvecklad i svindlande
bravursaker af Paganini, Sarasate m. fl., var
också öfverlägsen, på samma gång han förstod
att ådagalägga både fin stilkänsla och innerlighet
i gedignare uppgifter, såsom Joh. Svendsens
romans.
Sångerskan vann ej så med ens sina åhörare.
Rösten är djup, stor och klangfull samt behand-
lades med smak och omvårdnad — dock tyckte
man sig sakna detta något af djup, personlig
känsla, som exempelvis kort förut så elektrise-
rande strömmat en till mötes ur fru Nansens
sång. Så småningom värmde dock äfven hon
sin publik och skördade — särskildt efter slut-
numret: P. Heises »Dyvekes sange» — lifiigt bifall.
I morgon lördag äro dé båda artisterna enga-
gerade för ett andra uppträdande å K. operan.
Konsert gifves nu flere gånger i veckan. Till
gårdagens Oarreno-konsert få vi återkomma i
nästa nummer. I morgon lördag gifves ny konsert
af violinisten Such och fröken Petersen. I mor-
gon lördag konserterar hr Ragnar Grevillius i
Vetenskapsakademien med biträde af fiere för-
mågor. På söndag gifves en intressant mâtiné
i Musikaliska akademien till förmån för Arbets-
skolans för lytta och vanföra bespisningsfond.
Och så hitkommer i slutet af månaden opera-
sångaren Hjalmar Frey, anställd vid kejserliga
operan i Petersburg, och gifver konsert den 28
dennes. I besittning af en charmant basbaryton
och ett ståtligt yttre torde han nog komma att
draga publik.
––––– *–––––-
€n liten hvardagshistoria.
För Idun af
Sophie Linge.
B
ru Skog satt vid sitt lilla skrifbord,
lutad öfver sin räkenskapsbok. Gång
efter annan gick hon igenom de särskilda
kolumnerna, adderade oeh summerade, men
tycktes ej komma till något tillfredsställande
resultat.
Aftonsolen kastade några sneda strålar
in i det enkla, men prydliga rummet, smög
sig genom de frodiga bladväxterna i fönstret
och lade en glittrande gloria kring ett ljus-
hårigt flickhufvud. Ägarinnan till detta
hufvud satt på en låg stol, med en bok i
knät, ifrigt sysselsatt med att läsa.
Fru Skog hide ifrån sig pennan och sköt,
ined en djup suck, hushållskladden åsido.
Annie vaknade upp och såg forskande
på modern.
»Hur är det, lilla mamma — vill ej rä-
kenskaperna gå ihop?»
»Nej, jag vet ej hur det är fatt,» sva-
rade denna och strök sig med handen öfver
pannan, »men om jag också går igenom
samma kolumn aldrig så många gånger, så
blir det alltid olika resultat. Tankarne äro
så slappa.»
»Du är trött, morlilla—låt mig hjälpa dig.»
Annie kom snart tillrätta med siffrorna,
lade läskpapperet emellan bladen och slog
igen hushållsboken.
Under tiden hade modern räknat pen-
garne i portmonnän.
»Sju kronor och femton öre,» sade hon
sorgset, »och vi ha i dag endast den tju-
gonde i månaden. Således elfva hela dar,
till dess jag får mitt kvartal.»
»Sju kronor! Det är ju en hel förmö-
genhet. »
»Jo, vackert! Dina kängor äro sönder
på sulorna och behöfva lagas — du blir
ju alldeles våt om fotterna i snöslasket.»
»Jag får begagna galoscher. »
»Men, de äro ju också sönder?»
»På klackarna, ja. Då kunna de och
kängorna komplettera hvarandra.»
»Så är mjölet nära slut, och smöret...»
»Ack, lilla mamma, jag har hört sägas
att man bara får tunt hår af att äta för
mycket smör, och jag är fasligt rädd om
min peruk, fastän flickorna i skolan påstå
att den skiftar i rödt. Sirapssmörgås sma-
kar också bra, och ännu har du litet sirap
kvar i krukan, det har jag sett.»
»Men det är också en hel hop andra sa-
ker som behöfvas. Potatisen är förfärligt
dyr i år, och köttet...»
»Kött — det blir man bara dum af. Men
längtar du efter att få dig en riktigt god
biffstek, så får jag väl lof att skynda med
mitt broderi. Jag vet, att jag får pengar
för det, bara jag lämnar det till ’Biku-
pan’.»
Läxboken lades bort, och Annie satte sig
vid fönstret med sitt arbete.
»Du är en rar flicka,» sade modern och
strök ömt hennes lurfviga hår. »Men hur
går det då med läxorna?»
»Åhjo, det går nog. Om jag stiger opp
en timme tidigare i morgon, så hinner jag
med hvad som fattas.»
»En, två, tre — sjutton uddar,» räknade
hon. »Det hinner jag godt i kväll, och fri-
herrinnan Dufve vill ha remsorna så snart
de bli färdiga.»
Hon sydde raskt, men plötsligt såg hon
mycket betänksam ut.
»Vet du hvad, mamma min. Du vore
så rysligt snäll, om du ville laga hålet på
min högra klädningsärm, ty Dora Littner
anmärkte på förmiddagen, att min armbåge
tittade fram lika nyfiket som en fågelunge
ur sitt bo.»
Snart sutto mor och dotter bredvid hvar-
andra vid fönstret, och deras nålar löpte
upp och ned i jämn takt. Emellanåt jäm-
kade fru Skog på sina glasögon eller tog
af dem, för att gnida dem klara. Hennes
ögon voro genom arbete och tårar mycket
svaga, men hon låtsade som om det var
glasögonens fel, att hon icke såg så väl.
En liten lapp passades in i hålet på An-
nies klädningsärm och syddes fast med så
stor omsorg som möjligt.
rekommendera, sill allmänt erkänua
LUTPULVER
Lulpulvret begagnas vid lak eller tvätt i stället
för bästa och renaste aska. Användningssättet
alldeles samma som med vanlig asklut, och
SÅP-PULVER från k,or).
Sparar penillUffSir.
........Sparar arbete.
■ sparar kläder ock-
-ersätter sapa eller tval.
fritt från Itlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
