- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1896 /
128

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 17 april 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ï D U N
p g
*4 a
P g
*d PR
■S’a
m T
H (D
P ,
rt*
Ht U
0: “
*0
©
o

*


0
09
%
3
p
3
s*
pi
O
H
ü
P
ta
4

M
Pi
-3
&>
CD
<
Çùo
GO
-3


«2
S3"
SP
s
w
>< g.**
° mm,
C/3 TI P2
n P®
1-S*
en S:fo
o 3«
=3 Ë°
t-i- O
*£•"
OÜ,«
O n n
M. 5b
ß 2 P
ütt
îfl -*0«? P=
J* *ΠH
<t> fl>
ÏJ s cfî?
<6 » o
a.»T
s sr
(Q O
Cß —
<Q S
8) ”
B-
B-
128
Berntine reste sig häftigt upp och såg
på honom: »Hans Didrik, det tjänar ingen-
ting till ! » 1
Hans Didrik tyckte, att hon såg så upp-
rörd ut, och bestämde sig för att hämta
doktorn likafullt.
Berntine återtog, som om hon läst hans
tankar: »Det hjälper inte alls! Ser du,
jag drömde, att Dinah sade ... vi skulle
ingen papegoja ha, sade hon ... vi skulle
ta gossen — det sade Dinah !» — — —
Hans Didrik stod ett ögonblick mållös —
därpå gick han in i sitt eget rum.
Men ordet, det förlösande ordet var ut-
taladt!
Berntine kunde likväl icke lämna sängen.
Då Hans Didrik kom in igen för att se
till henne, hade hon fallit i en stilla gråt,
som tycktes alldrig vilja upphöra.
Hans Didrik gick och kom in igen och blef
slutligen smått otålig: »Herre Gud, Bern-
tine, du kan ju få allt som du vill ha det!»
Och så gick Hans Didrik — han hade
så svårt för att se någon gråta.
Men den natten sof han icke heller. Han
var flere gånger vid systerns dörr och lyss-
nade — hon låg ännu och grät.
Då blef Hans Didrik så underligt tung
till sinnet, som hade han haft en känsla af
allt, hvad dessa tårar gällde, och han vän-
de sakta tillbaka till sin säng.
Men för Berntine hade det nu fattade be-
slutet kastat ett skarpt ljus öfver hennes
och systrarnas lif, och det var för henne,
som om en dörr öppnats för allt hvad de
under detta lif stängt ute från sig.
Hade det varit något lif, alla dessa år?
Nu, då hon låg där vissnad och maktlös,
förstod hon först, hur gamla de blifvit alle’
sammans, utan att de någonsin varit i be-
sittning af ungdomen eller förnummit, att
de lefde midt i en värld, som hade berät-
tigade kraf på dem.
Och Berntine grät öfver, hvad de själfva
stängt ute från sig alla dessa fem fröknar
Engel: så mycken lycka och nöd och fröjd
och smärta af det, som hör en människa
till!
Beslutet hade för Berntine blifvit ett ge-
nombrott ... en formlig upptäckt af lifvet.
-— När Hans Didrik nästa morgon kom
in, var Berntine lugn och stilla som van-
ligt, men så medtagen, att det icke kunde
hlifva tal om att stiga upp, ehuru hon själf
ovillkorligen ville det.
Och så gingo flere dagar, innan hon en
morgon vid vanlig tid kunde infinna sig i
matsalen.
Hans Didrik, som redan satt vid sin fru-
kost, såg förvånad upp. Hon hade ju hatt
och kappa på. Han kunde icke fatta, hvad
hon menade med det.
»Jag skall säga dig, Hans Didrik, jag
kan inte få någon ro–––- ».Hon kom icke
längre ; Hans Didrik försökte icke heller att
säga något — han såg blott så förunderligt
högtidlig ut.
— Hon ville gå, men han tog henne vid
handen och drog henne med sig in i det
lilla rummet, som hon knappt varit inne i
efter Dinahs död.
Men därinne var nu alldeles förändradt:
där stod en liten barnsäng och midt på
golfvet en gunghäst.
Och vid ett bord med leksaker stod Netta
med sitt bredaste leende och ställde upp
1S9Û
tennsoldater — och vid sidan af henne i
blå jerseydräkt en liten vacker pys, så all-
varligt upptagen, att han icke märkte, att
någon kom in.
»Här har du n:r 3 ! » utbrast Hans Didrik
strålande. »Tänk, han säger, att han heter
Hans, du, och han är tre år, säger han!»
Berntine hade tagit barnet i sina armar
och stod där så tyst.
En värmande tanke smög sig in i det
gamla hjärtat: det var hennes barn! —
Lifvet hade ännu användning för henne,
hade ännu något i behåll för henne af sin
nöd och sin lycka. Hon vände sig djupt
rörd till Hans Didrik! »Det blir en öfver-
raskning för småflickorna — en annan än
vi tänkte oss ! » . . .
Men gossen ville ner till Hans Didrik,
som ställde honom på golfvet och lade ett
litet gevär öfver hans axel.
»Och har du sett på maken? Han kan
redan handtera geväret! — — Framåt
marsch ! »
Och Hans Didrik röt och kommenderade,
som han brukade göra, när han exercerade
rekryter. (Slut.)
•–––- *––––
Innehållsförteckning’ :
Hanna Palme, född von Born ; af J. N—g. (Med por-
trätt). — Två öden ; af Emil Linders : I tysthet jordas. I
kupéen. — Kvinnofrågor vid 1896 års riksdag. — Outtala-
de ord ; skiss för Idun af Agathe Lind. II. – Till Iduns
julnummer. — Om »kvinnans ställning och uppgift i sam-
hället». — När man skall hålla gästabud . . . Några prak-
tiska vinkar för unga husmödrar, af Ellen Bergström VI:
Efter middagen. — Barfota; ett litet kapitel hälsovård af
Husmoder. — Iduns läkarartiklar. VIII : Psykoterapi; af
d:r O. O. Wetterstrand. (Forts.) — Ur notisboken. — Teater
och musik — Stilleben; novell af Alvilde Pryd%. (Forts. o.
slut). — Tidsfördrif.
^iåsjörcteij.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
•Tag följer män’skan i lifvets skiften
Som dess förtrampade, trogna slaf
Snart sagdt från vaggan och intill
griften —
Ja, ofta följer jag med i graf.
För framåtsträfvandet här i lifvet
Af största nytta jag är och var;
Fast mångens framgång — det är
ju gifvet —
Kan kännetecknas som underbar.
Jag kan ej ensam i lifvet vandra
I våto, torro och slit och svett:
Jag har en make, jag såsom andra,
Som trofast delar så ljuft som ledt.
Och lyckligt är vårt förbund och
enigt,
(På säkra grunder det fotadt är),
Och fast vårt kall nog minsann är
benigt,
Vi tåligt uthärda dess besvär.
Hvem kan väl räkna de uppdrag
alla,
Som ständigt komma uppå min lott?
De på mitt dragande kall väl falla,
Men endast afdrag till lön jag fått.
Jag åt min framgång mig föga glä-
der,
Ty ödet skapt mig till undergång.
Och fast så väl jag min plats be-
kläder,
Jag ändå tryckes af band och tvång.
Jag under uppväxten fick erfara,
Hur lyckan kommer och lyckan går,
NEROTH & Co.
Tekniska Fabriken ”GÖTA LEJON”
* * * GÖTEBORG.
Och nu som fullväxt jag kan befara,
Att ingen lycka just fast består.
Framstegspartiet — det är min ära—
Jag tillhör, äfven af eget val;
Men ser jag dock, det för långt vill
bära:
Jag utan tvekan ger stoppsignal.
Men tro dock ej att det är finalen,
Som ljuder då för er gamla vän,
Ty har man hörsammat blott signa-
len,
Jag nog för framsteg vill verka än.
Allt, hvad som erfordras för mitt
hela,
Här nedan noga noteradt är.
Se’n ha ni åter, det kan ej fela,
Er egen tjänare Lycko-Per!
Hvad gossen krossade nyss med
stenen.
Hvarunder olyckan hände så;
Se’n tog nog slyngeln minsann till
benen.
Hvad han var nära att göra då;
Förskräckt kom gumman som lidit
skadan
Utur sitt lilla — du vet nog hvad!
Hvad hon ej var — det förstods af
svadan;
Hvad min hon hade — ej var den
glad!
Hvaruti gumman, kan jag bedyra,
Rätt mycken styrka än hade kvar;
Hvad det då var för pojkvasken yra,
Att han i pinnarne var så snar;
Ett namn mig säg på den våta spor-
ten,
Som ifrigt idkas -uti vår nord.
Hvad Bacchihjälten af lägsta sorten
Yäl skattar högst utaf allt på jord.
Hvad nog han aktar för torka stän-
digt.
Hvari väl oftast han går, jag tror.
Hvarmed i rappet du helt behändigt
Kan af en gnista få eld så stor.
Hvad du i Norge bestämdt skall
finna.
Ett smeknamn som du åt lillan
gen
rekommendera sitt allmänt erkända
LUTPÏÏLVER
Hvad bör du dommar’n, att rätten
vinna?
(Jag anför ordspråket blott, jag ber!)
Hur mickel tyckte sig bären finna;
(Också ett ordspråk, helt utnött nu.)
Hvad täljer timmarna somförsvinna?
Ett skydd i ofrid som fredstid ju.
Hvad gör den girige öfverdrifvet?
(En dygd förvandlas ju lätt till last.)
Hvad han lär göra — det tas för
gifvet —
Då han skall köpa så löst som fast.
Hvarmed i längden man ej kan öka
Sitt kära jag, fast man gärna vill.
(Med klackar kan man ändå försöka,
Ty alltid gör det väl något till.)
Hvad skiljer scenen ifrån salongen?
(Nåja, den gåtan du löser lätt.
Framför den skillnaden har nog
mången
Novis i konsten med bäfvan trädt.)
Hvari sibyllan med siarblicken
Ditt öde läser — det slår ej fel.
Hvartill det erfordras två på pricken.
Nämn utaf skeppet en högrest del.
Ett träd hvars krona helt sakta
skälfver,
Då största vindstilla eljes rår.
Hvaröfver det ju sin krona hvälfver.
Hvad ju för rampris man köpa får.
Hvem i ett »mål» har en roll att
spela.
Hur många fordras af sorten minst?
Hvarpå då märks, att ej mål lär fela.
Det blir kanske hela sakens vinst.
Sist tvänne matfrågor just för alla,
Såväl för människor som för djur -
Lifsfrågor kan man dem äfven
kalla. —
Nu är det tillräckligt, eller hur?
L—a.
Anagram.
1) Hvad flyger bort med tiden
själf
Och är en våg utaf dess älf?
2) Hvad är som likna kan en sky,
Men stiger upp ur kärrets dy?
Lutpulvret begagnas vid lak elier tvätt i stället
för bästa och renaste aska. Användningssättet
alldeles samma som med vanlig asklut, och
SÀP-PÜLVER
3) Hvad kallas det oss friska gör
Och hälsan stadig till oss för?
.7. S.
Fyrkantsgåta.
1
2
3
4
1) En stad som ej mera finnes,
2) boktryckeriterm, 3) en vansklig
bana, 4) bör bortarbetas.
h-g.
12 3 4
a a i i
0 0 0 i
i i i n
s s t t
Lösningar.
Logogryfen : Hamlet ; mat, malt, Atle, halm,
tam, hal, het, mal, al, alm, Lea, lat, meta,
helt, hem, hat, halt, Tea, Malte, ham, »Hal-
te».
Charaden: Ek-dun-ge.
Triangelaritmogryfen : Yerona, Emeli, resa,
Ola, ni, a.
JBokstafsgåtan: Blomsterrankan.
Sifferlogogryfen : Myrstack; 1) skyar, 2) Ty-
ra, Mary, 3) tack, 4) mysk, 5) yakt smack
6) tyskar.
Ordspråksgåtan : »Lat man får mager kål».
1) löfsal, 2) mandel, 3) fotbad, 4) marmor, 5)
vinfat, 6) kalkon, 7) agraff, 8) Asgård, 9) Ber-
lin, 10) Gudmar, 11) soldat, 12) Peking, 13)
mörker, 14) skuros, 15) bikupa, 16) fårull, 17)
lodjur.
Apoköpen: Rosta, rost, ros, ro.
Baragrammet: Malaj, isolera, kafferep, an-
sluta, damkorn, ode, notis.
Sparar pennin&ar.––––––-
■■ Sparar arbete.––––––––
................. Sparar Kläder och - ■■
—....—....—-ersätter såpa eller tvål
-y»— fritt frAn Klor t*- (fritt frän klor).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free