- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1896 /
63

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 21 februari 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1890
ningar, om en eller annah sådan någon gång
skulle vilja uppstiga, så kan man ej annat än
erkänna, att man framför sig har en konstnär af
högsta rang, ett geni af Guds nåde. Ett mera
stormande och entusiastiskt bifall torde väl få
konstnärer också kunna påräkna, än det madame
Carrenno vid dessa konserter hyllats med. Och
om hon, som sagdt, med lätthet i sitt spel be-
segrat alla svårigheter, så har det dock varit en
svårighet, som hon ej lätt kunnat få bukt med,
och det är att få publiken att aflägsna sig, sedan
programmets alla nummer föredragits. Den har
envist suttit kvar och endast begärt mer, mer.
Och mera har den fått — ej blott ett, utan flere
extranummer. Och applåderande, ropande och
viftande har publiken till slut tvungits att gå,
då konstnärinnan ej vidare orkat visa sig.
Såsom särskildt anslående nummer vilja vi från
första programmet nämna Bachs kromatiska fan-
tasi, Chopins ass-dur-polonaise och Liszts e-dur-
polonaise; från det andra Chopins etude i gess-
dur, Schuberts impromptu samt Schubert-Tausigs
marche militaire.
Kronprinsen bevistade den andra konserten,
prins Carl båda.
Kungl. operan gaf i lördags en ej synnerligen
talrikt besökt konsert med biträde af violinisten
Iienry Such och romanssångerskan Margarethe
Petersén. Angående deras uppträdande biir vårt
omdöme detsamma som efter deras förra kon-
sert, hvilken vi omnämnde i föregående nummer.
Den förre utförde en konsert af Beethoven, In-
troduktion och rondo capricioso af Saint Saëns
samt Sarasates karaktäristiska zigenarvisor; detta
sista nummer utfördes särdeles förträffligt. Frö-
ken Petersén sjöng Wagners »Träume» och Schu
mans sångcykel »Frauenliebe und Leben». K-
hofkapellet utförde under förste hofkapellmästa-
ren Nordqvists säkra ledning alldeles förträffligt
en spirituel uvertyr till op. »Donna Diana» af
von Eeznicek samt ett par mindre, förut här
gifna stycken, Elegie och Vals, af Tschaikowsky.
Det senare stycket måste omtagas. — Prins Carl
bevistade konserten.
Herr Ragnar Grevillius konsert i lördags afton
i Vetenskapsakademiens hörsal hade samlat en
rätt talrik, intresserad och tacksam publik. Kon-
sertgifvaren själf var vid god disposition, och
hans stämma tog sig särskildt fördelaktigt ut i
den känsligt föredragna Faure-kompositionen »Les
Rameaux», som inledde konserten. För första
gången framfördes vidare offentligt af hr Grevil-
lius Emil Sjögrens originella komposition »Den
afundsvärde» med text af Verner v. Heidenstam.
Hr Grevillius hade förmånen att biträdas af
två så goda musikaliska krafter som fröknarna
Gudrun Torpadie och Sigrid Lindberg. Synnerli-
gen lifligt anslog den förras amerikanska sång
»Where did you come from baby dear», hvilken
måste bisseras, och efter utförandet af en vår-
sång af John Jacobsson måste den intagande
sångerskan upprepade gånger framträda för publi-
ken, som ej upphörde att applådera, förr än den
fått som extranummer »Önskevisa» af samme
kompositör. Af starkt bifall mottogs äfven den
unga, begåfvade violisten fröken Lindbergs num-
mer.
Filharmoniska sällskapet gifver sin andra abon-
nementskonsert instundande tisdag den 25 dennes
i Musikaliska akademiens stora sal, med biträde
af grefvinnan Mathilda Taube, fru Matilda Lin-
den och hr Oskar Lejdström samt k. hofkapellet.
Programmet upptager uteslutande skandinaviska
kompositioner, bl. a. a-capella-körer samt Gades
»Elverskud».
Operasångaren Hjalmar Freys konsert är upp-
skjuten till den 3 mars.
En opera-tourné i landsorten pågår för närva-
rande. Hr Emil Linden har nämligen företagit
en sådan under de närmaste veckorna, och komma
därunder följande städer att besökas: Gefle (där
början gjordes i lördags under mycket goda au-
spicier), Falun, Karlstad, Örebro, Norrköping, Lin-
köping, Jönköping, Vexjö, Karlshamn, Kristian-
stad, Lund, Ystad, Malmö, Helsingborg, Göte-
borg, Borås, Kristiania samt möjligen Trondhjem,
Östersund och Sundsvall. Programmen upptaga
de tre operorna »Cavalleria rusticana», »Pajazzo»
samt »Romeo och Julia». Sällskapets primadonna
är den framstående sångerskan fru Dagmar Bosse-
Sterky. Bland de öfriga torde böra nämnas frök-
narna Hallgren och Jahnke samt hrr Rud. Sell-
man, Adami och Svensson. Musikanförare är hr
Hjalmar Meissner.
––––¥––––
I DU N
€n liten hvardagshistoria.
För Idun af
Sophie Linge.
(Forts.)
Men en guvernantsplats är ej att förakta,
och Annie har genom rekommendationer
fått en god sådan. Gamla vänner hafva
dessutom lofvat att hälsa på hos fru Skog
emellanåt, så att hon ej skall känna sig
allt för ensam, samt att äfven se till att
ingenting nödvändigt fattas henne, och på
dessa löften får nu Annie bygga.
Men kvällen lider och ännu återstår det
mycket att ordna. Kappsäcken fylles och
spännes till. Det lilla tebordet dukas ännu
en gång af Annies händer — dessa fasta,
oumbärliga händer ! Hur skall modern kunna
reda sig dem förutan?
Dagen före julaftonen kom Annie hem
och med henne lif och glädje. Hon hade
så mycket att berätta om de gångna må-
naderna — om familjemedlemmarne på Binga
bruk och om deras godhet emot henne.
Sina båda små moderlösa elever hade hon
lärt sig att hålla mycket af, och deras fa-
der — brukspatronen — var en hedersman.
Hela tre veckor skulle hon nu få blifva
hemma hos modern — hela tre veckor.
»Du har redan gjort så fint och pent
här hemma, mamma, och jag som trodde,
att jag skulle få hjälpa dig därmed. Men
därför är du också ganska medtagen, och
dina ögon se ut, som om du vakat mycket.
Kanske de gråtit? Har du känt dig myc-
ket ensam och öfvergifven?»
Ja, visst hade hon saknat sin lilla flicka,
men nu kändes det så godt igen, och alla
bekymmer voro glömda för tillfället.
Men julen skulle ej bli någon oblandad
glädjefest för Annie, ty hon hade tillfälle
att därunder mer än en gång göra några
bittra erfarenheter. Så småningom kom hon
till visshet om, ej endast att moderns ögon
voro mycket försvagade och behöfde både
hvila och omsorgsfull skötsel, utan att
hon dessutom led af ett annat kroppsligt
ondt, som troligtvis längre fram skulle
komma att göra en operation nödvändig,
och en läkare, som rådfrågades därom, be-
styrkte Annies farhågor.
Under sådana omständigheter kunde An-
nie ej längre tänka på att lämna modern
ensam, utan skref med det första ett tack-
samt bref till familjen på Binga bruk och
redogjorde för de tvingande skäl hon hade
att afstå från sin plats samt bad om att
få sina kvarlämnade saker sig tillskickade.
Det bief nu en sträfsam tid för stackars
Annie, men hon insåg nödvändigheten af
att hålla sitt eget mod uppe, om hon skulle
kunna vara sin mor till hjälp och tröst un-
der hennes hemsökelse, och hon lyckades
rätt bra därmed.
Något arbete utom hemmet passade nu
ej för henne, och hon var således nästan
uteslutande hänvisad till handarbeten, hvil-
kas försäljning inbringade en ibland gan-
ska knapp dagspenning. Ett öfversättnings-
arbete, som hon var nog lycklig att erhålla,
var dock mera gifvande, men hon måste
ofta lägga ifrån sig handarbetet eller pen-
nan för att gå sin mor tillhanda, läsa högt
för henne samt verkställa en mängd hus-
63
liga bestyr, som bristen på tjänarinna gjorde
nödvändiga..
Fram på våren började läkaren att tala
om operation såsom en sista utväg, och
ehuru fru Skog blott ogärna ville under-
kasta sig en sådan, samtyckte hon dock
därtill på Annies enträgna böner.
Det var en härlig majdag hon för-
des upp på sjukhuset. Solen sken varmt
och fåglarne drillade i de trädgårdar, som
kantade gatan, där de foro fram. Annie
satt bredvid henne i droskan och höll hen-
nes ena hand varmt sluten i sin.
»Hur skönt det nu måtte vara på lan-
det, Annie,» sade den gamla frun, »månne
jag någonsin mera skall få tillbringa en
sommar där, om Gud låter mig lefva.»
»Om Gud vill,» svarade Annie.
En liten flicka kom till sidan af droskan
och räckte bedjande upp en liljekonvalje-
bukett, och Annie kunde ej neka sig nöjet
att köpa den för att glädja modern därmed.
»Liljekonvaljer, o hur skönt de dofta!
De påminna mig om min ungdom — du
vet att jag växte upp på landet. Det är
nu länge, länge sedan, men jag glömmer
aldrig de ljufva somrarne där.»
Hon suckade djupt och tryckte blom-
morna mot sina läppar.
»När du gått igenom operationen, mam-
ma, och blifvit frisk igen, så kunna vi kan-
ske finna någon liten anspråkslös vrå, där
vi mot billig hyra få bo några veckor. Det
skulle göra dig mycket godt och kanske ej
heller bli så mycket dyrare än att bo i sta-
den, eftersom vi på landet få alla lifsför-
nödenheter billigare. »
»Drömmar, kära barn, bara drömmar!
Hur skulle något sådant bli möjligt. Jag
kan ej förstå, redan nu, hur du förvaltar
våra små inkomster för att få debet och
kredit att gå ihop. Jag hade alltid så myc-
ket bekymmer därför.»
»Ingen misströstan, lilla mor, ty Gud
skall nog hjälpa oss framdeles, liksom han
gjort hitintill. Komma vi nu blott öfver
den här pröfningen, så skall du få se, att
allt annat blir lätt och ljust igen.»
Just som droskan stannade utanför sjuk-
husets trappa, kom en herre ned därifrån,
men stannade på sista trappsteget, när han
fick se de båda fruntimren.
»Fröken Annie!»
»Brukspatron ! »
»Så lyckligt att jag träffade er! Jag har
hälsat på en vän, som ligger sjuk här, och
var nu på väg att äfven söka upp er.»
Annie talade om, att hon en tid komme
att bo på sjukhuset för att vårda sin mor,
och det blef öfverenskommet, att bruks-
patronen skulle söka henne där en annan
dag.
»Jag törs ej komma tillbaka hem, utan
att ha ordentliga hälsningar med mig ifrån
er, ty då blefve jag ej välkommen, vare sig
hos tant Emelie eller hos småkycklingarne, »
sade han och skakade varmt hennes hand.
»Jag fick ordentliga instruktioner af dem, må
ni tro.»
Operationen var öfverstånden och, som
det troddes, med godt resultat, ehuru man
först senare kunde vara säker på den lyck-
liga utgången. Fru Skog var emellertid
mycket svag och låg fortfarande till sängs,
alltjämt fantiserande om gröna ängar och
sommarblomster.
£5
x/i c
d cd
X? rt
:ct3 ro
OQ
-
r—•
<D faJ
pH **
O ^
ci
r-O
ci
b.0
*0
«
s
•H
u
0
T< «
Si
Ö-C
0 %
’S «
Ob
cd
</»
cd
02
£5
«s = -c
5 o
£ o
to
O

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free