Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. 31 juli 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 I DU N 1896
H
»
3
&
v
’A
P
•d *K
a.tf
-S’B
p 3
H 0
50 Ä
(t $1
Hi
0:
*0
§:§
pi •
(D
a ^
a o
-,®
i ®
?Tg
pi g
" §
»
m
£ß
ß°
p
o
St
b !
<Q <
en i
? t
»J
«+•
»
Ö
hon in kassan i en af sina tusende hom-
ullsdukar, och så lästes knytet in bland de
packade kamraterna i en byrålåda. Ack,
denna gamla byrå, som nu âges af en af
mig mycket väl känd person, har i sina fem
lådor under loppet af ett halft sekel inhyst
skatter à la Monte-Christo, ehuru betydligt
verkligare! När de blefvo för fulla, gick
hon till de stora kontoren och växlade in
sedlar, hvilka begrafdes i dukar af siden.
Det var klart, att jungfrun blef rik. Efter
föräldrarnas död ärfde hon huset, så att
lokalen kostade ingenting. Hennes person-
liga lefnadskostnader voro ytterligt ringa.
Hon lefde uteslutande på kaffe och dopp.
Någon annan näring sågs hon ej intaga.
Hon måtte ha haft en formlig järnkon-
stitution. Nöjen bestod hon sig aldrig annat
än en kort stunds tidningsläsning. Däremot
var hon otvifvelaktigt den regelbundnaste
kyrkobesökerskan i hela staden — hon och
hennes syster, hvilka man under hvarje
årstid och väderlek kunde se i femte bän-
ken från predikstolen, ottesång, högmässa
och aftonsång. Till skrift gingo de två gån-
ger, påsklördagen och Mikaelisaftonen.
I själfva verket var denna »outvecklade»
kvinnas enskilda lif det enligt vår vanliga
mondäna uppfattning sterilaste och glädje-
lösaste man gärna kan tänka sig. Endast
arbete och hvila. Att tillvaron äfven har
något, som heter fröjder, tycktes hon aldrig
ha vetat af. För kärleken var hon otill-
gänglig. Hon saknade ingalunda friare. Dem
svarade hon hlott med ett egendomligt, kallt
skratt. För vänskap var hon lika kylig. Sin
enda syster, som kämpade med stor fattig-
dom och tidigt blef änka, saknande alltför
sina barn, bistod hon aldrig, ehuru de följ-
des till och från kyrkan hvarje söndag under
minst 35 år. Men hon var artig och jämn-
modig, så att säga glatt som en älfenbens-
boll, och denna kyliga glatthet gällde alla.
Hon hade också mångåriga biträden. Hon
var artig emot dem, men intresserade sig
för ingen.
Profryttarne, som blefvo allt talrikare och
närgångnare med åren, visade hon dock in-
gen synnerlig artighet, och det var nog svårt
att få henne till att göra affärer. Det be-
höfdes blott, att en sådan där elegant,
smickersam herre kom in och hälsade henne
med »fröken». Adjö med den herrn. Det
var att komma af sig vid ingången. Men
de af detta efterhängsna släkte, som för-
stodo sig på hennes egenheter och gammal-
dags sätt att se, kunde med jungfrun »göra
poster», hvilka en grosshandlare i våra kon-
kurrensdagar skulle anse omöjliga, och lik-
väl skulle några Stockholmsflrmor kunna
visa honom »siffrornas mångfald» i sina
gamla böcker, så vidt de ej äro förstörda.
Hvad jungfruns kredit beträffar, så torde
ett så »fm-fint papper» näppeligen ha fun-
nits inom manufakturhandeln norr om Stock-
holm. Egentligen hade hon dock ingen kre-
dit, emedan hon — aldrig ville ha någon.
Hon betalade allting extra kontant och hen-
nes vinst hestod egentligen i rabatten. Detta
förhållande jämte de ytterligt låga lefnads-
kostnaderna förklarar äfven hemligheten af,
att all täflan med hennes priser voro omöj-
liga för de manliga handelsmännen inom
samma område.
Naturligtvis hade en person, som i de
flesta afseenden var så långt efter den all-
männa utvecklingen, ingenting brandförsäk-
radt, hvarken lager eller fastighet. Det var
därför ingen treflig dag för henne, då den
förfärliga eldsvådan öfvergick staden anno
1869. Likväl spred sig ej elden till den
stadsdel, där hon bodde. Emellertid var fa-
ran att allt skulle brinna upp mycket ho-
tande, och det är troligt, att ångesten lade
grunden till den sjukdom, som våren därpå
lade henne i grafven.
»Jungfrun» ansågs eftärlemna en förmö-
genhet af omkring 150,000 kronor, en be-
hållning, hvartill troligen ingen af våra da-
gars handelskvinnor förmår göra maken,
allraminst i rum på öfre botten och utan
ens en skylt.
––––❖––––
Planschen för juli
åtföljer, i utbyte mot det vanliga romanarket,
detta nummer och utgöres af en reproduktion
i autotypi efter den framstående finske konst-
nären AIb. Edelfelts sommarfriska bild: »Si-
sta afskedets.
–––––*–––––
Innehållsförteckning.
Drottning Amelia af Portugal (med porträtt), af Gö-
ran Björkman. — Som en dröm, poem af Antonio Feijö,
öfvers. fr. portugisiskan af Göran Björkman. — »Professor
Egen», af Ave. — Iduns läkarartiklar: IX. Några ord om
nervositet och s. k. nervösa sjukdomar, af prof. F. Lenn-
malm. — Tre flickor på vandring; från en turistfård i Da-
larne, af Mabel. — Ett minne; skisseradt för Idun af El-
len Bergström. — I »klädpenningfrågan» : III o. 1Y, af Teo-
dor och M. S. — Namnsdagslista för augusti. — Teater
och musik. — »Jungfrun»; ett kvinnligt handelsgeni, skil-
dradt för Idun af Chicot (slut fr. föreg. n:r). — Tidsför-
drif.
"oran
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Länk-charad.
Visst kan det ens hjärta mitt sjun-
de (456)
Att höra mitt helas (123456) öde,
Ty räddas hon ieke kunde,
Och ligger nu kall bland de döde.
Mitt andra (2345) hon var, stackars
unge,
Gick ensam i skogen att svärma,
Men dold af en tätvuxen dunge
Mitt första (12) fick tid att sig när-
ma.
Han kastar sig öfver den lilla —
Hvars femte (3456) bland tallarna
klingar —
På sådant mitt fjärde (345) han illa
Fördärfvar vårt hela. Om vingar
Hon haft, hon nog rädda sig kun-
nat;
Då hade mitt tredje (34) gått miste
Om sagan: »jag nu fått förära».
Och om nu i tårar vi briste
Mitt sjätte (45) ej mer skall besvära.
S. L.
Ordgåta.
Tag 10 ord, hvilkas begynnesebok-
stäfver bilda namnet på en stad, då
de läsas uppifrån och ned. Slut-
bokstäfverna lästa.nedifrån och upp
bilda samma ord.
Orden äro: 1) tonbeteckning, 2)
ett mått, 3) en ryktbar man, 4) »för-
djupningar», 5) ett djur, 6) en »bör-
da», 7) finnes i böcker, 8) luftfeno-
men, 9) fruntimmersnamn, 10) ett
träd. Icke mera än en bokstaf,
utom de som ingå i stadens namn,
får medtagas.
Reseda.
Sifferlogogryf.
1 2 5 = en »bakdel».
3 2 7 = ligger »i blöt».
7 5 6 3 = blommar om våren.
4 6 7 = bäst på bordet.
2 3 4 = vackrast sommartiden.
7 2 5 4 = träd.
7 2 3 4 = hviloplats.
16 5 = blir större ju mera man tar
därifrån.
3 6 5 = stickande.
6 7 = en »jordmuskel».
1234567 = praktisk inrättning.
Diamantgäta.
Ordspråksgåta.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
1) Uppsökare, 2) uppläsare, 3) forntida drottning, 4) metall, 5)
frukt, 6) blomma, 7) tygsort, 8) andlig ämbetsman, 9) fruntimmersnamn,
10) »molnets broder», 11) historisk ort i Östergötland, 12) stad i Italien,
13) stor handelsstad i Mindre Asien, 14) hållhake, 15) köping i västra
Sverige, 16) slöjdalster, 17) bär.
E. O. N.
a
a e k
Ik k k 1 1
’ 11 1 1 m 0 °l
h i s s s
* y -v
ö
hvilkas begynnelse- och slutbokstäf-
ver gifva namnen på tvänne forn-
tida drottningar.
1) Bergskedja.
2) Stad i Sverige.
3) Stad i Nederländerna.
4) Ö i Stilla Oceanen.
5) Stad i Hindostan.
6) Stad i Europa.
7) Stad i Sachsen.
8) Berg.
9) Stad i Frankrike.
Prokop.
1—5) = stad.
2—5) = flod.
3—5) = byggnadsverk.
2—5) = rundt föremål.
Lösningar.
Lästa från vänster till höger bil-
da raderna namn på en badort och
fyra järnvägsstationer i Sverige.
6- g.
Stafvelsegåta.
Ur, o, ed, um, ri, bois, kas, in, iti,
gi, am, us, m, al, th, ar, k, de, ton,
au, a, pa, ta, 1.
Af ofvanstående bokstäfver och
stafvelser bildas 9 geografiska namn,
Fyrkantsgåta.
a a a e
c k 1 1
m 0 0 0
0 s s t
Ett pulver, bohag, namn på en sjö,
namn på en växt. ,
Logogryfen: Handske; sken, skena, sked,
hane, sed, ans, ked, hes, se, sned, hake, no-
sa, and, eka, hed, ek, hand, han, sand, Ha-
des, ande, ask, ed, sena, Sedan, sak, sank,
ske, ha, ah. ned, sen, Hans, dans, san, en,
de, den, hade, sade, kan.
Namngåtan: Sam, Amos, Ossian, Andreas,
Assar, Ane, Nestor.
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO
Redan 1888 intygade prof. Joh. LangiLund, att
Hultmans Cacao var fullt lika med van Houtens
’Cacao. Hultmans Cacao kan således varmt re
kommenderas till hvarje husmoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
