Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. 14 augusti 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<4
SB
•tf
H
H
p
a
&K
H <D
S-ft
31 *
s:§
p* •
© fed
H
y &
P N
ffi 3
“ B
4 B
£§
P* M
" 5
B
-«I
CD
C“h-
gOo
QC
1—
S©
Oq
W
a»
CO
s
83
264 IDUN 1896
fortfarande, men hail torkade endast af det i
förbifarten. Tick-Tack måste bli riktigt snygg
och ren. »Pojken min! Pojken min!» upprepade
lian halfhögt. »Pojken min! Pojken min!» och
han lyfte varligt på hundens slappa, slaka kropp.
Så satt Kalle länge med grefvefröknarnas käraste
skatt i sin famn. Trädet höjde sina fina grenar
ned mot dem, pojken och den döda hunden.
Ännu hade ej bladen spruckit ut, men knop-
parna sutto liksom små gröna buketter utefter
de smalaste, mjukaste kvistarne och aftecknade
sig så gröna och unga mot den blå, molnfria
vårhimmeln. Solen blef mindre varm och sjönk
långsamt ned mot horisonten. En stråle föll snedt
mellan skogens nakna stammar, Den dröjde på
Tick-Tacks breda silfverhalsband, förgyllde de
stolta namnen Lovisa Ulrika och Magdalena Kri-
stina, gled åt sidan, bleknade och slocknade. En
kall vindpust smög fram utefter skogsranden och
de finaste kvistarna dallrade svagt.
Kalle hade rest sig: långsamt började han gå
framåt. Tick-Tacks döda kropp bar han tryckt
tätt intill sig. När han kom in på gatorna, vän-
de sig folket om och såg efter honom.
I grefvepalatset var stor oro och förvirring.
Tjänare sprungo om hvarann. Grefven och gref-
vinnan Kugge voro ej hemma, ren i middags
hade de åkt ut i den låga korgvagnen. Grefven
körde, endast en liten groom med gult bälte om
blå rock hade suttit på baksätet. Ännu hade de
ej kommit hem, Och Tick-Tack! Tick-Tack var
fortfarande borta! Alla betjänterna voro ute och
sökte. Jungfrurna hade skockat sig i tjänarnes
rum. Så mycken oro bara för en hund! Snart
är han nog här igen. Guvernanten tog en intres-
sant roman och gick in till sig. De två små
grefvefröknarna blefvo ensamma. De sutto krup-
na tätt intill hvarandra, hufvud vid hufvud, kind
mot kind. Det var länge sen de suttit så med
armarna slutna om hvarandra. Tick-Tack hade
suttit emellan dem. Nu var Tick-Tack borta!
»Han springer och springer och springer. Elaka,
fula gubbar göra honom illa,» hviskade Isa med
stora, uppskrämda ögon.
»tian springer vilse och hittar inte hem,» hvis-
kade Mag. »Tror du, att han inte hittar hem!?
Hvar skall han vara i natt?! Det är så mörkt,
så mörkt under natten. Och i Mags ögon drogo
pupillerna ihop sig i ångest.
»Vi skola gå ut och söka honom,» förklarade
Isa helt oväntadt.
»Vi?» sade Mag och såg litet tvekande ut.
»Men Jaucqes är borta och fröken läser i sitt rum.»
»Törs du inte gå ensam?» sade Isa. »Jag törs.»
Och så gingo de hand i hand. Ingen mötte dem,
Ingen höll den tillbaka. På gatan vände man
sig förvånad om efter dessa två små flickor, som
fortsatte att gå framåt, orubbligt framåt hand i
hand, barhufvade i tunna, ljusblå klädningar.
De, som ville hejda och tilltala dem, tystnade
inför deras stora, allvarsamma ögon och förnäma,
högburna små hufvuden.
»Tror du Isa, att Tick-Tack gått den här vä-
gen,» vågade slutligen Mag framhviska. »Javisst,»
svarade Isa. Men i samma ögonblick föddes det
första lilla tviflet och den första lilla oron inom
henne. Men hon fortsatte ändock att gå med
Mags hand i sin. »Jag fryser,» sade Mag efter
en stund, undergifvet och klagande. Isa häktade
af sig sitt lilla hvita tyllförkläde och svepte det,
som var ynkligt tunnt och fint, om systerns späda
skuldror. Och så fortsatte de att gå och gå..^.
Emellertid höll äfven Kalle på att gå och gå.
Men det var icke samma hurtiga och kavata
Kalle som vanligt. Det var en blek liten Kalle, som
vandrade framåtmed dendödahundenpåsinatrötta
armar. Hans sår hade åter gått upp. Det sved
och en jämn, varm blodström rann ut öfver hans
ena arm. Och hans steg blefvo allt långsammare
och tankarna i hans hjärna så underligt förvir-
rade och trötta. »Två små prinsessor sutto i ett
slott. Två små prinsessor sutto i ett slott.» Den
meningen måste han traggla om och om igen,
och när den var färdig och liksom utsagd, stod
den åter inför honom. »Två små prinsessor sutto
i ett slott. » Han försökte hvissla, men det gick
inte. »Två små prinsessor sutto i ett slott ...»
Där komma två små flickor springande emot
honom, hand i hand. Ett långt tvärklippt hår
fördes af vinden ut som en fladdrande sky. Och
det ena mjuka hårsvallet var en nyans mörkare
än det andra. »Tick-Tack! Tick-Tack!» Och
ifriga, en smula kalla små händer sträcktes mot
hunden.
Hvarför hänger Tick-Tack så med hufvudet?
Hvarför viftar han inte på svansen? Hvarför
slickar han inte dessa små oroliga, fina fröken
fingrar? Och hvarför är han så besynnerligt
kall och känslolös? Tick-Tack! Tick-Tack!
Kalle har lagt den döda hunden ner på gatan.
Blodet rinner fortfarande jämnt och stilla ned öf-
ver armen ur såret. Och han uppbjuder sina
sista krafter att samla sina tankar: »En hund.
En stor . . . stor hund . . . bet . . . bet . . . bet . . .»
Och så äro tankarna borta.
»Två små prinsessor sutto i ett slott . . . Två
små prinsessor sutto i ett slott ... »Nej, nej !
De sitta icke mer i ett slott. De äro här, här
tätt invid. Det ena fina pagehåret hänger ned
bredvid det andra. Kalle sträcker ut sin hand,
som är så matt och märkvärdigt tung. Och han
stryker långsamt öfver håret — uppifrån och så
ända ner. Det är mjukt, lent, oändligt mjukt,
oändligt lent. Han tycker det är, som om han
sjönk ned i det, sjönk allt mer och mer, bara
sjönk och sjönk. Det är ljufligt och obeskrifligt
lugnt och stilla. Det hvirflar som stora solar och
små stjärnor inför hans slutna ögon, så vet han
icke af mera. Medvetandet är borta. Det rann
bort för mycket blod ur det stora såret öfver
armen.
Men Lovisa Ulrika och Magdalena Kristina
Kugge ligga på knä framför den döde Tick-Tack.
Klara tårar droppade sakta ur deras stora, all var-
samma ögon . . .
Innehållsförteckning.
Amanda Maier-Röntgen; af H. G. S. (Med porträtt).
— Bara prosa 1 Af Laura Fitinghoff. — I »klädpenningfrå-
gan». — Stora systers förlofning; skiss för Idun af Sylva.
— Iduns läkarartiklar: IX. Några ord om nervositet, af
prof. F. Lennm Im. (Forts.). — Ur notisboken. — Två små
prinsessor»; skiss af Elsa Lindberg. (Forts. 0. slut). — Tids-
fördrif.
TiåsjMrif.
J Q
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
me*B>
ts
2 pp
>< g.55-
^ p,
«T ~
S5 s?g1
® ||
33“E;Sö
O *ö
=» gä
as M-
b
K Ii
<g seS
ft ft O ^
a
UV ft
es -
8 ■
S»
a
Logogryf.
Skön som en drottning mitt hela
sitter
Uppå sin blomstersmyckade stol,
Doftande lundar med fågelkvitter,
Blånande sjöar med silfverglitter,
Blomfagra ängar och strålande sol,
Myggor som dansa och humlor som
spela, -
Alla sin hyllning gifva mitt hela;
Och nu det gäller att göra sitt val
Utaf dess skatter i tusental.
Från skogens värld
En ståtlig gärd.
Och en ifrån rabatten.
En osund gas.
Hvad sällan tas
I hetsiga debatten.
Ett mänskligt band.
Uti våi’t land
En klarblå vattenspegel.
’nTEn praktfull brud
I blomsterskrud.
iJ-Hvad alltid finns på segel.
En gammal skylt.
Och gammalt nytt,
Som barnen vilja höra.
Ett sumpigt fält.
En som så gällt
Kan mogonslummern störa.
En landtlig färg.
En grönklädd dvärg
Som envist nog kan stickas.
En magisk sfer.
En hvitklädd här
Som ifrån himlen skickas.
Uppå sitt vis
Sundhetspolis.
En rand vid åkerns dike.
En rädslans bild.
En konung vild
I rymdens fria rike.
En omtyckt fisk.
Naturligt frisk
Inhägnad uppå marken.
I hvad vi se
En »damkupé».
Hvad står som spön i marken?
Ett slag af hed.
Hvem tappert stred
Emot den hemske draken.
En torr produkt
Med ljuflig lukt.
Ilvari sin (?) man fått maken.
En skön smaragd,
Som blifvit lagd
På mörkblå vattrad yta.
Ej finnes det
På vår planet.
Hvad har ock liten gryta.
Af tidens tand
Ett bett ibland
På hyddan som på slottet.
Hvad fann man bäst
Som bortrest gäst —
— Vi som ett ordstäf fått det.
Ett syskonpar
Som ock du har.
Hvaruti vi få gräfva
Och taga fatt
Mång forntids skatt.
Hvaraf man måste väfva.
En tyngre »lur».
En skygg figur
Som dock dig får att skrika.
En läckerhet
Så smidigt fet —
Och närande tillika.
IIvad fröet må,
Om man skall få
Belöning för sin möda.
Osynlig kropp.
Och vandrarns hopp
Då öknens sand käns glöda.
Ett porthvalf ock.
En fru hvars »lock»
Vi alla igenkänna.
Hvad ofta nog,
Kanske med fog,
Kan i ditt sinne bränna.
Hvem mången gång
I en salong
Till hvila dig inbjuder.
Ett »aber» här.
Och hur man är,
Då rösten oklar ljuder.
En vårhärold
I årets sold.
Och så till mången krona
En grund helt visst.
Ett bruk till sist.
Och nu jag skall dig skona.
F. E. D.
Ifyllningsgåta.
hvilkas begynnelsebokstäfver bilda
namnet på en maträtt:
salt — evangelium,
Pål — såll — nej,
ström —■ två — kött,
dag — stolt — vindpust,
mil — tala — kall,
resa — flott.
Sibylla.
Triangelaritmogryf.
R F
L E
K E
A 1
1
T S
A G
I S 1
J N
Begynnelsebokstäfvernabildanam-
net på en gammal filosof. Slutbok-
stäfverna hans hemland. 1) Rum
för döda, 2) gammal man, 3) rum för
aktriser, 4) från fornnordiska myto-
logien, 5) ämne för poeter, 6) spansk
stad, 7) familjenamn, 8) land i
Europa.
Paragram.
Om nedanstående ord utbytas mot
andra af närsläktad eller motsatt
betydelse, så erhållas 6 nya ord,
1) Djur, 2) sagofigur, 3) prono-
men, 4) tidmätare, 5) bokstaf.
Q—k.
Lösningar.
Logogryfen : Veranda; Dan, ren, vred, rad,
var, ved, Ran, and, varna, vana, ned, van-
dra, Dana, vad, en, ande, Eva, Vera, Ada.
Charaden: Felsteg.
Vokalförändringsgåtan: Mast, mest, mist,
must.
IfyUningsgåtan : Karl Gustaf Wrangel.
1) Kålrot, 2) Carnot, 3) Berlin, 4) Halda, 5)
Malaga, 6) Nassau, 7) frossa, 8) hektar, 9)
Thames, 10) Efraim, 11) Viborg, 12) Tranas,
13) Braxen, 14) Odense, 15) Ladoga, 16) Skut-
de, 17) Vendla.
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO
Redan 1888 intygade prof. Joh. Lang i Lund, att
Hultmans Cacao var fallt lika med van Houtens
Cacao. Hultmans Cacao kan sàle es vaimt re
kommenderas till hvarje husmoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
