Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 26. 26 juni 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
a
n
d
p
u
lv
er,
två
slag,
T
a
n
d
p
a
sta
,
T
a
n
d
tin
k
iu
r
H
p
P ss
<4 a
p p
»tf PB
H
p: s
»d g
p 2
H 0
5* Ä
rf- £L
K* £5
0: “
H «,
cf Ö
P= 0
g ©
P* *
©
H
P
S3
52
4
J8°
K
0
*
$
%
,3
■■ 5
@
S oB
SA, H p
§>»s!
’S
, 5 ^2
2 a o H
4 “en o
h- o
sa *
<a 5 -
208
vertalning tjänade till intet, ocîi sä upptagen var
lion af packning, uppköp och bestyr, att det ej
blef tid för annat.
Till Centralen följdes hon af sitt värdfolk och
af baron Otto, som uppbjudit hela sin uppfinnings-
förmåga att bli ensam med henne några minu-
ter, hvilket hon lika energiskt hindrat.
Hans frågande, bedjande ögon plågade henne
så, att hon kände det som en lättnad, när tåget
satte i gång.
»Jag skall låta höra af mig,» hviskade han li-
delsefullt och kysste hennes behandskade hand.
Det var morgon, när hon steg ur vid järnvägs-
stationen, hvarifrån hon hade en half mil till sitt
hem.
Hon hade ej telegraferat efter skjuts, ty öfver-
raskningen skulle göra sammanträffandet med
dottern lättare, trodde hon. Hon visste, att hon
skulle stå till ansvars för sitt uteblifvande, och
kände en hemlig bäfvan för att behöfva förklara,
redogöra och söka undflykter — de hade ja haft
hvarje tanke gemensam, hon och barnet.
Hon kände ingen glädje öfver att komma hem,
eller öfver något annat i världen, endast bekläm-
ning, tomhet och nedslagenhet.
När hon for bort, hade snön bredt sig mjuk
och hvitskimrande öfver skog och fält, och nu
var det midt i vårbrytningen. Knopparna svällde
och vattnet forsade och sipprade rundt om den
smala gångstigen genom skogen, hvilken hon
tagit, när landsvägen visade sig omöjlig att gå.
Hon hade lämnat packningen nere vid statio-
nen och gick i en elegant sammetskappa, som
hon ej ville anförtro i andras händer. I knapp-
hålet sutto ännu några vissnade blad efter ett
par rosor, som stuckits dit sista gången hon be-
gagnat den — hon rodnade vid minnet däraf.
Hela plagget var dessutom inpyrdt af doften
från fina havannacigarrer, och med ens stod fram-
för henne scenen inne i rökrummet — de blå
rökhvirflarna, den kvafva parfymerade luften och
mannen vid hennes fötter i den präktiga dräkten,
som smög sig efter de smidiga lemmarna, medan
den hvita turbanen kom ögonens eld att fram-
träda med fördubblad glöd.
I DU N
Blodet rusade upp till hennes kinder, och hon
nästan slet af sig kappan samt ruskade den af
alla krafter.
Himlen var tung och grå och hela naturen
i stämning därmed, ingen vindfläkt rörde sig, in-
tet ljud — bara vattnet som sipprade rundt om.
Hon stannade och insöp den friska luften, i
djupa långa andetag, likt en som varit nära att
kväfvas — så gick hon framåt med raska steg.
Hon kom öfver mötet med dottern lättare än
hon trott. Elin såg blott så underligt spörjande
på henne, då hon frågade. »Fick mamma en
ny inspektor?»
»En inspektor! Ja! •— Ja visst!»
Båda försökte komma in i det.gamla förtroliga
förhållandet, men aflägsnades endast alltmera
från hvarandra.
Båda fruktade en förklaring, och båda längtade
därefter.
Inspektorn hade bedt att fä tala vid frun för
att visa räkenskaperna; men hon hade låtit svara
honom, att hon ej kommit sig i ordning ännu
och var trött efter resan.
Hon ville gripa fatt i hvad som förut intres-
serat henne, men kunde ej, och i hemmet där
hvarje möbel, hvarje den minsta småsak varit
henne kär, och där hon själf ordnat allt, kände
hon sig som en främling.
Då några, som hon tyckte, ändlösa dagar för-
gått, fick hon ett bref med friherrlig krona. Det
var Elin som räckte henne det och hon förstod
med ens att dottern spionerat på henne och öpp-
nat postväskan af misstänksamhet.
Det låg något så vredgadt och på samma gång
sorgset i den blick hon gaf Elin att denna, utom
sig af förtviflan, rusade ut ur rummet.
Magda låste dörren, lade bort brefvet, tog det
och lade åter bort det. Så fick det ligga länge,
medan hon försjönk i tankar och hela hennes
föregående lif liksom drog förbi. — Så bröt hon
det med skälfvande fingrar.
Hon kände sig så ung och varm ännu och det
var kärlek som bjöds henne ! Det var ersättnin-
gen för den stora missräkningen i hennes lif,
som nu stod att vinna och som hon tyckte sig
ha rättighet att utkräfva, skulle den betalas än
så dyrt,
1896
Hon läste om brefvet ännu en gång, och me-
dan hon läste påminde hon sig hans ord. »Jag
är inte van att få nej — inte ens i småsaker.»
tion mindes också uttrycket i hans ögon när de
mötte hennes i en lång, spörjande blick. Under-
tonen i brefvet var den samma som ögonens ut-
tryck — förklädd despotism.
»Utbjda en härskare, mot en annan? Nej!
Och dock! Det var inte därför! Hon skulle
gärna böjt sig — men inte för honom.»
Hon tänkte på Elin och smålog vemodigt.
»Stackars barn hon hade intet att frukta!»
(Slut, i nästa mr.)
––––-❖––––-
Ett par tryckfel
hade insmugit sig i fru Kerfstedts uppsats »Dessa
små» och rättas härmed: Sid. 189, första raden,
står: »städning» — skall vara: anställning. Sid.
196, 15 raden nedifrån, står: »När herren Jesus
fångar» — skall vara: När herren Zions fångar.
Sid. 197, första spalt, står: »hon har käckare
handlag» — skall vara: hon har kvickare hand-
lag. Samma sida, 2:dra spalten, står: »innan han
predikar» — skall vara: innan hon predikar.
––:––z––:–– .
Innehållsförteckning.
Leontine Deutgen; Idnns »vegetarianska hjälpreda»,
af Ilse Franke. (Med porträtt). — Till min son ; poem af
Rdv. Hammarstedt. — Själsstyrka och kroppsstyrka; för
Idun af d.-r Hugo Toll. — Den aktningsvärde Pilkvist; hu-
moresk af Efraim Rosenius. — Är det sommarvärmen? —
Våra gamla; af —e — Till Iduns alla läsare och vänner.
— Några ord om slöjd och konstslöjd; afMathilda Langlet.
III. — Runebergs kvinnliga anförvandter; för Idun af
Hellen Lindgren. (Forts.) — Namnsdagslista för 1896: Juli.
— Ur notisboken. — Oförrättadt ärende; skiss för Idun af
Vilma Lindhé. (Forts.) — Tidsfordrif.
––––-*––––
TiSsförSnf.
J «
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Mitt första går i ullstrumpor.
Mitt andra går i ullstrumpor.
I mitt hela gå mitt första
Och mitt andra i ullstrumpor.
B. St—st.
7 12 = Födoämne.
13 2 = Namn.
4 5 7 8 9 = D:o.
6 7= D:o.
3 6 8 7 = Flod.
3 4 5 1 6 7 = Kär tillflyktsort.
1 7 8 9 = Hjärtekval.
1 7 8 4 = Öppen plats.
8 5 13 = Ståtlig man.
5 4 3 8 = Vattendrag.
2 8 5 = Räkneord.
1 2 5 4 = Hvad vi göra, utan att
alltid tänka därpå.
6 7 8 1 2 5 = Toalettartikel.
123456789 = Historiskt stäl-
le i Sverige,
Gåta.
Pyramidgåta.
Figurens 36 rutor skola ifyllas med följande 36 bokstäfver: 5 a, 3
d, 2 e, 1 g, 1 h, 2 i, 2 1, 2 m, 3 n, 3 o, 2 r, 2 s, 4 t, 1 u, 1 v, 1 å, 1 ä,
en bokstaf i hvar och en af dem. Blifva de rätt ordnade, så bilda de
med stjärnor angifna raderna —- den vänstra och mellersta namn på
tvänne europeiska floder och den högra namnet på en stad i Norge.
Tabula magica.
1 2 2 2 3
4 4 5 5 6
6 7 7 7 8
8 8 9 9 10
10 11 11 12 13
Omflytta talen i de 25 rutorna,
så att sifferraderna — antingen man
hopsummerar dem lodrätt, vågrätt
eller diagonalt gifva summan 34.
S. L.
Af följande bokstäfver bildas en
liten mening bestående af två ord,
hvilken ljuder lika vare sig den läses
rätt eller bakfram : 1, 1, a, a, e, e,
d, d, s, s.
Ordkedja.
A, a, d, e, e, k, 1, n, t, s.
Rätt ordnade bilda ofvanstående
bokstäfver en kedja af 7 ord med 4
bokstäfver i hvarje, sålunda:
1234, 2345, o. s. v.
Pirfvel.
Med lätta skyar, ängar gröna
Samt lösta böljor våren kom
Och bjöd på många dagar sköna
Med fågelkvitter dagen om.
Då vaknade i femtes sinne
En längtan efter skog och lnnd;
Hon kunde icke sitta inne,
Hon måste njuta fritt en stund.
Hon dörren stänger med mittfjärde
Och vandrar emot skogen bort —
Tvärs öfver grannens stora gärde —
Men fröjden blir dock ganska kort,
Ty bäst hon uti gräset sitter
Och drömmer om sin hjärtans kär
Samt ser på insjöns silfverglitter
Så nalkas »knott» en väldig här.
Hon kan för dem sig icke freda,
I sjätte komma de helt visst.
De iiro stickande och leda,
Hon måste fly för dem till sist.
En tredje vuxen uti täppan,
Af henne förd som vägkost med,
Hon stoppar åter ned i skäppan
Och går mot hemmet sur och vred.
Men först urmossans bädd hon rycker
Ett ormbunksblad— hon gör ett snitt,
Hon 1er så vackert, ty hon tycker
Mitt första stå i stjälkens midt,
Ej vägens andra henne plågar,
Nu kan hon glad mot hemmet gå
Och hoppas säkert hon nu vågar,
Ty namnet hans just börjar så.
S. L.
Aritmorem.
6 8 7 = Trafikled.
4 5 2 = Klättrar gärna i berg.
5 1 2 3 8 = Namn.
9 8 5 2 = Hvad den sorgsna
gjorde.
1 2 3 9 5 = För dem som vilja
stiga högt.
MEROTH & (V
Tekniska Fabriken ”GÖTA LEJON”
* * * GÖTEBORG.
Palindromen: Axel — lexa.
Lösningar.
Logogryfen : Brodersax; sexa, soaré, bra,
ord, Roxen, Oder, Ebro, Orsa, orre, ed, borr,
soda, bred, resor, bard, bas, dar, broar, ro-
der, Eros, Beda, Dora, Rosa, bod, orera, oxe,
so, ax, ode, ros, Bore, reda.
Charaden: Vågsam.
rekommendera sitt allmänt erkänua
LUTPULVER
fritt frAn Klor ■
Stafvelsegåtan : Viktor Rydberg — Sista
atenaren. 1) Vesteräs, 2) Iravaddi, 3) Kau-
kasus, 4) Turkiet, 5) Onega, 6) Riga, 7) Ru-
dolstad, 8) Ydre, 9) Dublin, 10) Bahama, 11)
Eger, 12) Rhône, 13) Glan.
Aritmogryfen: Gustaf Vasa — Engelbrekt
1) Grefve, 2) ulfven, 3) syring, 4) talare, 5)
amiral, 6) blåräf, 7) vinter, 8) ankare, 9) små-
sak, 10) August.
Lutpulvret begagnas vid lak euer tvcui i stauet
för bästa och renaste aska. Användningssättet
alldeles samma som med vanlig asklut och
SÀP-PULVER fhm frin klw>
Tidsfördrifvet : 1U-
Sifferlogognjfcn : Snödrifva.
Sparar peimiTLCfcLr.
––– Sparar arbete.
- Sparar kläder «ch––-
sJipH eOo.r fyfrJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0212.html
