Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 8 maj 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 IDUN 1896
tecken erhåller sköterska en silfverbrosch,
hvilken vid afgång nr hemmets tjänst åter-
lämnas. Sköterska åligger att tjänstgöra
vid sjukvårdsinrättningen, eller inom den
kommunala och privata sjukvården, biträda
vid elevernas handledning och andra inom
hemmet förefallande göromål. Afgift, som
för dylik tjänstgöring erlägges, inflyter till
hemmet. Både sköterskor och elever erhålla
på hemmets bekostnad och genom dess för-
sorg husrum, eldning, belysning, föda, läkare-
vård, medicin, tvätt samt de klädesplagg,
bvilka höra till den föreskrifna dräkten, hvil-
ken icke utan tillstånd får afläggas.
Arbetsdräkten utgöres af ljusblå bomulls-
klädning, hvitt förkläde och för elever en
liten klädsam hvit mössa i tresnibb, hvilken
af sköterskor utbytes mot den välbe-
kanta »Sofla-systers»mössan, en rund
hvit mössa, kantad af spets eller broderad
remsa samt rjmdtom omgifven af ett bredt
svart sammetsband — klädsam äfven den.
Högtidsdräkten är i mörkblått ylle.
Har sköterskan varit i hemmets tjänst i
tre år, kan ny uppgörelse träffas, ochupp-
bäres då de två första därpå följande åren
250 kr. och därefter 300 kr. årligen. Vak-
ningen bestrides genom en månads vakande
i sender, då den s. k. nattsystern vakar
hvar natt och sofver om dagarne.
Elever och sköterskor, hvilka icke befin-
na sig i tjänstgöring, bo i hemmet. Skulle
antagen elev, före läroårets utgång, eller
sköterska, före utgången af den öfverens-
komna tjänstetiden, vilja afgå, är hon skyl-
dig lämna hemmet ersättning för på hen-
nes utbildning nedlagda kostnader. Tjänst-
ledighet beviljas af föreståndarinnan i den
mån omständigheterna fordra och medgifva.
Från patients sida sedt förefalla de unga
»systrarna» vid Sofiahemmet alltid glada
och nöjda, vare sig de i sjukrummet med
lätta händer och vänliga ord lindra plågorna
och uppmuntra patientens sjunkande mod
eller i sina alltid fraicha, nystrukna dräkter
snabbt skynda fram i sjukhusets långa ljusa
korridorer för att lyda en af de skarpa,
ständigt ljudande elektriska ringledningarne,
i förbifarten glädjande någon konvalescent
med ett soligt leende.
Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
VIII.
Psykoterapi
eller
behandling af sjukdomar med hypnos
oeh suggestion.
Af Doktor Otto G. Weiierstrand.
(Forts.)
Dc rubbningar, som äro ett uttryck för sjuk-
domar i det motoriska nervsystemet, såsom för-
lamningar, kramp, darrningar etc., äro ock
tillgängliga för suggestionen. Hit höra först
de s. k. funktionella rubbningarna, utan upp-
täckbart anatomiskt underlag, hvilka man be-
tecknar såsom hysteriska, eller åt hvilka man
gifvit ett annat epitet, psykiska, och vidare de
rubbningar inom motiliteten, som bero på sjuk-
domar i de nervösa centralorganen eller som
äro af mekanisk natur, till hvilka höra förlam-
ningar, vid slaganfall t. ex., stelhet såsom vid
reumatism. Det är helt naturligt, att man med
en viss skepticism läser om med suggestionen
lindrade eller botade fall af den senare kate-
gorien, då vid första anblicken de förra eller
de funktionella rubbningarna tyckas böra vara
de enda, som skulle kunna påverkas af sug-
gestionen. Och likväl visar den praktiska er-
farenheten, att äfven de senare kunna gynsamt
behandlas med suggestionen.
Om man suggererar en i hypnotiskt tillstånd
försatt människa, hvars muskelkraft man förut
pröfvat medels dynamometern, att t. ex. högra
handen efter uppvaknandet skall vara mycket
starkare och utveckla en större kraft, finner
man också i själfva verket en ökning, som
varierar mellan 2—10 kilogram. Denna ökning
är ett ideomotoriskt fenomen, beroende på
koncentration af uppmärksamheten och på vil-
jans riktande mot detta mål, muskelkraftens
ökande i högra handen.
Då det handlar om en sjukdom, t. ex. en
lamhet i en af lemmarne, kan man vänta sig
samma effekt af suggestionen, resultatet är en-
dast mindre betydande, i den mån som en me-
kanisk désorganisation förefinnes (t. ex. atrofi
af muskler, styfhet, stelhet i ledgångar o. s.
v.). Men till och med under sådana förhål-
landen är effekten mycket tydligt utpräglad,
såsom t. ex. i följande fall, -där det handlade
om en tioårig gosse, som på grund af en rygg-
märgssjukdom var lam i högra armen och han-
den. Före behandlingen skref han sitt namn
med största svårighet såsom fig. 1 visar, och
redan efter tredje behandlingen var lamheten
så mycket bättre, att han kunde skrifva såsom
fig. 2 utvisar. Huru förklara dylika, fullt kon-
Fig. 2.
Fig. 1.
staterade fakta? Hvad den funktionella, ej
på organiska orsaker, åtminstone af oss ännu
ej upptäekbara, beroende rubbningen beträffar,
så samlas här antagligen i det motoriska cen-
trum i hjärnan ett kraftförråd, som orsakar
muskelsammandragningen. Suggestionen i dessa
fall kan jämföras med verkan af elektricitet
eller stryknin. Men då det handlar om orga-
niska sjukdomar, med förändringar af materiell
natur, är denna förklaring otillräcklig. Man
måste då antaga, att genom suggestionen ännu
friska nervelemcnter uppsökas, hvilkas verk-
samhet förut var otillräcklig, eller som voro
satta ur verksamhet på grund af sjukdomen.
Vissa andra centra blifva bragta i verksamhet
och nervledningen försiggår därefter på förut
ej banade vägar. Enligt experimenter af Vul-
pian, Brown-Séquard m. fl. vet man, att nerv-
strömmen i ryggmärgen vanligen går i oregel-
bundna riktningar, men under vissa experimen-
tella eller sjukliga förhållanden den väljer andra
vägar, och det är dessa, som suggestionen fin-
ner och begagnar sig af, på samma gång som
den väcker till lifligare verksamhet de centrala
partier, hvilkas funktioner förut voro försva-
gade eller rubbade.
Slutligen finnes det en annan klass sf sjuk-
liga rubbningar, som vid första åsynen ej tyc-
kas kunna vara åtkomliga för suggestionen,
nämligen sådana, som bero på förändringar i
väfnadernas näring. Dit höra lokala cirkula-
tionsrubbningar, sjukliga afsöndringar, rubbnin-
gar i se- och exkretionerna. Huru kan man
förklara eller vilja medgifva till och med, att
några ord, uttalade till en i hypnotiskt tillstånd
försatt människa, skulle kunna vara i stånd att
frambringa förändringar i sekretionerna eller
kunna återföra dessa till normaltillståndet, huru
är det möjligt att på detta, sätt kunna fram-
kalla vare sig blodöfverfyllnad på ett bestämdt
ställe eller dess motsats, huru förklara fram-
bringandet af kräkning eller diarré? Och om
man medgifver, att detta ej sällan är möjligt,
sker det, tror man, därför att man i så fall
har att göra med hysteriska eller simulatorer.
Kritiken, som anser sig ha monopol på fysio-
logisk kunskap, utropar: ni påstår er kunna
på detta sätt bota materiella rubbningar, stan-
na blodflöden, m. m., ett dylikt påstående kan
ej uthärda en allvarsam kritik. Och det är
just ett sådant påstående, som kräfver en all-
varlig, vetenskaplig undersökning. Emedan man
ej velat undersöka, dömer man utan grund och
skäl, ty om man klargjorde för sig suggestio-
nens fysiologiska villkor, om man gjorde sig
reda för, att denna påtrycker hjärnan, medve-
tandet, viljan, att den med andra ord gifver
hjärnan andra möjligheter för dess verksamhet,
om man vidare erinrar sig, att alla det ani-
mala lifvets akter och till och med det vege-
tativa lifvets stå under samma höga ledning
och under hjärnans kontroll, så skulle man
fatta, att fysiologien just medgifver det, som
man i dess namn fördömt, och att det med ett
ord här endast är ett hopkedjande af logiska
fakta, hvilkas plötsliga inträdande oeh modus
faciendi ha något förvånande med sig. Då
man nu från fysiologiska försök vet, att
hjärnan spelar en så framstående roll i orga-
nismens näringsförhållanden, framgår häraf möj-
ligheten att kunna medels suggestionen fram-
kalla en lifligare verksamhet hos hjärnan i den
riktning man önskar, och det bör därför vara
tydligt, att detta ingalunda är någon utopi.
De högre själsförmögenheterna äro bundna
vid hjärnan, som allbekant är. Det är därför
möjligt att med suggestionen hämma den eller
den intelligenta yttringen. Det är i allmänhet
lätt att framkalla en sömn utan drömmar hos en
orolig människa eller hindra gåendet i sömnen,
att hos en person borttaga minnet af ett ord,
en person eller en handling och hindra fanta-
sien från att skapa nya bilder. Men här som
öfverallt är inhibitionen mera verksam än dy-
namogenesen, man lyckas nämligen oftare och
lättare att hämma än att nyskapa. Man kan
lättare hämma än utveckla minnet, lättare mo-
dificera fantasiens verksamhet än utveckla, in-
telligensen. Men om vi kunna återställa jämn-
vikten i själslifvet hos dem, som lida af tvångs-
föreställningar, om vi kunna utveckla arbets-
hågen hos den late och försumlige, om vi kunna
undertrycka dåliga instinkter och vanor, så är
ju redan härigenom mycket vunnet, och sugges-
tionens användning i pedagogiskt syfte har redan
åstadkommit goda resultat.
Det är så långt ifrån, att suggestionens ver-
kan inskränker sig till endast s. k. funktionella
rubbningar, att den vidare finner en vidsträckt
användning såsom ett symptomatiskt medel i alla
de sjukdomar, där det gäller att påverka eller
lindra ett och annat smärtsamt symptom. Det
kan aldrig falla någon förnuftig läkare in att
vilja med suggestionens hjälp bota en lungin-
flammation, en tyfus eller ett benbrott. Men
detta hindrar ej, att den äfven i dessa och
dylika sjukdomar kan med fördel användas för
att borttaga smärtor och sömnlöshet, inskränka
delirier, återställa jämnvikten i själslifvet, åter-
upplifva apthen, förkorta rekonvalescensen. Det
är icke och har aldrig någonsin varit meningen,
såsom många tyckas föreställa sig, att upphöja
suggestionsterapien till ett universalmedel, lika
litet som massage, clektrotorapi, hydroterapi
göra anspråk härpå, och aldrig har någon af
suggestionsterapiens utöfvare påstått detta. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
