Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 12. 20 mars 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
p B
^ a
p S
Pî
H 5?
S p
^ *
H 0
5“ *
d- pi
Hl M
0: "
ï-o
B’o
pi.
(D
*
ü S
M s
«J S)
srg
" s
«
ao
&
ÇTC?
3J*»
, P P
! g »
1 P-go
r.p“
: g,*3-
.®p.
r ®
i *nt±
, P <D
, H W
c+d-
rK;P
S:s>
3«
JB: O
96
Men ehuru familjens olika medlemmar
alltid uppfostrades i fullt medvetande om
sin värdighet, var dock hela staden ense
om, att de, förutom att vara englar, voro
goda människor, och man kände sig stolt
öfver, att denna familj under mer än ett
århundrade lefvat där; det kastade en viss
glans öfver den eljes något oansenliga staden.
Att denna glans syntes de flesta så vac-
ker, det var nog den solida förmögenhetens
skull — den ingaf en viss respektfull sym-
pati, denna sekelgamla förmögenhet, äfven
om den gent emot staden endast uppträd-
de som skattdragande. Man hade en gång
vant sig vid att betrakta familjen och dess
pengar såsom något särskildt förnämt, som
det var en ära bara att ha i sin närhet.
Stadens borgare tackade sin gud för det stora
skattebidraget och traktade icke efter mera.
Att man var ense i att anse dem för
så goda människor hade egentligen icke
heller sin grund däri, att de gjorde något
godt ■—• fattiga hittade aldrig vägen in i
inspektörens kök; bettleri var ju också
förbjudet i lagen, och alla visste, att tull-
inspektören var en rättfärdig man, som icke
tålde något lagstridigt •— att man likväl
ansåg dem goda låg snarare däri, att de
aldrig beredde någon förtret, hvilket män-
niskor i deras ställning så lätt kunnat, om
de velat, — och däri att de hälsade nästan
lika vänligt på gatans madamer och små-
pigor som på grosshandlarnes fröknar. Det
var så innerligt rart, tyckte man, att bli så
där skuren öfver en rättvis kam.
Det hörde annars till familjens vanor
att mest hålla sig för sig själf — det var
den för öfrigt nästan tvungen till — det
IDUN
fanns ju endast ett par tjänstemän i staden,
med hvilka det kunde vara tal om att
umgås; blott vid särskildt festliga tillfällen
visade man sig för de öfriga stadsborna.
Det hade varit ett utmärkande drag för
hela familjen Engel, att dess medlemmar
kände så ytterst litet till af världen, isynner-
het af det, som hörde till dess mindre be-
hagliga sidor. Generation efter generation
hade vuxit upp i ett stilla öfverflöd, om-
sorgsfullt afstängande från sig allt, som
kunde störa stämningen i de väl möblerade
rummen, och den hade småningom fått in
i blodet en viss saktmodig egoism och en
märkvärdig omedvetenhet om all den nöd,
hvaraf världen är full och hvaraf äfven den
illa staden hade sin andel.
De unga fröknarna uppe i engelska går-
den hade ingen aning om, hvarför så mån-
ga små barn dogo i de fattiga kojorna på
nordsidan. De visste nog, att fattiga fun-
nos; deras far hade ju förklarat för dem,
hvarför de måste betala så höga skatter,
och deras gamle käre pastor hade ofta i
sina predikningar talat om fattigdomen så-
som varande nödvändig för en del män-
niskor, för att de skulle kunna blifva saliga.
Och de hade känt sig riktigt väl till mods
vid tanken på, att detta icke var nödvän-
digt för alla, och nickade alltid så vänligt
åt dessa fattiga, som icke tålde vid att ha
det annorlunda, utan att dock ha särdeles
klart för sig, hvari detta »annorlunda»
egentligen bestod.
Tullinspektor Hans Nobel Engel hade
tvärt emot familjens traditioner en barn-
flock på sex stycken. Af dessa voro fem
döttrar, och den sjätte var Hans Didrik
1896
Nobel, som fått för sig, att han skulle blif-
va officer-tullinspektor kunde han ju alltid
blifva sedan, när han blef gammal.
Det hade väckt en hel del oro i huset,
detta Hans Didriks påhitt.
Ingen Engel hade dittils velat blifva offi-
cer, och tullinspektorn ansåg, att det öfver-
hufvud icke stämde öfverens med familje-
karaktären. Men då Hans Didrik fått mo-
dern på sin sida, fann tullinspektorn till
sist för godt att gifva efter, ty hemfrid
måste man ändå framförallt äga.
Men tullinspektor Engel lofvade sig att
för framtiden vara bättre på sin vakt. Vis-
serligen hade han icke flere söner, men i
stället hade han fem döttrar, af hvika de
flesta redan voro giftasvuxna, och tullin-
spektören tänkte med bäfvan på allt, som
i skepnad af friare kunde tränga in i hans
hus. Han kunde icke förlika sig med den
tanken, att främmande unge män skulle få
hand om småflickornas sparbanksböcker och
med tiden äfven hans egna säkra värde-
papper, för att icke tala om all den oreda
dessa friare skulle åstadkomma i huset.
Då vore det ju nästan bättre för dem
att icke blifva gifta!
(Forts.)
–––- *––– -
Innehållsförteckning :
Signe Mittag-Lefller, f. af Lindfors; af A—r. (Med por-
trätt). — Skidfärd; poem af Nemo. — Kvinnans kallelse;
af Helena Nyblom. — Farbror Jeremias; skiss af Adda. — När
man skall hålla gästabud; några praktiska vinkar för un-
ga husmödrar af Ellen Bergström. IV : Dukning och ser-
vering. — Frän Iduns läsekrets: Ur ett bref. — En bröl-
lopsdag i Norden för 300 år sedan ; för Idun skildrad af
A. U. Bååth. (Forts, och slut). — Ur notisboken. — Tea-
ter och musik. — Stilleben; berättelse af Alvüde Prydx. —-
Tidsfördrif.
Geografisk cirkelgåta.
5 #
4 &
3 X
# 6
2 «
*-1
* a
De 48 stjärnorna i figu-
ren utbytas mot lika mån-
ga bokstäfver, hvilka, om
de äro rätt funna, skola
bilda sex geografiska namn
med nio bokstäfver i hvar-
je samt med bokstafven
»N» till gemensam medel-
punkt. De sex orden be-
teckna:
VI #
* &
*
V #
* IV
1—I) Landskap i Asien,
2—II) sjöstad i England,
# III 3—III) stad i Mähren,
4—IV) stad i Baden, 5—
V) stad i Sverige, 6—VI)
socken i Upland.
Är den riktiga lösnin-
gen funnen, så bilda be-
gynnelsebokstäfverna namnet på en stad i Danmark.
S. L.
d d
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Rätt ofta jag tilltalas utaf en lite’
hvar,
Och fastän jag är »döfstum» och ej
kan ge er svar,
Det tycks er ej genera; I kommen
snart igen
Och talen till mig åter som till en
gammal vän.
Jag känslolös förblifver för allt ert
skämt och prat,
Mig ingenting förvånar och intet gör
mig — flat.
Ej ens en min jag ändrar, min mun
förblifverstängd.
Det bör er ej förvåna, ty vet, att
jag är — hängd.
När nå’t löjligt man ser, hvad må-
ste man då?
När det spöktimma är, hvad hörs
klockan då slå?
Ett luftigt väsen från sagovärlden.
Hvad lätt i natten man tar om fär-
den.
Hvad man ser växa i mången hage.
Hvad är väl den som har istermage?
Ett gammalt längdmått ännu i bruk.
Ett djur hvars pels är så — hvad?
och mjuk.
Ett redskap hvarmed man fångar
fisk.
Hvad Jöns glömt be om, då han fick
smisk.
I hvilken timma man kommer då,
När tåget just ger signal att gå.
En flod som långsamt sig slingrar
fram
I underjorden. Hvad lockas fram
Ur orgeln, mången? Af mansnamn
två.
Station där järnvägen synes gå.
Och sist en tidrymd oändligt lång.
Se’11 slipper ni mig för denna gång.
F. E. D.
Charad.
När som husfrun kom mitt tredje,
Ett mitt första då hon bar.
Och hans favorit, mitt fjärde,
Hon serverade åt far.
Han var vresig, börja klandra.
Frun då ropade mitt andra.
»Du vore värd så’n föda få,
Som en mitt hela plär bestå.»
Gubben svarte aldrig »smack»,
Sa’ ej ens för maten tack.
Mitt femte plus ett d, ett i, ett t,
han tar
Och njuter se’n af middagshvilan
rar.
F. E. D.
Ordkedja.
Rätt ordnade bilda nedanstående
bokstäfver en kedja af 7 ord — gri-
pande in i hvarandra — med fyra
bokstäfver i hvarje ord:
a, a, d, e, e, 1, n, n, s, u sålunda:
1 2 3 4, 2 3 4 5 o. s. v.
Pirfvel.
Aritmorem.
123456789 10 = Mansnamn.
4 3 8 9 10 = Grundläggare af ett
världsrike.
1 7 8 6 = Högtidlig sång.
3 8 10 = Tysk badort.
4 2 5 = Hufvudstad i Sydamerika.
6 3 4 5 = Kejsare.
10 7 4 3 6 = Buske.
8 2 6 9 10 = Räkneterm.
4 3 6 = Husdjur.
Maj.
Ordgåta.
Tag 3 ord, af hvilka hvarje sär-
skildt ords begynnelse- och slutbok-
stäfver äro lika. Dessa bokstäfver
skola bilda namnet på en farkost.
Orden beteckna:
1) En kvarlefva.
2) En kanal.
3) Ett byggnadsämne.
Reseda.
Lösningar.
Logogryfen: Eldbrasa; Sara, Esra, bad, el-
dar, de, deras, er, edra, led, Balder, bas,
Lars, ras, dal, al, bal, rasa, brasa, eld, da-
lar, bred, delas, delar, del, dela, blad, rad,
lada, ed, sade, lade, Sala, bara, bar, laber,
sal, Saba, sedlar, bra, dar, le, reda, sadel,
sabel, dra.
Körsgåtan :
VEJJÖNA
O TEI L O
REGINA
O L IVER
G É IV £ V E
SPiETA
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0100.html
