Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 35. 28 augusti 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 IDUN 1896
H
»
P a
vi a
p p
y P:
a. PT
w’ *
“o g
5“ 2
h Q
P _
rf" ÇL
Hi U
O: “
*ç
S:§
fb •
p
H
P
P
P
n
O
a
%
H
P*
CD
C-h
ÇÛo
lust, hvari jag slutligen inte kunde annat än in-
stämma.
Väl nedkommen hörde jag körsång från en af
kyrkorna, hvarför jag begaf mig dit. Man höll
aftongudstjänst, och ett hundratal af nunnorna
voro församlade därinne. Den heliga akten leddes
af fyra präster, hvilkas förnämsta åliggande tyck-
tes vara att vildt svänga med sina rökelsekar.
Sången var ganska vacker, och många af de sjun-
gande nunnorna voro begåfvade med utmärkta
röster. Jag kunde verkligen inte hjälpa, att jag,
då jag hörde dem sjunga, genom någon fatal idé-
association hädiskt påminde mig scenen ur »Lilla
Helgonet», då nunnorna stämma upp Hervé’s
glada melodi: Klostret ger oss frid och ro, Intet
värdsligt får där bo etc.
En stund därefter förde mig den väntande
iswoschtschiken tillbaka till staden.
Sista gången jag ställde min färd till Nowo
Djewitschy—Monastir, hade jag fullt och fast be-
slutat mig för att om möjligt tala vid abedissan.
Jag hade då ännu aldrig sett någon sådan och
väntade mig därför något grandiost hvad heligt
allvar beträffade. Vid min framkomst frågade
jag därför en af nunnorna, hvar igumena (abe-
dissan) bodde, och man visade mig till en stor,
lindomskuggad byggning af rödt tegel med sand-
stensornamenter. Icke utan en viss tveksamhet
satte jag fingret på den elektriska ringledningen;
en nunna kom och öppnade samt lofvade fram-
lämna mitt kort. Strax därpå visade hon sig
åter och gjorde ett tecken, att jag kunde stiga
på. Med snabba, knappt hörbara steg skred den
lilla nunnan framför mig, tyst som ett andeväsen,
genom flere stora salar, tills hon stannade i en
elegant, modernt inredd salong, där hon bad mig
vänta. Några minuter därefter inträdde en gam-
mal, gammal gumma, iklädd dessa nunnors egen-
domliga dräkt med den höga, svarta sammets-
mössan på hufvudet samt bärande ett stort guld-
kors på bröstet. Blicken ur hennes ögon var
mild som en ängels, och i de af tusen rynkor
fårade dragen kunde man ännu se spår af en
skönhet, som kanske blommade på Lermontows
dagar. Aldrig hade jag trott, att det skulle gå
så lätt att samspråka med en abedissa, ty gum-
man var vänligheten själf och skrattade riktigt
godt, när jag berättade henne mitt äfventyr i
Klocktornet och novisernas munterhet.
Snart kommo vi in på klostrets historia, och
där visade hon sig synnerligen hemmastadd.
Kanske skall det intressera Iduns läsarinnor- att
höra ett par af hennes berättelser.
En svägerska till Ivan Wasiliewitsch, storfurst-
innan Juliana, hade, utom sig öfver sin frändes
illdåd, sökt sin tillflykt inom de helgade murarne
för att där i lugn få sluta sin lefnad, utan att
hennes öron skulle nås af de dödsdömdes jäm-
merrop. Under alla de år hon vistades där hade
hon oafbrutet suckat och gråtit. Slutligen kom
detta till tsarens öron, och en mprk höstnatt
klappade hans handtlangare på klostrets port.
Den arma prinsessan, som endast alltför väl visste
hvad detta betydde, flydde genom sitt fönster för
att dränka sig i den närbelägna floden Moskwa,
men upphanns och fördes tillbaka till sin cell,
där hon stryptes, »ty,» sade gumman, »sedan tsar
Ivan mördat sin äldste son, som ni antagligen
sett på den förfärliga taflan i Tretjakoffgalleriet,
ville han ej se sina släktingars blod. Därför stryp-
tes hon.»
»Det var en ruskig historia,» menade jag.
»Ack,» sade hon, »här finns det många sådana;»
därefter fortsatte hon sålunda; »Tsar Peter lät
här intaga sin härsklystna syster Sofia under
namn af Susanna. Vi befinna oss nu i det af
henne uppförda huset, hvilket alltid utgör abe-
dissans bostad. På goda grunder ansåg han henne
vara den ledande handen i strelitzernas uppror,
hvarför han i hennes ås3’n framför detta fönster
lät halshugga 300 man af strelitzergardet. De
andra afrättades på Köda torget. Prinsessans
favorit, furst Ohovanskys högra hand lät han
fastnagla på själfva fönsterkorset. — h, det var
rysliga tider.»
Då jag märkte, att det tröttade henne att tala,
reste jag mig och bjöd henne farväl, på samma
gång jag bad att få veta hennes namn.
»Jag heter endast syster Antonia,» sade hon.
»För sextio år sedan hade jag visst ett annat
namn, men det glömde jag, då jag tog slöjan.
Men ni får ej lämna klostret, utan att ha något
litet minne härifrån — tillåt mig att ge er ett
radband. — Ack, det är sant, ni är ju ej rätt-
trogen,» påminde hon sig leende. »Då får ni nöja
er med den här fotografien öfver mitt Monastir.»
Jag lofvade att möjligen i någon svensk tid-
ning skildra mitt besök i klostret samt sända
henne ett exemplar.
»Hvad skall jag kalla min artikel?» frågade jag.
»I Novo Djewitschy—Monastir,» sade hon. »Då
ser jag genast hvar det står i tidningen, om jag
äfven ej kan läsa det.»
Sedan hon därpå befallt sin uppvaktande nunna
att visa mig omkring i klostret samt gifvit mig
sin välsignelse, drog hon sig tillbaka till sin cell.
Sedan vi tillsammans gjort en flyktig rond ge-
nom klostret, måste jag tänka på att återvända
till staden. Hon följde mig till klosterporten.
»Ni dröjer ännu några dagar i Moskwa,» frå-
gade hon, räckande mig sin hand till afsked.
»Nej, jag reser redan i afton vidare österut
för att se Volga. Jag måste resa hastigt. Om
en månad vill jag vara hemma igen, och till dess
skall jag ha sett tre kejsardömen och tre konunga-
riken. — Ni vet ju, att vi lefva i kapplöpningar-
nas gyllene tidehvarf!»
Vid dessa mina ord öfverfors nunnans väna,
melankoliska anlete af ett obeskrifligt leende.
Det var ej medlidande, ej undran eller svårmod,
men det var dock något af allt detta, och hon
sade med sin lugna, milda stämma:
»Så mycken oro och dock så nära lugnet...»
Därpå böjde hon lätt sitt hufvud och skred
långsamt framemot kyrkan, för att där kanhända
bedja för främlingen från Norden.
––––-❖–––––
Innehållsförteekning.
Jenny Andersson, född Bourn; af Amanda Leff1er. (Med
porträtt). •- I publicitetens tjänst; af Ave. — I »klädpen-
ningfrågan». — Förbi ! FråD holländskan för Xdun af Elin
Sch—y. (Forts.). — Xantippa; poem af Ejnar. — Vid kaf-
fet; amatörfotografier af Hugo Falk: »Dom flyttar in.» —
Namnsdagslista för 1896: September. — Ur notisboken. —
Teater oeh musik. — I Nowo Djewitschy-Monastir ; för I-
dun af Mari Mihi. — Tidsfördrif.
–––- *–––-
Oi es • ©
aiaroMrr.
J e
Kedigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
I -flydda da’r, när strid och kif
Upptogo männens hela lif,
När fienden stod utanför,
Då gällde att ha friskt humör.
I fästen och i slott man då
Försökte skydd och värn att få.
Men nu för tiden annat är,
Ej fienden nu kommer när.
Dock uti ro får ingen vara,
Af fiender det finns en skara,
Fast utaf annan sort, likväl
Förakta dem är alls ej skäl.
Och som det nu är kvinnans tid,
För henne gäller denna strid
Mot fiender, så små och djärfva
Att rakt de kunna en fördärfva.
Att striden ej må bli för svår,
På hennes sida städs jag står,
Ett värn, ett skydd, en bundsför-
vandt.
Få se om jag ej talat sannt.
Nu några delar till din ledning:
Ett namn på en, som ej var hed-
ning,
Men tvärtemot en kyrkans man?
Hvad uti grafven blott man fann.
En sak, som kan ditt hjärta få
Att utaf sorg som glädje slå,
Men ock förargelse kan ge.
Hvad uppå trädet man kan se.
Hvad vilda djuren lefva af.
Hvarpå gick skeppet väl i kvaf.
Ett namn uppå en Sveriges kung,
För hvilken kronan nog var tung.
En ort uti Amerika,
Där kaffet sägestväxa bra.
En flod i Spanien, ryktbar visst.
Hvarpå i Norge ej är brist.
Hvad är buljongen kokad på?
(Med något mer, kan du förstå.)
Ett annat namn på skurk mig säg.
Hvad kallas öfver ån en väg?
I djur och växter nät så skört,
Af något som ej får bli stördt,
Om lif och hälsa skall bestå,
Säg mig på detta namnen två.
Hvad genom trä en väg kan ta.
Ett husdjur som kan bördor dra.
L—na.
Länk-charad.
Med andra andra, i vänligt lag,
Mitt första på gärdet ses skrida
Den långa, härliga sommardag.
Mitt första — andra de trampa då,
Mitt tredjes olåt de lyssna på,
Som höres från skogen den vida.
En flod är mitt fjärde. Mitt femte
ett djur,
Som gärna sin hunger vill stilla
På andras bekostnad — så är dess
natur —
En socialist i det lilla;
Mitt sjätte sig smyckar med grönt
hvarje vår.
I ledet mitt hela så rakryggad går.
Sibylla.
Anagram.
I kaleidoskopet vårt
Typer fem i dans få gå,
Och det blir nog icke svårt
Att ett helt utaf dem få,
Om vi blott med vett och sans
Föra an vår lilla dans.
Först vi få hvad »grannen» har
Mera af än andra land
Och som månget steg bespar
Den som bor vid klippig strand,
Men som också skiljer åt
Och gör mångens bana våt.
Mosaik.
b e
i k
d a
1) Stad i Asien, 2) fruntimmersnamn, 3) växt, 4) hufvudstad i Eu-
ropa, 5) land i Europa, 6) mansnamn, 7) landskap i Sverige.
Begynnelsebokstäfverna bilda namnet på ett europeiskt konun-
garike.
Maj.
Än en sväng och vi få fram
Hvad för forskaren är rart,
Luntor — rykande af dam —
Som man genom sekler spart.
Nu med rökverk bästa sort
Sluta vi vår ädla sport.
Sibylla.
Ordgåta.
Tag 11 ord med lika begynnelse-
och slutbokstäfver, hvilka bokstäf-
ver bilda namnet på en populär
person.
De 11 orden äro:
1) En del af uret, 2) en liten sån-
gare, 3) tygsort, 4) ett andligt ondt,
5) tillredes i köket, 6) fruntimmers-
namn, 7) kärl, 8) interjektion, 9)
mineral, 10) mansnamn, 11) hvad
vi alla ha.
Reseda.
Lösningar.
Länklogogryfen: Fröken; frö, rö, rök, ök,
öken, en.
Charaden: Adalbert.
Geografiska gåtan: 1) Pfannenstiel, 2) Owai-
hi, 3) Röras, 4) Tavastehus, 5) Ufa, 6) Godt-
håb, 7) Arno, 8) Lublin.
Anagrammet: Röka, köra, ökar.
Kedjegåtan: Parma. 1) Panama, 2) Al-
fred, 3) rådman, 4) mortel.
Kapselgåtan : Nora, Japan, Rom, Kalmar,
Wien, Armenien, Salerno, Nilen, Sardinien,
Berlin.
HULTHÅNS Caoao & Uhooolad rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Kibbing, Nils
0:son Gadde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
