Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 28 februari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ism; 1 DU N
Namnsdagslista för 1 896.
Mars.
1. S. Albin.
2. M. Ernst.
3. T. Rosalie, lîosa.
4. O. Adrian.
5. T. Ramfrid.
fl. F. Hjördis, Ilerdis
(kv.).
7. 7,. Ragnhild.
8. S. Åke.
9. M. Halfdan.
10. T. Hjorvard.
11. O. Saga.
12. T. Viktoria.
13. F. Greger, Gregor.
14. L. Matilda, Tilda
15. S. Kristoffer.
IO. M. Heribert,Herbert,
Bert.
17. T. Gärtrud.
18. O. Edvard.
19. T. Rudolf.
20. F. Beatrix, Beatrice.
21. L Benedikt, Bengt.
22. S. Viktor.
23. M. Axel.
24. T. Gabriel.
25. O. Marin Bébàdélse-
dag, Pauline,
Paula.
2G. T. Emanuel, Manne.
27. F. Gabriella, Ella.
28. L. Etelka,Etel, Ethel.
29. S. Jonas, John.
30. M. Pereival.
31. T. Axelina, Axelia.
*-
Skottår förr och nu.
tu lutans toner ömma
förr kunde flickan drömma
om eget litet bo,
om lofven och om tro:
» Tänk, om jag skulle våga
— det är ju skottår — fråga
på skämt, förstås, om han
vill bli min äkta man! —
O, min Valdemar! Jag skulle blifoa
allt för dig — och dig mitt hjärta gifoa —
älska dig i lust som ock i nöd,
evigt din —ja, evigt din! Allt till min bleka död. >
Nu sitter lilla fröken
vid sin — cigarr, och röken
hon följer med sin blick:
»Ah, en idé jag fick!
Den var ej dum, den tanken,
min lön jag har i banken —
jag nog försörja kan
en snäll och hygglig man.
Just herr IV..., han år ju ganska härlig —
och blir han till slut allt för besvärlig,
allt för ledsam som min äkta man —
nästa skottår kan jag hinna taga mig en ann’.y
J. F—lm.
—–––––– *–––––- —
Up notisboken.
Slöjdflitensibelöning. Medaljen Literis et
artibus har tilldelats direktrisen för Handarbetets
vänner fröken Agnes Branting.
Fröknarna Hiertas stipendium har till
delats medicine kandidaterna Anna StecJcsén, Ellen
Sanddin och Anna Ahlström.
Till föreståndarinna för Djursholms
samskola har antagits fröken Gerda von Friesen,
som vistats i Norrköping i 16 år såsom en af
föreståndarinnorna för det välkända Pihl von
Friesenska elementarläroverket för flickor.
––––❖––––
Teater och musik.
Kungl. operan har återupptagit Rossinis »Bar-
beraren i Sevilla». Löjtnant Forssell debuterar
i Figaros parti. Vi återkomma i nästa nummer
härtill.
Dramatiska teatern gaf i går torsdag för första
gången den bebådade nyheten, »Talismanen»,
sagospel på vers i 4 akter af Ludvig Fulda i fri
öfversättning af Daniel Fallström. Vi återkomma
i nästa n:r till ett närmare omnämnande.
Södra teatern ger för närvarande kväll efter
kväll den gamla välkända farsen »Petermans
flickor». Hr Bergströms Peterman hör, som be
kant, till skådespelarens allra bästa varianter af
den typ, som är hans specialitet, och han tyckes
ingalunda ha förlorat inti’esset för uppgiften under
de 6 à 7 år, livarunder pjäsen legat nere. Hr
Bergström här nu som förr hela stycket, hvarför
om hans medspelande just ingenting annat är att
säga än att de ej störa lians framgångsrika be-
mödanden att roa publiken. Bland »flickorna»
tager fröken Lindzén som Tony gifvetvis priset.
Filharmoniska sällskapet gaf f tisdags i Musika-
liska akademien sin andra abonnementskonsert
inför en publik, som till sista plats fyllde den
stora salen. Programmet inleddes med Griegs
bekanta konsertuvertyr »Om hösten», som af k.
hofkapellet fick ett mycket godt utförande. Kon-
sertens hufvudnummer utgjordes af Gades »Elver-
skud», ballad, bearbetad efter danska folksagor
och komponerad för soloröster, blandad kör och
orkester. Detta stämningsfulla tonverk har förut
utförts a£ Filharmoniska sällskapet, men då endast
med pianoackompanjemang. Att det nu gjorde
sig vida bättre med orkester är naturligt, helst
som orkesterackompanjemanget är buret af lugn
stämningsfullhet och varm känsla. Solopartien
erhöllo ett alldeles förträffligt utförande af gref-
vinnan Math. Taube (älfjungfrun), fru Math. Linden
(modern) och hr O. Lejdström (Oluf). Komposi-
tionen utfördes i sin helhet berömvärdt och
väckte lifligt bifall. Ett område, hvarpå detta
musiksällskap excellerat, är a-capella-körernas.
Att så fortfarande är förhållandet visade sig
äfven nu. L. Normans »Det guddommelige Lys»
och A. Södermans »Tre visor i folkton» erhöllo
ett briljant utförande. Samsjungningen var ypper-
lig och de friska röster, öfver hvilka sällskapet
förfogar, gjorde sig förträffligt gällande. Pro-
grammet utfylldes med trenne af grefvinnan
Taube på ett förträffligt sätt föredragna num-
mer, nämligen »Spinnarian» ur »Den bergtagna»
samt tvänne romanser, »Om aftonen» af Lind-
blad och »Vårsång» af Josephson. Programmet
var således i sin helhet särdeles underhållande
och utförandet hedrar alla de uppträdande. Det
hela leddes af sällskapets anförare hr Hedenblad.
Konserter. Kejserliga operasångaren Hjalmar
Freys konsert äger rum instundande tisdag, och
påföljande torsdag gifver fröken Astri Andersen
sin konsert. Till den 11 mars förberedes en
konsert af den framstående operasångaren Paul
Bnlss från Berlin.
–––- *–––-
/TT\ o
Tva
X)
napp och ett bete.
En skottdagshistoria
af Lisa,
ENEROTH & C».
Tekniska Fabriken”GÖTA LEJON”
# # * GÖTEBORG.
et var senaste,skottdagen — en bemärkelse-
dag för båda fröknarna Klint; ty båda
firade sin födelsedag, och i anledning däraf gaf
den äldre, fröken Elin Klint, supé och bal för
sin umgängeskrets.
Som fröken Klint tillhörde en ansedd släkt
och dessutom var förmögen, voro hennes vänner
många, och den samling, som rörde sig i hennes
salonger, ganska lysande.
Fröken Elin Klint var endast 45 år, men såg
ut att vara tio år yngre. Ståtlig, välklädd och
behaglig.
Hennes nièce, fröken Elsa Klint, var dock den
som tycktes äga den största tjusningsförmågan,
åtminstone i de unga kavaljerernas ögon.
Mycket vacker och äfven rik, var hon ett före-
mål för såväl verklig kärlek som spekulationer,
ty det troddes allmänt, att hon skulle i en fram-
tid ärfva sin rika faster, och dessutom var hon
ägaiinna af en rätt betydande förmögenhet efter
sina aflidna föräldrar. Efter föräldrarnes död
hade hon vistats i fasterns hus och af denna
åtnjutit den ömmaste moderskärlek.
Fröken Elin hade haft ett verkligt ungdoms-
tycke. Varit förlofvad med en präktig och an-
sedd^ man, assessor Rahm. Genom något miss-
förstånd å ömse håll hade det kommit en fnurra
på tråden, och som båda voro unga, stolta och
obepröfvade af världen, trodde de sig, hvar för
sig, ha blifvit förfördelade — och bröto förlof-
ningen. Båda hade sedan i tjugufem år förblifvit
ogifta och inom sig själfva — sin kärlek trogna.
Båda önskade brytningen ogjord. Men båda
voro för stolta att ta första steget till en upp-
riktig förklaring. Numera tillhörde assessor Rahm
fröken Klints umgängeskrets och trifdes bättre
i hennes hem än annorstädes.
Som redan är antydt, hade Elin Klint i tio år
varit en öm mor för sin brorsdotter Elsa, som
vid åtta ars aider bief föräldralös. Elsa var vac-
ker och rikt begåfvad och sin fasters stora favorit.
Bland de unga män, som kretsade omkring
den fagra stjärnan i sällskapslifvet, var det en-
dast en, som hon tycktes fästa mera uppmärk-
rekommeniieru sill allmänt erkända
LTJT PULVER
fritt frän klor
Lutpulvret begagnas vid lak eller tvätt i stället
för bästa och renaste aska. Användningssättet
alldeles samma som med vanlig asklut och
SÀP-PULVER (frittfrånkIor)
samhet vid än de öfriga, ehuru hon var vänlig
och artig emot alla; men hon ägde detta be-
stämda något i sitt väsen,, som höll dem alla pä
ett visst afstånd.
Så kom han, Edvard Holm, vacker, talangfull
och dessutom en skicklig läkare, som inonr kort
blef på modet.
För Elsa och Edvard var att se och älska
hvarandra detsamma. Ännu hade ej någon di-
rekt förklaring ägt rum, men båda’hade klart
för sig, att deras böjelse var ömsesidig. Ehuru
deras bekantskap endast var några månader gam-
mal, hviskades redan om deras snara förlofning.
Och så en afton hände sig hvad som så ofta i
alla tider händt andra, att en ond genius ställde
till oenighet. Hon mankerade honom en dans,
och han ville ej tro, att det var glömska af henne.
Han hvarken dansade med henne eller närmade
sig henne på hela aftonen.
Så fortgick det vid ett par bjudningar, där
båda voi’o inviterade.
En afton, då de återvände från en större hal,
kastade Elsa sig till sin moderliga väns bröst
och förtrodde henne sina bekymmer. Denna
tröstade sin älskling så godt hon kunde och hop-
pades, att allt skulle bli godt igen. Hon öpp-
nade nu också sitt hjärta för Elsa och berättade
henne, att för en dylik barnslighet, en falsk
stolthet, hade hennes hjärta och ännu en annans
blödt i tjugufem år.
Så kom skottdagen, bådas deras födelsedag.
Elin hade haft tillfälle att sondera den unge
läkaren och kom till den slutsatsen, att han in-
genting högre önskade, än att allt skulle bli godt
igen, .fast han ganska tydligt lät förstå, att den
manliga stoltheten var sårad. Elin hade lefvat
länge nog för att veta, att ingenting är så öm-
tåligt som mannens s. k. stolthet —- (eller egen-
kärlek.
Skottdagens morgon erhöll Edvard en liten
parfymerad biljett, som innehöll endast dessa ord-
Kom,, och låt, det gamla grollet vara glömdt.
F. K.
Uppfylld af glädje, förvåning och lycka, skyn-
dar Edvard att redan på förmiddagen göra visit
hos damerna Klint, Träffade så Elsa ensam,
sysselsatt att oi’dna blommorna i salongen. Ar-
tigt och vänligt log hon emot honom och kunde
knappast dölja sin glädje att se honom.
Många ord behofdes ej för att få klarhet dem
emellan. Återstod nu att tala med fastern. Då
de gingo att träffa henne, hviskade Edvard ; »Du
lilla nutidskvinna! Hade du ej varit så klok att
kalla mig, och det på själfva skottdagen —–––
så hade vi nog fått gå där och sé sura ut än
en tid.»
»Hvad säger du? Har jag kallat dig hit, hvad
menar du?»
»Se här!» Och biljetten förevisades.
»Ah! Den gamla välmenta raringen Det är
faster, som kallat dig, förstår du väl. Men vänta
bara. Jag ska’ hämnas! Låt mig nu få biljetten !
Och så tala vi ej om vår hemlighet för henne i
dag.»
»Men, min älskling, Jag skulle vara så lyck-
lig att inför hela världen visa, att du är min.» •
»Vi kunna ända inte eklatera vår förlofning
i dag.»
»Hvad hindrar?»
»Inte just något, men nu, herr doktor, torde
ni ha godheten att försvinna. Farväl tills i afton.
Vill du dansa första dansen med mig?»
»Om jag vill!»
»Farväl. Jag har viktiga saker att uträtta in-
nan dess.»
»Du artar dig till att bli en liten tyrann.»
»I dag måste jag ha väldet. Adjö, min herre.»
Då assessor Rahm kom hem från sitt ämbets-
rum, fann han på sitt skrifbord ett litet bref.
Dess innehåll var endast:
Kom, och låt det gamla grollet, vara glömdt.
E. K.
»Hvad menar hon? Ar det möjligt, att hon
efter så många långa år kunnat böja sin stolthet
och själf uppmana mig att glömma––– Ja,
det är längesedan glömdt — det gamla grollet
Jag har dock visat henne, att jag är en man,
fast hjärtat höll på att brista — — Men hvad
är det. Klappar du ej, gamlaonarraktiga hjärta,
lika fort som i forna dagar! Åh, skäms! .Tag är
väl ingen pojke heller. — ’Låt det gamla grollet
vara glömdt’. Hvad menar hon?–––• Nå, vi
få väl se i afton.» —
»Lova! Så hör då människa, Lova/»
»Assessorn behöfver då inte skrika munnen
Sparar pennmerar.
Sparar arbete.
■ Sparar Hläder och..... —
––––ersätter såpa eller tvål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
