Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 24. 12 juni 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
p
3
a
ÎJ
VS
J»
u £
H
P:
»Ö
pr
^ *
H ffi
P Ä
rf- Çk
Mb U
O: *3
Ho
irg
p* •
P w
d “
s ©
*
« a
4 sa
ïrg
P* M
" 5
%
»i
e-H
£Oo
QC
192 ï DU N 1396
Dessa ord växlades ute på båtarna mel-
lan det återkommande bröllopsfolket, under
det att männen runkade på hufvudet och
kvinnfolken började gråta och jämra sig.
Komne i land, började gästerna att redo-
göra för hvad de visste om de omkomne ; det
var ej mycket. Alla tre båtarne hade lagt
nt på samma gång. De återkomna hade
dock snart funnit omöjligheten af att kom-
ma öfver i den rasande stormen och vändt
om. De hade härvid skiljts åt; sista skym-
ten af brudebåten hade de sett i själfva
kvällningen, något i lovart.
»Bra besynnerlit va’ de emellerti’,» sade
mästerlotsen, »att Kalle, då han hörde ia***
kring skär’t, inte kunde falla så hastigt,
att han kunde klara sej för’t.»
»Å ja’, för min del, tycker att de va’ ännu
besynnerligare, att han sacka så långt ner;
de ä mer än besynnerli’t, » mente äldste lots-
lärlingen, »eller hur, mäster?»
Mästerlotsen, tul hvilken hans underord-
nade vädjat, beredde sig just att svara, då
en bland kvinnfolken utbrast: »Nej, vetlhva
som ä ännu besynnerligare? Jo, de va, att
han inte kunde låta be sej å stanna kvar
som vi gjorde; ho ba’n mera än han va
värd, men omöjlit! Han skulle nödvändit
ut, å hvarför? Jo, för te å dränka hen-
ne på själfva bröllopskvällen, men sånna ä
manfolka. »
»Nå, nå, vi ska inte för mycke kland-
ra’n! »Inte annat än godt om de döde!»
heter de,» inföll lotsåldermannen med nå-
got ursäktande i tonen. »Han va nokk en
klok och förtänksam kar. De visa’ han i
* Dånet af hafsvattnet.
de sista. Mot den tvärbranta bergvägga,
vi vet, hade han staplat upp ett lite sten-
hvalf, me öppninga, så stor som te min
kaklom*. De va’ vändt utåt Ellös. Längst
inve’ gafveln satte han e’ lykta, som Hans
här skulle tänna i mörkninga. . . . Hör du,
Hans, du glömde väl allri’ de? Fast de
behöfver ja’ inte fråga. . . . Nej, ja’ kan
tro de, ja’ såg ju’t för räxten, när ja tän-
ker rätt etter. Klocka va ändå sex, då ja’
sàg’na flämta därinne. Nu har stormen
släckt henne. . . . Hade han ha’tt de ske-
net å rätta sej etter, hade detta allri’ skett. »
»Vacker storm!» hördes en hånlig röst
i hopen. »Jag sàg’en så tydli’t som. . . .
Han gick däråt klockan ve pass sex . . .
så kom han tebaka, å då va de mörkt. . . .
Han va nokk så ilsk på’n, att han kunna
ha gjort värre än de,» hördes det i afbrutna
meningar, under det samtalen andra stun-
der dränktes i sorlet.
»Sch, ä I galna! Börje står ju där. . . .
Du har ju inte sett’ei . .. Han har gjort’et,
säjer ja . . . hva bryr ja’ mej om, att han
hör’et ... ja ska säja de midt i synapâ’n,»
hördes det i ännu mer upphetsad ton.
»I pratar å pratar å vet inte, att I gör’et
i fåvitsko ! » utbrast den gamle fiskaren, som
förut talat om måselätena, » di va Ö na* te
hva’ som skedde: han hunne inte säja ja te
hva ho ba’n om; han hunne inte falla i ti,
ja, han skulle inte kunnat gjort’et, om ock-
så lykta’ hade brunnet; di skulle gå i bot-
ten på den timmen å på de stället, de va
så förelagdt.»
* Kakelugn.
** Förutbestämda af ödet.
Liken efter ett par af de drunknade flöto
upp ett par dagar därefter, icke så de ny-
gifte: de voro och förblefvo borta. — Om
fasorna vid själfva olyckshändelsen har tra-
ditionen intet att berätta. De enda vittnena
till dessa voro den nattens stjärnor, men
dessa aflägsnade sig från platsen och sjönko
och sjönko, tills de slutligen, bleknande,
döko ned i hafvet. Det enda, som burit
något till eftervärlden om den sorgliga hän-
delsen, är själfva skäret, där olyckan timade,
ty i hundra år har detta på bygdemålet
hetat brudeböt*, och detta namn skall det
i otalda århundraden komma att bära.
* Bö betyder i bohusländskan eller, rättare,
på håttespråket (mord-bohusländskan) skär.
–––- ¥–––-
Iduns byrå och expedition
hållas under månaderna juni—augusti öppna
hvarje söckendag kl. 10—5.
––- –––––-
Innehållsförteekning.
Mina Andrée, nordpolsfararens moder; af Hjalmar Cas-
sel. (Med porträtt och vy af Andrées barndomshem). —
Nu diktar kvällen sin saga; poem af B. N. Söderberg. —
Några ord. om slöjd och. konstslöjd; af Mathilda Langtet.
— Lifsglädje; också en tendenshistoria af Maria Bolin. —
Våra damers klädpenningar; »en kvinnofråga» af vikt. —
»Dessa små» ; några bilder nr »de bundna systrarnas lif»,
tecknade för Idun af Amanda Kerfstedt. — (Forts.). — En
sjuksköterskas testamente; af Edla. (Med porträtt af Ebba
v. Schwerin). — Från Iduns läsekrets : Annu en gång olika
sätt att döda ål. En medlem afdet lilla osynliga »Sällska-
pet för välviljans ordnande.». — Faster Beate-Julies mark-
nadsminnen; en kulturbild från det gamla Vermland.
Ur notisboken. — Teater och musik. — Brudfärden; be-
iättelse från Bohusläns skärgård af Johannes Sundblad.
(Forts, och slut). — Tidsfördrif.
s»
ÇK3
rappi
»gg
= p.?>
Sp
><
. t» Ç.
o
»
Cfl g:P
o 3«
S3 l
goK*
0*i
Ö
m B
ÿafcfr
ct> CP
CD a O
(Q 2,02 O
ITiåsförSriJ.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Att inunder fager yta
Icke alltid godhet döljes
Kan hos mig man få studera.
Jag med vacker dräkt kan skryta,
Jag af skönhetsfläckar höljes,
Men det är jpst icke mera.
Om jag verkligt är så dålig,
Som man hätskt mig vill påbörda,
Är en sak jag själf ej känner.
Mången kallar mig blott prålig,
Andra, hvilkas ord bli hörda,
Säga att min skärpa bränner.
Har du mod att själf nu pröfva,
Om man mig förtalar bara,
Plocka mig då sönder gärna;
Länge skall du ej behöfva
Söka hvad i grund kan vara
Dock, till sist, mitt väsens kärna.
Ett namn för både svart och hvitt.
Hur bör citronen vara?
En fågel känd för god aptit.
En liten hustjuf bara.
Hur är den mänska som ej rår
Emot begären kämpa?
Hvari man nästans framtid spår,
När det sig så kan lämpa.
En stackars liten, som enhvar
Kan opåtalad trampa.
Hvad uti alla tider har
Satt prägel på en slampa.
Ett träd som föga skugga ger.
En sommargäst med vingar.
Hvad uti dagligt bruk man ser.
NEROTH & C».
Tekniska Fabriken”GÖTA LEJON"
0- * * GÖTIS.BOHG.
Hvad ifrån orgeln klingar.
Hur göra gärna barnen små,
I första vattpuss’ bölja?
En insekt, hatad, ful och grå,
Som ifrigt vi förfölja.
På lifvets växter smidigt prof.
Ett andra namn på »öde».
Hur äro de som söka rof
I grafven, hos de döde?
En färgrik, liflig liten våg,
Som lifvets farkost gungar.
Ett rättsbegrepp för hög som låg.
Två husdjurs näpna ungar.
Ett sagoväsen, luftigt, lätt,
Hvars bo af myten reddes
I blommans kalk, så fint och nätt.
Hvad genom rören leddes,
När mängden ropte: »mera ljus!»
Hvad som gaf färg åt stenen, grå.
Ett rum i hvarje större hus.
En farkost uppå bölja blå.
S. L.
Geografisk ifyllningsgåta.
p
å a
i
r s !
e
r t
k i
i
U 1
g
i
1. Gammalt rike, 2. Svenskt land-
skap, 3. Rysk provins, 4. Stad i
Sibirien, 5. Badort i Sverige, 6. Stad
i Ryssland, 7. Rike i Europa, 8.
Stad i Holland, 9. Vattenfall, 10.
Stad i Norge.
Begynnelsebokstäfverna beteckna
en stad i Norden.
Charad.
En fader kan mitt första äga,
Men äger ock mitt andra då;
Hans fader kan du också säga
Att ban har både ett och två,
Men ock på samma gång mitt hela,
Det är en sak som ej kan fela.
S. L.
Korsgåta,
1 a
a
a
a
a 0 0 0 0
1p P r r r r jJ
r r s s s
t t t
t
4) Lärdt folk.
2) Hvad de böra liafva.
3) Där finnes plats för en af dem.
5) Sådana bruka de ha bra.
6) Däruti kunna de omkomma.
7) Därmed sluta de.
1) Därmed börja de.
Ex. M.
TrettiosjLi inkapslade
personnamn.
Man nalkades slutet af saisonen
och man hade ledsamt vid den lilla
badorten. Mulet dag efter dag med
rekommendera sitt allmänt erkända
,UTPULVEE
fritt från Klor
Lutpulvret begagnas vid lak eller tvatt i stallet
för bästa och renaste aska. Användningssättet
alldeles samma som med vanlig asklut, och
SÅP-PULVER (fritt Mn Uor)
isande kalla vindar. Temperaturen
sval. Långa, strida skurar, som
blötte upp marken. Inga promenad-
aftnar vid hafsstranden, ingen ar-
tistiskt anordnad skogsfest ersatte
alla nöjen af annan art.
»Jag har aldrig haft så tråkigt,»
suckade Lena B. sorgset, där hon
satt hemma och balfsof i aftonstun-
den. »Jag upplefver aldrig en sommar
kusligare än denna,» tilläde hon
oel* doppade matt sitt saffransbröd
i tekoppen. Hon läppjade på sitt te.
»Res i afton — o, lofva mig det!»
Modern ansåg, att något tokigare
beslut ej kunde fattas, och bad hen-
ne rikta sikta sina tankar på an-
nat.
Och Lena resignerade.
S. L.
Lösningar.
Charaden : Dyr-kan-svärd.
KonsonantförändHngsgåtan: bena, fena,
gena, Jena, Lena, rena, sena.
Mosaiken: Psalmsång — orgelspel. 1) Por-
torico, 2) Stavanger, 3) Arkipelag, 4) ljus-
stake, 5) naitfägel, G) sittplats, 7) dselelapp,
8) Newcastle, 9) Gravendal.
Prokopen : Gris,
ris,
is.
Sparar PQ1111111 –––––––––-
–––sparar arbete. –––––––––
–––- ––– Sparar kläder och—–––-
......... —-ersätter såpa. eller tvål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0196.html
