Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. 10 juli 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 223
la Rf. *
E»
Interiör från Sofiahemmet.
och 60 israeliter, tillhöra den katolska reli-
gionen. Den lilla staden vid stranden af
Ehen, midt emot Rolandseck, omgifves af
präktiga trädgårdar och vackra, skuggiga
alléer. Det säges vara en af de vackraste
och soligaste platser man kan tänka sig,
skyddad af ett högt grönskande berg mot
de skarpa nord- och östvindarne. Drott-
ningen hade här genom en egendomlig skic-
kelse, kommit att hyra Villa Thelen, som
förut varit Honnefs sjukhem, hvarest alltså
golf och väggar voro i hygieniskt afseende
särdeles lämpligt anordnade. H. m:ts kän-
da kunskaper i afseende på allt hvad till
sjukvård hörer hade dessutom under otro-
ligt kort tid förvandlat ena sidan af öfre
våningen till ett afskildt sjukhem ined tvänne
nära belägna och likväl af en dragfri gång
förenade sjukrum, så att under konungens
sjukdom alltid förnyad frisk luft kunde
gifvas den höge patienten. Ett litet sido-
rum vid ändan af gången midt emellan
sängkamrarne gaf plats för servisen.
Den milda luften, det vackra landskapet
och den idylliskt landtliga stillheten locka
årligen talrika främlingar till Honnef, där-
ibland särskildt många holländare, hvilka för
längre eller kortare tid slå sig ned här. En
mängd inbjudande, delvis eleganta villor, af
hvilka några äfven uthyras, resa sig öfver-
allt. Vid Honnefs ståtliga kyrka, är rest ett
minnesmärke från kriget 1870—71. Honnef
står i omedelbar förbindelse med preussiska
statsbanan genom linien Köln—Niederlahn-
stein.
Vi afsluta denna ofullständiga skildring
af ett rikt och verksamt lif med skalden Sofiero.
C. D. af ’Wirséns
vackra sång till drott-
ning Sofia:
Att när den mörknar,
lifvets rymd,
Kär ’ glädjens sol bak
moln är skymd
Och tungt det käns att
vandra,
Bevara hjärtats himmel
klar,
Sig anförtro i Guds för-
var
Och’tänka mestpå andra:
Det är vår drottnings
diadem
Och kvinnlig mildhets
statssystem.
Att äga hvarje dag och
stund
I tron sin fasta ankar-
■ grund
Och ordets hugnadbruka,
Att frän den gyllne prak-
tens sal
Gå ned i fattigdomens
dal
Och söka upp de sjuka:
Det är vår drottnings
hermelin
Och kvinnlig huldhets
pärleskrin.
Att akta Kristi kors för
mer
An allt hvad världen har
och ger,
Att sänka djupt sin krona
I ödmjukhet och tålamod
Inför de Eelga droppar
blod,
Som världens skuld för-
sona:
Det är vår drottnings
purpurskrud
Och kvinnlig prydnad
inför Gud.
Att fylla tyst en daglig plikt
Och låta hjärtats tillförsikt
Slå bortom tiden rötter,
Att — om ock kvald — ha inre fred
Och med Maria sitta ned
I ro vid Jesu fotter:
Det är den bästa lott och del
Och Sveriges drottnings kronjuvel.
L S.
Rader från ett minnesblad.
Antecknade af
Erny.
)Du kom, du såg — Du var ej van att vika,
Och hon blef din, Germanins blonda mö,
Men ej blott din, nej, hon blef vår tillika!
Den blomman, flyttad om till Mälarsjö,
Fast ammad under söderns sol, den milda,
Sig dock till nordens dotter snart skall bilda. . .»
Så sjöng Herman Bjursten i ett festkväde
till hertigen af Östergötland, prins Oscar,
med anledning af den unge furstens lyck-
liga giljarefärd till Nassau år 1857.
» Och hon blef din ...»
Det är mot eu bakgrund af förtjusande
tilldragelser, dessa ord teckna sig: prinsen
kommer från höga nord och röfvar oemot-
ståndligt den unga prinsessans hjärta —
kanske det var hennes, som röfvade lians!
— säkert är, att det var två hjärtan, icke
blott två furstekronor, som klingade sam-
man i en hymn, ackompanjerad af tvänne
folks och dynastiers ömmaste medkänslor.
I Biebrich den 6 juni ser man en lysande,
guldsmidd samling omgifva brudparet, vig-
selakten begynner och fortsätter, det är
hofceremoniel, etikett, som vill på öfligt
sätt binda det hela i stela former -— då,
just när prinsen sätter ringen på brudens
finger, lutar han sig hastigt ned och kysser
hennes hand! Aldrig hade man bevittnat
något dylikt, »ceremonielet» är för ett ögon-
blick ohjälpligt splittradt, men det hotande
tomrummet fylles af ett obetvingligt, gladt
sorl, som sedan i högljudd förtjusning spri-
der sig ut öfver hela Nassau. Det säges
med full visshet, att i det landet och utom
dess gränser man ännu med en höjning på
hufvudet och en varm glimt i ögat talar
om den svenske prinsens raska galanteri,
tjusande, äktnordiska oförmåga att styra
hjärtats rörelser.
Sällan har en furstebrud hälsats med så-
dant jubel i vårt Sverige som hertiginnan
Sofia vid sin ankomst hit. Ryktet hade
föregått henne, och om ryktet, som äfven
i dess bästa gestalt aldrig är riktigt trovär-
digt och pålitligt, fick man fastslå, att det
denna gång sagt — alldeles för litet, så
mycket det än med rätta försökt säga.
Nedtecknaren af dessa rader tillåter sig
erinra, hvad hans föräldrar hörde yttras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
