- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1896 /
104

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 27 mars 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104 i DU N 1896
H
n g
a a
p ES
•d P!
H R
y y
p 2
H ©
P ,
et- a

*


O:
H
P
P*
ffl
H
V
P
ÏQ
irg
i
K
-3
SS
O
©
o
■*
O
►s
CD
gûo
QO
Ögon, som länge se pâ kort distans, förlora
slutligen förmågan att se på längre håll, och
familjen Engels ögon hade sett så länge
och hjärtligt på hvarandra, att allt, som låg
längre hort, skönjdes blott i dunkel.
Och så lefde man vidare år efter år, utan
någon förändring, i oantastad besittning af
bankböckerna, som frodades förträffligt un-
der faderns omsorger.
Blott en enda sak hade gått förlorad för
dem -—• icke på en gång — då kunde
man blifvit uppmärksam därpå och i tid
sökt rädda något •—• nej, det var ett sakta,
omärkligt nedglidande i det ändlösa tidsdjup,
hvarur aldrig något återvänder — och det,
som gick förloradt och som man icke hade
en aning om förrän det var borta — det
var ungdomen.
Tullinspektören själf hade länge varit snö-
hvit i håret; det hade man dock icke reflek-
terat mycket öfver, ty det klädde honom
så väl; men då Dinah och Berntine slutli-
gen blifvit alldeles grå, hvilket icke alls
klädde dem, då började tankarna vakna ...
Det blef visst ingenting af med dessa ädla
män, som skulle komma och icke bry sig
om deras pengar.
Och när så Hans Didrik slutligen blef
kapten, trots mindre goda kvalifikationer
och den erkändt långsamma befordringen
vid brigaden — då var det ju uppenbart,
hur tiden runnit bort.
— Till sist kom det därhän, att den
gamle tullinspektorn icke gärna kunde ha
lång tid kvar. En kväll dog han lugnt och
stilla, som han lefvat — och den lilla sta-
den fick upplefva den harmen, att familjen
Engel flyttade bort.
Det var Hans Didriks skuld. Alla voro
ense om, att det var Hans Didriks skull,
då han icke ville blifva tullinspektor.
Utom det, att man nu fick en tullinspek-
tor, som icke alls hörde till staden och
dessutom var af simpel härkomst och till
på köpet utan förmögenhet, måste man
lugnt se på, huru Hans Didrik lockade
systrarna till att sälja det präktiga gamla
huset jämte en hel del af lösörena, som
skingrades ut öfver främmande bygd —
och till sist finna sig i, att han drog dem
med sig in till Kristiania.
Det var den nya, fördärfbringande tids-
andan, som fått makt med Hans Didrik,
ödeläde familjens traditioner och beröfvade
den lilla staden dess största skattedragare.
Kapten Engels namn beledsagades icke
med några välsignelser, när det nämndes af
stadens borgare. Nu kunde alla se, hur
rätt den gamle tullinspektören haft i sitt
misstroende till Hans Didrik.
De fem systrarna, som låtit locka sig,
voro till en början själfva nästan förstena-
de öfver hvad de gjort. Men det var allt-
sammans Hans Didriks fel; han hade med
ens blifvit så kommenderande — och de
själfva så viljelösa, öfverväldigade af sorgen
efter fadren, som om de aldrig tänkt sig,
att de en gång skulle mista honom. Där-
för hade Hans Didrik fullt rådrum för sina
vilda flyttningsplaner.
Innan de själfva visste, huru det gått
till, funno de sig installerade i två vackra
våningar vid »Kristian August Gade» och
»Grottebakken». Det var den 8 september
1878, som de kommo ditflyttande — en
hvar med samma känsla af att alla män-
niskor skulle se på dem och undra, hvarför
de icke hellre stannat kvar i sitt eget stora
hus i den lilla staden, där de voro hemma
— och trots alla Hans Didriks försäkringar
om motsatsen kunde de icke få ur sitt huf-
vud, att alla människor gåfve akt på dem.
Oaktadt Hans Didriks upplysningar hade
de ingen aning om, huru olika allt tedde
sig här i världen och att det, som för dem
var den oförgätliga 8 september 1878, i
judarnes synagoga endast ett par hus
längre ned på gatan räknades för den 3
tischri, i första månaden af år 5639 eller
för kristna och icke kristna långs gator och
vägar blott som en af de tusen försvinnande
hvardagarna.
De hade kommit öfverens om att dela
sig i två hushåll, tre i hvarje — men nu
kom det an på hvilka af systrarna skulle
hafva Hans Didrik, som var kapten.
De yngsta hyste vissa betänkligheter: han
var så olik deras lugne, stillsamme fader,
som dock alltid regerat fullkomlig enväl-
digt —
(Forts.)
–––- *–––-
Innehållsförteckning :
Alma Fohström. (Med porträtt). — »Familjens gamla
flicka» ; af Anni. — Kvinnans kallelse; af Helena Nyblom.
III — Kommer . . . kommer inte . . . Skiss för Idun af
Torkel Berg. — Olycklig kärlek; af Bo. — I »fliekhemsfrå-
gan»; af Ich. — Kriget mot korsetten; dräktreformföre-
ningéns tio&rsmöte. (Med porträtt af fröken Kristine Dahl).
— Planschen för mars. — »Framtidsperspektiv». — Litet
om frösådd i boningsrum; för Idun af S—m. — Namns-
dagslista för 1896 : April. — Ur notisboken. — Teater och
musik — Stilleben ; berättelse af Alvilde Prydz. — Tidsför-
drif.
–––- *–––-
CJÇ
oa
ET
va
-3
su
1&&
pj B
5 p
S*
a>
i K*
TiâsjMriJ.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Mitt första lugn pä landet ligger,
Mitt första öfver hafvet far
Och handskas oblidt med mitt andra.
Mitt andra mitt från ditt plär skilja.
Mitt hela dig besvär bespar,
Och då du vill ditt goda öka,
Mitt liéla vård om godset tar.
Pirfvel.
Förvandlingsgåta,
Gran, Lök, Grin, Rinna, Torg, Slö,
Torneå, Socka.
Hvart och ett af de ofvanstående
orden skall, genom förändring af en
bokstaf, förvandlas till ett annat ord.
Äro de rätta orden funna, så bilda
de vid förvandlingen borttagna bok-
stäfverna namnet på en svensk stad
och de i deras ställe använda nam-
net på en annan sådan.
8. L.
Bokstafsgåta.
Sammansätt af nedanstående bok-
stäfver följande 13 ord, så att när
de stå uppstälda i ordning begynnel-
sebokstäfverna och slutbokstäfverna
bilda hvar sitt kändt ordspråk.
1) En ö utanför Grekland.
2) En af de gamle romarnes gudar.
3) En koloni på östra indiska halfön.
4) En stad på Jylland.
5) En fisk.
6) En järnvägsstation i Skåne.
7) En stad i Tyskland.
8) Ett i gamla testamentet förekom-
mande namn.
9) En slätt i Södermanland.
10) En saltvattenfisk.
11) En simfågel.
12) En stad i Rhenprovinsen.
13) Ett gammalt mått.
a, a, a, a, a, a, a, a, a, d, e, e, e,
e, e, f, f, h, i, i, i, i, i, k, k, k, k,
k, k,k, k, k, 1, 1, 1, 1, 1, 1, m, m, n,
n, n,n, n, n, o, o, o, o, r,r, r, r, r,
r, r, s, s, t, t, u, u, v, ö, ö.
Inez K.
Diamantgåta.
TI
a b
b d d e e
e e f f S G*
ö h
Ii i i 1 1 m 0 O
p r r r s s B
s t y å å 1
ä Ö ö
L
Men inne i slottet, mer kritisk, man
blott
Den kallade »rättfram», med spe
och med spott.
Men eomvändt» ordet vår tanke för
Till tider, som hafva sig fjärmat;
Då blir det till namn på en littera-
tör,
Ilvars stil sig till Göthes har när-
mat,
Och likasom denne han blef ock en
gång
I Tyskland först känd för sin prosa
och sång.
8. L.
Aritmogryf.
Rätt ordnade bilda ofvanstående
bokstäfver namn på svenska städer
och samhällen.
b-g.
Palindrom.
En gammal flöjel, rostig och trög,
På tornet sig svängde, spasmodisk.
Han tyckte sig vara en herre så hög,
Fann ’själf^sin »nottürno» melodisk.
10
11
1 2 3 4 5 1 6
7 8 9 2 10 8 1
h 12 8 13 14 15 8
10 2 13 3 14 6 1
8 10 14 14 16 13 13
7 3 17 6 1 8 3
4 10 6 13 6 1 2
8 18 6 6 3 14 10
3 2 19 8 20 6 6
1 2 14 1 17 8 15
4 10 13 21 12 4 10
1) stärker, 2) förspiller tiden, 3)
uppfriskar, 4) växlar uttryck, 5) smäl-
ler, 6) sprider död, 7) trampas un-
der fötterna, 8) ätes, 9) straffas, 10)
»är till äktenskap ledig», 11) lyser.
De rätt funna ordens begynnelse-
och slutbokstäfver bilda namnet på
tvänne »tongifvande» personligheter.
8. L.
Ordförvandlingsgåta.
Foriose = kunglig boning.
För lille snut = pålaga.
Ångborg = för fotgängare.
Skrif nys gror = hör till juletid.
Ei skrin = berör ej utlandet.
Su kad madt = husmödrars stolt-
het.
Spör sån = motionstid.
Tants käring = ödets lek.
Namne triko = konstslöjd.
Skåre ros = beklädnadsartikel.
Gul lindarr = bohagsting.
Jos tut i å = en summa.
Dorch skyr en = numer en pryd-
nadssak.
Skonad gas = hör ihop med påsken.
De erhållna ordens begynnelse-och
slutbokstäfver bilda namnen på en
svensk konung samt på dennes mo-
der.
b- g-
Lösningar.
Logogryfen : Telefon; le tolf, fe, fel, en,
fet, fot, lo, len, not, lof, elfte, Lete, ton,
Leon, Elof, Flen, eon.
Charaden: Fattiginrättning.
Ordkedjan: Nesa — Esau — Saul — aula
— ulan — land — ande.
Aritmoremet: Hieronymus. 1) Remus, 2)
hymn, 3) Ems, 4) Rio, 5) syrén, 6) minus,
7) ren.
Ordgåtan: Ark, 1) Aska, 2) rör, 3) kalk.
Cirkelgåtan: Odense. 1) Ostindien, 2) De-
vonport, 3) Eulenberg, 4) Neuenburg, 5) Sken-
ninge, 6) Ehrentuna.
HULTMAHS Cacao & Chocolad
rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
0;son Gadde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free