Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. 10 juli 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 221
:vä y
an?
ePsSsl
■ ,■■; w
⧧§
m W\
««P
MSÔdP
dragit till utvidgande och
förbättring af sådana stiftel-
ser, som redan funnits, hon
har äfven tagit initiativ till
nya och det på flere olika
områden. Sålunda fäste hon
redan tidigt sin uppmärk-
samhet vid en klass af olyck-
liga, som länge varit förbi-
sedd och försummad. Den
kunglige filantropen Oscar I
var den, som genom sin
epokgörande skrift »Om straff
och straffanstalter» gaf upp-
slaget till en reform af fång-
vårdsväsendet i vårt land.
Hans åsikt, att fängelset icke
blott skulle vara ett straff, utan
en uppfostran för den brotts-
lige, har sedan allt mera gjort
sig gällande. Den ändrade
rusdryckslagstiftningen samt
en förbättrad folkundervisning
voro utan tvifvel faktorer, som
kraftigt bidrogo att minska
fall och återfall i brott. Straff-
lagarne mildrades och fång-
vården slog in på en helt ny
väg. Men skulle den fostran
och vård fången erhållit un-
der sin fängelsetid bli frukt-
bärande för framtiden, så
måste en hjälpande och stöd-
jande hand också räckas åt
honom såsom frigifven. »Det
gör ett varmt intryck,» skrif-
ver en af fångvårdens högst
stående män, »att se, huru-
som den, hvilken först upp-
tog en sådan kärleksverksam-
het, uträckande till sin fallna
nästa den
Drottning: sin silfverbröllopssicmd.
föredöme utöfva på de ungas sinne ett infly-
tande, hvars frukt visar sig icke minst i den
hängifveuhet och det förtroende, hvarmed
hennes nu till män uppvuxna söner söka
återgälda hennes uppoffrande kärlek.
I denna hemmets lycka har dock sedan
många år tillbaka en smärtsam inskränk-
ning inträdt till följd af drottningens svaga
och vacklande hälsa, som 1887, då hennes
lif syntes allvarsamt hotadt, nödvändiggjorde
en ytterst svår operation, hvilken hon med
ödmjuk förtröstan och sant kristligt mod
underkastade sig. Hennes långvariga sjuk-
lighet har dels tvungit henne att tillbringa
långa tider i utlandet och under sin vistelse
hemma draga sig tillbaka från det officiella
lifvets festligheter, dels ock nödvändigt lagt
ett band på hennes af naturen stora verk-
samhetsifver. Det kroppsliga lidandet har
dock icke brutit hennes andes spänstighet
eller slappat hennes pliktkänsla, det har
endast i sin mån bidragit till utveckling i
hennes själslif af den fromma och förtröstans-
fulla undergifvenhet och den oskrymtade
gudsfruktan, som prägla hennes hela vä-
sen. »
Huru varmt drottningen deltagit i en
mängd välgörenhetsinrättningar inom lan-
det torde icke vara okändt af någon, som
läser dessa blad. Men icke nog att hon
intresserat sig för och i väsentlig mån bi-
hjälpsamma
handen på det
sätt den kung-
lige reforma-
torn själf förordat, var en
af hans allra närmaste: den
unga furstinna, som genom
sitt giftermål med en af hans
söner nyss förut införlifvats
med Sveriges konungafamilj
och folk. Den 24-åriga her-
tiginnan af Östergötland var
den, som efter rådplägnin-
gar med några för saken
intresserade personer och i
förtröstan på Guds bistånd
grundade hemmet för frigifna
kvinnor i Stockholm och där-
med gaf uppslaget till den
verksamhet för understöd-
jande af frigifna fångar, hvil-
ken sedermera spridt sig öf-
ver landet, och som nu där-
städes uppbäres af icke min-
dre än 24 särskilda förenin-
gar. »
Stiftarinnans tankar med
afseende på den nya stiftel-
sen torde bäst kunna åter-
gifvas med följande utdrag
ur en årsredogörelse för den-
samma. Så yttras där bland
annat: »Framför allt är det
klart, att all verklig sedlig
förbättring endast kan utgå
från en lefvande kristendom,
därför borde anstalten först "
och främst vara kristlig. Då vidare brot-
ten vanligtvis föreberedas genom ett brist-
fullt hemlif och straffas genom afsöndring
från allt familjelif, borde anstalten upp-
fostra till ett bättre hemlif och därför vara
ett hem. Som därjämte lättja är modern till
många laster, vore det nödvändigt att vänja
dem, som skola förvaras från återfall i brott,
vid en ordnad och nyttig verksamhet, där-
för borde i anstalten bön och Guds ords
öfning gå hand i hand med alla slags
arbeten. »
I öfverensstämmelse med denna plan har
hemmets verksamhet också fortgått från
dess grundande I860 intill den dag, som
i dag ä.r. De första åren inrymdes det i
hyrd lokal och underhölls ensamt af stif-
tarinnan. Sedermera inköptes och bebygg-
des en egen tomt, men då utrymmet äfven
här befanns för inskränkt och läget olämp-
ligt, utbyttes denna byggnad mot en ny,
då en större tomt inköptes och ett nytt
hus uppfördes vid Maria Högbergsgata 29.
Detta »Drottningens skyddshem», som det
numera kallas, är det enda i sitt slag i
Sverige. Antalet af kvinnor, som på en
gång kunna inrymmas där, beräknades från
början till 7, högst 9, emedan anstalten
genom ett större antal ansågs lätt kunna
förlora sin karaktär af hem. Resultaten af
hemmets verksamhet ha, ehuru med åt-
skilliga undantag, öfver hufvud taget varit
glädjande, och många förlorade existenser
hafva därigenom återgifvits både åt det
borgerliga samhället och åt Guds rike på
jorden.
Vi hafva så länge uppehållit oss vid denna
anstalt, dels emedan den var den unga
hertiginnans första själfständiga stiftelse i
hennes nya hemland, dels emedan den torde
vara alltför litet känd, fastän den intar ett
Drottning ©ofin efter en af de senare årens fotogfrafier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
