Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 35. 28 augusti 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1806 I Dü N 279
Pappa är sâ orolig för tåget, att han måste
skynda på henne, då hon plockar sig en bukett
af astrar och frostbitna resedor på rabatten och
fäster de urblekta, färglösa höstblommorna vid
sitt skärp.
En sista blick på deras lilla sommarresidens,
ett hastigt öfverslag öfver sommarens händelser,
obetydliga och färglösa som hennes höstbukett,
en liten halft bäfvande, halft glädjedrucken tanke
på framtiden — och så — farväl sommar!
Den lilla villan står öde, väntande sina gäster
till nästa vår, då trasten pratar på de svarta
åkrarne och crocus färgmättad sticker sig upp
ur fuktig mull.
–––- *–––-
Namnsdagslista för 1 896.
September.
1. T. Selma. 16. O. Eberhard.
2. 0. Fingal. 17. T. Tor, Tore.
3. T. Ossian. 18. F. Volfgang.
4. F. Hertha, Herta. 19. L. Fredrika,Diken.
5. L. Torsten.
20. S. Gudrun (kv.).
6. S. Ingegärd,Gärda. 21. M. Bagnar.
7. M. Begina, Gina. 22. T. Mauritz.
8. T. Gustava. 23. O. Tekla.
9. 0. Augusta. 24. T. Gärhard.
10. T. Virginia. 25. F. Bagna.
11. F. Cornelia,Conny. 26. L. Åslög.
12. L. Arabella, Bella,
27. S. Torgny.
13. S. Hervor (kv.). 28. M. Leonard.
14. M. Tora. 29. T. Mikael.
15. T. Agne, Agnar. 30. O. Dagobert.
-*■
Ui* notisboken.
Fritiof Nansen om kvinnan. Vid den fest,
som här om dagen hölls i Vardö för de hem-
vända nordpolsfararne Nansen och Johansen, höll
den förre bland annat ett skåltal för kvinnan.
Han erkände, att kvinnan alltid är ägnad att
stålsätta och uppelda männen i farans stund
och att just han, som under tre år varit beröf-
vad kvinnlig hjälp och stöd, så mycket mer för-
stod att värdera det. Plan yttrade bland annat,
att »finns det ännu någon man, som tviflar på
det stöd och det mod, kvinnan kan gifva män-
nen, så sänd honom till Nordpolen och låt ho-
nom stanna där under tre år. Han skall då bli
nödgad att erkänna det ! »
■s
Tysta skolans st/iftarinna fröken Jeanette
Berglind, fyllde den 21 dennes 80 år. Den vörd-
nadsvärda åldringen, som befann sig vid god
hälsa, hyllades i sitt hem af f. d. elever vid
Tysta skolan, af hvilka alla de i Stockholm va-
rande personligen hade infunnit sig och till frö-
ken Berglind öfverlämnade en bland dem sub-
skriberad skänk, samt af en hel del andra vän-
ner och gynnare. En rik blomsterskörd, många
skänker och talrika lyckönskningsskrifvelser och
telegram ingingo under dagens lopp. Som be-
kant meddelade Idun i fjol, samtidigt med por-
trätt, en skildring öfver fröken Berglinds vackra
lifsgärning.
*
Madame Jane Gernandt-Claine, den äf-
ven för Iduns läsekrets välbekanta författarin-
nan, vistas för närvarande i hufvudstaden. Hon
har anländt hit från Sydafrika via Paris för att
aflägga ett kort besök hos sina närmaste släk-
tingar. Återresan anträdes den 1 september, då
fru Claine styr färden till Bosario i Argentina,
där hennes man under några år kommer att
kvarstanna i egenskap af diplomatisk konsular-
agent.
*
Damerna till vänster. Inom tyska officers-
kretsar är det’ vanliga bruket att låta damen taga
plats påhöger sida om kavaljeren på väg att alldeles
försvinna, antingen vederbörande promenerar till
fots eller i vagn med en dam. Det lär vara ef-
ter kejsar Wilhelm själf, som alltid har kejsa-
rinnan till vänster om sig, som officerarne upp-
tagit detta mod, och enligt hvad som meddelas
i tyska tidningar har denna damernas »detroni-
sering» äfven spridt sig till andra lager af den
tyska befolkningen.
––––––––-
Teater och musik.
Kongl. operan öppnade spelåret i måndags med
uppförandet af »Lohengrin». Hufvudrollerna in-
nehades af hrr Ödmann, Söderman och Sellergren
samt fruarna Östberg och Rundberg. Utförandet
var på det hela taget godt och de förnäm-
sta rollinnehafvarne skördade både bifall och
blommor. Bland åhörarne, som fyllde större de-
len af salongen, märktes en stor mängd re-
sande.
Onsdagens program upptog »Trollflöjten».
Edvard Grieg i Stockholm. Enligt uppgift i
Nationaltidende, har Edvard Grieg af härvarande
k. Opera blifvit engagerad att under instundande
säsong dirigera två stora orkesterkonserter med
uteslutande hans egna kompositioner på pro-
grammet. Detta blir, som bekant, första gången
den genialiske norske komponisten kommer att
dirigera här i Stockholm.
Arenateatern. I Djurgårdssäsongens elfte tim-
me kommer Arenateatern med ett nytt program,
ej utan sitt intresse och odisputabelt det literärt
värdefullaste af hvad sommaren gifvit oss från
denna den yngsta af hufvudstadens scener. Lud-
vig Fulda, den tyske dramatikern, som här sär-
skildt gjort sig välkänd genom sitt under sist-
förflutna spelår å Dramatiska teatern framförda
sagospel »Talismanen», har i »Bobinsons ö», un-
der äfventyrets lekande form, åter upptagit några
af samtidens allvarligaste sociala spörsmål; och
om än »Talismanen» med afseende på såväl poe-
tisk fägring som djup ovillkorligen är det öfver-
lägsnare, måste dock äfven »Bobinsons ö» er-
kännas som ett verkningsfullt och underhållande
arbete.
Författaren försätter en samling af den mo-
derna storstadskulturens representanter af båda
könen på en obebodd söderhafsö, efter det deras
lyxångare gjort skeppsbrott. Naturligtvis äro
de här absolut hjälplösa, och de skulle gå ynk-
ligt under, därest inte en ringa arbetare, en el-
dare från fartyget, toge befälet öfver dem, orga-
niserade deras arbete och sålunda gjorde den
öde ön beboelig för dem alla. Denne arbetare,
som af alla blifvit sedd öfver axeln i den gamla
världen, blir här på grund af sina praktiska för-
utsättningar allas herre. Han sätter mångmillio-
nären att plocka potatis, fursten att med båge
och pilar nedlägga lamadjur, den »schneidige»
löjtnanten att odla majs o. s. v. I detta lilla
samhälle är det han, folkets son, som blir beskylld
för »despotism» och »tyranni», blir hotad med
strejk af mångmillionären och med uppror af
fursten. Det är den upp och nedvända världen,
hvilken dock till slut vändes »rätt» igen genom
de skeppsbrutnas räddning åter till kulturen och
mera »ordnade» förhållanden.
Hvad utförandet beträffar, få vi fatta oss kort.
På flere händer af god effekt, erbjöd det på
andra åtskilligt att önska. Bäst af alla fjdlde
fröken Gottschalk sin uppgift som den intagande
unga millionärsniécen, hvilken håller sitt hjärta
rent från all rikedomens slagg och öppet för eri
hängifven, offrande kärlek. Hr de Wahl som
den egna, själfständigt banbrytande kraftens re-
presentant Årnold Palm hade särskildt i de tvänne
akterna på »Bobinsons ö» många förträffliga mo-
ment; i begynnelse- och slutaktens »civiliserade»
dräkt trädde däremot åtskilliga drag af hans
snart kända, men ej välkända manér störande
i dagen. Föga i sitt esse var hr Strömberg som
kommersrådet; han skall väl dock vara ett
stycke förfinad börsmatador, denne moderne
mammonsfurste, och ej en vulgär landthand-
laretyp. Ur den för öfrigt långa roll-listan må
med erkännande nämnas hr Engelbrecht som furst
Hartenstein och fru Dorsch som en kokett gam-
mal änka, »det evigt kvinnligas» representant i
alla väder, till och med under den obebodda öns
värsta hunddagar.
Den talrika publikens bifall var på premièren
i tisdags lifligt och decideradt.
Vasateatern begynner sitt nya spelår i morgon
lördag, hvarvid för första gången uppföres »Ge-
neraldirektören», lustspel i 3 akter af Alexandre
Bisson.
–––- ––––-
I Nowo Djewitsehy-Monastir.
För Idun af Mari Mihi.
U
nder den vecka jag tillbragte i »Bysslands
hjärta» i slutet af maj, besökte jag ej mindre
än tre gånger det nunnekloster, hvars namn läses
här ofvan. Det var så skönt att för några tim-
mar få utbyta det öronclöfvande larmet därinne
i den festklädda staden mot den absoluta still-
heten och hvilan inom dessa helgade murar.
Nowo Djewitschv—Monastir, eller på svenska
Nya Jungfru-Klostret, har ett synnerligen natur-
skönt läge i utkanten af Moskwa. Det hela ut-
göres af en mängd olika byggnader: kyrkor, be-
grafningskapell och bostäder för nunnorna, allt-
sammans omgifvet af en ofantlig kvadratformig
mur.
Första gången jag for dit var kvällen före den
stora kejsarkröningen. Dagen hade varit synner-
ligen mödosam, och jag visste, att morgondagen
ej skulle ge den efter. Mitt besök i klostret hade
därför ungefär samma karaktär som »lugnet före
stormen». Jag vandrade länge omkring på den
lilla kyrkogården och beskådade dess många,
präktiga grafvårdar; en stor del af Moskwas ari-
stokrati brukar välja denna fridfulla plats för
den sista hvilan. Ett af monumenten fäste sig
särskildt i mitt minne. Det var ett stort marmor-
block, på hvars framsida en medaljong med bröst-
bild af ett ungt par var inhuggen i haut-relief.
Båda voro af sällsynt skönhet, och medaljongen
var påtagligen ett verk af någon stor konstnär.
Jag läste inskriptionen, och den lydde:
Påminn Dig dem i Ditt rikel
Furst Sergei Sergeiwitsch Tseherebatoff
1846—1876
Furstinnan Ielisaveta Pavlovna Tseherebatoff
1853—1875
Sonen
Furst Sergei
1874—1875
En tragedi på en grafsten .. .
Från kyrkogården ställde jag mina steg till
klostrets högsta byggnad, det af »Pjotr pjärvi»
(Peter I) uppförda klocktornet, för att från dess
spets njuta af den berömda utsikten öfver de
skogbeklädda Sparfbärgen. Uppstigandet i tornet
är förenadt med rätt mycket besvär; den långa
spiraltrappan smalnar, ju högre man kommer,
hvarför jag slutligen började frukta det värsta.
Ändtligen skymtade jag dock dagen, hvilket sade
mig, att jag snart nått målet för mina mödor.
Väl uppkommen på den öfversta platformen,
möttes jag af det mest intensiva flickfnittrande,
som nått mitt öra alltsedan jag lämnade .. bo,
oförgätligt i åminnelse. Viel närmare påseende
befanns det härröra från ett tjogtal 16- à 17-åriga
noviser, hvilka gjorde i ordning lyktor, för att
kvällen därpå illuminera för tsaren och tsarinnan.
Så snart de fingo syn på mig, upphörde fnittran-
det som genom ett trollslag, och de ägnade sig
åt sitt förehafvande med det allra näpnaste all-
var. Jag aftog hatten och bugade mig, verkligen
mycket förlägen, samt började därpå med all
gewalt kika bortemot de beprisade Sparfbergen.
I mitt stilla sinne önskade jag mig innerligen
dit, ty jag sväfvade i den hopplösaste ovisshet,
huruvida det gick an att tilltala dem eller ej.
Slutligen tyckte jag dock, att min tystnad bör-
jade förefalla litet malplacerad, och jag vågade
en blick bakåt. De tittade igen, tydligen inte
det minsta rädda, ehuru tysta som muren. Situa-
tionen började blifva melodrastisk. De små novi-
serna tycktes vilja säga detsamma åt mig, som
fransmännens general vid Fontenoy sade till den
engelske befälhafvaren: Herrar af gardet, skjuten
första salvan! — Jag lydde ordres och framstam-
made en bedröfiig fras, hvilken dock verkade
som den tändande gnistan, ty ett ögonblick där-
efter var samtalet i full gång. De berättade, att
de skulle stanna i klostret så länge de lefde, och
att de trifdes där alldeles utmärkt väl samt med
otålighet motsågo den stund, då de skulle få taga
slöjan. Då jag talade om, hvarifrån jag var, blefvo
de mycket fundersamma, till dess något ljushuf-
vud bland dem kom att nämna den tolfte Carls
namn. — Ögonblickligen voro de alla med.
»Oui, oui! Charles XII ett Pierre le Grand et
la victoire de Poltava. »
»Ja, ja, Pultava minns ni nog, men Narva och
Holofzin och Clissow ha ni glömt...»
Nej, det hade de då aldrig i lifvet hört talas
om. —
Då jag sagt dem farväl och åter skulle ned-
stiga för den branta trappan, bäfvade jag för att
se ned i afgrunden, hvarför jag beslöt att gå
baklänges.
»Nej, nej, inte så, inte baklänges,» ropade
flickorna i korus. »Då blir ni alldeles vimmel-
kantig, innan ni kommer ner.» Jag ville emeller-
tid inte riskera en kullerbytta, hvarför jag fort-
satte som jag börjat, bemödande mig att göra
min sortie så värdig som möjligt. Dock voro
alla mina ansträngningar i den vägen förgäfves,
ty flickorna samlade sig i en halfeirkel omkring
den ödesdigra trappan och skrattade af hjärtans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0283.html
