Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. 7 augusti 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 IDUN 1896
Våga att ha karaktär; var böjlig, men icke som säf-ven; Lita pä ingen maxim, men lef så att känslan dig evigt
Kvinnan ej kvinna blott, utan ock människa är. Säger: hvad världen är skön! Säger: hvad Skaparn är god!
Atlerbom.
lion blef intagen på vårdanstalten för sjuka
barn. Marias intresse för den lilla kom henne
att ofta besöka denna äfven på sjukhuset, hvar-
under hon genom sitt vänhga, uppmuntrande
sätt snart bief en efterlängtad gäst i sjuksalen,
en omständighet som mer och mer fäste dåva-
rande föreståndarinnans uppmärksamhet vid
henne. Som denna just då sökte en efterträ-
derska för att själf få lämna den ansträngande
platsen, föllo hennes tankar på Maria, som ieke
utan bäfvan lyssnade till detta förslag, men när
hon mera hunnit sätta sig in däri, icke heller
vågade tillbakavisa det.
Vårdanstaltens läkare, professor Kjellberg,
föreslog henne för styrelsen, och drottning Sofia
bekräftade genom sin utnämning detta val. Alltså
stod nu Maria Brodin vid ett afgörande skede i
sitt lif. Det gällde här att på en gång bli hus-
moder för ett hem med femton friska personer och
sextio sjuka barn, hvilka senare fordrade ständig
och kärleksfull omvårdnad. Det gällde vidare
att vara med om alla operationer och att en-
sam inför läkarne ansvara för iakttagandet af
deras föreskrifter, och det för en person, som
själf aldrig genomgått en kurs i sjukvård. Det
fordrades i sanning mod- och framför allt lit
till Herren och kärlek till de lidande små för
att våga ett sådant försök, men de tjugo åren,
som nu ligga bakom, hafva tillräckligt visat,
att där man går åstad i en högre kraft än
sin egen, där går man ock segrande fram.
Vårdanstalten är som sagdt belägen pä Kungs-
holmen och inrymd i eget hus, n:r 14 Handt-
verkaregatan. Men då detta hus icke är byggdt
för ändamålet, lämnar det naturligtvis, oaktadt
tillbyggnader och förbättringar af mångfaldiga
slag, mycket öfrigt att önska i afseende på
utrymme och bekvämlighet. De barn, som
mottagas till vård inom anstalten böra i regeln
vara under åtta år, och endast undantagsvis
hafva öfverskridit denna ålder. Då dessa små,
som ofta lida af svåra plågor och måste un-
derkastas smärtsamma operationer, med det-
samma de intagas i vårdanstalten skiljas från
allt som förut varit dem kärt eller åtminstone
bekant, är det ju tydligt att de behöfva myc-
ken kärlek för att icke alldeles förtvina, ty
äfven de fattigaste barn älska ju sina mödrar,
liksom äfven små sjuka barn kunna för ögon-
blicket fröjdas åt småsyskonens joller och lek.
Att en sådan omhuldande moderlig kärlek från
husmoderns sida kommit dem till del torde
bäst bevisas däraf, att de små sjuklingarne
snart nog känna sig hemmastadda i de ljusa,
rymliga sjuksalarne och de små rena bäddarne,
i allmänhet helt olika dem de varit vana vid.
Och när det blir fråga om att till det fattiga
hemmet återsända en eller annan liten parfvel
som tillfrisknat, får man icke sällan höra: »jag
vill inte hem -— jag vill bli här», eller något
liknande, bevisande att den lille funnit sig väl
inom anstalten.
En tämligen stor park, som omgifver denna,
är om somrarne en kär tillflyktsort för sjuk-
lingarne, då bäras de små sängarne ut i det
gröna, och under de höga träden eller ett skyd-
dande tält få barnen där inandas den stär-
kande, friska luften och lyssna till småfåglar-
nes kvitter. Under vintern åter, kommer julen
med sin julfest, sin julgran och sina små gåf-
vor af hvarjehanda slag. En annan festdag
bereder en familj i Stockholm också årligen
de små, då föräldrarne till minne af en afli-
den sjuttonårig dotters födelsedag, särskildt låta
undfägna dem med hvarjehanda godsaker.
De talrika ansökningar om inträde å vård-
anstalten, hvilka af bristande utrymme måste
afslås, ha under årens lopp gjort en tidsen-
ligare byggnad för denna allt mera behöflig,
och kraftiga initiativ för åstadkommande af en
sådan ha också tagits. Så har man t. ex.
redan 1891 lyckats af Stockholms kommun er-
hålla en kostnadsfri byggnadstomt. Vidare ha
betydande penningegåfvor ingått till byggnads-
fonden. Så inbragte den bazar, som under
h. k. h. kronprinsessan Viktorias beskydd,
anordnades mot slutet af 1893 en summa af
ieke mindre än 36,667 kronor. Vidare har ett
belopp af 21,366 kronor, som insamlats bland
medlemmar af Stockholms samhälle för att be-
fästa minnet af danska kronprinsparets silf-
verbröllop, enligt de höga makarnes önskan öf-
verlämnats till sjukhuset för erhållande af fri-
platser. Erån den framstående barnläkaren, pro-
fessor Abelins sterbhus, äfvensom i testamente
efter aflidne kapten Grondré ha ock betydande
summor blifvit skänkta åt anstalten, hvarför
man har skäl att hoppas, det man inom en icke
allt för långt aflägsen framtid skall få se en
utvidgad och bättre byggnad resa sig till för-
mån för de små värnlösa sjuklingarne.
Emellertid har sjukvården i Sverige under
senaste decenniet gjort beaktansvärda framsteg
och fröken Brodin har som biträde vid sin
sida fått en från Sofiahemmet utgången sjuk-
sköterska. Själf står hon, efter tjugu års out-
tröttligt arbete, tålig och trogen på sin post.
Hennes inträde i sjukrummen verkar där som
ett varmt solsken, hvilket återspeglar sig i många
små bleka anleten, och den besökande kan vid
åsynen häraf icke annat än önska, det hon ännu
länge måtte få framkalla detta solsken.
L. S.
–––- *–––-
JM gyllne morgonstund, närfjärdens vatten
jungfruligt kyskt i stilla slummer låg
& och drömde om den flydda sommar-
natten —
då jag dig första — enda gången såg.
Marinblå klådning, läderskärp kring lifvet
och korpens fjädrar i en blekgul hatt —
det var din dräkt, men aldrig fås beskrifeet,
hur vål den klädde, och hur väl den satt.
På bryggan stod du, stolt som en prinsessa
från något jaktslott, gömdt i dunkel skog ; —
förförisk ifrån fotabjåll till hjässa,
du strålade af ungdom, når du log.
Och måsens vingar nära nog dig smekte,
når han kring bryggan gjorde sina slag —
din runda kind i hågen honom lekte :
han var betagen, han, så väl som jag.
Förbi vi gledo. Med den fina handen,
som brynts af sol vid åra och vid skot,
du vinkade »god morgon» ifrån stranden, —
i dessa rader tag min hälsning mot!
Hvad namn du bär jag aldrig någon frågat —
en drömsyn var du, skapt af morgonljus.
Att återse dig har jag aldrig vågat,
men böljan sjunger om dig i sitt brus.
Och ofta — ofta fjärdens blanka spegel
din bild mig ger i aftonrodnans färg,
når slupen glider under slappa segel
i lä af barrskogskrönta skärgårdsberg.
Daniel Fallström.
––––- *—1—
Kvinnan i publicitetens tjänst.
M
edan utlandets press alltmera tager
kvinnlig arbetskraft i anspråk, har den
dagliga tidningspressen i Sverige hittilldags
räknat ytterst få kvinnliga medarbetare.
Det är ett egendomligt och anmärknings-
värdt faktum, att våra svenska kvinnor till
datum hållit sig nästan helt utanför ett om-
råde af litterär verksamhet, och därtill ett
som år från år blir mer betydelsefullt, un-
der det att andra litteraturens fält af dem
odlats med kanske allt för stor intensitet.
Icke så som om kvinnan ej vore den upp-
gift, hon påtagit sig inom vår litteratur,
vuxen. Den långa listan på utmärkta för-
fattarinnor och skaldinnor utgör ett direkt
och oemotsägligt bevis för hennes eminenta
begåfning just för detta fack. En hastig
blick i ett bokhandelsfönster skall öfvertyga
oss om, att det kvinnliga författarskapet,
särskildt för det novellistiska området, är
dominerande. Och låta vi allmänhetens
smak vara afgörande, skola vi finna, att
våra författarinnor, icke blott i produktion,
utan äfven hvad alstrens värde beträffar,
ingalunda stå efter sina manliga kolleger.
Då jag säger, att det skönlitterära fältet
odlats af våra kvinnor med allt för stor
intensitet, menar jag helt enkelt, att här
finnes en litterär öfverproduktion, som icke
motsvaras af köpförmågan, och att en del
af den kvinnliga arbetskraft, som förbru-
kats på skönlitterär alstring, kunde bättre
ha användts på andra områden. Detta
är tyvärr en sanning, som gäller hela vår
litterära verksamhet. Den i Sverige myc-
ket fåtaliga publik, som »har råd att köpa
böcker», kan tydligtvis icke absorbera den
oerhörda ström af original och öfversätt-
ningar, som särskildt vid jultiden flödar ut
öfver landet. Det torde vara få länder, där
missproportionen mellan litterär produktion
och litterär publik är så framträdande som
just i Sverige. Följden: gäckade förhopp-
ningar, fruktlöst arbete, ekonomiska svårig-
heter, att icke säga misère för många af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
