Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. 14 augusti 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
osa imiM
miiw
Ditt lif ej mäts af solens lopp, af dagar, veckor, mâna’r,
Af intet, som förvandling tål, det något värde lånar.
■/. W. I/iljestråle.
gang uppträdt offentligen, drog sig efter sitt
giftermåltillbaka till privatlifvet, men sinkonst
förblef hon trogen vid den husliga härden.
Röntgen hade erhållit anställning som profes-
sor vid musikskolan »Maatschappy tot Be-
voordering der Toonkunst» i Amsterdam, och
här samlade det unga paret omkring sig en
mängd celebriteter på det musikaliska områ-
det, såväl utländska som inhemska. Bland
dem märktes sådana namn som Davidoff,
Rubinstein, Joachim, Brahms och Grieg.
Under denna tid utkom en samling piano-
stycken, »Zwiegespräche», tänkta och ned-
skrifna af båda makarne och så samman-
gjutna, att ingen kunde säga, hvilken af
dem hade skrifvit det eller det stycket.
Den första sjuårsperioden från 1880—87
utgjorde en oafbruten serie af lycka och
konstnärligt arbete, mot hvilken de följande
sju åren bildade en bedröflig kontrast. Mot
slutet af sistnämnda år visade sig hos den
unga husmodern de första symptomen till
ett farligt bröstlidande. Några sommaruppe-
håll vid lämpliga kurorter och resor till
Norge tycktes hafva häft det onda. Men
vårtiden 1894 bröt det fram med förnyad
kraft och den 15 juni samma år utandades
Amanda Maier-Röntgen sin sista suck, djupt
begråten af make och två söner.
Amanda Maier-Röntgen ägde ej blott en
betydande begåfning, utan hade äfven, så-
som vi sett, förvärfvat sig solida kunskaper
i en mängd musikaliska fack. Hon hade
t. ex. bland annat måst för sin examen lära
sig behandla flere biåsinstrument. Dessa
solida egenskaper gjorde sig gällande i hen-
nes violinspel, som mindre lade an på det
virtuosmässiga och bländande än på det
djupt konstnärliga och värmande. Hos oss
fick hon före sin afresa till utlandet ej mån-
ga tillfällen att låta höra sig offentligen,
men de, som hörde henne spela violin, lik-
som äfven orgel, förklara med en mun, att
hennes föredrag tydde på en synnerligt fin
uppfattning och en betydande säkerhet i
själfva tekniken.
Efter sitt giftermål uppträdde hon som
nämndt företrädesvis vid sina egna privat-
soaréer i hemmet. De framstående konst-
närer, som fingo tillfälle att höra henne
spela duetter med sin man, betyga, att detta
samspel var något af det gedignaste, man
kunde tänka sig. Man kunde väl få höra
mer glänsande violinvirtuoser än Amanda
Maier-Röntgen, men knappt en mer distin-
guerad musikalisk finkänslighet, en större
värme och innerlighet. Och öfver sitt spel
förstod hon breda detta skimmer af älsk-
värd oskuld, af barnslig naivitet och af skär
poesi, som kännetecknade hela hennes upp-
trädande och som förvärfvade henne talrika
vänner hvarhelst hon vistades.
Liksom konstnärinnan på det reproduce-
rande området ådagalade en stor soliditet,
gjorde hon det ock på det producerande.
Därom vittnar den för de flesta violinspe-
lare välbekanta violinsonaten, som prisbe-
löntes och utgafs af Konstföreningen i
Stockholm. Hennes mest betydande ton-
verk är emellertid en pianokvartett, som
hon skref mot slutet af sitt lif och fullbor-
dade på själfva dödsbädden. Denna kvartett
utfördes vid den ofvan omtalade minnes-
festen af så framstående förmågor som kon-
sertmästaren Zetterqvist (violin), förste hofka-
pellmästaren Nordqvist (altviol), hofkapelli-
sten Bach (violoncell) och fröken H. Svens-
son (piano). Tonsättarinnans betydande kun-
skaper i den svåra kompositionstekniken,
hennes formsinne och kombinationsförmåga
hafva här funnit ett fält, där de kunna
göra sig fullt gällande, och man kan med
bestämdhet påstå, att hon på detta område
står på höjdpunkten af hvad kvinnor hittills
producerat. En i det hela lycklig melodi-
föring och ett osökt behag öka värdet af
detta arbete, som vunnit erkännande i ut-
landet och som särskildt i de båda mellan-
satserna är mycket intresseväckande.
Liksom man i denna kvartett här och
hvar träffar nordiska anklanger, finner man
i andra verk af konstnärinnan, att hennes
tankar ofta voro riktade mot den saknade
fosterjorden. Detta framträder naturligen
alldra mest i hennes svenska visor och dan-
ser för violin och piano, men det märkes
äfven i en del pianostycken och sånger, i
hvilka hon för öfrigt- förstår inlägga mycken
känsla och stämning, äfven om ett och an-
nat af denna produktion ej kan få någon
större lifslängd. Men, som sagdt, i flere af
dessa arbeten förmärkes denna sunda höga
luft från nordanland, som gör dem för en nor-
disk publik dubbelt tilltalande.
Sin kärlek för hembygden och de svenska
vännerna ådagalade Amanda Maier-Röntgen
bl. a. därigenom, att hon gjorde åtskilliga
besök här hemma jämte sin make, hvil-
ken är en utmärkt pianist och tonsättare.
Vid hvarje sådant besök knöt hon
fastare de band, som förenade henne med
fosterlandet och de glada ungdomsminnena.
För den större allmänheten i vårt land är
Amanda Röntgen ej så bekant, som hen-
nes rika begåfning förtjänade. Skälet här-
till är naturligtvis det, att hon så tidigt
lämnade oss, för mer än 20 år sedan. Men
inom sin omgifning vann hon här vänner
för lifvet, och så var äfven förhållandet i det
nya fäderneslandet. En af hennes holländska
vänner, en framstående musiker, skrifver
om henne:
»Det är mig ett stort nöje att kunna säga,
att hon hvarken med sina talanger skylde
brist på känsla eller hade behof af den
glans, som en inlärd konstfärdighet förlänar.
»Den, som tror att jag vill kraftigare be-
tona det älskvärda hos kvinnan för att öf-
verskyla det mindre betydande i hennes
konstnärliga individualitet, den förstår mig
i sanning ej rätt. Den stilla enkelheten i
i hennes väsen, anspråkslösheten i hennes
sätt skulle kanske hafva föranledt en ytlig
betraktare att tro, att han här ej fann nå-
got ovanligt. Men den, som såg djupare,
den som förstod skilja sann konst från falskt
sken, fick snart klart för sig, att en allde-
les eminent konstnärlig individualitet här
uppenbarade sig och öppnade sina rika håf-
vor för alla dem, som förstå, se och höra
och äga ett ofördärfvadt sinne för allt skönt,
sant och godt. »
Amanda Maier-Röntgen förstod, som vi
se, väcka sympatier hvarhelst hon uppehöll
sig. De, hon i vår stad tillvann sig, fingo sitt
vackraste uttryck i den anslående minnes-
festen, vid hvilken fröken H. Widmark tol-
kade de minnesgoda vännernas känslor i ett
af henne författadt poem af följande in-
nehåll:
Samlade i dag att minnets runa
Rista öfver vän, som hädansofvit,
Talar skaldens ord till våra hjärtan :
>Ej med klagan skall ditt minne firas,
Ej likt dens, som går och snart skall glömmas;
Som en afton gråter dagg om sommani,
Full af glädje, ljus och lugn och sånger,
Och med famnen sträckt mot morgonrodnan.»
Väna Amanda,
Så må vi blanda
Saknadens tårar med ljus och med sång.
Drapa må klinga,
Tonerna svinga:
Hell vare dig, som vi älskat en gång.
Hän öfver tingen
Lyfte du vingen
Upp till en skönare, ljusare sfer,
Frigjord från banden
Höjde sig anden,
Sörjande vänner du lämnade här.
Men fastän gåfvan
Bördats från ofvan
Utaf de allvise gudar igen,
Minnet förklarar
Skönt och bevarar
Allt hvad du var såsom konstnär och vän.
Ädelt du tänkte;
Geniet skänkte
Ymnigt dig gåfvor af skönaste slag,
Lärde dig skatta
Konsten och fatta:
Stor är blott den, som kan glömma sitt jag.
Klart var ditt öga:
Stoftet så föga
Själen berört, som sig speglade där.
Ljus var din panna:
Rena och sanna
Bodde därinom af tankar en här.
Rikt var ditt hjärta:
Glädje och smärta
Kunde ju vännen så tryggt dig förtro,
Fel du förglömde,
Llårdt du ej dömde,
Kärlek spred värme och ljus i ditt bo.
Härligt är lifvet
Den det blef gifvet
Att kunna älska och älskas som du!
Ljuft är att tänka:
Döden kan skänka
Lifvet igen mera härligt ännul
Vän, som vi mistatl
Runan, vi ristat,
Tolkar den kärlek dig ägnats en gång.
Kärt i vårt sinne
Lefver ditt minne,
Lefver i glädje, i ljus och i sång.
H. G. S.
—-—*–––––––––-
Iduns byrå och expedition
hållas under månaderna juni—augusti öppna
hvarje söckendag kl. 10—5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
