Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 17 april 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896
hvarje föreställning, som är så beskaffad, att
alla motverkande föreställningar äro hämmade.
Utan suggestioner gifves ingen konst, ingen re-
ligion, ingen vetenskap, ingen politik, ingen
uppfostran, ja, ingen öfvertygelse. Suggestioner
äro alltså Dormala fenomen, som genom sin
nära släktskap med uppmärksamhetens och ab-
straktionens fenomen vinna i begriplighet, och
hvilkas förklarande måste utgå från hämman-
det, inhibitionens lag. Hypnosen är helt enkelt
ett tillstånd, i hvilket suggestioner lättare upp-
stå och göra sig gällande och särskildt de före-
ställningar, som väckas af hypnotisören, varda
till suggestioner, inför hvilka alla motverkande
föreställningar, alltså äfven förut förvärfvade
suggestioner, undertryckas. Det hypnotiska till-
ståndet medför således ingenting abnormt, de
ur erfarenheten vunna associationerna hopked-
jas fastmer på vanligt sätt vid föreställningarna,
uppväcka känslor, frambringa viljeimpulsar, i
korthet sagdt, ingenting träder i dagen, som ej i
det fullt vakna tillståndet skulle ha förekommit,
därest blott alla motverkande, hämmande före-
ställningar vore undertryckta. Man kan där-
för instämma med Bernheim och Delboeuf,
när de yttra, att hypnotismen icke finns, om
man därmed förstår ett abnormt, sjukligt till-
stånd.
Sömn i egentlig mening är icke nödvändig
vid den hypnotiska behandlingen, det är ju en-
dast meningen att framkalla detta egendomliga,
psykiska tillstånd, då suggestibilitéten är steg-
rad och själen genom sitt organ hjärnan kan
utveckla en större och kraftigare verksamhet i
den riktning man önskar. En hel del män-
niskor kunna ej fatta detta, äfven sedan de
blifvit friska, ha de beklagat, att de aldrig
kunde sofva under behandlingen, men hälsan
ha de dock återfått.
I hvilket tillstånd befinner sig nu hjärnan
under hypnosen? Härom känner man icke
mycket, lika litet som man ännu känner den
naturliga sömnen. Det mesta hvad man härom
tror sig veta är blott hypoteser. Yi få vänta
på den exakta lösningen häraf, till dess vi
bättre känna nervsystemets lif, hvaraf hypnosen
är ett särskildt fall. Man får nöja sig med
att i korta ord karaktärisera hvad man iakt-
tager, utan att kunna förklara det. De be-
grepp, som Brown-Séquard infört i den all-
männa fysiologien, nämligen inhibitionens eller
hämmandets och dynamogeneseus eller kraftut-
vecklingens, äro tillräckligt positiva och stå i
öfverensstämmelse med den allmänna meningen
inom fysiologien. Troligen äro vissa delar af
hjärnan under hypnosen försatta i ett inhibitions-
tillstånd, suggestibiliteten har en gynsam jord-
mån och suggestioner, som markera det cen-
trum, som ensamt bör väckas till verksamhet,
leda än till cn kraftutvecklande än till en häm-
mande.
Huru framkallas detta tillstånd, och huru bi-
bringas suggestionen den sjuke? Den metod
man numera använder är i hufvudsak den, som
först framställdes af Liébeault, som genom
analys af uppmärksamhetens psykologi visade,
att hypnosen själf kan genom suggestion fram-
kallas. Hvarje läkare, som har någon större
erfarenhet i suggestionsterapiens praktiska an-
vändning, har också småningom skapat sig en
egen metod. Det är för den sjuke stundom
fördelaktigt att först se några andra sjuka, som
behandlas inför hans ögon, på det all ängslan och
skräck för det skenbart så mystiska och oför-
klarliga försvinna. När han då märker, att
läkaren är hans verklige, uppriktige vän, som
gör sitt bästa och af alla krafter bemödar sig
om att hjälpa honom, då är det första och
svåraste steget taget och hypnosen inträder
IDUN
nästan af sig själf. Vi gå helt enkelt till väga
alldeles som modern, som söfver sitt barn. Vi
bedja den sjuke koncentrera sina tankar, vi
tala till honom tröstande, lugnande ord. Ty
sant säger skalden:
Sunt verba et voces, quibus hunc lenire dolorem
Possis et magnum morbi deponere partem.
Den sjuke faller snart in i ett passivitets-
tillstånd, därunder han erfar en stor lindring
af våra ord. Är han orolig, blir han lugnad,
är han sviktande i sin tro på och i sin öfver-
tygelse om en lycklig utgång af sitt lidande,
så inge vi honom styrka och tillförsikt. Är
han förtviflad, skänka vi honom hoppets trö-
stande ord. Här är naturligtvis ett stort fält
öppet för den behandlande läkarens takt och
erfarenhet, och hans tålamod får ej ha några
gränser. I själfva verket blifva de flesta sjuka
dag för dag mera bedöfvade under våra sug-
gestioner, och de hängifva sig alltmer och mer
åt den hvila, det lugn, som hypnosen skänker
dem. De kunna också göra detta med fullaste
förtröstan, ty de veta, att intet experiment före-
tages, absolut intet, som ej står i omedelbart
sammanhang med sjukdomen och dess botande.
(Forts.)
- –––––––––
XJi» notisboken.
Studiestipendierförkvinnor. Fredrika-Bre
mer-Förbundets yrkes- och studiestipendier för
år 1896 hafva utdelats på följande sätt:
1,500 kr. till medicine licentiaten fröken Maria
Folkeson såsom resestipendium för att i utlandet
idka obstetriska och gynekologiska studier;
500 kr. till medicine kandidaten Hanna Chri-
ster-Nilson för mediciniska studier;
300 kr. till fil. kandidaten fröken Naima Sahl-
bom för studier vid Stockholms högskola;
300 kr. till fröken Gerda Lagervall för genom
gående af folkskolelärarinneseminarium;
360 kr. till fröken Elisabeth Bosborg för stu-
dier vid tekniska skolans högre konstindustriella
afdelning (Stockholms stads stipendium) ;
270 kr. till fröken Elisabeth Lundvall för ut-
bildning vid teknisk skola till mönsterriterska
(Södermanlands län stipendium);
180 kr. till fru Marie Louise Sontag för utbild-
ning till föreståndarinna vid arbetsstuga (Malmö-
hus stipendium);
180 kr. till fröken Hanna Jusander för genom-
gående af sjukvårdskurs vid Sofiahemmet (Kri-
stianstads läns stipendium);
180 kr. till fröken Hilda Amalia Anderson för
genomgående af lärarinnekurs i huslig ekonomi
för folkskola (Östergötlands läns stipendium).
I sammanhang med ofvanstående äro vi i till-
fälle att upplysa att dessutom stipendiefonder stå
under bildning i 17 af Sveriges län, och att sti-
pendierna utdelas, så snart ett läns insats i för-
bundets allmänna stipendiefond stigit till 5,000 kr.
En kvinnokongress i Paris öppnades den
8 d:s och fortgick till den 12. Programmet om-
fattade bland annat: Förändringar i den civila
lagstiftningen och straffrätten tillförmånför kvin-
norna och deras likställighet med männen, eko-
nomiska och arbetsfrågor, frågor rörande världs-
freden, uppfostran, den offentliga välgörenheten,
municipala och politiska rättigheter, den regle-
menterade prostitutionens afskaffande m. m.
Bland de anmälda talarne funnos flere bland
kvinnoemancipationens mera kända förkämpar.
Tre skandinaviska damer stodo uppförda på
talarnes lista, nämligen Hilda Sachs, Mathilde
Bajer och Ida Molander.
En minnesfest öfver Hanna Winge, den
nyligen aflidna konstnärinnan, var Nya Iduns
senaste sammanträde.
För aftonen var en utställning anordnad, hvar-
vid taflor samt en serie modeller från Handar-
betets vänner förevisades, de förra målade och
de senare komponerade af den hänsofna. Ett
ungdomsporträtt af fru Winge, måladt af hennes
man, professor Winge,■ var äfven att bese. Frö-
ken L. Dahlgren uppläste fru Winges biografi,
som författats af professor Dietrichson för tid-
skriften »Dagny», och som ännu finnes blott i
manuskript.
127
Den raska fyrmästardottern Beda Alm
erhöll långfredagen i Hållnäs kyrka den henne
af konungen tillerkända silfvermedaljen »för be-
römliga gärningar», hvilken medalj efter högmes-
sans slut till henne öfverlämnades af lotskapten
Smith, som därvid höll ett anslående tal. Beda
Alm heter, som Idun förut nämnt, då vi nyligen
meddelade hennes porträtt, numera fru Bydén
och är gift med läraren vid Ilållnäs kyrkskola
F. A. Bydén.
–––- *–––-
Teater och musik.
I(. Dramatiska teatern hade i onsdags en in-
tressant première, till hvilken vi i nästa num-
mer närmare återkomma, då för första gången
uppfördes »Fabror Pål», komedi i 4 akter af
Anna Wahlenberg.
Vår genialiske skådespelarveteran hr Knut
Almlöf utför titelrollen i denna pjäs — ett nu-
mera enastående tillfälle att se den framstående
skådespelaren i en ny, för honom direkt skrif-
ven roll.
Vasateatern gifver i dag fredag för första gån-
gen »Giboyers son», komedi i 5 akter af Emile
Augier. Vi återkomma,
Fröken Tora Hwass’ triosoaré å Vetenskaps-
akademiens hörsal förtjänade att räknas bland
säsongens gedignaste musiknöjen och lämnade
glädjande bevis på den vackra utveckling, kon-
sertgifvarinnan nu nått som virtous på sitt in-
strument. I Schumanns fiss-moll-sonat op. 11
hade hon tillfälle att särskildt framhäfva sina
solida-pianistegenskaper. Konsertens glansnum-
mer utgjordes dock obestridligen af Beethovens
härliga B-dur-trio för piano, violin och violoncell,
vid hvilken hrr Zetterqvist och Neruda lämnade
en utsökt medverkan, liksom sedermera i Tschai-
kowskis A-moll-trio, äfven den en intressant be-
kantskap att stifta. Publiken kunde ha varit
talrikare, men icke nöjdare med den underhål-
lande musikaftonen.
Hrr Stenhammars och Bäcks tredje musikafton å
Vetenskakademiens hörsal på lördag, vid hvilken
uteslutande slavisk musik kommer att utföras,
rekommenderas i alla musikvänners hågkomst.
Det välkända sångsällskapet 0. D. från Upsala
gifver på söndag middag mâtiné härstädes i Mu-
sik. akademiens stora sal, med k. hofkapellets
medverkan och under ledning af direktör musi-
ces Hedenblad. Naturligtvis ett fullt hus!
–––––-*–––––-
Stilleben.
Novell af Alvilde Prydz.
(Forts. o. slut.)
Han hade icke kunnat undgå att se ho-
nom ibland i det låga källarfönstret.
När han slutligen reste sig upp för att
gå ut och ännu en gång häntydde på pape-
gojan, svarade Berntine nej med en öfver-
raskande bestämdhet, som härledde sig där-
af att hon under hela tiden, medan han
läste, fast hon haft ögonen slutna, sett fram-
för sig ett litet smutsigt barnansikte.
Då Hans Didrik kom hem till middagen,
hade Berntine återigen gråtit, ehuru hon
visste, att han icke tålde det, och fram på
eftermiddagen måste hon intaga sängen.
Det som mest förargade Hans Didrik var,
att Netta såg helt förnöjd ut och därtill
var nog fräck att fråga, om hon inte kun-
de få gå ner med litet mat till gossen.
Om natten kunde Berntine naturligtvis
icke sofva — och Hans Didrik lika litet —
det låg liksom en förtrollning öfver huset, och
det var tydligen Nettas skuld alltsammans.
Berntine kunde icke stiga upp följande
morgon. Hon hade feber och kastade sig
oroligt i sängen.
Hans Didrik ville skicka bud efter dok-
torn.
c6 «
Ctf
:CÖ C3Î
CO
oaS Ä
X!
C .
CD bJ
0)
o
£ -h
A 2
o ,x!
o
fl* rr-
SS 1
cö
a< :
cö
O*
fln
ÉV
a
bo
S s
§ —
A
o
©
fl)
fl
•H
8
>>%
« C
fl*
O P
’Ö
•H
fl
o
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
