Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 26 juni 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896
DUN
som öfvermålades. Möblerna stoppades också
af hennes egen hand med tillhjälp af bro-
dern I redrik, oeh så förvandlades å auktion
inropade rottingstolar till högst vördnads-
värda stoppade kåsöser, beklädda med
system professorskan Bergbomsaflagdasiden-
klädningar. Genom försäljning af handarbe-
ten hade Fredrika sammanskrapat 400 riks-
daler, som uppslukades i bosättningens gi
nungagap; den förskräckliga brumbjörnen
Lisette var man nu också fri ifrån. Men
de första årens hushållsbekymmer med sina
massor af inackorderingar voro svåra. Frun,
nervös, släpade och drog hushållslasset, kan-
ske tyngsta bördan, Runeberg bidrog med
informering af skolpojkar. Topelius har gif-
vit oss en visserligen mycket diskret och
pietetsfull skildring af denna tid, då han
själf ej mycket begrep och var ung inackor-
deringselev hos Runeberg, men äfven af hans
skildring märker man nogsamt, hur tungt
hvardagslifvet i denna familj måste ha
varit.
Men så fanns det också ett helgdagslif!
Hur rikt lefde man ej då. När söndags-
sällskapet samlades, hur man skämtade och
diskuterade. Runeberg, den framför allt
godmodige, om också uppbrusande, den fram-
för alltlifslustige, stolt i sin unga kraft, hur han
kunde elda denna krets! Han var utgifvare
af Helsingfors Morgonblad. Stundom var
han utledsen på redaktörsgöromålen och i
ett lyckligt ögonblick af sin hunger efter
manuskript befallde han sin under hushålls-
bekymmer dignande hustru att ge honom
bidrag; sa började Fredrika Runeberg att
författa. Ja, hvilka underliga tider! Rune-
berg slungade ut sina brandfacklor i den
svenska litteraturen, som höll på att somna
i Tegnérförgudning och efterapning af hans
maner a la Beskow. Jag skall anföra en
anekdot för att ge en liten antydan om ar-
ten af Runebergs eldiga och djärfva sam-
talston. Det är tiden i Finland nu för den
nyväckta entusiasmen, för folkton och folk-
visor. En afton sutto Runeberg och några
vänner tillsamman, och Lönnrot uppläste
en finsk folkvisa. Där fanns en rad, som
lydde så här:
Hade jag en fåle med rankor och sele
och släde, skulle jag ej ge mig någon ro,
innan jag såge hemmets härd.
Runeberg i eld och lågor utbrister : » Se,
detta är poesi, äkta, enkel känsla, jag ger
den af herrarne en dukat, som i hela Frithiofs
saga kan anföra en så djupt känd rad.»
Vadet antogs, och man började leta i sitt
minne, slutligen citerade en:
Nu är det höst,
Stormande häfver sig hafvets bröst.
Ack, men hur gärna jag sute
Andå därute!
Runeberg var tyst ett par ögonblick. Så
sade han: »Här är dukaten; jag har tappat,
men I kunnen ej heller finna nägon mer
rad af samma dukathalt. »
Ar 1837 öfverflyttade Runeberg från Hel-
singfors till Borgå. Där blef han lektor i
dess lyceum. Sedan dröjde det ej länge,
innan hans berömmelse i världens ögon sköt
så starkt åt höjden som möjligt, och äfven
hans hustru utmärktes snart som ett ovan-
ligt begåfvadt fruntimmer. Det är likväl
snarast som om ett minus i stället för ett
plus i lyckan medföljt denna tillökning i
207
socialt anseende. En svensk diktare säger
om ett artal i sitt lif : nu var lyckans tid
förbi och framgångens hade börjat. Fredrika
Runeberg tycks ha uppfattat lifvet på sam-
ma sätt. I hennes brefväxling märker man
ett allt mörkare drag. Hennes författare-
skap tillfredsställer henne ej, och oftast får
hvad hon skrifver sitt bifall, som hon själf
kvickt skrifver, af en liflig publik, som tar
emot hennes alster med eldig förtjusning —
eldbrasan. Och detta, ehuru hon nu ej blott
skrifvit småskisser, utan också utskickat en
präktig historisk roman. Hushållsbestyren
trycka och pressa henne mer än förr.
Detta stora hushåll lämnar henne ingen ro
för Marthabekymmer. Och småningom börjar
hon att känna sig till viss grad främmande
för världen, utstött från de muntras värld.
Hon säger i ett bref, att hon tycker sig
aldrig hinna upp sitt arbete, hon blir alltid
efter. Det hela är i all sin humor ett myc-
ket vemodsfullt uttalande.
(Forts.)
––––––––-*––––––––-
Iduns byrå och ’expedition
hällas under månaderna juni—r.ugusii öppna
hvarje söckendag kl. 10—5.
Oförrättadt ärende.
CO
C3 E«
«
:C3 C3Î
CO o»
U O
rrt s~
g Q
c3 ^
? é
’S ©
s kJ
Sh w
Ur notisboken.
Drottning Sofia återkom i lördags med ku-
nrtaget söderifrån från sin långvariga vistelse i
utlandet Drottningen åtföljdes af norska hof-
fröken Bull samt kammarherren frih. Leijonhielm
nvilken mött henne i Helsingborg. Konungen
hade i vagn rest sin gemål till mötes vid Lilje-
holmen samt medföljde tåget in till Stockholm.
\ ici Centralstationen mötte änkeliertiginnan af
Dalarne och prins Bernadotte, hvarförutom där
infunnit sig ett stort antal damer och herrar till-
hörande de högsta kretsarne och hofvet.
Drottningen, som vid stationen fick mottaga
nere utsökta buketter, gick vid prins Bernadottes
aim omkring och hälsade vänligt de närvarande.
Vid konungens sida for hon därefter i öppen fyr-
spänd vagn upp till slottet, därvid den utanför
stationen samlade människoskaran med blottade
hufvuden vördsamt hälsade de kungliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
