Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 9. 28 februari 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 DUN 189r
P
•d g
H
»
a
*
sa
*
©
H
p:
>0
P
*1
P ,
d~ Çli
h. £2
0: “
Ü-0
P:2
P 0
Pi •
U k_i
h w
Ü 0
P N
ro 3
r I
i
CD
e-+-
<1
ÇOo
w
F
Cfö
Di
0
«2
ST
’MB
•-i
SO
ur led på sig, för inte är jag döf, inte — ocli
inte beliöfver jag tituleras människa heller, ska’
jag säga.»
»Jaså — hon är inte människa. Ar hon en
ängel då? Ta’ nu vackert fram min finaste ko-
stym — och se till, att allt är i ordning. — Jag
ska’ bort i afton.»
»Nå, det är då ingenting ovanligt. Assessorn
ska’ väl inte på slottet heller?»
»Bättre upp, Lova! Om du bara kunde gissa^»
»Jo ’vars, hvad jag det kan, men det angår
mig inte.»
»Rätt så, Lova. Har du middagen i ordning
något tidigare, vore det bra; så hinner jag hvila
en stund, innan jag går till barberaren.»
»Jästa mej, en töcken tok,» mumlade Lova
för sig själf och lofvade åt köket. — »Ser du,
misse, nu har han därinne fått några griller i
skallen, som hvarsken du eller jag ska’ begripa,
förstås. Liksom inte jag kunde begripa, att han
ska’ te’ grosshandlarns — kantänka — de krusa
inte mänskligt för en, se’n fröken kom hem
utomlands ifrå. — Ä’ han nu så tokstollig, att
han nappar på den kroken, så gärna för mig.
Eller hva’ säger du, misse?»
Den rödgule älsklingen kröker rygg och sva-
rar ett däst »Mjaa».
Assessorn hade, trots sina femtio vårar, bibe-
hållit sig mycket väl. Han gjorde denna afton
en mer än vanligt omsorgsfull toalett och myste
helt belåten mot sin bild i spegeln. Han var
den förste af de gäster, som den aftonen infunno
sig i fröken Klints vackra, rikt och festligt smyc-
kade våning. Den första som kom emot honom,
var hans gamla flamma. Efter att med en blick
ha gjort sig förvissad om, att ingen otillbörligt
ser eller hör dem, skyndar sig assessorn att fatta
Elins hand och föra den till sina läppar med
ungdomlig värme.
»Tack, alltid lika varmt älskade Elin, för din
uppmaning, att jag skulle komma och glömma
det gamla barnsliga grollet! Var viss om, att den
dumheten för länge sedan är glömd, men jag
har icke vågat tala med dig om vårt forna lyck-
liga förhållande, då du alltid kringgärdat dig
med ett lugn, som endast tillhör vännen. Ja,
Elin, det var ett stordåd af dig att taga. första
steget. Gud signe dig därför! Jag hade ej vågat
det. Låtom oss snart befästa vår ungdomskärlek,
som helt visst blir vårt lifs, med äktenskapets
insegel, och återtåg nu för alltid förlofningsrin-
gen! Vi ha ju ingenting att vänta på längre.»
Elin stod framför honom som en bild af den
yttersta förvåning; rodnande och blyg var hon i
hans ögon vackrare än någonsin. Hennes förlä-
genhet ökade hans mod och i nästa ögonblick
har han omslutit henne med sina armar. —
»Åh, min älskade lilla faster, så gudomligt
roligt! Tillåt mig att vara den första, som gratu-
lerar er,» ropar Elin, som, af en händelse eller
icke — det kan man ju lämna oafgjordt — i ett
så lämpligt ögonblick skyndade fram.
Det tycktes, som om Elin förlorat talförmågan,
men just nu började gästerna anlända och Elin
var snart åter samma charmanta värdinna, som
hon alltid brukade vara. Men alla hennes gäster
— inberäknadt de damer af obestämd ålder, som
ofta äro skarpsyntare än andra dödliga — funno
Elin vackrare och ungdomligare än vanligt. Och
assessor Rahm var den mest artige och före-
kommande kavaljer, som ej ett ögonblick vek
från värdinnans sida.
Stämningen var den angenämaste och supén
förträfflig. Så kom kotiljongen. En af arran-
görerna var doktor Edvard. Under en af pau-
serna tillkännagaf han, att som det var skottdag,
var en ny tur införd i sagda dans. Damerna
hade förmånsrätt att bjuda upp och dessutom
dekorera sin kavaljer med en skär ros, som ej
var utan en viss betydelse, tilläde han skalkaktigt.
— »Kom ihåg, mina älskvärda damer, att dagen
är eder och att den bringar eder obestridlig rätt
att välja.»
Naturligtvis blef Edvard dekorerad med en
vacker ros af Elsa. Deras blickar skvallrade om
hvad ord ännu ej sagt. »Doktorns påhitt» togs
som skämt, men nog fanns det flere än en af da-
merna, som lade en smula allvar däri och gaf
en särskild betydelse åt rosen, som förärades den
utvalde kavaljeren.
Glädjen var allmän, och till och med.de
mer, som voro ur dansen deltogo nu däri. Ma.
fick äfven det nöjet att se värdinnan valsa ett
hvarf med assessorn, och äfven han dekorerades
med en ros.
»Ja, det må jag säga,» hviskade gamla fröken
Uf bakom solfjädern till sin granne, kaptenskan
Pik, »nu går oblygheten allt förlångt. Inte skulle
det händt i min ungdom, att en ärbar dam vå-
gat utmärka en karl så tydligt, som vår vär-
dinna nu utmärker assessorn. Ser du hur han
ännu håller hennes hand? De borde i sanning
blygas,» äflas den värda damen i dygdig harm.
»Ack, kära du, kom bara ihåg, att det är
skottdagénh
Gästerna voro borta. Elin och Elsa voro upp-
krupna i Elins kabinettssoffa. En förklaring
hade nyss upplyst Elin, att samma biljett hon
först för Elsas räkning skickat doktorn, hade
Elsa sedan sändt — till assessorn.
»Lyd nu mitt råd, älskade faster, tala aldrig
om för farbror, att det var jag, som skickade
honom inviten.»
»Nej, min unge, jag vill ej börja min sena
lycka med brist på förtroende till den man jag
håller af. I morgon skall allt bli klart, och jag
betvifiar ej att han skall förstå mig. Kom ihåg,
mitt kära barn, att näst kärlek är förtroende
inom ett äktenskap det förnämsta!»
Innehållsförteckning :
Fredrika Wennberg ; ett »skottårsbarn», af John Nean-
der. (Med porträtt.) — Tvftnne planscher. — Ett skott-
dagsnnmmer. — Skottdagen ; fragment ur en jagannnas
memoarer, af Diana. (Prisbel. i Idnns skottdagstanan.)
— Flickornas bal; ett skottårsminne af Xenia. — Att fria;
ett skottårsapropos, af » Under signatur». — Odins dom el-
ler Hnruledes skottdagen tillkommit ; af Cereres. — Namns-
dagslista för 1896 : Mars. — Skottår förr och nu ; afJ. L—lm.
— Ur notisboken. — Teater ocb musik. — Två napp ocli
ett bete; en skottdagsbistoria af Lisa. — Tidsfördrif.
001*t*
ztp p
2 p»
ZJ p.p
* g.*0’
CD p,
cT °
C/J ’■d»
zlr p o
CP v-i 03
■g-gP
SsS
3 es
«-*• CD
g X
’PU
PaS
o-is,
hi 2 3
5 £ S>
SfrJK P-
trU *CD
CD *-..«>
3 « g1-,
Î »So
3 o
3 ff f
? « a
ß°
’%ânf.
J si
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Skottdags-1ogogryf.
Hvem vill handla, hvem vill handla! ?
Gå mig icke stram förbi.
Stufvar har jag, rara stufvar,
Som jag nu realiserar
Att tidsenligt det må bli.
I minut blott går affären,
Ty den är ej stor, min vän,
Hela lagret bort jag slumpar
l’å en dag; när den är ändad
Stängs butiken väl igen.
Fästering jag har åt flickan,
Brudkrans, slöja, ja, därtill
En förtrollad prins, om hon blott,
Som den väna mön i sagan,
Lösningsordet säga vill.
Passa tiden, passa tiden,
Ty till nästa »occasion»
Ligger åratal emellan,
Och för ifrig väntan blifver
Kanske tiden då för lång.
Nu öppnas butiken,
Hvar har jag publiken?
Af systrar sju en midt i raden.
Hvem har med lock fulländning
fått?
IIvad finns till öfvers uti staden?
Hur är en nyfödd hottentott?
Ett litet emaljeradt smycke
I etui af rosenrödt.
IIvad icke är i män’skans tycke
En smaklig frukt. Ett vilddjur,
dödt.
Hur’var, om ryktet icke ljuger,
Vår »tjusarkonungs» ansiktsform?
Nämn mig en tonkonstnär som du-
ger.
Hvad som står profvet uti storm.
Så en af Greklands största städer,
Och en arabisk stad därtill.
En päls i stormigt vinterväder.
Hvad pojken får, när mor slår till.
En dyster svepning för en kvinna,
Som uti lifvet dock står kvar.
En sak som brukar dåligt brinna.
Hur, efter vårflod, ängen var.
Från urgrå forntid fram vi mana
Ur gudaskaran en — hans namn?
Intars af stål på »slipad» bana.
En båt i palmomkransad hamn.
Vid Mälarvåg ett ryktbart ställe,
Där mången ädling lefde ocli — ?
Hvad ej serveras på ett skrälle
Utaf en skolad, skicklig kock.
Hvad vi ett vågadt namn nu gifva,
Yi »dagens skugga» kalla det.
Hur bör man handskas med en
drifva,
Då hög den ligger, till förtret?
En flod i Ryssland — biflod bara.
Och nu jag rättfram fråga vill,
Om det ej lämpligt skulle vara
Att säga — hvad? — och stänga
till.
S. L.
En kustbild.
Charad.
Mitt första emot böljans anlopp
vänder
Till skydd för lågländt bygd sin bre-
da rygg,
Och fåfängt hafvets koppel visar
tänder
Emot mitt andra, där ni sitter trygg.
Åt dess mitt tredje kan ni le ett löje,
Se’n — noga märk ! — ett n mot r
ni bytt,
Och belt mitt fjärde känna er med
nöje
Från hvarje fruktan, som ert hjärta
brytt.
Ifyllningsgåta.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
De med stjärna betecknade rutorna bilda, om orden äro rätt funna,
en för damerna särskildt betydelsefull dag.
Orden äro: 1) mått, 2) en »sängkamrat», 3) ett landområde,4) Kisses
yrkestitel, 5) »Sveriges badkar», 6) en klyftig man, () en helbregdagöiaie,
81 tidsbesparingskonst, 9) en läckerhet, 10) produkt ur köksträdgården,
11) en lastdragare, 12) ett hälsomedel, 13) en af »de fem» 14) en kom-
pagnon i lifsaffären, 15) de »sista dagarnes» martyrer, 16) en opåkallad
afverkare, 17) ett stycke »advokatföda», 18) retorikens »persilja», 19) ju-
ridiskt plåster, 20) en potatisätare. s- L-
Ett gladt mitt femte lättad ut ni
brister:
Den väldige ej annat sjätte såg
Än att, förintad, skummande och
bister,
Slå till ett väl så skymfligt återtåg.
Och i den trefna hyddan, lyckligt
hägnad
Mot den natur, ni bjöd så kraftigt
spets,
Ni som en extra liten skottdagsfäg-
nad
Mitt liela löser i de edras krets.
.7. N.
Lösningar.
Logogryfen : Kokerska ; kork, eka, oas, ska-
re, os, skor, kors, ok, eko, Oskar, kakor,
ko, so, osa, Krokek, orsak, krake, krok, koka,
Korea, resa, ek, ask, ros, Aros, sak, ras,
kask, rask, kor, ark, ro, skrek, o!
Charaden: Hoftång.
Ifyllningsgåtan: Sköfde — Grenna; 1)
schagg, 2) kamfer, 3) iirmage, 4) femton, 6)
delfin, 0) Elvira.
Länkgåtan: Falsterbo; fal—al—Falster
alster—te—er—bo.
HULTMANS Cacao & Chocolad
rekommenderas som den bästa ocb vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Job. Lang, Seved Ribbing, Nils
0:son Gadde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0076.html
