Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. 2 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.414 IDUN 1.-96
Ädla godhet, dygdernas försköning
Och den sanna känslans enda tolk,
Blif en sårad mänsklighets belöning,
Sträck ditt välde öfver alla folk!
Lär den stolte, mäktige att ömma
För en svag, som honom trotsat har;
Lär oss att hvarandras brister glömma,
Broderligt, som barn af samma far!
B. A. Granberg.
omorganiserades för att utgöra en afdel-
ning af sjätte distriktets döfstumskola och
därigenom erhöll en betydligare tillökning
i sitt elevantal, lämnade fru Prawitz den
numera alltför betungande husmodersbefatt-
ningen för att mera kunna ägna sig åt sitt
hem, sin make och sitt barn. Slöjdlära-
rinnebefattningen innehade hon ännu vid sin
död.
Det utmärkta nit och den plikttrohet,
hvarmed fru Prawitz ständigt skötte sina
åligganden, äro värda uppmärksamhet och
erkänsla. Och tager man så i betraktande,
att hon var döfstum och således hade att
kämpa mot många svårigheter, okända för
dem, som genom örat hafva en förenings-
länk mer med lifvet och människorna om-
kring sig, då måste man skänka henne sin
beundran för det arbete, hon både såsom
lärarinna och husmoder för de döfstumma
under sammanlagda tjugutvå år utfört. Hen-
nes ovanliga energi och ordningssinne voro
egenskaper, hvilka gjorde henne till en god
husmoder och slöjdlärarinna. Det gick ej
an för barnen att slarfva under hennes vak-
samma blick, men utförde de sitt arbete
väl, kunde de vara förvissade om, att hen-
nes öga med kärlek och välvilja fästes på
dem. Och ingen kunde såsom hon med
ett gladt skämt, med en vänlig blick upp-
muntra dem till nya ansträngningar. Där-
för samlades de, både större och mindre,
så gärna omkring henue, och deras ögon tala-
de ett vältaligt språk om all den hängifna kär-
lek och tillit, de kände för den kära vår-
darinnan, som städse så innerligt deltog i
såväl deras fröjder som sorger. Många af
de från Bollnäs döfstumskola utgångna ele-
verna hafva henne att tacka för det ord-
ningssinne, som de från skolan medfört ut
i lifvet, och hon står för dem såsom ett
efterföljansvärdt exempel på, huru man till
andras gagn bör använda de goda gåfvor,
man fått, samt huru man genom förnöj-
samhet och kärlek kan sprida ljus och vär
me bland dem, med hvilka man kommer
i beröring. »När man har sett fru Pra-
witz, har man godt däraf hela dagen,» sade
en gång en arbetare, som dock endast till
det yttre kände henne.
Länge skall hennes minne kvarstå hos
alla, som kommit inom hennes hjärtevin-
nande personlighets verkningskrets.
Så som ett moln helt hastigt skymmer
den nyss så klart strålande solen, så kom
döden plötsligt till henne en dag, då hon
tillsammans med skolans lärare och elever
ämnade njuta en solskensdag i det fria.
Olyckan på sjön Yarpen den 22 augusti
detta år är med all dess ve och sorg för
djupt känd rundt om vårt lands bygder,
för att den här skulle behöfva vidröras. Ett
af dess offer var fru Axelina Prawitz. I
döden som i lifvet följd af de döfstumma
små, hvilar hon nu i deras närhet på den
stilla kyrkogården, där frid och ro råda.
E. A. C.
CfdTQ dikter.
Af Birger Mörner.
l.
korpens vinge min tanke tar
och skriande hest öfver heden drar,
ån sträcker han stark som falken ung
öfver doftande skog, öfver blommande ljung,
än skriker han gällt med en vipas skri,
när dagens ljus är förbi . . -
Men nalkas han, kära, ditt lugna bo,
en näktergal blir han i aftonens ro,
som dold bland det dunklaste törnesnår
de skönaste slag uti skymningen slår
för dig, allra kärestan min!
Och månskenets strängar jag knäpper till sang
med klangen af fallande blad,
med klagande vemod af vågsvallets hrus,
med innerligheten af barrskogens sus
i flyktande skymning lång.
Du snodde de skäraste rosengarn,
du kära, kring vännen dm,
ditt öga var blankt, du blonda barn,
du var aderton år!
Och månljusets gyllene strängar jag slår,
du, blonda barnet, för dig.
Din hals var så hvit, så mjukt ditt hår,
för minnet så frågande stort du står,
du barn med de aderton år!
3.
Af hvitasie vågskum jag timrat ett slott
med rutor af blånande is,
från burspråket fladdrar för aftonens bris
en vimpel med färg af förhoppningens blått,;
öfver skimrande slottet i skymmande skog,
jag refvor af drömmarnes vildvin slog.
Jag väfver en väfnad af våratiens doft,
af fladdrande fjärilens finaste stoft,
af spinnande spindelens tunnaste tråd
med blomdaggens darrande droppe till våd.
Två trippande rådjur med spensliga ben
för en jältemussla jag spände;
de hålla vid trappan i månens sken,
och tömmen af blåklintslingor är,
och vagnen som lyktor irrbloss bär
från svartaste träsket i skogen.
Och du skall sätta din späda fot
på marmorns blänkande trappa,
och jag skall skynda dig, blonda, emot
och bära din spindeld.ukskappa.
Och jag skall leda i högsal in
min kära, skälfvande flicka,
och sprudlande vin ur en blommas kalk
jag bjuda dig skall att dricka.
Och ditt skall blifva det hela slott.
Sof godt, du kära, sof godt!
”Kvinnornas palats.5?
Då Kvinnoklubbens medlemmar den 24:de
september infunno sig till samkväm i sin
lokal, läste de ofvanstående ord på anslags-
taflan under rubriken »diskussionsämne».
»Kvinnornas palats». Hvilka stolta ord!
Vi läste dem med undran och förvåning.
Nog hade vi hört talas om att våra danska
systrar anslagit öfverskottet från kvinnliga
utställningen i Köpenhamn till grundplåt
för uppförandet af en »Kvindernes bygning»
samt att de genom en nationa.lsubskription
hoppades kunna insamla de erforderliga med-
len till företaget, men hvad kunde väl Kvin-
noklubben i Stockholm ha med detta att
skaffa ?
Inledarinnan af diskussionen förklarade
snart meningen för oss. Man hade upp-
ställt detta diskussionsämne för att utröna,
huruvida de danska kvinnornas företag för-
tjänade att af svenska kvinnor begrundas,
huruvida man äfven i Stockholm borde
tänka på att resa en stor byggnad, som
skulle tillhöra landets kvinnor och blifva
ett centrum för det bästa af kvinnoarbetet,
andens så väl som handens.
Fru Emma Gads i Köpenhamn d. 15 sept,
hållna föredrag upplästes därpå, och nu fin-
go vi i detalj höra, hvilket stort och svårt
upphinneligt mål Danmarks kvinnor satt
sig före, samt hur varm deras entusiasm
för saken, hur fast deras hopp om dess
genomförande är.
Deras mening är att på en central plats
i Köpenhamn uppföra en byggning, hvarest
först och främst redan befintliga institutio-
ner såsom »Dansk Kvindesamfund» och
»Kvindelig Læseforening» böra ha sina lo-
kaler. Vidare vill man där hafva en stor
samlingssal för möten, föredrag och fester
samt en utställningslokal och en försäljnings-
byrå för kvinnliga handarbeten, den senare
i förbindelse med en »Husflidförening»,
hvars uppgift bör vara att höja smaken och
gifva den danska hemslöjden en konstnär-
lig ledning, hvilket den, enligt fru Gad, är
i stort behof af.
1 »Kvindernes bygning» ämnar man vi-
dare inrätta en treflig restaurant utan ba-
nal kafélyx och med god familjemat, där
arbetande kvinnor, som ha svårt att hinna
hem till sina måltider, kunna få en billig
och kraftig kost. Och man tror att äfven
många män skola bli glada att få intaga
sina mål . på en sådan hemlik restaurant
med kvinnlig betjäning och utan drickspen-
gar. I förening med denna restaurant äm-
nar man, om det så passar sig, inrätta mat-
lagningskurser för utbildande af dugliga ko-
kerskor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
