Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 19. 8 maj 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1800
HO DUN
En gang säga och därvid förblifva är bättre än hundrade gånger tala.
Gustaf Vasa.
Till fyrahundraårsminnet.
Gustaf Yasas gemåler.
Skildrade för Idun af
Ellen Fries.
S
amle kung Gösta brukade, när han säg till-
baka på sin skiftesrika lefnad, likna sig vid
en af forntidens patriarker eller vid herdefursten
David, som genom Jehovas underbara ledning
räddat sitt folk undan träldom och grundlagt
ett mäktigt rike. Det ligger något af forn-
tida, vördnadsingifvande allvar och kraft öfver
Gustaf Vasas hela personlighet. Eftervärlden
har ock med förkärlek dröjt vid detta drag.
Gustaf Vasa, befriaren, reformatorn, samhälls-
grundläggaren, lefver ej så lilligt i folkmedve-
tandet, som Gustaf Vasa den omtänksamme lands-
fadern, hvilken vårdar sig om sitt folk liksom
godsherrn om sina underhafvande. Det finnes hos
Gustaf Vasa drag af gammaldags, äkta svenskhet,
hvilka vi ej till samma styrka återfinna hos någon
annan af våra stora konungar. Han är en
husfader i den gamla nordiska stilen, omgifven
af en talrik familj. Han håller sträng tukt
och vill i sitt hof hafva endast enkla, goda
seder.
Ett annat säreget drag hos Gustaf Vasa är
hans öfverlägsenhct, då han jämföres med sin
omgifning. Han förstod oj att uppmuntra och
utveckla andras andliga gåfvor, han förkväfde
i stället deras kraft, som kunde hafva varit
hans hjälp och stöd.
Den stora, väldiga kungsekcn står ensam på
fältet, den breder ut sig utan hinder, är skön
och stark. Men det är långt till skogsbrynet,
där de andra träden stå sida vid sida.
Huru olika är ej Gustaf Vasa i detta fall
Gustaf Adolf, som höjde sig öfver alla, och
ändock samlade alla omkring sig!
Det som gäller omgifningen i allmänhet, det
gäller ock familjen. Vid Gustaf Adolfs sida
stå hans kraftfulla moder, hans syster Kata-
rina, måhända den svenska häfdens ädlaste
kvinnogestalt, och slutligen hans känslosamma,
nyckfulla, fantasirika maka — alla voro de
personligheter, med hvilka den store konungen
ofta räknade, då han uppgjorde sina planer ; de
berodde ej allena af honom, utan han också i
viss mån af dem.
Forskningens ljus faller sparsamt på de
kvinnogestalter, som omgifva kung Gösta; in-
gen af dem synes dock hafva varit en utpräg-
lad karaktär eller lyckats att utöfva något större
inflytande. De äro ett staffage på taflan, som
allenast finnes där för att låta den gamle pa-
triarkens bild träda än kraftigare fram.
* *
*
Gustaf Vasa hade ej många år burit Sveri-
ges krona, då han var betänkt på att skaffa
sig en brud. En konung utan drottning och
utan arfvingar var blott en inkräktare, en er-
öfrare, men ej den kloke statsgruudläggare,
som Gustaf Vasa sträfvade efter att blifva.
Bland Sveriges adel ville han ej taga sin drott-
ning. Den var stormodig nog utan denna he-
der. Gustaf Vasa anmälde sig i stället 1529
söm friare till den sextonåriga prinsessan Ka-
tarina af Sachsen-Lauenburg. Hennes fader
var en renlärig luteran, hennes äldre syster
var gift med Danmarks konung, Kristian III,
och ett förnämligare furstehus fanns ej i hela
Tyskland än det som prinsessan tillhörde.
Hennes fader tog sig en lång betänketid,
öfvervägde noga den morgongåfva och det lif-
geding, som lofvades den blifvande drottningen,
och gaf slutligen sitt ja och samtycke.
Gustaf Vasa utrustade 1531 en präktig flotta.
På den inskeppade sig hans syster, grefvinnan
af Hoija, jämte många förnäma damer oeh herrar
för att afhämta bruden. Tre veckor voro de
på väg. Då de väl kommo till det Lauenburg-
ska hofvet i Lüneburg, var det nära att de ej
fått prinsessan med’ sig. Hennes far förkla-
rade sig vilja hafva ännu ett års uppskof med
giftermålet. Han hade fått betänkliga under-
rättelser om sin tilltänkta svärsons oroliga un-
dersåtar.
Men han fick snart erfara, att man lekte
ej med kung Gösta. Denne skref i kraftiga
ordalag: Ville bruden ej komma nu, genast,
så ville han ej ha henne alls. Bruden kom,
med mor och syster och stor stass. I Stock-
holms storkyrka skedde vigseln den 24 sept.
Bröllopet varade i åtta dagar, och konungen
lät sitt glada lynne få fritt lopp. Han tyckte
om att ställa till partier och hade nog sin del
i de många trolofningar, som blefvo en följd
af bröllopsfesten. Bland dessa var jungfru
Brita Leijonhufvuds trolofning med Gustaf
Olofsson Stenbock.
Inga omkostnader hade konungen skytt för
att värdigt mottaga sin förnäma brud. Han
hade i Lübeck låtit göra storartade uppköp af
sammet, damast och »blyant» i »främmande
och sällsamma färger», af sköna bägare och
silfverkannor, af kedjor, spännen och halsband.
Men Katarina var ej lätt att tillfredsställa.
Trots allt, ansåg hon sig hafva gjort en mes-
allians, då hon gifvit sin hand åt denne upp-
komlingsfurste, men Gustaf Vasa var ej den
som tålto höga later. Misstänksamma och häf-
tiga voro bådas lynnen. Äktenskapet blef så-
lunda ej bland de lyckliga, om också en del
rykten varit öfverdrifna om konungens våld-
samhet och Katarinas intriger. Hon var en
svag, fåfäng kvinna, som var missnöjd med
allt och aldrig glömde sin höga börd.
Hos konungen fanns starkt sedligt allvar.
Hans systerson, Per Brahe, skrifver om ho-
nom: »Ändock han gärna umgicks med täcka
och däjeliga kvinnspersoner, var han likväl så
försynt, att han aldrig blef beryktad för nå-
gon, medan han var ogift, ej heller visste man
säga om några hans oäkta barn, utan sitt äk-
tenskap höll han väl.»
Katarina födde 1533 sonen Erik. Konungen
gladde sig åt att hafva fått en arfvinge och
tog ej djupare sin drottnings missbelåtenhet.
Det är från den tid, då Katarina var
Sveriges drottning, som Per Brahe gör sin be-
kanta skildring af kung Gustafs hof, en skil-
dring, som ej tyder på större misshälligheter.
Han skrifver bland annat: »Konungen höll ett
ärligt och konungsligt hof både af inländske
och utländske herremän och ett ansenligt antal
fruntimmer. Hvar dag var efter middagen en
timme förordnad, när alla herremän måtte
komma på danssalen. Där kom då hofmästar-
innan in med fruntimret, och konungens spel-
män lekte dansen för dem. Hvarannan eller
hvar tredje dag red konungen ut med sina
herrar och fruntimmer, antingen på jakt eller
eljes till att spatsera och med nöjen tiden
att fördrifva.»
Äktenskapet blef ej långvarigt. Efter en
kort sjukdom dog drottning Katarina den 23
sept. 1535, i en ålder af tjugutvå år.
j-
Konung Gustaf kände sig vid denna tid sä-
ker på sin tron och så stark gent emot Sveriges
adel, att han vågade följa sitt hjärtas val.
Han besökte Sten Eriksson Leijonhufvud på
Ekeberga och trolofvade sig där med hans
tjuguettåriga syster Margareta. Sedan barn-
domen hade hon varit trolofvad med Svante
Stensson Sture. Denna förbindelse blef nu
bruten, ty till kung Gösta svarade ingen nej.
Hvilka känslor Margareta hade hyst för herr
Svante, det veta vi ej, men väl att hon blef
för kung Gösta en trofast, hängifven hustru.
Konungen ställde själf till bröllopet i Up-
sala, jämt ett år på dagen efter drottning Ka-
tarinas jordfästning. Låtom oss höra lydelsen
af hans bjudningsbref: »Gustaf med Guds
nåde etc. — — vi ärna i den helige trefal-
dighets namn gifva oss i rätt äktenskaps band
med ärliga och välbyrdiga jungfru Margareta
Eriksdotter på söndagen näst efter Mikaelis
nästkommande uti vår stad Upsala. Därför är
vår begäran, att I med eder kära hustru och
hennes jungfrur velen omaka eder till oss på
förbemälte tid och stad, görandes eder glad
med oss och våra goda vänner, fruar och jung-
frur, som där församlade varda. Yi vela dela
med dig hvad del, som Gud oss unt och för-
länt hafvor, Gud dig härmed befallandes.»
Äktenskapet blef lyckligt. Margareta hade
det kloka, goda lynne, som kunde foga sig
efter denne despotiske man. Det säges, att
hon lugnade hans häftighet och mjukade upp
hans sträfhot. Stora tankar om hennes infly-
tande få vi dock ej hysa. Just från de för-
sta åren af Margaretas äktenskap ha vi de
häftigaste och våldsammaste uppträdena i ko-
nungens hela regering. Det är just under
dessa år, som han utvecklar en hänsynslöshet
och en egenvilja, som i någon mån nedsätta
hans stora regentdygder. Visserligen mildrade
Margareta en och annan fattig missdådares
hårda dom, men detta gjorde ock äfven hans
andra drottningar.
Däremot synes Margareta varit en god »hus-
hållerska», som det hette på den tidens språk.
Och detta var en dygd, hvarmed hon kunde
bibehålla Gustaf Vasas tillgifvenliet. Marga-
reta följde med sin gemål på hans resor till
deras många gods. Hon höll ordning på dejor
och pigor, hon lät spinna och väfva; af gamla
inesskåpor och tyger, tagna från kyrkor och kloster,
förstod hon att förfärdiga de vackraste dräkter
åt allt det småherrskap, som uppväxte kring
henne och konungen. På Gripsholm hade hon
en mönsterladugård. Dit införskrefs de bästa
kreatur, som voro till finnandes, och Margareta
själf öfvervakade, att osten och smöret bered-
des efter de yppersta metoder man då kände.
Hon höll god ordning i sitt hof, hon ville där
hafva tarfliga och stränga vanor.
Då kung Gösta 1544 hade en stor fest på
Gripsholm, som varade i fjorton dagar, sedan
ständerna erkänt arfsföljden inom Vasaätten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0150.html
