Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. 4 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 IDUN 1896
Vj
!» P
V t»
H S?
P 2
»i ©
2. „
ck £2*
Ml M
0-‘ “
d- ©
P: (D
P ©
P* •
IL» v«rf
P ©
P N
10 ^
“ SB
A SB
h g
^ M
" i
SB
S3
m
S
sa
?»
Eat^ï*
2 p p
«3 p.p
H-* 01
sshp»
P coo
•T* P*
*_Pp<
° w
09 5*
<3?
TS e+S-
srî^s»
05
o « è
=3 go
fiojfK
o"£
b °’S
ÖSVJ
3 g
H P
Bç@
a
<b ■* ^2
’S sitfg
S 5?*“ o
Ü* n* O
ÖS* b*
(Q ©
CQ b
a“
»
B
t P
hvad hon säger: »Ack — — — nej––––
— ja •— det är bra — —»
Medan hon talar, slocknar rosenskimret
därute, Och dyster och grå faller skymningen
hastigt på. I sin smärta känner hon det
så, som om det vore hennes lycka som sjunker
ned därborta i aftondimmans dysta grå.
Där dör min gyllene drömbild bort — tänker
hon. —• — En dröm således —• — endast
en dröm! När hon så funnit en yttre bild
för sin smärta, känner hon ett djupt medlidan-
de med sig själf —och med en häftig snyftning
strömma tårarne fram. Så står hon ett ögon-
blick under stilla gråt, sedan befriar hon
sig sakta från hans arm, torkar sitt tår-
dränkta ansikte, tänder på ljus, rullar ned
gardinerna, ser till brasan och säger sedan
med vanlig obesvärad röst, i hvilken det
dock finns något sorgset och klanglöst:
»Middagen har länge varit färdig — låt
oss gå till bords.»
V.
Nu kommo flere mörka, dystra dagar.
Då hon ej talade något vidare om hans resa
till Amsterdam, hade han bestämdt afresan
till följande måndag; van Merwe borde då
vara hemkommen.
Hon skulle packa hans saker.
»Tag bara en liten kappsäck,» sade han,
»jag blir säkert inte borta längre än åtta,
högst tio dagar.»
»Det är bra, Han,» svarade hon lugnt
«— det hade kommit något doft och dystert
i hennes röst — den liknade en bruten
kristallklang.
Han är strålande glad och hans glädtig-
het framträder i allt hans görande och lå-
tande, ehuru han försöker lägga band på
sig i hennes närvaro. Han hvisslar och
gnolar hela dagen, men då han tänker på
henne, håller han upp för att efter fem mi-
nuter börja på nytt. Han har samlat ihop
alla studier och skisser från de sista två
åren och sitter nu beständigt och arbetar,
ändrar och förbättrar och visar större lust
och ifver än på hela året. Ibland händer
det, att han plötsligt kommer ihåg något
som han nödvändigt måste ha med sig,
och han skyndar då genast ut för att köpa
det. När han sedan kommer tillbaka, är
det alltid något intresant han hört eller
läst i tidningarna.
»Kan du tänka dig, hvem som just nu
är i Amsterdam? Nej, det kan du natur-
ligtvis inte! Jo, van Orpen, du vet han,
som målar symboliska saker — jag måste
försöka få göra hans bekantskap. Och
Antoine med sin Theatre Libre är också
där, dit kommer jag säkert att gå en gång.»
Men i hennes själ ljuder en ständig klagan:
O ! det är förbi — det är förbi allt — allt
— är slut! Min kärlekslycka — min sköna
dröm •— borta — borta — för alltid borta.
Hon kan icke tänka på något annat — hon
plågas mer och mer af den bittra vissheten
att allt har förändrats — att hennes lif
alldrig mer skall bli, hvad det varit under
dessa två år, aldrig mer — aldrig mer ! De
två hade stått tillsammans, uteslutna från
samhället — härefter skulle hon stå ensam.
Han vänder tillbaka dit igen — med sina
tankar och önskningar var han redan nu
där.
»Kom, vännen min, var då inte så be-
dröfvad! Om en vecka är jag ju alldeles
säkert tillbaka hos dig igen. En enda
vecka blott — är det då så förfärligt! Du
skall få se hvad det skall komma att göra
mig godt att få återse Lolo och vara litet till.
sammans med människor,» säger han och
sluter henne ömt i sin famn.
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
–––––*–––– •
Planschen för augusti
åtföljer, i utbyte mot det vanliga romanarket,
detta nummer och utgöres af en reproduktion
i autotypi efter den framstående franske konst-
nären G. Landelies intagande skördetidsidyll:
»Det första steget».
––––-*––––-
Innehållsförteckning.
Prinsessan Helena af Montenegro. (Med porträtt). —
Hvarandra; poem af »Klippans son». — Öfveransträngning
i skolan och i hemmet; några erinringar vid skolter-
minens början, af Mathilda Langlet. — Öfver hinder; skiss
för Idnn af Agathe Lind. — Ett litet västkustbref; af Betty
B. — I »klädpenningfrågan». — Att sätta ho; af A ... s.
— Från Iduns läsekrets: Föreningen »Ömsesidigt ansvar».
— Ur notisboken. — Teater och musik. — Förbi: Från
holländskan för Idnn af Elin Sch—y. (Forts.). — Planschen
för augusti. — Tidsfördrif.
–––––*–––––
Gr$° • 0\ J®« C) • J®
Siaromr,
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Bref med 56 inkapslade
geografiska namn.
•— — — Hur allmänt vi glädjas
åt att höra från er, kan du nog tro !
Jag och alla önska, att den tur ni
bruka ha, står er bi. En härlig ort
ni valt, marken är historisk, och
klimatet i en nedanför belägen trakt
är ju rart, det med, i en händelse
ni göra ombyte.
En dag mötte jag Nora och berät-
tade om pastor Viktors bragd. Er
gamla vän nästan grät, och om och
om igen ropade hon: »Du raska,
tappra gosse!» Hon hälsade och
gladdes att er resa blef verklighet.
Ondt om tid hade hon som vanligt
och nystade i väg, men hann tala
om hafresoppa och plommon, tro-
sak har den dieten nästan blifvit
henne. En angenäm behantskap i
alla fall är hon med sitt soliga, bli-
da lynne.
Borta en afton träffade jag hän-
delsevis »lede Frans» — du skulle
nog tyckt om honom — han hade
varit bjuden på frukost af rik, an-
stolt vän etc. i samma stil. tian hal-
tade åt alla håll som vanligt och
bar kappan på båda axlarne. För
ett par flickor, den kvällen, ansågs
han hugad att böja knä — redobo-
gen till kurtis alltid.
Jag har varit en tid öfverlupen af
arbete, lika ännu nära på, men skall
dock om onsdag, medan Eva är
kvar,Jtill H:s och se huru »pappa
NEROTH & C».
Tekniska Fabrlkan”GÖTA LEJON"
» » m aÖTXBOMO.
1er mot lillen» ; hon talar så vackert
därom, samt hur han sjunger; nog
är lillen blifven en farlig rival för
hans kära arkiv! Olga, stackars li-
ten, har hvarje natt stort besvär
med sonen.
Må ni ej behöfva frukta jordbäf-
ning. Också önskar jag att du slip-
per si en tjurfäktning. Ge nu all
oro på båten! Syskon, goda vän-
ner och jag med sända dig och de
andra hälsningar.
b-g.
Charad.
När flickan, den älskade, spotskt
hördes svara
Mitt första på frågan han gjorde så
varmt,
Då önskade han att mitt andra vara,
Ty lifvet nu syntes förhärjadt och
armt,
Men då hon, ödmjukad af ånger,
mitt fjärde
Tillhviskade honom med stämma så
blid,
Fick lifvet i hast ett förunderligt
värde,
Och full af mitt tredje blef världen
därvid.
Hvad åter mitt hela beträffar, så
svär det
Betänkligt mot kärlek och all poesi,
Ty utan att vilja det sänka till vär-
det,
Nog passar det bättre i farmakopi.
S. L.
Stafvelsegåta.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
