Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 34. 21 augusti 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DU N 1896
P
<4
S»
u Ë
H
s»
a
PT
S3
*
H
P>
P
H
5“ .
d- få
Hh U
O: "
lo
p=®
P 0
Pi •
(D
H
P
P
O
A
P°
H
P1 M
" g
S)
su
*3
CD
Ç£>o
GG
I—1
?»
qç
272
ver henne, och som. hon i sin småsinnade
kortsynthet gjorde ansvarig för den afsky
han allt tydligare visade henne efter hvarje
nytt uppträde.
Och mellan honom och allt detta elände
stod barnet — hans lilla Lolo med de stora
frågande ögonen —––––- o ! Gud !
Han sitter och vaggar oroligt fram och
tillbaka och tar mekaniskt fram sitt ur.
Klockan är två. Alldeles vid samma tid
för åtta dagar sedan tog han afsked af
henne. — »Adjö pappa, — blir du länge
borta?» Han hör ännu hennes röst, känner
hennes små händer.–––––––– Men hvad
nu? — ingen svaghet! — det kunde ju
inte vara på annat sätt — han måste läm-
na barnet hos modern nu till en början.
Sedan — längre fram skulle han ordna det
på annat sätt. — — — —
»Ja, det har varit svåra år,» börjar hon
åter, och han är glad att hon säger någon-
ting — det gör honom så godt att höra
hennes röst — den jagar bort. minnet af
den andra — — »Och det sista året —
ensamheten ! »
»Hvarför kom du då inte tillbaka?» frå-
gar han ömt.
»För din skull —■ för att du skulle få
ha lugn. Jag visste, att hon var svartsjuk
och plågade dig.»
»Och om jag nu inte hade kommit och
sökt upp dig därborta —• skulle vi då al-
drig mer ha råkats? Skulle du aldrig mer
ha kommit tillbaka?»
»Aldrig? — det vet jag inte — men sä-
kert inte de första åren — sedan — kan-
hända. Och hvarför skulle jag också kom-
mit tillbaka? Utom pappa hade jag ingen
annan än dig — men — — —»
»Men i mig hade du intet — nej! Jag
fick inte ens komma och besöka dig — o!
när jag tänker på allt detta!» — Åter blir
han orolig och vrider nervöst på musta-
scherna. Plötsligt rycker han upp sig ur
förstämningen.
»Nej, jag vill icke mer tänka på detta!
Nu vill jag blott tänka på dig —- på vår
kärlek —• på vår lycka! Flur lyckliga vi
skola bli tillsammans 1 —■ inte sant? Säg,
Klara, älskade, det tror du ju också?»
»Ja, säkert, Han, säkert! Men —
Hon ser ut och ryser till.
»Hvad är det, fryser du?» och han sve-
per resfllten kring henne.
»Nej, Han, .— tack — det var inte or-
saken. Men jag kan knappt tro att det är
sant. Det är mig så ofattligt alltsammans
— först ditt besök, som kom så oväntadt
i min ensamhet -—■ sedan hela den sista
veckan och nu detta — att vi resa bort
tillsammans — insvepta i den täta spöklika
dimman. Det är som om vi jagade fram
genom molnen — högt öfver jorden — all-
deles som i en dröm!» Sedan säger hon
leende, men ändå allvarligt: »Tänk om det
bara skulle vara en dröm, Han!» — —
»Men det är det icke, älskade! Det är
den härliga, sälla verkligheten!–––- Ändt-
ligen — ändtligen äga vi då hvarandra!»
»Nej, det är ingen dröm — jag vet det,
men vi stå likväl utom världen —■ ty nu
bli vi naturligtvis utstötta, men vi behöfva
inte heller någon människa —■ eller hur,
Han ?»
»Nej, Gud vare lof! Må världen utstöta
oss, det ha vi kraft att sätta oss öfver!
Ser du, nu låta vi all sorg och allt elände
— hela vårt förflutna lif försvinna i dim-
man, som står som en skiljemur mellan
oss och världen ! »
Efter ett ögonblick säger han ömt:
»O! jag kan inte säga, hur tacksam jag
är mot dig, för att du har velat göra detta!
Det är så stort •— så ädelt —- så högsin-
nadt af dig! — det är en uppoffring, som
jag aldrig skall kunna värdera nog högt.»
Han har fattat hennes händer och tryc-
ker dem vördnadsfullt till sina läppar.
»Det är ingen uppoffring, älskade. Att
lefva med dig och för dig är min enda
lycka. Jag har aldrig hållit af någon annan
än dig — aldrig haft en tanke på någon
annan ! Och nu, när pappa är död, har du
ensam blifvit mitt lif. Du är mitt allt, och
jag vet att också du alltid har hållit af mig.
Därför är också vår resa så mycket för mer
än ett vanligt bröllop — och förenar oss
med ett innerligare och heligare band.»
Sedan tar hon hans hand och ser på ho-
nom, full af ömhet och högtidligt allvar.
Och den kyss af vördnadsfull kärlek, som
han trycker på hennes panna, är en helig
bekräftelse på deras förbund.
(Forts.)
––––*––––
Innehållsförteckning.
Ellen Nordgren-Gulbranson. (Med porträtt). — Imån-
sken; poem af Anno, Knutson. — Tafatta och glömska
döttrar ; för Idun af Johanna Kurfel. — I »klädpenningfrå-
gan». — »Farailjemeddelanden.» — Iduns läkarartiklar:
IX. Några ord om nervositet, af prof. F. Lennmlm. (Forts,
och slut). — Ur notisboken. — Teater och musik. — För-
bi ■ Frän holländskan för Idun af Elin Sch—y. — Tids-
fördrif.
Kedjegåta.
I II HI IV
23 23 23 23
65 65 65 65
I den ordning som siffrorna i hvarje särskild länk angifva, utby-
tas x mot bokstäfver, så att fjärde bokstafven i föregående länks ord
äfven utgör begynnelsebokstaf till ordet i den nästföljande:
Länk I, stad i Sydamerika, länk II, mansnamn, länk III, magistrats-
person, _länk IV, busgeräd.
Är den rätta lösningen funnen, så gifva de fem bokstäfverna i
sammanbindningslänkarne namnet på en stad.
Sibylla.
TiåsjMåf.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet
Länk-logogryf.
Hufvudordet.
Ack, mycket väsen det en gång
gjorde,
Det lilla- ordet — oskyldigt nog —
När som det sattes där sig ej borde,
Och ut i härnad rätt mången drog
För att det skydda i all dess glans,
Fast därmed intet, till sist, dock
vanns.
Länkarne.
Halfva dussinet af länkar
Och en liten ked vi ha.
Hvad som uti säng och bänkar
Trifs förunderligt så bra.
Gvad för, stadga ej man prisar,
IIvad — ibland — oss »vinden»
visar.
Hvad en hästkarl ej, för lifvet,
Kan uti sitt stall fördra’.
Ett motiv som borde draga
Mången »argsint» symbolist.
Och till sist, hvad man bör taga
Varsamt, för att få en kvist.
S. L.
Charad.
Mitt första — märk det noga — det
första också är
Uti den långa rad, som oss alla gjort
besvär.
En kvalmig sommardag, hur godt
att vandra
Uti en svalkande och skön mitt
andra.
Mitt tredje, med mitt första ökt, är
namn på mången kvinna,
Mitt hela däremot bland våra mans-
namn skall du finna.
•7—n S—m.
Geografisk namngåta,
Af nedanstående bokstäfver bil-
das 8 ord, hvilkas begynnelsebok-
stäfver — lästa uppifrån och ned —
utgöra namnet på ett konungarike
i Europa och slutbokstäfverna nam-
net på en stad i detsamma. 6 a, 2
b, 1 d, 3 e, 2 f, 1 g, 3 h, 4 i, 3 1,
5 n, 3 o, 1 p, 3 r, 4 s, 4 t, 3 u, 1
v, 1 w, 2 å, 1 ö.
Orden beteckna:
1) Bergskedja i Schweitz,
2) en af Australiens öar,
3) stad i Norge,
4) stad i Finland,
5) stod i Ryssland,
6) hamn på Grönland,
7) flod i Italien,
8) stad i Polen.
I. n.
Anagram.
l:sta, 2:dra och 3:dje ordet.
Till manlig »idrott» hör det första,
andra,
Men kvinnan ock ibland den öfva
kan,
Och är därvid — det sägs ej för att
klandra —
Behaglig ej —■ hon liknar då en
man.
I regel ej det tredje hennes värde,
Men är pikant i en och annans
smak.
Dock re’n i skolan vi af gammalt
lärde
Att första var en dum och skadlig
sak.
Sibylla.
Tio inkapslade geografiska
namn.
Kan du sno raskt, min vän? Ja.
— Pannan är het, är omslaget än-
nu kallt? Skaffa mig några ägg-
skal, Maria! Här ha vi en låda
full. I lådan får du ej ha skedar,
men i en korg, om det finnes nå-
gon. — Jag såg i vår matsal er not-
bok. — Känner ni Lenas syster?
Passar din i en hattaffär? Om du
ber Lina, så hjälper hon dig.
Lösningar.
Logogryfen: Högsommaren; gran, ros, os, re-
son, sena, Sömmen, Sommar, söm, Amor,
sagor, moras, hane, grön, en, mage, snö,
gam, ren, hare, örn, gös, hage, harem, ös-
regn, mo, Göran, hö, man, Ornö, ro, öra,
remna, hemma, ögon, högar, garn, sömn,
orm, smör, gro, gas, oas, gom, höna, harm,
emma, men, hes, mars, öre, Harg.
Slafvelsegåtan : Sokrates — Grekland. 1)
Sarkofag, 2) oldfader, 3) klädloge, 4) Ragna-
rök, 5) aftonsol, 6) Taragona, 7) Eliasson, 8)
Själland.
Paragrammet: Spenat ; socker—lag, per—
sil- ja, elf—en—ben, natt—fjär—il, ar—tig-
het, tur—ister.
Triangelaritmogryfen :
Vädur
Ägir
Din
Ur
R
sparsamma
Fruar!
Nyheter i klädnings-, kapp- och kostymtyger
för höstsäsongen hos Hildur Andersson, Stockholm.
12 Hötorget 12
Filial: 4 Södermalmstorg 4
Riks- och Ailm. tel.
Ninne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0276.html
