Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. 18 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 IDÜN i89e
H
p
y 0
<4 a
p p
•d g
H. Pf
P
P
•d h
p 2
H ©
S» Ä
d~ pd
MS M
O: ™
1%
P* *
© i-,*
h m
y o
P N
! *
*8
-g
95
&
m
S
va
Så fann herr Birger henne, när han stormat
uppför trappan, som han tagit i tre steg.
Tatjana vände sig om, där hon stod på tåspet-
sarna med hela munnen full af knappnålar. Så
hoppade hon lätt ned, tog paketen ur hans hän-
der och ropade.
»Nåå! Hvad tycks?»
»Är detta verkligen mitt rum?»
Herr Birger såg så glad och så förvånad ut,
att Tatjana gaf till ett litet ystert glädjerop.
Saltkött, skinka, sardiner, ost, bröd, te ! Så myc-
ket! Så mycket! Storståtligt! »Och hvad „har ni
där? — i rockfickan? En butelj vin! Ah, en
butelj vin!» Tatjana måste sätta sig i förvåning
öfver denna upptäckt. »En hel butelj vin! Jo
ni är god ni — en sådan storslösare!»
Och herr Birger, den sparsamme herr Birger,
som aldrig unnade sig själf något, han slog i ett
fullt glas åt Tatjana, han log och öfver hans
magra, unga ansikte låg ett skimmer af stilla
lycka. Tatjana hällde te i hans spruckna kopp.
När han såg henne stå där med det lilla svarta
bufvudet öfver den hvita snibbkragen sysslande,
vid bordet för att göra det riktigt bekvämt för
honom, greps han af en sådan lust att lägga sitt
liufvud ned i hennes knä och låta dem fara, alla
de där bekymren och omsorgerna, som gnagde
sönder hans inre, och känna sig lycklig, helt
lycklig och sorglös, — smekt, omhuldad och för-
stådd bara för en gång i sitt lif. Innan han
själf ens visste af det, hade han högt nämnt hen-
nes namn.
»Tatjana !»
Tatjana vände på sitt lilla hufvud och såg rätt
på honom med stora ögon.
Då fann han sig med ens själf dum och barns-
lig. En främmande flicka! Och han log ironiskt
åt sig själf.
Hade då ännu icke det där godhjärtade, blöd-
sinta ögonblicksbarnet inom honom blifvit kväfdt?
Och så sade han något helt annat, än han äm-
nat, då hennes namn så obetvingligt ljöd från
hans mun.
Så åto de tillsammans sin festsupé. De delade
knif och gaffel. De drucko ur samma kopp och
satte sina röda, ipjuka läppar på samma ställe.
De skrattade, de pratade och de voro unga. Och
herr Birgers ömsinta hjärtnupenhet dog bort
inför Tatjanas fladdrande pladder.
Det var lustigt, att de två sutto så här. Tyckte
han icke? Vet han — herr Birger, att hon,
Tatjana, haft en så gruflig respekt för honom
förut? Men det hade hon icke alls nu mera, icke
alls. Hon var inte en gång rädd för att kalla
honom för Birger, bara Birger. — Neej-då! Och
när han skrattade så där, ja, se då vågade hon
säga åt honom hvad som helst. Och hon lade
armbågarna på bordet. De svarta ögonen glittrade,
och hon sköt ut munnen och sökte se trotsig ut.
Nej, inte ville hon dricka mer. Herr Birger fick
inte fylla på glaset! Men ändå höll hon fram
sitt glas och drack ut det begärligt, liksom ville
hon åt sin uthungrade kropp uppsuga lif och
kraft med vinet. — Vet herr Birger, hon tyckte
så mycket om det, som var roligt. Inte just för
att hon fått vara så mycket med om det roliga,
för se morfar — han ville helst, att hon satt
inne på sitt rum, han. Ja, tänk. »Les oiseaux»
däruppe, dem hade morfar förbjudit henne att
besöka. — Men om kvällarna, när morfar
spelade i orkestern . . . ja, det, som hon nu be-
rättade, det var en hemlighet, förstod han, herr
Birger, ... då brukade hon gå ut och drifva på
gatorna. Det var ju intet ondt i det. Hon talade
ju aldrig vid någon, om också en och annan sän-
de några ord efter henne. Så det var intet ondt
i det. — Ja, kanske litet mera vin! — Det var
så roligt och nytt att dricka vin. Man kände sig
så underligt stark och glad efter det. Jo, det var
så roligt att gå så där på gatorna om kvällarna.
— Så mycket ljus och så mycket folk och så alla
de vackra, ljusklädda damerna, som foro till sina
kalas och fester. Tänk att få dansa! Dansade
inte herr Birger? Om Tatjana tyckte om att
dansa!? Det var en fråga det! „Och hon afun-
dades de där lyckliga damerna. Ah ! Ibland ville
hon kasta stenar på de eleganta kupéernas slipa-
de fönster och förstöra deras dyrbara kläder.
Hvarför skulle de ha bättre än hon? . . . Boa
sig ! ... Dansa !... när hon aldrig fick göra det.
Och hennes röda läppar skälfde i de fina, sväng-
da munvinklarne. — Sade herr Birger, att hon var
socialist? Inte visste hon hvad socialist var.
Morfar han var nihilist, därför hade han måst
flytta bort från Kyssland. Visste herr Birger
hvad nihilist var? Och så pratade hon och så
skrattade hon och hennes kinders matthvita hud
hade fått samma fina rosafärg som hafssnäckan.
Tatjana visste inte, hvad nihilist var. Hon
mindes inte Kyssland; när hon lämnade det, var
hon så liten. Kyska hade aldrig morfar talat med
henne, men franska brukade de tala. Skulle hon
ha »le beau„reste» i buteljen?! Så drack hon ut
det sista. Åh! Den, som fick dansa och ha ro-
ligt just så här, lefva just såhär! Och hon grep
hastigt fiolen och satte den under hakan — »just
så här —» upprepade hon och spelade med
nöjeslystna, glänsande ögon. Det började så gladt
högt uppe i diskanten med en drillande munter
ton, så en hel kaskad med gälla små knäppnin-
gar och så en öfverdådig liffu.ll dans i mazurka-
takt. Men dansen mattades. Det var slut med
glädjen. Sorgesång smög sig in med gråt och
smärta.
Stråken gled öfver g-strängen i darran-
de, kvidande toner. Tatjanas läppar lågo tätt
slutna intill hvarandra. Hennes ögon stodo fulla
af tårar. Hon stannade midt i en passage, lade
fiolen ifrån sig och brast i våldsam gråt.
Och åter blef hon förvandlad till den stackars
lilla flicka, som grät så öfvergifvet, hoprullad till
en liten svart boll.
(Forts.)
–––- *–––-
Innehållsförteckning.
Hedvig Holmström, född Nordström; af Amanda Leff-
ler. (Med porträtt). — Ett flickporträtt; af Albert Eriksson.
— En omhuldad kleuod; af Erny. — I »klädpenningfrå-
gan». — Ett septemberminne; 21/g. Af »En svensk kvinna».
— Genom fyra släktled; några små kulturbilderfrån Små-
land, för Idun tecknade af L. S — Ur notisboken. —
Teater och musik. — Tatjana; skiss för Idun af Elsa
Lindberg. — Tidsfördrif.
–––- *–––-
& &
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Man regelbundet mig kan hvart år
Bland sommargäster få räkna.
Min bana fram genom lifvet går,
Så akrobaterna blekna:
Så äfventyrlig är hela stråten,
Att en Blondin just må baxna åt’en,
Helt afundsjuk.
Ett världsrekord kan jag säkert slå
Ibland gymnasternas skara.
Fastän nog mången skall tycka då,
Det uppåt väggarne vara.
Jag fri som fågeln nog synes vara,
Men sväfvar dock i beständig fara
Som fågelfri.
Det finns i världen ej predikant,
Som har min väckarförmåga;
Ty trots allt tal sof man helt ga-
lant,
Fast samvetskvalen bort plåga;
Men sof man än såsom stock på
stenen :
En knäpp på näsan ger lif i benen,
Det vet nog jag.
Bedrägerier och falskhet blott
Jag funnit har under färden.
Ja, jag, om någon, har skåda fått
Den upp- och nedvända världen.
Jag kan på samvete tryggt förklara,
Att intet är, hvad det synes vara,
Men motsatsen.
Jag af en läckerhet, riktigt rar,
Kom häromsistens att njuta —
NEROTH & Co.
Tekniska Fabrlkon”GÖTA LEJON"
• • « GÖTEBORG
Nå, jag blef sjuk, så det troligt var
Att mina da’r skulle sluta.
För att då tvärt göra slut på kva-
len
Jag tog‘“förgift. — Än i jämmer-
dalen
Jag larfvar kry.
Jag funnit har från min första dag,
Att guld ej är allt som glimmar.
Bedrägerierna stämplar jag,
Fastän man bråkar och stimmar.
Farväl, go’ vänner, ni få ursäkta,
Om jag, i stället att illa fäkta,
Till flykten tar!
Och vill du nu höra på min drill,
Fast den ej tjusar ditt öra,
Jag mången hemlighet gärna vill
Förtroligt låta dig höra:
Hvem, sedan natten har bredt sin
slöja,
Sitt väktarrop man kan höra höja
Bland berg och skog.
Ilvad morgonhärolden gör med fröjd,
När solen eldklotet höjer;
Hvem lummig står öfver källan böjd
Och med sin skugga förnöjer;
Och hur du blir utaf trumpna mi-
ner;
Nej, tacka vet jag, när glad du ski-
ner
Som Karlstads sol !
Hvad finns i tunnan, som saknar
band ?
(Problem från barndomens dagar!)
På bygdens visa ett slut ibland,
Som landtligt öra behagar;
Preposition skall du äfven finna,
Men endast en kan jag mig påminna
I denna stund.
En skogens blodtörstiga tyrann
(Turist i ödsliga trakter);
Ett sagoväsen, som höra kan
Till tvänne stridande”makter;
rekommendera sitt allmänt erkända
LÏÏTPULVER
Hur ju den girige gärna hölle
Sin egen själ, blott ett guldmynt
fölle
Uti hans pung.
Säg, hur är färgen på Floras skrud
För höstens töckniga dagar?
(Hon än är fager som silfverbrud,
Och än hon mången behagar.)
Hvad ju är stiftad att troget värna
Om allas rätt, lika väl och gärna
För hög som låg.
I imperfektum ett verb till slut
Jag hviska vill i ditt öra;
Och trenne tonsteg, förutan prut,
Jag tänker låta dig höra. —
Du rycker till! — Var min ton så
sprucken?
Du må väl icke ha känt dig stuc-
ken?
Nå, ja, farväl !
L—a.
Korsaritmogryf.
a a a
a b b
d d d
d e e e f 1 1 m
111 n n 0 0 0 0 r r
r r r r s s s s t
t t t
t t u
u ö ö
De 45 bokstäfverna i korset skola
ordnas, så att de bilda namn på tren-
ne europeiska städer, såväl när de
läsas vågrätt som lodrätt.
S. L.
Lutpalvret begagnas vid lak eller tvätt i stället
för bästa och renaste aska. Användningssättet
alldeles samma som med vanlig; asklut, och
SÅP-PULVEK (fritt fri» klor)
Tre namn.
a a a
d d e
i n n
Litet hufvud bry.
Af 6 a, 1 d, 2 1, 2 o, 4, r, 1 s
och 1 t bildas en mening af 4 ord,
hvilka — om de äro rätt funna
— ljuda lika, vare sig] man läser
dem (hvart och ett för sig) rätt
eller bakfram.
Lösningar.
Logogryfen:Storklockan ; kloak, stank, torsk,
kork, ostron, krokan, sol, kask, rak, Loka,
lank, krona.
Charaden: Alingsås.
Bokstafsgåtan: 1) Bernhardina, 2) Blenda,
3) Henrik, 4) Amalia, 5) Hedvig, G) Agneta.
Fyrkantgåtan:
LÄST
ÄRTA
STOL
TALL
Ordkedjan: Elis—Lisa—Isar—Sara—Aral.
Sparar penningar.–––––––––-
–––- Sparar arbete.––––––––––––
■■■ —■■■■■ Sparar ÏL2âdLer och———
........................ . —»twitter «Apa eller twÅJ
fritt frän klor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
