Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 13. 27 mars 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 I DU N 108
tor 14,931 kr. 77 öre. Utgifterna lia varit: pen-
sioner 12,289 kr. 52 öre, utbetalningar på grund
af testamentariska förordnanden 822 kr. 96 öre,
förvaltningskostnader 1,118 kr 53 öre, hvadan
inkomsterna öfverstigit utgifterna med 26,528 kr.
76 öre.
*
En lifränteförening för tjånarinnor är
under bildande i Göteborg efter mönster af den,
som planlagts i Stockholm af fru Hanna Palme,
född von Born.
*
En ny Kvinnoförening har, enligt hvad
fröken Ellen Key meddelade vid föreningen »Stu-
denter och arbetares» sammanträde i söndags af-
ton, i hufvudstaden bildats af henne jämte några
andra intresserade kvinnor. Den är afsedd att
upptaga kvinnor ur alla samhällsklasser samt är
organiserad efter samma plan som »Studenter
och arbetare».
–––- ––––-
Teater och musik.
K. Dramatiska teatern införlifvade i måndags
afton, inför en fullsatt och med bifall slösande
salong, Blanches »Herr Dardanell» med sin or-
dinarie spelista. Vårt omdöme från hr Boos’ mâ-
tiné angående det förträffliga utförandet gäller
naturligtvis i hufvudsak; fruarna Hartmanns och
Sandells öfverdådiga utförande af Agapets och
Doras roller uppbära ensamt stycket. Hr Berg-
ströms Dardanell har nu remplacerais af hr Hed-
lund, som här fick ett tillfälle att ådagalägga sina
goda komiska anlag. De många scenförändrin-
garna gå nu snabbare och delvis inför öppen
ridå. Helt visst blir det gamla hederliga Blanche-
ska lustspelet en tid framåt ett stycke kassapjäs
för teatern.
Vasateatern uppförde i går torsdag för första
gången »Det stora förslaget», komedi i 4 akter
af P. Staaff. Detta stycke afslutades redan på
sommaren 1892 och hembjöds i september månad
samma år åt k. Dramatiska teatern, där det emel-
lertid icke kom till uppförande. På våren 1893
var det August Lindbergs afsikt att uppföra styc-
ket på Vasateatern, och repitionerna hade redan
börjat, men den stora personal, som kräfdes, och
den korta tid, som stod till buds, gjorde att pla-
nen ej realiserades. Den har nu återupptagits
af hr Ranft, och de förnämsta rollerna utföras
af fru Håkansson, fröknarna Gottschalk och Elia-
son, hrr Svennberg, Byström, G. Ranft och Elia-
son. Till tredje akten, som passerar i andra kam-
marens antichambre, har ny dekoration målats
af Carl Grabow. Vi återkomma.
Södra teatern förbereder till slutet af denna
vecka uppförandet af »Profkyssen», operett i 3
akter, musiken af Carl Millöcker, med fru Emma
Berg som gäst.
Hr Hugo Alfvéns soaré, länge uppskjuten, för-
siggick i Vetenskapsakademien den 19 dennes.
Soarégifvaren utförde flere nummer, bland dem
Corellis svåra »La Folia» och visade sig i dessa
hafva utvecklat sig till större säkerhet både i
det tekniska och i uppfattningen. Hr A. upp-
trädde äfven som tonsättare med en violinsonat,
en violinromans och två sånger. I dessa stycken
röjdes en omisskänlig begåfning, om hr A. ock-
så ej ännu behärskar den stora formen och ej
alltid ärfullt klar i det formella. Sångerna utfördes
af hr Bergström, som lät ursäkta sig för indis-
position. Romansen »Jag mins» måste emeller-
tid _ bisseras. Publiken var rätt talrik och liflig
i sitt bifall, så att de uppträdande, bland dem
fröken Samuel som pianist, flere gånger fram-
kallades. Fru Edlings utlofvade medverkan ute-
blef beklagligtvis på grund af reseförhinder.
Professor Nerudas och hr Salomon Smiths kon-
sert, vid hvilken, som förut meddelats, grefvinnan
Taube och prof. Hallström komma att medverka,
har uppskjutits till tisdagen den 31 dennes.
En Par-Bricole-konsert med ett ovanligt loc-
kande program gifves i Musikaliska akademiens
stora sal onsdagen den 1 instundande april. Till
konserten, som gifves till förmån för Bricole-kö-
rens högt förtjänte och afhållne ledare, direktör
E. Åkerberg, hafva endast bricolister tillträde med
sina damer. Att här blir fullt hus, kan man taga
för alldeles gifvet.
Fru Alma Fohströms konsert, anordnad af Lin-
dens teater- och konsertbyrå, äger rum torsdagen
den 2 instundande april. Vi hänvisa för öfrigt
till den celebra sångerskans i detta nummer in-
förda biografi med tillhörande bild.
Soaré gifves måndagen den 30 dennes i Mu-
sikaliska akademiens orgelsal af fröken Bertha
Eklund, som härmed gör sitt första framträdande
inför allmänheten. Hennes instrument är pia-
not, och har hon idkat fleråriga studier dels vid
Musikaliska akademien, dels för prof. Neruda i
Köpenhamn. Biträdande vid soarén blifva fru
Edling, prof. Neruda och direktör Kjellberg.
Mâtiné till förmån för svenska teaterförbuudet
kommer att äga rum söndagen den 29 dennes kl.
2 e. m., och kommer därvid att uppföras ett nytt
treaktsoriginal »I lejonets kula» af Frank Truth.
Handlingen i stycket är förlagd till Marstrand
och rollerna och deras respektive innehafvare
äro: Olof Hejklen, tenor vid operan — hr Skån-
berg; Marika Klemens — fru Hoving; Baron
Dacke — fru Fahlman ; Tage Köhmer — hr Ols-
son; Carina Björnhufvud — fru Sandell; kon-
sulinnan Bracknér — eleven fröken Åhman ; von
Riehl — hr Rydgren; Curt Linder — hr Hed-
lund och Emma — eleven fröken Dörum. Bil-
jetter till denna mâtiné säljes alla dagar i Dra-
matiska teaterns förköpsbyrå kl. 12—4 e. m.
A K. Operan anordnar vår framstående skåde-
spelare hr Emil Hillberg torsdagen den 2 april en
enstaka föreställning, hvarvid uppföres Calderons
femaktsskådespel »Lifvet en dröm» i F. A. Dahl-
grens bearbetning.
Biljetter säljas till operans vanliga priser med
enkelt förköp utan förhöjning i Allm. tidnings-
kontoret vid Gustaf Adolfs torg från och med
Maria Bebådelsedag.
–––––––-*—–––––
Stilleben.
Novell af Alvilde Prydz.
(Forts.)
Därtill kom, att på sista tiden inträffat
åtskilligt, som bragt honom ur hans vanliga
lugna jämnvikt: först hade Hans Didrik
verkligen kommit in vid krigsskolan — så
hade fru Engel dött våren därefter. Nu
var det endast döttrarna, som Gud låtit
honom behålla — och dem ville han också
behålla.
Och han varnade och förmanade dem
ständigt i all vänlighet. Han hoppades all-
tid, att de själfva visste, hur bra de hade
det, om de också icke ännu fullt insågo,
hvilken lycka det var att icke behöfva
någon.
Detta sista uttalade tullinspektören alltid
med särskild betoning, och han försumma-
de heller aldrig något tillfälle att göra de
unge männen bland deras bekanta miss-
tänkta.
Men hos de fem unga flickorna, af hvilka
de flesta icke längre voro så unga, utbilda-
de sig efterhand underliga föreställningar
om de unge männen: för det första ville
de absolut komma åt deras bankböcker -—-
och för det andra gingo de bara och ön-
skade lifvet ur deras käre fader, för att de
sedan så mycket lättare skulle kunna göra
dem till sina hustrur och efter behag få
vända upp och ner i det stora, välförsedda
huset.
Dinah tänkte med rysning på huru en,
som hon godt kände, kunde få det infallet
att använda den tunga, gammaldags silf-
verservisen i hvardagslag, och Berntine var
för sin del öfvertygad om att löjtnant
Scheel ville själf ha hand om nyckeln till
vinkällaren. — —
Det kunde aldrig gå an, det vore ju det-
samma som att taga lifvet af deras gamle
far och dem själfva med––––det hände
ju så stygga saker ute i världen. Skulle
de själfva öppna porten och släppa dem in
i huset? Kunde de göra detta med godt
samvete? Ty det var naturligtvis så, som
deras fader utmålat för dem, alltihop; de
visste ju att ingen människa ville dem så
väl som han, därför måste de också stå på
hans sida.
Men likväl! — — —––––––––— —
Och hur det nu gick till — trots tull-
inspektorns försiktighet, och småflickornas
egen försiktighet, sluppo friarne likväl in i
huset, först till Berntine och sedan till Dinah.
Det var naturligtvis endast för de mån-
ga pengarnas skull — därför tog också
tullinspektören för hvarje gång den i fråga
varande dottern på tu man hand — ty det
var nödvändigt, alldeles nödvändigt, att hon
skulle ha klart för sig, att det var pengar-
na, ingenting annat än pengarna, som de
ville åt.
Och hvarken Berntine eller Dinah kunde
motsäga fadern; ty när deras egen far såg
det, så måste det ju vara så, att de icke
hade något annat, som kunde behaga, än
pengarna.
Och de sågo med något af faderns harm och
misstoende på desse män — det kändes
likväl bra tungt, ehuru det naturligtvis un-
der sådana förhållanden var bra mycket
bättre att icke alls blifva gifta. — Men
om . . . om de ändock själfva fått tala med
dem . . . men det var fadern, som tagit
emot dem och sedan kontorsvägen för,
alltid stängt dem ute från det stora väl-
försedda huset.
För de båda yngsta döttrarnas vidkom-
mande hade det dock lyckats tullinspektö-
ren att så fullkomligt afvärja faran, att de
två individer, som en hel vinter, dag och
natt, figurerade i dessa damers drömmar,
aldrig med sin fot beträdt det stora väl-
försedda husets tröskel.
Medan så tiden gick och åren kröpo
framåt, hade man omsider hunnit så långt,
att Hans Didrik var blifven löjtnant och
blott sällan besökte hemmet; — de vänner
han då och då fört med sig voro också
borta, och hvad de andra unge männen be-
träffar, såg man ej heller till dem numera.
Fröknarna Engel undrade mycket, hvart
de alla tagit vägen.
När man nu satt på teatern, kom aldrig
någon fram för att göra sin uppvaktning,
och befunno de sig någon gång i större
sällskap, var det påfallande, huru de alltid
kommo att sitta bland idel damer.
Om det än aldrig så mycket haft sin
riktighet, hvad fadern intalat dem, så hade
det likväl varit något eget i den tanken,
att det fanns någon, som följde en med
ögonen och kanske höll någon smula af en . . .
det var något förunderligt i den tanken,
det må nu vara inbillning eller icke . ...
Dessa tankar kommo blott i löndom till
en hvar af dem; mellan dem växlades aldrig
ett ord om något ditåt; det skulle ej gått
an —■ därför hände det icke.
Men i sitt stilla sinne bjöd en hvar till
att slå sig till ro — de visste ju, att vår
herre, när helst det behagade honom, kun-
de sända en af dessa ädla män, som icke
det minsta brydde sig om bankböcker och
i hvilkas händer deras fader lugnt kunde
anförtro deras lycka.
Och till dess detta inträffade, hade de ju
så godt och lugnt som det var.
Och man lefde förnöjdt tillsammans i det
stora, välförsedda huset, långt från lifvets
pröfningar, utan känning af dagens tyngd
och hetta, fröjande sig åt hvarandra. Och
det stora, välförsedda huset med sin fasta
starn af tjänare bief en värld för sig, som
allt mera utestängde de utanför varande.
Sparsamma
Fruar!
Nyheter i klädnings-, kapp— och kostyrntycjer
för vårsäsongen hos Hildur Andersson, Stockholm.
12 Hötorget 12
Filial: 4 Södermalmstorg.4.
Riks- och Allm. tel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0107.html
