- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1896 /
320

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. 2 oktober 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

H
»
$
&
ti
l4
P
■d *
h ff
P: fi#
•d S
? 8
S-
h» S3
0: “
* A
d- ®
fî: ©
ü ©
0» »
C.
ÇSSo
00
F-
CIO
S*
ES
H3
CD
S"

« ?
ro^P6
STpb
:■? g 3
_x gr
®s
° m’
CO 113
05
■o ftS
sraP
«» °>
° S.«
:3 ^:o
-„p’s.
CßV*
S ®8
Si. H ja
ÿ*5|
(b »» 2
tD î p<5
? ft O ^
^ Sf ce o
£-Z O
Ö S’ ts*
«Q C
« « p*
«0 3 o
P •«< Efl
8» £
fc
32Ö
lokalen. Kypare i knäbyxor och svarta silkes-
strumpor baianceråde sina brickor öfver gäster-
nas hufvud. På estraden, kring hvilkens fot små
förgyllda keruber dansade i ring, sutto »les gaies
oiseaux» i sina hvita klädningar med gröna band
om lifvet.
— Knack! Knack! Anförarinnan, en klar-
ögd, uppnäst blondin med burrigt hår, som stod
ut rundt kring hufvudet likt en gloria, slog med
stråken mot locket på sin lilla röda flol. Flickorna
höjde lystrande sina hufvuden.
Tararamta — ta! Den något öfvermogna, fet-
lagda flickan, som skötte trumman, slog en hård
hvirfvel med sina metallbeslagna trumpinnar.
Så gjorde första fiolerna en snabb löpning, vio-
loncellen föll in med en lång, utdragen ton och
en polka skallade i glada, lekande toner. Efter
första reprisen skulle sekundfiolerna falla in efter
tre takters paus. Den brunögda, täcka »oiseau»,
som följt med orkestern i alla städer och spela-
de säkert sin andra fiol, medan hon samtidigt
med lika mycken vana skötte sitt ögonspel med
kafégästerna, föll påpassligt in, men Tatjana
tappade bort sig. En ung man i sliten rock och
blekt, magert ansikte sökte bana sig väg till ett
litet hörnbord, hvilket en äldre herre just nu
lämnade. Tatjana såg honom i stället för noterna.
Kamraten gaf henne en hård knuff i sidan och
visade med stråken på den not, hvilken hon
skulle spela.
Framför hörnbordet tätt invid estraden voro
två stora bord skjutna intill hvarann. Rundt om
dem sutto unga eleganter. — Uppspelta hade de
kommit från en stor middag. Buteljer och glas
stodo i rader framför dem. Det går så bra att
prata litet, innehållslöst prat, som ingen hör på
och man själf glömt i nästa minut; det går så
lätt att prata, när fyllda glas stå på bordet och
glada melodier dansa i luften. — Vackra flickor,
»les oiseaux», och så glada sen! Pigga! rasande
pigga! Skåll Det är en ny där! Ser du inte?
Pion där med svarta håret i en krona på hufvu-
det. Jaså, sekundfiolen! Charmanta ögon! Men
något för allvarliga! — Munnen ser dess mer
skrattlysten ut! Pikant! — Djupa madonnaögon
och buktad, världslig mun.
Verkligen pikant! Plvem är hon då? Anettes
I DUN
efterträderska! Hvart tog Anette vägen? Fråga
hennes baron! — Skratt. — Skål!
Nu slutade orkestern. livad var det de spela-
de? Hörde du inte? Vals eller polka, hör jag
efter hvad de spela? När jag har en sådan skön-
het framför mig som den svartögda där, då hör
jag inte, då ser jag endast. Skål på det! Skål!
»Voilà monsieur Birger!» Den lilla ljusletta
Violoncellisten petade till Tatjana med stråken.
Tatjana hade hela tiden, alltsen polkan slutat,
envist sett ned på fiolen, som låg i hennes knä.
Nu måste hon se upp. Herr Birger mötte hen-
nes svarta ögon. Han hälsade stelt. Hon rod-
nade och såg hastigt bort.
Eleganterna tätt invid estraden hade noga följt
med. — Hvad var det för en figur — den unge
mannen, som satt vid hörnbordet och såg så lugg-
sliten ut i den skarpa, elektriska belysningen?
Plan hade hälsat på henne och hon hade rodnat.
— En rival! — Den där! Kypare!
På ett visitkort med klingande, adligt namn
skrefs hastigt några ord. Kyparen mottog kortet
och förde det bort.
»Des oiseaux» spelade en banal, långsläpig
melodi. Under den följande pausen räckte en
kypare åt Tatjana någonting inveckladt i hvitt
silkespapper. Tatjana tog nyfiken och förvånad
bort de två knappnålarna, som sammanhöllo det
tunna papperet. Som i en dimma såg hon två
yppiga, röda rosor och bredvid dem ett hvitt
kort med ett klingande adelsnamn. Men tvärs
genom tobaksröken, som allt tätare hängde öfver
lokalen, blickade två ögon på henne så sorgset.
De två ögonen förföljde henne, allvarsamma,
bedjande. — »Stackars lilla Tatjana! Kom till mig!
Där hos mig är det fattigt, men ändå bättre
än här!» —
Hvad hade hon med herr Birger att göra! Pion
ville icke se på honom, ville icke förstå hans
ögons ömma, stumma språk. Nej, hon ville skratta
och ha roligt, skratta som de andra »oiseaux»
och se omkring sig med spelande, käcka ögon-
kast.
Hennes brunögda kamrat hade behändigt nap-
pat till sig visitkortet, som följt med blommorna.
Nu gick det laget rundt. Och det blef ett tissel
och tassel mellan de små »oiseaux».

»Tatjana hade gjort en eröfring. . Det ville ej
säga litet det för att vara så »ny», som Tatjana
var. Och hvilken eröfring sen! En så’n elegant
herre och så frikostig! Han satt där nere tätt
vid estraden. Såg hon honom ej, den där vackre
herrn med de stora, uppåtstrukna mustascherna?
Han skulle säkert bjuda henne på supé i kväll.
Jo, hon hade tur med sig.»
»På supé i kväll» —skulle detnu börja det där
lockande, som drog henne så oemotståndligt, det
där, som hon omedvetet börjat längta efter, re-
dan då, när hon om kvällarna strök kring på
gatorna och såg de fina damerna fara till sina
fester?
Hon såg bort til! den unge eleganten, som
kamraterna visat henne på. Han lyfte lätt på
sin glänsande cylinder och sände henne ett me-
nande ögonkast, liksom de två haft något gemen-
samt. Då gled Tatjanas blick hastigt undan och
snuddade förbi herr Birger. Han såg så fattig ut.
Ingen annan hade så sliten rock. Arbetaren där
borta vid bordet var tjockare och varmare klädd.
(Slut i nästa n:r.)

*


Innehållsförteekning.
Axelina Prawitz; af E. Å, C. (Med porträtt). — Tre
dikter; af Birger Mörner. — ■Kvinnornas palats»; af Gerda
Meyerson. — Vid kaffet; amatörfotografier af Hugo Falk:
Första oktober. — Ur en skiftesrik lefnadssaga. (Med
porträtt af grefvinnan Napoline Barck). — I »klädpenning-
frågan»; de sista insändarne och redaktionens slutord. —
— Ur notisboken. — Teater och musik. — Tatjana; skiss
för Idun af Elsa Lindberg. ,Forts ). — Tidsfördrif.
*


sJ tj
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Jr e £
Logogryf.
Båd’ katolik och lutheran, muham-
medan tillika,
Ja, alla, som på jorden bo, så fat-
tiga som rika,
Harättighet att fordra mig, hvarhelst
de slå sig ned,
Om ock i hvarje annat fall de taga
landets sed.
•Och dock — historien täljer oss om
många hårda strider,
Som just om mig har kämpats ut i
längst förflutna tider,
Och mången ädel kämpe, fylld af
tapperhet och mod,
Har för att troget värna mig fått
offra lif och blod.
Men ej i forna dagar blott min sak
man måste skydda,
Nej — ofördragsam än i dag man
är i slott och hydda;
Och är ej kampen nu så. het, att
blod man gjuta får,
Med skarpa ord dock mången ger
sin nästa djupa sår.
Dock — kanske randas skall den dag,
då jag får ostördt råda,
Då efter hat och kif och.split man
blott får endräkt skåda;
Då blott en enda religion på jorden
härska skall,
Som i sin famn, i tro och hopp,
• förenar världen all.
Om till de lycklige du hör, som utan
kamp mig vunnit,
flEROTH & Co-
ToScnUka Fabriken ”GÖTA LEJON"
» » « OÖTEMQRd
Af hjärtat tacksam var, min vän, att
du så lätt mig funnit;
Då skall du ock i sinom tid till in-
sikt komma här
Om allt, hvad jag af skilda ting uti
mitt sköte bär:
En stad i »nya världen» du först
skall träffa på.
Ett oumbärligt husdjur i norden
följer så.
Hvem ibland Asars skara bar vigg
uti sin hand?
Ilvarefter den nog längtar, som står
vid grafvens rand.
En praktfull Floras dotter med falsk-
het i sin barm.
Hvad bålde kämpen hade så starka
i sin arm.
En kung i sångens rike. hans tju-
sarmakt är stor;
Hvarmed han tjusar sinnet. En skatt
för hvarje mor.
I lifvets mörka stunder hvad bör
du hålla fast?
Materialet säkert till mången gum-
mas kvast.
Nämn så ett utmärkt bränsle, och
hur det vara bör.
Hur vill du gåsen hafva, att den må
blifva mör?
Om du helt plötsligt finge — säg hvad
— nog bief du glad?
Hur vill du gärna vara, när du skall
gå — på hvad?
Ett oundgängligt villkor för fisk att
komma fram.
Säg hvarförutan aldrig kan blifva
någon stam.
När hem soldaten drager, hvad bär
han då så stolt?
Hvad den på tid kan blifva, som nu
går klädd i kolt.
Naturlig hufvudbonad på vingad
sångare.
rekommendera sitt allmänt erkänna
LÏÏTPT7LVER
Hvad på sin klinga fordom ej kri-
garn ville se.
Adverb, som ej kan fattas af den,
som skapats lat.
Ett rätt så dyrbart bihang till hvarje
potentat.
Hur många »spunno öde åt folk i
hedenhös»?
En ljuflig framtidshägring för liten
pilt och tös.
Hvad brukar stundom tiggarn, då
bön ej hjälpa viil?
En sak som utan tvifvel hör smör-
gåsbordet till.
Hvad nog är bra att följa, men en-
sam ej förslår,
Ty då med många saker helt visst
på tok det går.
När du har råkat blifva — hvad tar
du sällan då?
Säg, hvad du kan törhända, i ky-
ligt väder få.
Fielt visst för mången farkost ett
lurande försåt.
Hvad vackert är att följa uppå dess
vilda stråt.
Min vän! hvad bör, nattgammal, du
aldrig lita till?
En hafvets undersåte, som mycket
liknar sill.
Hvad skall du en gång varda, när
anden flyktad är?
Och nu — hvad ändtligt blir du
från logogryfen här?
Bea.
Korsgåta,
Hvar och en af kvadratens 24 ru-
tor skall fyllas med en bokstaf, så
att de vågräta raderna beteckna:
1) Präst, 2) lånar ljus, 3) namn,
4) återkommer regelbundet, 5) hvad
de gamle romarne hade godt om, 6)
landtudde.
Är den rätta lösningen funnen, så
skola de tredje och fjärde lodräta
raderna vara lika med de tredje och
fjärde vågräta (korset).
S. L.
Lösningar.
Kapselgåtan: Laura, Idun, Ivar, Dagny,
Fiken, Nanna, Manne, Hanna, Julia, Anna,
Maria, Frida, Armand, Hans, Inge, Agda, Tor,
Klara, Lars, Maro, Signe, Sigge, Ina, Fanny,
Olga, Stenia, Ingegerd, Elsa, Gerd, Astrid,
Per, Dora, Härta, Karolus, Adam, Sten, Erika
Arvida, Lena, Sara, Artur, Ada, Inga, Emil,
David, Gerhard, Uno, Natan, Enoch, Otto,
Lea, Alarik, Tom, Arne, Ester, Sam, Ella,
Nero, Ida, Ulla, Henrik, Alma, Allan, Ejnar,
Valfrid.0 Halvar, Urda, Gerda, Marina, Talia,
Pelle, Ake, Pamela, Anton, Nina, Albin, Ed-
vin, Adèle, Elin, Sigurd, René, Susanna, Tora,
Jan, Jöns, Aida, Nils, Isak, Milda, Ave, Hul-
da, Martin, Tord, Flora, Erik, Marta, Set‘
Selma, Edith, Axel, Arvid, Rosa, Ring, Viola,
Eli, Linnea, Emma, Vendela, Karl, Erny,
Aja, Karna, Vera.
Bortplockningsgåtan: Falaska; flaska, ka-
las, skal, kal, la, 1.
Schackgåtan :
Lena, välluktsrika,
blåsa himlens väder ;
äng och lunder lika
bära bröllopskläder.
Minsta vrå och koja
stråla ljus och lycka;
hvardagsstökets boja
lik en krans vi tycka.
Väsen än så tysta
jubla nu och prisa.
Vill en tanke knysta
blir han strax en visa.
Gellerstedt (Konturer).
Lutpulvret begagnas vid lak aller t.att, stallet Sparar peTUlinqår.
tor basta och renasto aska. Användningssättet - -
alldeles samma som mod vanlig; asklut och
sAp-pulver (frittfrtoklorl
■ Sparar arbete.
Sparar ÂlildGI* ocb––
——B&P& aUer ’ t r&J
(ritt frAn klor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free