- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1896 /
64

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 21 februari 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64 i D U N 1896
H
S3
ü 3
^ a
p jS
nj p:
H 5?
P: M
»5 S
p 2
H (D
P Ä
et-
Hh S3
0: ”
*0
S:§
Pi •
ffi ^
H W
P 0
p s
; S
i ®
S’B
pi g
" S
CD
erh
<1
£Do
GG
H—1
ÇO

P
1 P P
pi P
-ST“
;*P^
CD p,
-• CD
! «tS»
P CD
H 02
-s*
If
£-• cf
t-i-CD
P w
3*:g
>-J ^
lP5
«3 S&-
Samtalet med Annie under deras färd till
sjukhuset hade fixerat sig i hennes hjärna,
och likt ett bortskämdt barn kom hon
oupphörligt tillbaka därtill.
»När jag blir frisk, så skola vi ju ut till
landet, Annie? Du kan ej tro, hvad jag
längtar därefter. Ah, hvad det skall bli
härligt att än en gång få vandra i den
svala skogen och plocka blommor på än-
garne. »
»Jo visst, mamma,» svarade Annie fri-
modigt, under det hennes hjärta drog sig
tillsammans af ängslan, »det skall bli myc-
ket skönt för dig och äfven för mig.»
Stackars Annie visste, hur svårt det skulle
bli att få sommardrömmen realiserad, men
måste fortfarande låtsa, som om hon fullt
och fast trodde, att det skulle låta sig göra.
•J En förmiddag knackade det sakta på dör-
ren till sjukrummet, och Annie öppnade för
brukspatronen, som med varmt intresse
gjorde sig underrättad om den sjukas till-
stånd.
»Yill ni låta mig sitta ner några ögon-
blick och språka med er?» frågade han.
»Er mor tycks sofva, och vi skola tala så
tyst, att hon ej blir störd.»
Annie fick nu hälsningar från sina ele-
ver, tvänne små flickor, hvilka efter faderns
utsago ofta talade om »tant Annie» och un-
drade, om hon ej skulle komma tillbaka
igen. Som brukspatronen äfven i tysthet
närt samma förhoppning, så hade ingen ny
lärarinna anskaffats, utan tant Emelie —
brukspatronens moster och efter hustruns
död hans husföreståndarinna — hade under
mellantiden nödtorftigt underhållit deras små
kunskapsförråd, men fann detta plus i sina
dagliga göromål skäligen tungt och önskade,
äfven hon, att få Annie tillbaka.
»Det vore kanske något för ’tidigt att tala
om det nu, innan resultatet af operationen
var fullt säkert, men läkaren, med hvilken
han talt, hade det bästa hopp om att den
sjuka snart skulle återfå sin hälsa, och i
så fall kunde kanske Annie ha lust att
ännu en gång fatta regeringstömmarne i
skolrummet på Binga bruk?»
»Jag är brukspatron mycket tacksam för
detta erbjudande,» sade Annie, »men in-
nan min mor hinner att få sina krafter rik-
tigt tillbaka, kan jag ej lämna henne. Hon
behöfver så godt både mitt sällskap och
min hjälp under den första tiden.»
»Lämna henne, fröken Annie! Kan ni
verkligen tro mig om att vara så tanklös
att sätta något sådant i fråga. Som ni vet,
så ha vi godt om utrymme på Binga bruk,
och jag är säker om, att en sommar där
skulle göra er fru mor mycket godt, såvida
hon ej själf har någonting däremot. Mo-
ster Emelie kan också behöfva litet sällskap
emellanåt och skall bli glad öfver arrange-
manget. Hvad säger ni om förslaget, frö-
kun Annie?»
Hvad skulle Annie säga? Det jublade
och sjöng inom henne, och i sitt hjärta tac-
kade hon Gud, som styrde så underbart
för henne, ehuru hon på sista tiden varit
så nära att hemfalla till misströstan.
I sin öfversvallande glädje fattade hon
brukspatronens hand emellan sina båda och
tryckte den varmt.
»Gud välsigne er,» var allt som hon i
sitt upprörda tillstånd kunde få öfver läp-
parne. ’
Brukspatronens mörka, trohjärtade ögon
strålade hennes till mötes, och det såg ut
som om han velat säga mycket, men det.
inskränktes till ett enkelt:
«Afgjordt således?»
»Ja, så vidt jag kan bestämma däröfver,
och min mor kan ju ej hafva någonting
däremot, synnerligast som hon på sista ti-
den så varmt önskat att få komma ut på
landet i sommar.»
»Godt,» sade brukspatronen. »Hon skall
också komma att känna sig som hemma
på Binga bruk och fullkomligt ogenerad
dessutom. Ni bli idel fruntimmer där i
sommar, ty husets herre — det är jag —
reser om ett par veckor till utlandet och
kommer ej åter förr än på höstsidan.»
»Ni får således ej strejka,» tilläde han
skämtsamt, »och skrifver väl, så snart nå-
gonting kan afgöras?»
Ja, Annie skulle skrifva. Och en tid där-
efter, innan brukspatronen ännu lämnat hem-
met, kom ett jakande svar samt underrät-
telse om att de båda fruntimren voro att
vänta redan inom några dagar.
(Forts.)
; —— *–––-
Innehållsförteckning :
Sofia Lttndeqvist, f. Hollander; afL. S. (Medporträtt).
— Inackordering sökes; af lise Franke. -— Den lilla gref-
vinnan: skiss för Idun af Elsa Lindberg — När man skall
hålla gästabud . .. Några praktiska vinkar för unga hus-
mödrar af Ellen Bergström. III : Bordsserviserna. — Beda
Aims hjältebragd ; àf E. A. S:th. (Med porträtt). — Från
Iduns läsekrets: Ett flickhem; af Elvira. Några ord om
förlofningsannonser ; af Maja — Ur notisboken. — Tea-
ter och musik. — En liten hvardagshistoria; för Idun af
Sophie Linge. (Forts.) — Tidsfördrif.
–––- *–––-
& &
’ Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Fast ringa det anses, så är dock
mitt värf
En hel vetenskap — ja, jag är ej
för djärf,
Men hufvudet slog jag på spiken. —
I allmänhet har jag själf ingen re-
spekt
För lärdom och kunskap, jag dock
helt perfekt
Gör experimenter, om ock indirekt,
Så väl i kemin som fysiken.
Med syror och salter och baser
också
Jag handskas, men om »reaktioner»
uppstå,
Det mig inte alls intresserar.
För surt eller salt? Blott den frå-
gan jag gör.
Ej heller »egentliga vikten» mig
rör —
Men vikten på kött och på mjöl och
på smör,
Den frågan jag lifligt senterar.
En »jäsning» jag kommer åstad in-
om kort,
Så ock en »förening» — det är just
min sport —
En »lösning» är gjord på sekunden.
Så ferm och så kvick vid »förbrän-
ning» jag är,
Så äfven vid »afdunstning» — men
likväl här
Är termen för hvarje process po-
pulär,
Och ej är af »formler» jag bunden.
Jag uppå min post har det alltid
så hett,
Men med en medverkande dubbel-
kvartett
Jag står till din tjänst, om du ön-
skar,
Samt bjuder här nu uti flygande
hast:
En sak som i halsen lätt sätter sig
fast.
En farkost som sällan är utstyrd
med mast.
Hvad skönt uti öknarne grönskar.
En rykande brand samt hans säll-
skap också.
En börda som ständigt du drager
uppå.
En ännu mer tröttande börda.
En ropandes — eller en ropande
röst.
Ett namn som ger genklang i sven-
skarnes bröst.
Hvad mamma gaf grinande unge
till tröst
(De kanske af henne blefi rörda).
Två husdjur som gifva oss sofvel
till bröd.
Hvad lätt det kan göra från kakel-
ugnsglöd.
En gästgifvargård ibland många.
Hvad säkert det finnes till allt hvad
som sker.
Ett namn som man utpinad dragare
ger.
En hållbar artikel — jag säger ej
mer.
Hvad ock man kan göra med ånga.
Hvad alla de »gula» så snedt se uppå.
Hvad nutidens människor lätt kun-
na få.
Två trädslag i backar och lunder.
Hvem doftande skön i dess skygd
synes stå.
En forntida stad vid en minnesrik å.
Ett namn som ett substantiv äfven
kan få.
Igenom hvad — mycket går under.
En påtaglig prydnad för hvar lif-
gardist.
Hvad den ej kan vara, som jämt
kommer sist.
En plats som af morgonsol hälsas.
Hvad fängslar man flyktiga tankar-
ne vid?
Ett tillstånd som ej hör tillsammans
med strid.
Hvad du nog ock gjorde i barndo-
mens tid.
Ett utrop. Det finns ej i — El-
sass.
F. M. C.
Charad.
Mitt första utaf furstar föres;
Mitt andra — skänk af haf åt land.
Mitt hela utaf smeden göres
Och nyttigt blir uti hans hand.
Pirfvel.
Ifyllningsgåta.
Begynnelse- och slutbokstäfverna
bilda, lästa uppifrån nedåt, namnen
på tvänne städer i Sverige.
1) Tygsort, 2) drogue, 3) organ hos
fåglarna, 4) räkneord, 5) vattendjur,
6) fruntimmersnamn.
Pirfvel.
Länkgåta.
Ur ett geografiskt namn kunna föl-
jande 7 länkar uttagas, utan att man
behöfver omkasta bekstäfverna.
1) Hur var den man som guldets
glans
Höll kärt mer än sin ära?
2) Hvem kläds i fager, bladrik krans,
När sommarns fest är nära?
3) En landbit ibland böljors svall?
4) Så ännu en ni nämna skall.
5) Från söderns länder en produkt,
Som räknas bland de rara;
Berömd för både smak och lukt,
Om den är äkta bara.
6) För hvem blef gåtan länkad hop?
7) Ibland palats — ibland en grop.
S. L.
Lösningar.
Charaden : Håglöshet.
Vokalförändringsgåtan: Katt, kitt, kött.
Aritmoremet: 1) Julskinka, 2) kinka, 3) Li-
sa, 4) skina, 5) anis, 6) sjal, 7) sjunka, 8)
klinka, 9) klunka.
Aritmogryfen: Spanien — England : skulle
(hö-), påfven, aldrig, nickel, Imatra, Eisten,
nackad.
Paragrammet: Örebro, Malmö, Motala, Vis-
by, Vestervik, Varberg, Halmstad, Nässjö,
Landskrona, Falsterbo, Boras, Oskarshamn.
Ifyllnings-länk-gåtan: Handelsbolag; han,
hand, ande, andei, dels, Delsbo, bo, bolag.
Mosaiken: »Att tala är silfver, att liga ur
guld».
«
HULTMANS Cacao & Chocolad
rekommenderas som den bästa ock vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
0:son Gadde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free